Igår läste jag inlägget nedan på Facebook och blev både rosenrasande och fick ont i magen.

Som whippetägare vet jag hur otroligt känsliga många av dessa hundar är för kyla och ska jag tex överhuvudtaget ha Molly utomhus vid minusgrader måste hon både ha täcke och vara lös så att hon kan springa sig varm:

”Idag när jag stod och tankade bilen blev jag varse något som jag inte kan släppa!
Kl. 13.05 får jag syn på dessa hundar som står fastbundna utanför en hamburgerrestaurang. Det är -23,5 grader utomhus, så jag går in och frågar de som äger hundarna om de tycker att det är rimligt och får till svar att ”de har ju täcken” samt att ”de är ju vana”.

Jag ber dem att omgående gå ut och ta hem hundarna in i värmen. De går motvilligt ut till dem och jag kör iväg dit jag har ärende.
Ca 1,5 timmar senare kommer jag körandes och ser att de mycket välklädda hundägarna fortfarande är ute med hundstackarna, nu är det bara -21,5 grader kallt. Även om de gått koppelpromenad under den stunden sedan vi skiljdes, så undrar jag vad ni övriga whippetägare har för åsikt och vad skulle ni sagt/gjort?

En whippet har knappt någon päls, stora delar av kroppen är helt bar hud, de har ingen underull, inget hull, ingen päls under tassarna, men dessa hundägare tycker att det är rimligt att de ska vistas fastbundna ute i kylan och vara ute i timtal endast iförd ett tunt täcke som dessutom är helt öppet vid halsen.
Med tanke på att ”de är vana” så är det inte första gången.
Hur kan man inte känna att det är fel gentemot sina hundar?

Edit: Jag kontaktade uppfödaren vid 15-tiden, så uppfödaren är underrättad.
Jag beslutade mig efter vissa påtryckningar från andra vänner att göra detta inlägg för åsikter -och alla åsikter visar ju verkligen vilket stort hjärta whippetfolket har och omtanke över dessa frusna små hjärtan. Hundägaren är medlem i gruppen, men kanske inte aktiv på fb sedan en tid.
Med tanke på den oförståelse och arrogans jag möttes av när jag talade med dem om olämpligheten att binda hundarna ute i kylan, samt att de valde att fortsätta göra ärenden på stan ytterligare minst 2 timmar, istället för att gå hem, så gjorde jag en anmälan till Länsstyrelsen. Det kan ju kanske hjälpa hundägaren att förstå mer. Förhoppningsvis!”

När jag läste uppdateringen i morse; att den som skrev inlägget både kontaktat uppfödaren (som nog inte kan göra så mycket) och gjort en anmälan till länsstyrelsen blev jag så glad över denna människas civilkurage. En hjälte är hon!

Hon har dessutom filmat och fotat hundarna så det finns dokumenterat.

Många av oss, så även jag, har någon gång sett något vi i efterhand ångrat att vi inte gjorde något åt.

Man vill inte blanda sig, riskera att bli hotad, man hinner inte reagera, vet inte var man ska vända sig osv. Förklaringarna är många.

Men denna person reagerar och vågade och min tilltro till mänskligheten steg i alla fall lite!