Efter en sovmorgon till 07.00 (!!!) åkte jag ut till stallet vid nio-tiden.

Archie gick redan och mumsade gräs men till min förskräckelse kunde jag konstatera att han hade slagit upp sitt ben-sår lite grann. Det måste vara som att vinna på Lotto fast tvärtom :-), för mig är det ofattbart hur en häst som aldrig slår sig plötsligt kan slå sig på exakt samma ställe två gånger med några veckors mellanrum?!?!

Fast denna gången märkte jag ingen hälta i alla fall- red ett ”runt-runt”-pass i ridhuset på eftermiddagen, inget avancerat alls men imorgon tänkte jag göra lite mer än att rida runt på fyrkantsspåret :-).

Soya och jag var på hundkappbanan i Landskrona och tyvärr fick hon springa ensam eftersom hennes tilltänkte racingpartner Ville fick någon konstig reaktion innan loppet och började nysa som en galning.

Vi vet inte vad han drabbades av eftersom det hände under en liten promenad, kanske blev han stucken av något djur eller fick han in något i näsan (?) som irriterade honom jättemycket.

Efter Soyas lopp (tid ca 42 sekunder på 550 meter) körde jag till Järavallen där vi gick i en timme innan det var dags att träffa Sally och hennes nya ponny.

Det var otroligt roligt att se en enorm förbättring på bara en vecka men det är ju heller inget konstigt om en häst som precis har bytt stall och ryttare inte hinner ”landa” på ett par dagar.

Dagens pass gick strålande och vi var alla sååå nöjda.

Efter denna träning blev det alltså egen Archie-träning om man nu kan kalla att rida runt på fyrkantsspåret träning:-).

Hela dagen har gått i städningens tecken- har ni tänkt på hur otroligt mycket man kan (eller MÅSTE….) städa då och då/ ibland/ allt för ofta?

Tack och lov utgjordes mycket av min städning idag av sådant som det räcker att man gör mer sällan – för mig är rengöring verkligen inget jag VILL lägga tid på utan mer ett nödvändigt ont.

Jag inledde dagen med ett lättare dressyrpass i ridhuset och ägnade faktiskt mest tid åt att trava runt fyrkantsspåret i den form och det tempo jag bestämde. Blev mycket tempoväxlingar och träning på att samla sig. Lite galopp blev det också förvisso men jag tänkte på veterinärens ord att ta det lugnt i en vecka efter igångsättningen.

Efter ridhuspasset skrittade jag ut en kort sväng med djuren och därefter började min städning.

Först putsade jag stövlar, sadel och träns och därefter gick jag bort till mitt släp och tvättade av det invändigt. Det blir ju både dammigt och lite smutsigt hur man än gör tycker jag men om man bara håller efter allting hyfsat så tycker jag inte att det behövs några storrengöringar så ofta (kanske 1-2 ggr per år).

När Archie var utsläppt i hagen och stod med huvudet djupt nergrävt i gräset fortsatte jag att ”städa” mitt projekt gödselstacken.

Fortfarande envisas ”någon” att tippa gödseln lite demonstrativt framför sin egen näsa i princip men det gör inget- det bjuder jag så gärna på eftersom det bara tar någon kort minut att fixa till detta.

När även detta var avklarat, halm nerslängd från loftet och höpåsar iordninggjorda kunde jag köra och veckohandla, duscha, tvätta håret, äta frukost och sedan fortsätta med lite mer städning.

Maken och jag rensade ut lite gamla skor som vi inte längre använder och sedan drog jag upp några ton kirskål i olika delar av trädgården.

Tänk att man aldrig kan utrota detta ogräs!

Vid ett försök för 2 somrar sedan hällde jag så mycket ogräsättika över kirskålen att det rann ner till mina lavendelplantor (eller om det var ÅNGORNAS fel???) så att dessa nästan dog. Det gör jag inte om!!!!

Häck-klippning behöver man inte heller ägna sig åt så ofta- detta var årets första och jag var helt skakig i armarna efteråt, precis som alltid.

Gräsmattorna såg ut som beteshagar trots att jag klippte dom förra helgen så det vara bara ”på det igen”.

Även hemmet fick sin beskärda del av städningen- hur ren jag än tycker att Soya är så blir det trots allt en del grus pga henne- framför allt i sängen- byte av sängkläder är sååå tråkigt tycker jag men vem vill sova i en grushög?

Dammsög och våttorkade också så det stod härliga till, plockade undan kläder och annat som blivit liggande i veckan samt passade också på att klippa Soyas klor.

Var också tvungen att tvätta några maskiner- det går lätt men däremot tillhör efterarbetet när allting är torrt verkligen inte min favoritsysselsättning.

Slutligen åkte jag och tvättade bilen och sen fick det vara nog med rengöring för idag!

Ja, som ni kan läsa hann jag med en hel del och även om det tar sin lilla tid så måste det tyvärr göras för annars mår jag faktiskt inte bra.

Det finns folk som kan vada fram i både egen och andras skit men jag tillhör definitivt inte den kategorin och har aldrig gjort.

Red ut på en lugn tur även i morse- för första gången utan jacka. Halleluja!

Bestämde mig för att ha Soya kopplad och det var med facit i hand ett klokt beslut.

Just nu springer det omkring ”tusen” kaniner och harar mitt framför näsan på en och vi vet ju alla vilken jaktinstinkt lilla Mimmi har- enorm!

Som ni också vet skulle jag för egen del inte bry mig om Soya fick tag på hundra av dessa skadedjur varje dag men även jag, lagöverträdare i vissa sammanhang, inser det olämpliga i att dels förarga markägare i onödan genom att Soya swischar över deras sådd i sin jakt och dels så kommer hon så otroligt långt när hon jagar att hon skulle kunna komma fram till en väg och bli överkörd.

Jag tror inte ”vanliga” hundägare (läs: de som inte har en vinthund) kan förställa sig hur otroligt långt dessa raketer kommer på lika otroligt kort tid- en schäfer skulle tex dels ge upp jakten långt tidigare och dels inte hinna en fjärdedel av den sträcka en whippet kan tillryggalägga på lika kort tid. Det är både tjusningen men tyvärr även faran med dessa hundar; deras snabbhet kan lätt blir deras fall, faktiskt också rent bokstavligt.

Hörde på en hundkappträning om en hund som hade sprungit ihjäl sig under en kaninjakt och jag har ingen anledning att betvivla att sådant kan inträffa även om jag inte sett det själv.

Så länge bytet syns och är relativt nära tror jag säkert att en whippet hade kunnat springa tills hjärtat stannade…

Hur som helst- Soya går ju som en klocka i lina bredvid Archie och han i sin tur går lika fint på tygeln som om jag inte hade kopplet i ena näven så ibland passar det helt enkelt bättre att rasta djuren på detta vis.

Idag tränade jag på tempoväxlingar i trav, vägarna är än så länge relativt mjuka och det går att få till lite sviktande gång. Längre fram i sommar, och om det blir så varmt som jag hoppas misstänker jag att vägarna (om jag jämför med förra året) inte kommer att inbjuda till några längre trav eller galoppsträckor- jag är ganska försiktig vad gäller både för djupa och för stumma underlag.

Härom dagen togs träckprov på ett urval av hästarna i våra två stall och eftersom i princip alla hästar hade lite blodmask så har beslut om gemensam avmasking fattats.

Avmaskningen ägde rum igår och idag får alla hästarna stå inne medan hagarna ska städas noga.

Själv är jag liiite nervös faktiskt. Archie är inte avmaskad på 3 år, maskprover har visat att det inte har behövts och eftersom man dessutom ska vara väldigt försiktig med vad man stoppar i en fd fång-häst så har jag inte velat avmaska ”just in case”. Jag får hoppas att Archie inte får några symptom på att han tagit skada av maskmedlet men man kan ju aldrig vara säker.

Nu tror jag inte att det är någon fara (annars hade jag inte tillåtit att han maskades annat än om han verkligen var i behov av det), han har ju även klarat vaccineringar efter fången utan att bli dålig fast att det finns de hästar som kan påverkas även av detta (fd fång-hästar alltså).

I kväll skulle jag egentligen ha åkt och provridit en häst men den som skulle återkomma och bekräfta mötet lyser än så länge med sin frånvaro så vi får väl se vad som händer.

Jag är väldigt nöjd med att ha kommit på att det är mycket lättare att ha sele än halsband på Soya när hon ska springa kopplad vid uteritter. Selen gör att kopplet hamnar mer på ryggen än framför hunden och då Soya haft halsband i stället har kopplet flera gånger trasslat in sig i hennes ben.

Fördelen med att ha Pippi i koppel är att jag kan rida på trafikerade vägar utan att behöva ha hjärtat i halsgropen. Jag tror att bilister är mycket mer fokuserade på en stor häst om de möter oss alla 3 och då är det lätt att missa att en liten hund också springer på vägen. Nu har ju Soya aldrig visat tenenser till att jaga bilar utan hon verkar snarare verkligen försöka att komma bort från dom men man vet banne mig aldrig….

Idag blev det en 50 minuter lång och stillsam ”tur med djur” utomhus.

Jag hoppas kunna börja rida ”ordentligt” om en vecka, det var ju vad veterinären förutspådde i alla fall.

Tills dess kommer jag nog mest att hålla mig utomhus och på raka spår- det finns ju en hel del man kan hitta på i dressyrväg även utan ett ridhus :=).