Skrivet

Hur du håller vikten och är jag en pygmé?

Försöker ni, liksom jag, att hålla koll på vikten?

Vill man undvika att vågen plötsligt skenar iväg är nog det enklaste sättet att liksom en vän till mig väga sig DAGLIGEN!
På detta vis lär man inte få några direkta överraskningar och kan snabbt ”mota Olle i grind” om man märker att vågen inte visar det man önskar.

Ett annat sätt är att ha kläder som passar PRECIS, dvs minsta viktökning så får man inte på sig byxorna, blusen eller vad det nu kan vara.

Jag har ett par läderridstövlar som faller under denna kategori och hellre än att inte få på mig de dyra stövlarna håller jag igen på maten.

En vän har en dressyrfrack som hon använder på samma vis; ska den gå att knäppa gäller det att deffa :-).

När vi ändå diskuterar kläder måste jag fråga mig om det bara är jag som har problem med att hitta lagom långa, dvs KORTA byxor/jeans?

Inte för att jag betraktar mig som lång (är 167 cm) men jag är ju inte heller ”småväxt”, eller?

Var och handlade jeans idag och fick som vanligt bege mig till en affär som både säljer OCH lägger upp dessa för annars hade jag fått gå med byxor som släpar i marken.

Eftersom jag själv har sykunskaper i nivå med ”sy i en knapp i tävlingskavajen” är jag mycket tacksam för denna service som dessutom bara kostar 40 kronor (hos Svedala outlet).

Jag avskyr att se folk (framför allt ungdomar) vars byxor släpar i marken (läs: smutsen) och vill inte själv varken grisa ner mina byxor, slita hål på dom eller riskera att stå på huvudet efter att ha snubblat över dom:-)!

Skrivet

Bilder på Soyas syster- snacka om att de är lika!

Idag fick jag några trevliga bilder från Görel, engagerad bloggskribent och tillika ägare till Soyas helsyster Zahra.

Efter att ha studerat bilderna kan jag bara konstatera att tjejerna är otroligt lika, i alla fall på bild (jag har aldrig sett Zahra IRL).

Jag har ju en vän som har en häst som på vissa bilder är en kopia av Archie trots att de i verkligheten lätt skulle gå att skilja åt så jag kan ju inte låta bli att undra om det är samma med Zahra och Soya? För den översta bilden här tex skulle enligt mig mycket väl kunna föreställa Soya, utan tvekan :=)!

Och maken sa samma sak när han såg bilderna: ”det är ju Mishi” (ett av våra smeknamn på Soya)!

Förutom att bilderna föreställer fina hundar ”rent allmänt” tycker jag också att de visar just whippetens 2 sidor som jag älskar- å ena sidan lugna och totalt avslappnade inomhus och utan minsta rivalitet och ilska mot andra vänner och å andra sidan fulla av energi och livslust när de kommer utanför dörren.

Tack Görel för att du ville dela med dig!






Skrivet

Lite mer avancerad tömkörning

För ett tag sedan frågade en läsare om hur man tömkör och jag gav en kortfattad introduktion till detta ypperliga sätt att träna och motionera hästar.

Det jag gick igenom då var mer eller mindre grunderna och hur man kan prova på tömkörning om man aldrig gjort det förut.

Idag tänkte jag tipsa om en lite mer avancerad övning som man kan prova på när man själv (och hästen) har blivit lite mer ”varm i kläderna”.

Övningen ”tvingar” hästen att verkligen lyfta på benen och jobba med ryggen och den måste också vara uppmärksam på var den sätter ner benen och kan inte bara ”plöja” eller ”såsa runt”.
Tömföraren måste också vara koncentrerad och verkligen styra hästen samt se till att linorna/tömmarna under inga omständigheter fastnar i ”stöden”, se nedan.

Här har jag ställt upp 3 cavalletti med ett avstånd på ca 1,20 meter mellan varje bom.

Avståndet får man prova sig fram till lite grann beroende på hur stor häst/ponny man har och dess steglängd.

Höjden på dessa cavallettis går att reglera, jag har dom som högst på bilden men man kan också vända på cavallettina så att de blir lägre eller till och med ligger på marken.

Nu HAR vi inte fler än dessa 3 cavallettis, annars kan man ju ta både 4 eller 5 stycken om man skulle känna för det OCH om man har en väldigt ”säker” häst men själv rekommenderar jag det inte faktiskt, inte om cavallettina är så pass höga.

Om hästen kommer fel in i serien är det lättare att ”trassla ur sig” ju färre bommar man har och det är också jobbigare för hästen ju längre serien är (och ju högre bommarna är).

Vill man ha mer än 3 bommar bör man lägga några/ alla på marken- då blir det inte så svårt.

Att ställa bommarna utmed en långsida anser jag vara långt lättare än att placera dom på ett cirkelspår mitt i ridhuset.

På långsidan har du dels väggen på ena sidan som hindrar hästen att springa vid sidan av bommarna och dessutom hinner hästen i god tid se vad det är den förväntas kliva över.

På volten krävs det mer av dig som tömförare då många hästar tar chansen och slinker förbi bommarna om du inte styr exakt rakt på och dessutom driver så att hästen inte stannar framför och/ eller halvvägs in i serien.

Vad gäller mitt eget tömkörningskoncept med bommarna brukar jag göra så här:

Jag börjar med att tömköra i trav och galopp på stora ytor som uppvärmning. Efter det blir det galopp på små volter (max 10 meter men ofta så små att hästen nästan galopperar direkt runt mig) där jag kräver lite samling.

När jag tycker att hästen är uppvärmd (säg efter 15-20 minuter) så låter jag honom vila någon minut medan jag bär fram bommarna (tar max 5 minuter). Efter detta börjar jag med travarbetet över dom.

Jag låter Archie trava över bommarna 15 gånger åt vardera hållet och är noga med att han går ordentligt i form hela tiden och inte försöker köra upp skallen över.

När de 30 travrepriserna är slut får Archie vila igen, se bilderna där han står så lugnt och väntar, medan jag bär bort allt material.

Därefter följer lite tramp-övningar/samlad trav på små ytor och så avslutar jag med några travökningar.

Efter detta tar jag bort inspänningarna och så blir det skritt en kort stund.

Archie brukar inte vara speciellt anfådd eller svettig efter ett sådant här pass och från det att vi kommer in i ridhuset tills vi går ut igen hinner det gå ca 45-50 minuter.

Just Archie har alltid varit väldigt snäll och lydig så honom kan jag utan problem släppa var som helst i ridhuset med tömmarna liggande på marken men detta är inget jag skulle ge som ”allmänt råd”. Vi är dessutom alltid ensamma – finns det andra i ridhuset får man ju tänka på dessa och inte låta hästen gå/ stå var och hur som helst :=).

Skrivet

Speciella annonser, del 25

Kanske lite sällskap åt Archie?

Den minnesgode läsaren minns kanske att vi hade en anka (som jag lämpligt nog kallade ANKIS) i Archies förra sommarstall.

Jag tyckte mycket om Ankis och vågade efter ett tag både klappa och bära henne/ honom lite.

Archie var inte heller det minsta bekymrad trots att Ankis ibland gick in i hans box för att meditera.

http://www.blocket.se/goteborg/Myskankor_hanar_25871685.htm?ca=23_11&w=3

”inte bärbara”…..vad kul det lät :=)!

Skrivet

Allt klär en skönhet (hundinlägg)

Härligt eller förfärligt…välj själva :=)!
Modell: Soya the beauty
Täcke: lånat av en annan whippetägare

Som jag redan berättat om någon gång så var jag, innan jag köpte Soya, rabiat motståndare till allt vad ”kläder till hundar” hette.

Jag tyckte det var urlöjligt med hundar som gick omkring i små tröjor, regnrockar och allt vad det var och tyckte synd om de utspökade hundarna som var tvugna att visa sig i dessa utstyrslar.

Fortfarande kan jag inte begripa varför man på en 10-minuters promenad runt kvarteret med en hund i storlek och behåring med en golden/labbe/schäfer ser sig manad att ”klä på” hunden men det kanske finns någon logik i detta också?

När jag hade mina greyhounds var det inte tal om några täcken till dom; ”dom får springa sig varma” tyckte jag och de visade heller aldrig tecken på att frysa trots att de var med i stallet året runt.

Men med Soya visade det sig snabbt vara ”andra bullar” och hon är en fryslort bara övertrumfad av sin egen ägare Birgitta frys-kyckling.

Kort efter att vi köpt Soyis var det bara att krypa till korset och inhandla ett termotäcke till henne eftersom ju planen redan från början var att hon skulle följa med ”överallt”, även på tex hästtävlingar med iskalla läktare.

Det första termotäcket (som klädde henne såååå bra och fick mig att sucka såååå hänfört) har sedan följts av även ett regntäcke och ytterligare ett ännu tjockare termotäcke än det första.

Som väl ingen har undgått att notera har denna vinter, i alla fall med skånska mått, varit ovanligt kall och jag kan inte komma ihåg när vi senast hade minusgrader OCH snö under så lång sammanhängande tid i mina trakter.

Den långvariga kylan och att Soya allt oftare och allt tydligare visar att hon verkligen inte uppskattar den har fått mig att resonera i tidigare heeelt otänkbara tankebanor och nu är det ett faktum:

Jag, den hånande hundtäckeshataren har beställt en…..OVERALL….och en…..MÖSSA!!!!!! till Soya!

Ja, vem skulle kunna tror att jag skulle drabbas av sådan galenskap?!?!!?

Jag har en vän som har både en chihuahua och en yorkshireterrier och hon har i evigheter älskat att spöka ut hundarna i diverse dressar, företrädelsevis i lite speciella färger och mönster och med assesoarer, pärlor, strass och dylikt.

Som jag har gjort mig lustig över detta och nu går jag och köper en HUNDMÖSSA?!?!?!

Ja, som sagt: min STÖRSTA förklaring är att jag faktisk tror att Soya BEHÖVER detta om hon ska ligga länge i min bil när vi är på träningar/ tävlingar osv men ska jag var 100 % ärlig så är det en annan faktor som ohjälpligt har smugit sig in i min köplust: det är helt enkelt ROLIGT och GULLIGT (Birgitta 12 år har talat) att spöka ut sin hund!

Det sägs ju att allt klär en skönhet och jag är den första till att instämma, inte för egen del *GARV* men vad gäller djuren.

Heron var det klassiska exemplet på ovanstående och jag brukade säga att man hade kunnat svepa in honom i en sopsäck, han bar upp ALLT helt fantastiskt.

Tänk er själva en lika vacker häst som Archie men ännu större; den klassiska hästmodellen if you ask me :=)!

Samma sak med Soya; hur skulle en så söt hund INTE kunna klä i vad man än klädde henne i?

Nä…just det!

Nedan kan ni kolla på en hemsida med de mest underbara attiraljer till hundar he he!

Själv har jag beställt en overall i dubbel fleece där tyget är mörkblått med vita stjärnor (!!!) och ni kommer givetvis att få se bilder på Soyis så fort grejerna kommer, vare sig ni vill det eller inte!

Titta och njut (eller asgarva….eller skaka på huvudet….):

http://litentass.com/oscommerce_st/catalog/bilder.php?osCsid=7be78153ac21d8e42d4168aa76dc2b8a

Skrivet

Idag jobbar Soya på ”socialen”

Maken är bortrest och jag har fått en ny ”kollega” på jobbet.

Fast med tanke på hur hårt (NOT) hon arbetar lär hennes anställning inte bli långvarig :=).

PS. Soya BRUKAR inte kliva omkring på bord men tydligen var den brusande trafiken utanför alltför intressant för att Soya skulle kunna låta bli att kolla läget.
”Kusinen från landet kommer till stan” typ….


Kollar läget hos min ”riktiga” kollega!

Och så en titt ut genom fönstret…..

…men skönast är i undertecknads famn :=).

Skrivet

Man ska aldrig säga aldrig….eller? Svar på gårdagens tävling!

Har ni liksom jag, först förkastat ett visst mode och tyckt ”Gud så fult” för att efter en längre eller kortare ”tillvänjningsperiod” plötsligt själv gå och köpa det ni tidigare hävdat att ni aldrig skulle sätta på er?

Härom dagen slog det mig att jag på senare tid gjort exakt samma sak med en del grejer till djuren.

Hade någon för några år sedan sagt till mig att jag en dag skulle köpa en syntetsadel hade jag gapskrattat.
Vem skulle komma på idén att köpa något så otradtionellt och dessutom LUFTSTOPPAT?

Tja, tydligen stock-konservativa Birgitta!

Och varför i hela fridens namn skulle man rida med benskydd runt om på en häst som aldrig stryker sig?

”Bara för att det är SNYGGT” enligt samma tokstolle.

Vad gäller hunden och hennes utstyrsel så har alla gränser passerats- mer om detta i separat inlägg imorgon.

All denna plötsliga galenskap fick mig att fundera över vad nästa knäppa idé ska bli?

Kommer jag plötsligt att komma ridande iförd GPA-hjälm, säkerhetsväst och Baryard-stövlar, sittandes i en bomlös sadel med trästigbyglar och vojlock eller ett schabrak i vidriga färger och med Thidemantyglar eller sidepull med gummityglar för att styra med?

Allt det ovan uppräknade är sådant jag IDAG aldrig skulle drömma om att använda men baserat på tidigare agerande kan man ju börja undra, eller hur?

Och detta leder oss osökt in på vinnaren av gårdagens tävling som jag, trots att det är både fuskigt och orättvist måste kora Lina till!

I orättvisans namn har ju Lina skött Archie sedan dag 1 då jag köpte honom och tills vi flyttade från ridskolan och dessutom skötte hon dessförinnan Décima i flera år.

Med andra ord har Lina och jag kamperat ihop länge, hon har varit med på många tävlingar, några träningar och framför allt fått lyssna till mina monologer och evighetsutläggningar om allt möjligt i allmänhet och hästrelaterade spörsmål i synnerhet. Med andra ord vet tjejen vad jag tycker och även om de flesta av er ju också hade mer eller mindre klart för er så var hennes formulering den mest ”klatschiga” och passande :=)!

Som ”straff” för att jag utsett en så partisk vinnare har Lina lovat att komma och hälsa på i Archies nya stall snart och eftersom hon alltid är kamerautrustad och ni läsare älskar att frossa i bilder så är det inte otänkbart att ni får en hel del att bita i framöver!

Skrivet

Jodå…fåfängan segrade (precis som jag trodde)

Jag nämnde ju härom dagen att jag ”från ingenstans” fick lust att köpa vita skydd runt om till Archie (trots att han aldrig stryker sig) och som alltid då jag drabbas av en sådan impuls så ville jag att det skulle ske NU, GENAST, MEDDETSAMMA och helst redan igår.

Hade själv hittat skydd på nätet (på Hööks hemsida) som verkade OK och när även en bloggläsare, ovetandes om att jag redan hade spanat in just dessa skydd (vad är oddsen för det???) tipsade mig om desamma så var saken klar; dessa skydd skulle undersökas närmare omgående.

Sagt och gjort; i måndags var jag på Hööks och inspekterade skydden och eftersom de verkade rejäla och såg snygga ut köpte jag dom (för 729:–).

Min recension efter 3 dagars användning är att skydden är liiite för ”stela” för min smak (men de skyddar säkert utomordentligt mot slag just därför) men att de är lätta att torka av (mycket stort plus) och att spännena är väldigt bra konstruerade.

Ofta när det handlar om kardborrespännen så tycker jag att de sitter på ett sådant sätt och är gjorda av sådant material att ”allt” fastnar i dom= svårt att rengöra= ser smutsigt och fult ut snabbt.

Egentligen tycker jag väl att skydd med vitt härligt ludd är ÄNNU snyggare än mina men jag har ju främst köpt skydden för att de ska vara lättare att hålla rena än lindor och min uppfattning är att allt innehållande ludd är tämligen lätt att grisa ner men svårt att få riktigt rent.

Vet att vissa har speciella ”finskydd” som bara används till tävling tex men där kommer jag inte alls att använda skydd eftersom jag alltid åker ensam och inte vill ha en massa ”bök” med att ta av skydden på framridningen, riskera att glömma dom, att de ”försvinner” osv.