En intressant grej som kanske kan påverka ens val av sällskapshäst om man har gräshagar där man vill att hästarna ska gå året runt:
Jag har frågat 3 hovslagare jag känner, varav samtliga skor på heltid sedan många år tillbaka och är mycket duktiga och +40 om de vet någon ”travare” (så har jag uttryckt mig) som haft fång.
2 av dom, intressant nog båda med en bakgrund inom travet där den ena t.o.m. varit tränare i mindre skala hävdar att de på rak arm ej kan komma på ngn travare som fått fång av gräs.
Den tredje, klinik-hovslagare, säger att han vet ”ett par stycken” men då efter aktiv tävlingskarriär och han menar ändå att det är citat ”väldigt ovanligt”.
Visst är det ganska intressant ändå?
Och med detta sagt har jag lite svårt att förstå att så många jagar shettisar och andra mindre (A och B)-ponnys som sällskapshästar.
Jag fattar att de ÄTER mindre än tex Bibbi men frågan är om många inte låter snålheten bedra visheten trots allt?
Att ha en mindre ponny i gräshage kräver till att börja med annan stängsling (läs: lägre trådar) och i tex mina hagar skulle ett sådant djur bara kunna promenera rakt ut.
Sedan tycker jag inte att shettisar alla gånger är ”lika snälla som de är små” utan de kan också kräva sin man (eller kvinna ha ha ha).
Och framför allt verkar småhästarna tåla gräs mycket sämre än sina stora artfränder och jag hade aldrig orkat hålla på med att försöka begränsa hur mycket min häst får äta genom betesreducerare, att skifta hagar eller hägna in stora delar av dom osv.
Har man grushagar eller extremt karga gräshagar är det så klart skillnad….
Men själv kommer jag nog att försöka hålla mig till travare som sällskapshästar; de passar mig bäst känns det som.
Senaste kommentarer