Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Hittade årets första påskliljor utmed vår grusväg och det känns ovanligt tidigt men det är det kanske inte?
Molly och jag gick på en liten upptäcktsfärd och hittade bla detta ”portabla jakttorn” (?) som i ärlighetens namn inte såg ut att ha färdats någonstans under låååång tid.
Den här gossen ”färdades” på utebanan idag och som man kanske kan se var/ är vädret bokstavligen strålande!
Igår lekte han en lek som vi kan kalla ”gissa hur mycket man kan lera ner sig precis innan det är dags att åka till Nina” och den leken var inte uppskattad kan jag säga. Inte av mig i alla fall!
Den som uppfann halstäcket borde få ett pris och jag hade ÄNDÅ ett rejält rengöringsarbete framför mig kan jag säga!
Jag har haft häst på några anläggningar där det enbart funnits kallvatten i stallet och uppskattar enormt att jag i mitt eget stall även har en fungerande varmvattenkran.
Men saknar man detta är mitt tips att köpa en vattenkokare- då får man både snabbt och enkelt varmt vatten så att man kan tvätta/ putsa allt möjligt eller blötlägga mash/ betfor/ spånpellets.
Jag ser att tex ICA Maxi i mina krokar säljer vattenkokare för en hundring så det är inga stora pengar men en väldigt bra hjälp i stallet.
Föga förvånande kom det ett ”väder-bakslag” idag och helgens många plusgrader förbyttes i morse mot frost och noll på termometern.
Frenchie har vilodag så jag hann gå en långpromenad med Molly innan det började hagla och regna om vartannat.
Såg att en bloggläsare möttes av snö och det har vi i alla fall förskonats från…än?
Needless to say har jag uppgraderat hästarnas täcken och så kommer det väl att bli ett tag framöver; att jag skiftar mellan fodrade och ofodrade innan de tjockaste tvättas och packas ner för säsongen.
Gårdagens inlägg om hästen som sederats 3 tävlingar i rad för att kunna lastas för hemfärd fick mig att fundera på hur hästen uppfattar att tävla efter allt detta debacle?
Om ni läste domen så hade ju injiceringarna föregåtts av en hel del drama och det borde rimligen ha påverkat hästen tänker jag?
Jag tänker också på fall där en tidigare lättlastad häst blir svår att lasta/ köra och vill delge er mina erfarenheter:
Om en häst reagerar på detta viset bör man alltid noga rannsaka sig och försöka figga ut varför hästen plötsligt ändrar beteende!
Har man kört vårdslöst? Bromsat in häftigt?
Har man kört hästen i en ”orolig miljö” (jätteskumpiga vägar, hård lastbilstrafik som tryckt transporten i häcken…).
Har man pressat hästen för mycket när man varit iväg på träningar/ tävlingar?
Det sistnämnda exemplet berättade en vän om; hur hennes häst plötsligt blev ovillig att låta sig lastas när hon skruvade åt kraven i ridningen!
Själv har jag faktiskt alltid försökt att tänka på att göra tävlandet så lustfyllt som det går, framförallt när jag tävlade extremt frekvent med tidigare hästar.
Jag ville att de skulle se tävlingen som något lättare och roligare än att tex träna för tränare- hästen skulle liksom vilja åka iväg!
Med detta tankesätt följer att jag även idag alltid försöker välja tävlingar som ligger så nära stallet som möjligt. Jag kör extremt sällan mer än 1 timme i en riktning.
Jag kör också hem så fort det bara går efter avslutad tävling och sitter inte och fikar och snackar skit med folk efter att jag ridit utan då ska hästen hem.
Inte heller lastar jag ut för prisutdelning om det inte är absolut nödvändigt utan hästen ska få vila sig efter sin prestation- inte dras ut för att galoppera ett helt onödigt ärevarv för mitt egos skull.
Ahhh…oftast behöver jag inte mycket för att känna mig väldigt tillfreds!
Som nu: en ledig dag och vetskapen att jag är ledig även imorgon.
En god brunch efter en lyckad träning för Nina och soffläge med det senaste avsnittet av favoritserien (Chicago Med) på paddan och en godispåse i näven.
Jag blir glad ATT man reagerat som tävlingsarrangör och av domen att döma har disciplinnämnden gjort en gedigen prövning.
Det är så klart lätt att döma andra, framför allt om man som jag dels betraktar sig som något av en lastningsexpert och dels alltid haft hästar som nästan lastat sig själva.
Men att just åka och tävla med en så pass svårlastad häst att man 3 tävlingar i rad har valt att sedera den med hjälp av veterinär tycker jag känns väl magstarkt.
Jag fattar absolut lusten att tävla per se men det verkar som att ryttaren varit väl medveten om hästens problematik redan innan köp och tar man en sådan risk så måste man agera därefter.
Att förlita sig på att en tävlingsveterinär ska hjälpa en känns inte alls tillräckligt säkert och vad skulle ryttaren ha gjort om veterinären vägrade?
Att ha en så pass svårlastad häst på en tävlingsplats med allt vad det innebär är enligt mitt förmenande på tok för farligt för omgivningen om inte annat och det är inte ok att utsätta andra för detta tycker jag.
Det finns trots allt möjlighet att lastträna hur mycket som helst utan att åka på just en tävling och det är det ryttaren borde ha gjort enligt mig.
Som ni kanske vet, eller inte, är det från och med 1 januari förbjudet att slänga textilier i hushållssoporna.
En bekant undrade hur man skulle göra med trasiga hästtäcken eftersom textilierna bör vara tvättade innan man gör sig av med dom. Ska man alltså ställa sig och tvätta ett skitigt täcke innan man kör iväg det till gud vet var för återvinning?
Rebellen Birgitta känner spontant att jag kommer att….ursäkta….skita i denna lag och fortsätta att slänga de extremt få plaggen jag sliter ut per år, mest strumpor och underkläder, i soporna.
Täcken skulle jag inte drömma om att tvätta innan de slängs utan de får åka med stallsoporna som de är.
Medan jag i förrgår lämnade min ridoverall åt sitt öde när jag red ut plockade jag vackert fram den idag igen för dels skulle jag bara skritta och dels var det bara runt 3 grader.
Och som jag skrev i en kommentar gällande hästarnas täcken eller avtagande av desamma i lördags så är jag better safe than sorry.
En del hästägare kan inte få av täckena fort nog vid minsta plusgrad men jag menar att man bör ha lite mer koll än att bara titta på termometern.
Jag fick själv dåligt samvete igår vid intaget klockan 18.00.
Då var det 6-7 plusgrader men blåste och när jag satte handen under Frenchies ofodrade täcke kändes han kall. Bibbi som hade gått utan täcke tom skakade pyttelite. Det var knappt märkbart men ändå….
Så idag blev det ett ofodrat täcke på Bibbi och ett fodrat på Frenchie!
Idag blev det som sagt bara skritt i skogen- jag älskar utsikten man ser på bilden med Ryhus långt i fjärran.
Sitter och läser tävlingsstatistik för 2023 som Svenska Ridsportförbundet publicerat.
Vet ni hur fördelningen mellan de olika grenarna ser ut?
Vågar ni gissa?
Att hoppningen var den största grenen och dressyren den näst största tror jag ingen är förvånad över.
Men fördelningen förvånade i alla fall mig då jag inte trodde det var sååå stor skillnad mellan dessa grenar.
Så här står det: Fördelningen mellan grenar är konstant och var 2023: hoppning 78%, dressyr 20%, fälttävlan 1,5% och övriga grenar 1%. Till övriga räknas paradressyr, sportkörning, distansritt, voltige och working equitation. Notera att de olika grenarnas tävlingsformer/intensitet skiljer sig åt.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer