Hundkapp-premiär i Landskrona


Titta vilken sötnos! Detta är italienaren jag nämnde i fredagens inlägg. Då tänkte jag inte på att ta ett kort på honom men nu passade jag på. Några utebilder i det piskande regnet var jag inte så sugen på att försöka få till….

Idag var det dags för den första träningen för i år på hundkappbanan i Landskrona och Skåne passade tyvärr på att visa sig från sin allra värsta vädersida samtidigt.

Under hela träningen vräkte regnet ner i stora sjok och det var bara + 5 grader och dessutom blåsigt.

Verkligen optimalt för frusna whippar….NOT!

Soya var ändå mycket entusiastisk från första början och gnällde och stod i som vanligt på dessa träningar.

När det blev hennes tur att springa fick hon springa mot 3 andra hundar och det gick hur bra som helst. Soya kastade sig in i bur nummer 5 och verkade inte ha en tanke på att vända eller konstra som hon gjorde då vi först introducerade buren- jätteskönt!

Själva loppet vann hon ostridigt ”bakifrån”, dvs hon utklassade de andra i att spinga långsamt.

Huruvida detta berodde på att

a) hon igår sprang en väl häftig runda när jag var ute och red med hästen

b) vädret och den tunga banan inte passade henne

c) ytterspåret inte passade henne

eller helt enkelt

d) att de andra hundarna är snabbare än henne oavsett vad

låter jag vara osagt; det kan vara ett av alternativen, alla samtidigt eller inget av dom.

Jag har ju inte heller på tidigare träningar fått intrycket att Soya är en raket så det är nog tur att vi bara gör detta för att hon tycker att det är skoj- hade vi satsat på en allvarlig tävlingskarriär misstänker jag att i alla fall jag hade blivit ganska besviken.

Hur som helst gick hela träningen snabbt och smidigt och det var bara att hoppa in i bilen- dyngsur- efteråt och köra hem.

Jag hann tyvärr inte se den supergulliga italienaren som jag ”värvade” under fredagens dressyrtävling men det var roligt att hans ägare dök upp och verkade väldigt intresserade.

Lördag- bara fina hästar!

Som det ofta blir när jag är ledig har det varit en hästintensiv dag.

Kom till stallet i ottan och började med att mocka till Archie och Bröta (som jag ”passar” i tre dagar) medan Archie åt frukost.

Därefter begav vi oss på en uteritt med mycket galopp och det var till och med så att Archie producerade 2 bocksprång ( av de typ 5 stycken han gjort med mig i sadeln sedan han var 3 år).

Väl hemma blev det hagutsläpp och sedan mockade jag även till Rocky som jag lovat att ta hand om i helgen.

Efter att ha gjort i ordning trettioelva höpåsar (det blir en del till 3 hästar) så körde jag till Sally för den sedvanliga dressyrträningen.

Jag hade heeeelt glömt att Sally skulle tävla på eftermiddagen och att vår nya strategi var att rida Mulle ”mör” på morgonen men det var precis vad vi gjorde höll jag på att säga.

Mör eller inte men vi fick honom i alla fall att gå jättefint och inte bara rusa omkring i ”hundranittio” som han ibland vill göra om han får bestämma (men det får han inte- bestämma alltså).

Efter lektionen hastade jag tillbaka till stallet eftersom jag ville se min hovslagares 3 åring- denna skulle ridas av en av stallägarna (hon som är c-tränare i hoppning) inför visning på 3-årstestet i maj.

Jag tyckte nyss det var att jag var hos hovis för att beundra det nyfödda fölet och nu är det alltså redan en ridhäst! Tiden går för fort!

Efter några timmar hemma åkte jag tillbaka för att låta hästarna äta lunch och tömköra Rocky.

Precis då jag skulle bege mig upp till ridhuset ringer Sallys mamma och säger att Sally har VUNNIT sin klass, en LB och jag höll banne mig på att tappa luren av förvåning!

Att ponny-skrället kan hoppa som en Gud har jag sett på varje träning men det har ändå varit väl tunnsått med rosetter den sista tiden på grund av att han ibland hetsar upp sig lite väl mycket på banan.

Jag kände mig så otroligt glad å Sallys vägnar och förstår så väl hennes enorma lycka.

Jätteskönt att vårt arbete ger resultat och nu kan vi leva på detta ett bra tag!

Vad gäller Rockys tömkörning var även den ett stort glädjeämne, han är en sådan där häst som ”tömkör sig själv”, så enkel att man kan ha tömmarna i en hand och bara njuta.

My var osäker på om han var tömkörd förut och är han inte det måste han vara en naturbegåvning utan dess like :-).

När även detta projekt var avklarat slängde jag ut alla 3 hästarna i hagen igen och nu får de stå och sola sig där till klockan 18 medan jag läser en bok och slappar.

Fredag- så jämnt som det kan bli!

Otroligt nog lyckades jag ligga kvar i sängen ända till 07.30 (fast i ärlighetens namn skulle jag inte vilja kunna sova bort stora delar av dagen) och var inte i stallet förrän 10.00.

Tog in Archie från hagen strax efter 11 och eftersom alla andra hästar var ute blev han jättestressad och stod och skrek i högan sky i stället för att äta. Annat var det med den eremit-artade Decima som gladeligen hade framlevt sina dagar utan att någonsin skymta en häst. Galet men onekligen praktiskt…..

Vi var på tävlingsplatsen i god tid och jag hann notera att ingen red fram utomhus, kanske för att det blåste för fullt?

Min vana trogen red jag således fram i ensamt majestät och det var faktiskt inte bara därför (för att jag var ensam) som jag periodvis verkligen ”vann framridningen”.

Jag fick till både fin trav och dito galopp men tyvärr lyckades jag inte rida riktigt lika mjukt inne på banan, den kändes helt enkelt för ”trång”.

Vissa saker gick bättre än i söndags, andra sämre men otroligt nog fick jag EXAKT samma poäng som då, 64,7 %. Placerad blev man om man hade 8 poäng mer.

Så klart är det tråkigt att inte placera sig när man ändå gör en mer eller mindre felfri ritt på 65% men det är bara att inse att det är så konkurrensen är och att jag måste rida ännu bättre.

Nya sammanträffanden på hundfronten

Sitter och väntar på att det ska bli dags att börja rida fram till dagens dressyrtävling – jag är som vanligt ute i god tid.

I cafeterian upptäckte jag nyss något som var misstänkt likt en vinthund- en urgullig täckad och ihopkringlad sak som visade sig vara en ”italienare” (italiensk vinthund- ser ut som en whippet fast en storlek mindre).

Jag var så klar tvungen att gå fram och börja snacka och då visar det sig ( nya sammanträffanden…..) att ägaren precis gått någon kurs på ”min” ridskola där någon tipsade henne om att jag också hade vinthund och att hon borde ta kontakt med mig om hon ville veta mer om träningar/ tävlingar osv.

Och så möts vi alltså här!

Jag lovade att tillhandahålla all info jag har om både LC och hundkapp samt även om träffarna som vi tidigare hade vid Jägersro men som numera är flyttade till Käglinge rekreationsområde.

Jättekul att träffa nya vinthundsägare- vi är ju inte lika många som hästfolket 🙂 och italienaren var ursöt- jag har länge vurmat lite extra för dessa gullisar.

Så kanske jag har lyckats värva en ny medlem- det vore inte första gången och säkert inte sista heller :-)!

Torsdag, igen

Eftersom det bara blev 40 minuters ridning i morse (då hinner man ändå hoppa väldigt många språng om man är ensam) tyckte jag att Archie kunde lufta sig en gång till på kvällen så vi skrittade ut en sväng med Soya.

Vädret var härligt soligt och det blev en mysig 40-minutersrunda.

Imorgon gör jag ett nytt försök med att ta sovmorgon, tävlingen är för min del inte förrän på eftermiddagen.

Speciella annonser, del 55 (sitsförbättrare)

http://www.tradera.com/Perfect-Sit-hjalpmedlet-till-bra-sits-auktion_302368_109790373

Kanske något för den som behöver förbättra sin sits?

Annars har jag sedan tidigare skrivit om, och själv provat:

http://www.provalli.com/

Denna resår är faktiskt väldigt skön att ha på sig och jag upplevde inte alls att man blev ”fasthållen” på något obehaligt vis utan att man tvärtom ”bara” fick hjälp med att räta upp sig i sadeln.

Tips på whippet-forum (hundinlägg)

Soya på hundkappbanan i Landskrona i höstas.

Jag har ju tidigare tipsat er om olika diskussionsforum vad gäller hästar så därför är det väl inte mer än rättvist att jag gör detsamma när det gäller whippets :=)!

http://www.whippetfolk.se/ -ett helt nystartat forum faktiskt

http://whippetklubben.forum24.se/

http://www.vinthund.net/forum/index.php

Jag kallar mig för Mishi (det första smeknamnet jag gav Soya) på alla forum.

Är man intresserad av Lure Coursing och bor i Skåne kanske denna länk kan vara till nytta:

http://vklcs.blogspot.com/

Och vill man prova på hundkapp i Skåne så kan man anmäla sig genom denna sida:

http://www.skhk.se/

Torsdag- fortsatt hopp i topp!

När jag skulle åka hem från stallet igår kväll upptäckte jag till min glädje att det stod en massa hinder i ridhuset så jag passade givetvis på att hoppträna på dessa i morse. Mig skulle det ha tagit ”en evighet” att bära fram så mycket bommar och stöd så det gäller att passa på!

Så här såg ”banan” ut:
2 studs-serier med 3 hinder vardera (de grönvita bommarna samt de svart-röda som knappt syns på bilden), en 4-kombination med 1, 2 och 1 galoppsprång mellan hinderna samt en vattenmatta i ensamt majestät.

Jag började med att travhoppa över vattenmattan som uppvärmning och hann tänka tillbaka på både Heron och Décima som båda var mycket misstänksamma mot denna typ av hinder.

Just eftersom båda fick övertygas extremt mycket för att hoppa vatten introducerade jag detta hinder för Archie redan då han var 3 år och löshoppade.

För honom har det aldrig varit något konstigt alls med mattor och han har sedan dess både löshoppat och hoppat uppsuttet över alla möjliga mattor utan att reagera. Jätteskönt faktiskt!

Efter travhoppningen hoppade jag studsserierna- först den ena serien- sedan 3 eller 4 galoppsprång till vattenmattan och sedan över nästa serie.

Jag tycker att denna övningen var bra av flera skäl; dels ge ju studshoppningen i sig väldigt bra smidighet tycker jag och dels tränar man på att styra hästen när hinderna kommer så tätt på som serie-matta-serie.

På tal om styra insåg jag förra veckan att jag inte alls tänker på att jag faktiskt inte har bett i munnen på Archie när jag hoppar- det går verkligen precis lika bra att hoppa på hacket som med ett träns!

Efter allt studsande så hoppade jag 4-kombinationen, som synes var det räcken hela vägen. Archie var väldigt duktig och tvekade inte det minsta någon gång utan kom tvärtom på alla hinderna väldigt bra. Som ni ser valde jag att hoppa in lågt; då kan man rädda sitautionen om man skulle komma in lite ”fel” och sedan hade jag de andra hinderna lite högre och det sista högst (1.10).

Som avslutning hoppade jag de 2 första hinderna i kombinationen från andra hållet; också detta en bra träning på att komma in lite snävt och tänka på att verkligen visa hästen vad man vill.

Vattenmattan- inget konstigt om man lär hästen att den är ofarlig redan från början. Ett bra knep är som nämnts att börja med att löshoppa över den- så slipper man själv också ”hänga löst” om hästen krånglar och inte vill hoppa.

Onsdag

Eftersom vi hade det årliga mötet med vår vägförening igår var jag tvungen att flytta fram Ebba-träningen till idag och eftersom jag ska tävla på fredag, då Ebba vanligtvis rider Archie, bestämde jag mig för att skippa den egna träningen och låta henne rida.

Förvisso är min egen träning också viktig men jag tror faktiskt att det gagnar både Archie och mig ÄNNU mer när Ebba rider.

Idag blev det mest slutor i galopp, både på diagonalen och utmed långsidorna och i denna rörelse, i alla fall i höger-slutan kommer Ebba åt Archie mycket bättre än jag (och det beror så klart inte bara på att hon rider med 6 hål längre stigläder :-)).
Högerslutan är nu riktigt bra till skillnad mot för några månader sedan då man knappt såg NÅGON skillnad mellan arbetsgalopp utmed långsidan och SLUTA i galopp utmed långsidan :-).

Ebba fortsatte även med att introducera galopp-piruetter för Archie även om det än så länge är långt, långt ifrån regelrätta sådana.

Själv har jag bara tränat på att rida på så små volter i galopp som möjligt men nu ska jag börja göra detsamma fast med tagen bakdel.

Efter dagens pass dröp Archie av svett, inte bara på grund av att han verkligen får jobba utan för att vårvärmen också äntligen har kommit!