Månadsarkiv: juni 2011

Lite om de nya kvalreglerna för i år

På tal om det här med att man numera är tvungen att kvala till MSV B har jag funderat på om detta är bra eller dåligt.
 
Jag antar att tiden får utvisa om denna förändring varit av godo- själv har jag inte bestämt mig för vad jag tycker egentligen.
 
Om jag har förstått saken rätt gjordes denna ändring för att höja standarden i MSV B och för att slippa ekipage som egentligen inte hade på denna nivå att göra.
 
Huruvida det sprang omkring en massa usla ekipage i MSV B kan jag personligen inte svara på- eftersom jag inte tävlat på denna nivå på över 5 år och inte brukar vara åskådare heller så vet jag helt enkelt inte.
 
Det jag tycker mig se och höra idag är att KVALEN i MSV C för vissa tycks ha blivit ett självändamål eller hur jag ska uttrycka det-  man bryr sig knappt om hur man står sig i konkurrensen mot övriga deltagare i klassen BARA MAN KLARAR KVALET.
 
Och visst; kval är till för att klaras och det är väl roligt och bra om man lyckas men det borde väl vara liiite av intresse om man inte ens är i närheten av placering gång efter annan?
 
För bara för att man klarar kvalgränsen så tycker jag inte att detta med automatik innebär att man är redo för att PÅ ETT BRA SÄTT rida MSV B medan en del bara verkar ha detta i skallen; klara kvalen så fort som möjligt och sedan iväg till MSV B direkt.
 
Själv har jag alltid varit mer intresserad av rosetter än procent om sanningen ska fram och jag vinner hellre en klass på 60 % än är oplacerad på 64 % för att ta ett exempel.
 
Men uppenbarligen resonerar man olika och vi får väl som sagt se om kvalitén på MSV B-ekipage höjs framöver eller om vi FORTFARANDE ”får dras med” en drös usla ekipage som nu vill tävla ”bara för att de klarat kvalen”.   

Dagens tävling, del 2

Ett väldigt vackert ridhus fanns på anläggningen….
…och även ridbanan var både vacker att titta på och med bra underlag.
När det var dags att rida den andra klassen hade det hunnit bli ännu lite varmare och underlaget i ridhuset hade blivit ännu mer upptrampat så jag kom på den smarta tanken att fråga om man fick rida fram på parkeringen, en jättelik gräsbana.

Och eftersom det fanns massor av utrymme över sedan transporterna hade intagit sina platser så gick detta bra så då hade jag plötsligt en egen framridning- IGEN, höll jag på att säga.

Det är nämligen väldigt vanligt att jag rider fram i ensamt majestät på någon lite ”udda” plats medan alla de andra trängs i något litet och/ eller ”överhettat” ridhus, i en gropig sandbana- jag kommer aldrig att begripa detta ?!?!

Ritten på banan gick helt ok tycker jag- underlaget var fint och Archie kämpade på!

Även denna klass var liten med endast 11 startande (tänkte orda mer om detta i ett separat inlägg i veckan) och jag kom precis i mitten med 5 ekipage både före och efter mig.

Jag hade ridit klart innan 12.30 och en timme senare gick Archie i sin kära gräshage- helt perfekt tyckte vi nog båda :)!

Dagens tävling, del 1

Jaha…tävling idag igen- också ganska nära från stallet, denna gången hos Skurups ryttarförening som inte verkar ha något eget ”tillhåll” utan lånar olika anläggningar (jag har varit på 3 olika) när de har tävlingar.

Solen gassar och det är vaaaarmt- jag har precis ridit en LA:4 och, min vana trogen höll jag på att säga, blivit första ekipage utanför placering.

Det är tredje gången i år, väldigt retligt men å andra sidan är jag hellre det än bland de sista i klassen.

Dessutom var procenten bra (67,3), känslan likaså och jag hade 8 poäng till den sisteplacerade så det hade jag ändå inte kunnat rida in tror jag eftersom jag inte hade några direkta missar.

7:or på båda skänkelvikningarna var kul liksom 3 8:or varar 2 med dubbel koefficient.

Nu är det MSV C:2 om ett tag- ett mycket svårare program så det ser jag än så länge som mer träning.

Veckan som gått

Nu råder det ingen tvekan om att sommaren är här på allvar- vädret har varit vackert hela veckan och värmen bitvis nästan tryckande (men jag klagar inte).

Kort arbetvecka har det också varit- alltid lika uppskattat och det känns som en riktig mini-semester med BÅDE ledighet OCH vackert soligt väder.

Denna vecka blev det bara en träning för NN eftersom det sedan blev tävling i torsdags men jag har även tränat en del på egen hand och gjort det bra om jag får säga det själv.

Just nu försöker jag hitta en balans mellan att utvecka mig och Archie till en bättre nivå (där placeringar i MSV C står på önskelistan) och att inte ”slita” för mycket på honom, varken fysiskt eller psykiskt.

Jag lär ju inte komma någon vart av att typ skritta omkring var och varannan dag men får inte heller frestas att träna mer och mer intensivt, dels för att vi nu har varit igång ordentligt en längre tid och dels för att det börjar bli hårt i marken (= båda faktorerna medför en ökad skaderisk som jag ser det om man inte lägger in vilodagar och genomtänkta ridpass i kombination).

Härom dagen hittade jag en ny låååång ridväg som jag absolut ska rida på fler gånger-det vimlar inte precis av alternativa vägar kring stallet så varje litet ”fynd” är välkommet.

I torsdags var det alltså tävling och det gick så pass bra att vi nu har klarat av 1 av de 2 kvalen för att någon gång i framtiden kunna tävla MSV B. När detta blir står än så länge skrivet i stjärnorna- steg 1 är som sagt att börja ta placeringar i MSV C innan jag ens börjar fundera i de banorna.

Så gott som hela ledigheten, dvs halva veckan i princip har mest gått i hästens tecken- jag har förutom att ägna mig åt min egen häst även hjälpt NN med diverse stallgöromål.

Egentligen är det så jag vill tillbringa min ledighet- med en kombination av ”slappa timmar” i tex en solsäng och med fysiskt arbete så att man inte degar ihop totalt.

Söndag- häst, häst, häst

Även idag har det mesta handlat om rubriken- HÄST!

Tidig uppstigning för att motionera hästen innan jag skulle börja min stalljour som infaller var 7:e söndag.

Kanske var jag undermedvetet inspirerad av dagens voltige-tävling (mer om detta senare) för jag bestämde mig för att tömköra- något jag inte gjort på väldigt länge.

Jag arbetade mest med galoppen som såg riktigt bra ut på töm (bättre än uppsuttet) och tyckte över lag att Archie såg fin ut- välmusklad och snygg :).

Efter tömkörningen släppte jag ut alla hästar och begav mig hemåt för en snabb frukost innan det var dags för nästa gäng hästar att få sin omvårdad.

Väl hos NN blev det mockning av 10 boxar, utsläpp och sedermera intag av 6 hästar, promenad med de 2 sjuklingarna, fodring och sopning och sedan kunde jag åka hem för att äta lunch och ligga i solsängen ett par timmar.

Klockan 14.30 var det dags för mig att ta in vårt stalls hästar från hagen och sedan putsade jag på mina saker och gjorde lite annat fix innan Archie fick gå ut i hagen igen.

Snälla Madde har lovat att både ta in Archie och Rocky och kvällsfodra så nu är häst-dagen slut och jag väntar på att grillen ska bli tillräckligt varm för att avnjuta lite god middag.

Idag har vårt ridhus varit uthyrt för voltigetävling.
Här förbereder sig några ungdomar genom att träna på sin trähäst :).
Jättekul med detta arrangemang tycker jag- inte för att jag är särdeles intresserad av just voltige men det är kul när det händer något nytt och det var mycket bra social träning för våra hästar att gå och beta i hagarna medan detta jippo pågick ”för fulla muggar” strax intill.
Archie- den världsvane brydde sig naturligtvis inte- gräset var mycket mer intressant.
Vår nya fölis fick också komma ut och lufta sig….
…och jag som älskar alla bebisdjur suckade hänfört. Den är såååå söt :)!

Speciella annonser del 320, varför?

Med det enorma hästöverskott som finns i Sverige (titta bara på alla annonser på Blocket tex och fråga de som har hästar till salu hur länge de har försökt att få dom sålda)så måste jag fråga mig varför man betäcker på detta vis?

Verkar hur oseriöst som helst i mina ögon men jag är kanske bara konservativ?

http://www.blocket.se/orebro/Travsto_betackt_med_frieser_34127884.htm?ca=23_11&w=3

Vem har bästa hästen eller mina barn och andras ungar

Ibland när jag träffar udda/ knäppa/ fula hästar och hundar (människor också för den delen, ha ha) så slås jag av att det trots allt finns ”någon för alla”- exempelvis en häst man själv aldrig skulle vilja ha dyrkas av sin ägare och en hund som man tycker är obeskrivligt ful anses av ägaren som skönheternas skönhet :)!

Och det är väl tur och bra att det är på detta vis-att smaken är som baken :)!

För tänk om alla tyckte om exakt samma hästar, hundar, människor, byggnader, bilar…you name it! Vad skulle då hända med alla de andra?

Och i spåren av att ”det finns någon för alla” brukar också följa att man själv, om inte annat rent subjektivt tycker att man har den bästa/ finaste hunden eller hästen tex.

Det är ingen måtta på vissa djurägares kärlek och omsorger och inget ont i det men jag vill ändå varna för att man blir alltför ”absorberad” av det egna djuret.

Jag har noterat att vissa människor är så uppfyllda av sig själva och ofta då också sin hund/ häst och detta kan vara både irriterande och påfrestande för omgivningen.

Jag känner tex en person som bara är ”jag, jag, jag” och ”min häst är bäst bla bla bla” och ärligt talat så orkar i alla fall jag inte med sådant i längden.

Allt man säger fås snabbt att handla om denna människa och/ eller hennes häst och intresset för allt annat är noll och inget!

Eftersom vi alla (oftast) tycker bäst om våra egna djur tror jag att de flesta tröttnar på att BARA lyssna på andras orerande om hur himla bra DERAS häst/ hund är och vill man behålla sina vänner och bekanta och inte riskera att dessa börjar undvika en ska man nog fundera lite på hur man pratar om sig själv och sina djur och vilket intresse man visar för ANDRA.

På tal om detta minns jag en tjej som drabbades av en svår sjukdom för många år sedan.

Varje gång hon såg mig i stallet frågade hon ” hur ÄR det Birgitta” och tyvärr visste jag att denna fråga enbart ställdes för att HON skulle få prata i en eeeevighet om sin sjukdom, mediciner, sjukvården osv i en aldrig sinande ström.

Tyvärr hade jag inte alltid tid (eller för den delen LUST) att lyssna på dessa evighetsutläggningar, så bra relation hade vi inte att jag såg mig tvingad att alltid ställa upp som lyssnare och det slutade med att jag började gå långa omvägar i stallet om jag såg att tjejen var där.

Trist så klart och jag tycker nog att man kan anstränga sig lite extra för en sjuk medmänniska men folk som bara vill prata om hur bra deras djur är orkar jag faktiskt inte med!

Lördag- i djurens tecken

Idag har jag ägnat nästan hela dagen åt djurrelaterade göromål och det har jag ingenting emot- tvärtom!

När jag är ledig är det skönt att slippa stressa med tex stallbestyren och kunna gå och småplocka med lite allt möjligt.

Jag har heller inget emot att hjälpa stallägarna med tex utsläpp och fodringar- har jag bara tid tycker jag bara att det är roligt.

Morgonen inleddes med ett dressyrpass i ridhuset och det gick riktigt bra tycker jag.

Jag övade på linjer ur MSV C-programmen och tyckte att vi ”fick till det” helt ok.

Eftersom jag anade att dagen skulle bli mycket varm red jag extra tidigt och det var med facit i hand smart.

Ridhuset var fortfarande svalt och behagligt efter natten och när jag sedan körde till Skrylle efter att ha släppt ut alla hästarna kunde jag springa i relativ svalka.

Ju längre dagen led desto varmare blev det och jag premiärinvigde min solsäng för i år.

Låg och solade i stekande hetta ett tag men såg till att inte bli för ”grillad” så här första gången.

Eftermiddagen har ägnats åt diverse stallgöromål hos NN; jag har mockat, strött, sopat, tagit ut och in hästar från hagen och promenerat med 2 konvalescenter.

Jag har som sagt inget emot lite fysiskt arbete och det känns skönt att kunna göra lite nytta och hjälpa till samtidigt som man själv får motion :).

Dagen måste vara en av de varmaste för i år- hoppas resten av sommaren fortsätter i samma stil!

Ridningen kan man alltid klara av på morgonen då det är svalt och tänk så härligt att kunna tillbringa resten av dagen i solsken!

Nytt mode bland dressyrryttarna?

Så här ska det tydligen se ut numera :)!

Jag vet inte om det är jag som inte har hängt med i modesvängarna- detta har kanske varit ”inne” en längre tid utan att stenålders-Birgitta har noterat det men på tävlingen härom dagen såg jag det: hur många ryttare som helst som rider med SKÄRP.

Modefluga eller nödvändighet kan man ju undra- eller…det undrar ju jag i alla fall som aldrig ansett mig behöva denna byx-upphängningsanordning :)!

Fredag- Grevie- Klågerup tur och retur

Idag vaknade jag tidigt och till strålande solsken och bara vetskapen att jag hade en ledig dag framför mig gjorde att jag glatt hoppade upp ur sängen redan innan klockan 6.
Åkte till stallet och fodrade och släppte ut Archie och Della och åkte sedan hem för frukost och tidningsläsande.

Klockan 10 hade jag stämt träff med Bodil och saluki-Salli på Limhamnsfältet- en av Malmös största hundrastplatser vid havet.
Soya värmde upp lite på egen hand innan Salli kom- här med det vackra Turning Torso i bakgrunden.
Medan jag promenerade funderade jag över om det är allt hundkiss som har förstört en del av träden så här mycket- eller har de helt enkelt inte fått tillräckligt med vatten när de var nyplanterade?
När Bodil och Salli dök upp gick vi i nästan 1½ timme…eller… Bodil och jag gick, Soya småsprang och lufsade och Salli ja hon rusade mest runt som en liten toka :)!
Då hör det till saken att Salli ändå hade varit på LC-träning igår vilket bara bevisar att vinthundar är en sort för sig- väldigt svåra att trötta ut :)!
Det var mysigt att gå på detta stora fält och träffa så många hundar av alla de raser; ett utmärkt ställe att låta hunden socialisera sig under vettiga former känns det som.
För Soya som så sällan träffar hundar till vardags, helt enkelt därför att det knappt finns några häromkring, är det säkert uppskattat att få säga hej till så många artfränder.
Efter en god lunch ute med maken och lite matinköp inför helgen var det dags för nästa djur att motioneras och Soya fick följa med som vanligt.
På bilden ovan ser ni backarna där vi klättrar ibland och det gjorde vi idag också.
Soya som har lärt sig vad vi pysslar med brukar ställa eller lägga sig och vänta på att vi ska bergs-bestiga färdigt- hon är inte dum hon!
För ett tag sedan hittade jag mer eller mindre av en slump en väg jag tidigare inte ridit på och jag bestämde mig då för att vi tillfälle utforska denna närmare.
Idag gjorde jag just detta- vi skrittade och skrittade och till slut insåg jag att jag var nästan framme vid en annan håla som heter Klågerup- en ganska lång bit ifrån Grevie där stallet är.
Så det blev en lång skritt-tur idag, nästan 2 timmar men det är ju inget som anstränger varken hund eller häst så jag tror att båda var rätt så nöjda.