Månadsarkiv: januari 2015

Onsdag- ljusning

Idag skyndade jag mig hem efter jobbet, åkte och hämtade Soya och begav mig sedan till stallet.

Där blev det en utomhuspromenad för båda djuren eftersom det var Vickes vilodag.

Även om det sker knappt märkbart så blir det faktiskt liiiite ljusare för varje eftermiddag och det är otroligt välkommet för min del.

Enligt mitt sätt att se det förlorar man vintertid hur många ”aktivitetstimmar” som helst- när det är som värst kan man knappt göra något vettigt utomhus efter 16.00 medan man på sommaren har i vart fall till klockan 21-22 på sig att både vistas ute och faktiskt SE vad man gör.

Bara hos en hästmänniska?

Läser följande jätteroliga kommentar på Facebook:

”Behöver man rensa handväskan när man hittar 2 julgranskulor, en hovkrats samt lugnande medel till häst?”

Känner ni igen er?

Nu använder jag inte handväska men tittar man i MIN BIL så förstår man direkt att jag är en hästmänniska jag också.

Skämdes lite när besiktningskillen med ett skratt påtalade att det luktade både häst och hund i min bil- det känner jag absolut inte själv…

Mycket prylar- lite ridning

För ett tag sedan läste jag en artikel som bland annat handlade om hur vissa föräldrar, i brist på TID för sina barn överkompenserade detta med att ge barnen en massa saker (leksaker, telefoner, datorer osv).

När jag läste detta nickade jag instämmande, detta har jag sett hur många gånger som helst de 20 senaste åren som hästägare.

Jag vill kanske inte gå så långt som till att påstå att det är dom som har mest prylar till sina hästar som rider minst men jag har absolut sett en ”överkonsumtion” hos just denna grupp.

Personer som av tusen olika anledningar inte rider mer än ytterst sporadiskt men som ständigt kommer med ny utrustning till sig själv och hästen och/ eller någon dyr foderblandning/ onödigt tillskott.

Medan stallskåpet dignar står hästen omotionerad och ostimulerad i sin box och ägaren tröstar (?) den genom lite extra morötter och ett nytt, snygg täcke….typ…

Varför dessa personer inte rider har jag sett massor av olika anledningar till

* en önskan om att dela den sociala samvaron i ett stall utan att rida

* en ”olämplig” häst (svårriden, istadig, outbildad)

* en okunnig ryttare som inte är intresserad av att försöka lära sig mer

* övervikt som gör det jobbigt att rida

* hypokondri hos sig själv och/ eller hippokondri hos hästen, dvs man söker alla möjliga (och omöjliga) sjukdomstillstånd och skador hos hästen som då ska omöjliggöra ridning

* tidsbrist

* ointresse/ tappat intresse

Huruvida detta fenomen även kan appliceras på HUNDÄGARE har jag för lite insyn i för att kunna uttala mig om- kanske förekommer det även där?

Är ovan något ni känner igen?

Tisdag- 9 grader!!!!

I eftermiddags när vi var ute på en del hembesök konstaterade jag och min kollega att det var 9 grader ute?!?!? I januari…

Tyvärr är vädret fortsatt trist, värmen till trots, regn och regn och mörkt nästan hela dagen.

Då kändes det ”ljusare” att avverka en fin träning för Christina idag, både hon och jag var nöjda.

Det märks att Vicke har blivit starkare och lagt på sig muskler, om inte annat ser jag det på att han har ”vänt manen”.

Han har alltid haft en rejäl ”hingsthals” men med den enda fläcken på sin skönhet 🙂  , MANEN som har legat spretig åt båda hållen.

Nu har hela hårsvallet lagt sig åt vänster (merparten låg tidigare på höger sida) och jag hoppas verkligen att den stannar där.

Idag låg fokus som vanligt på skolorna och jag konstaterade (ganska självklart för de flesta antar jag?) att ”mycket hänger på yttertygeln” och att hästen verkligen tar ett stöd där och inte bara viker halsen. Böjningen ska ju ske för skänklarna.

Gjorde också en del öppnor ur förvänd sluta på långsidorna genom att bara ställa om, det fungerade bra och då fick Vicke sitt svaga högra innerbakben med sig.

Den riktigt samlade galoppen känns super, de enkla bytena kunde vara bättre eftersom de fortfarande faller isär något. Jag skulle önska en häst som är ännu mer ihop och på bakbenen men det är ju mycket en styrkefråga och hästen är lång och stor.

Men sammantaget mycket fin grund-känsla eller vad jag ska säga, formen fortsatt bättre och tyglarna inte för långa hela tiden i alla fall 🙂 .

Jag har ändrat mig om hagen

Man är aldrig för gammal för att ändra sig och det är precis det jag har gjort i en fråga som alltid varit viktig för mig: hagvistelsen.

Förr kunde jag tycka att det var viktigt att hästarna kom ut i alla fall 1-2 timmar om inte annat, även vid dåligt väder och det skulle verkligt ”extremväder” (snöstorm, hällregn, orkan-vindar) till för att jag skulle tycka att hästarna inte skulle släppas ut ALLS.

Nu har jag som sagt ändrat mig och ser faktiskt ingen som helst nytta eller glädje (för hästen) att stå ute i tex höst/ vinterregn som pågår i flera timmar.

Mina åsikter baseras på NUVARANDE anläggnings hagar och jag hade säkert resonerat annorlunda om vi tex hade haft gräshagar, hagar med träd/ vindskydd eller om vi kunde lägga ut foder.

Men att stå i en grushage med lera ”upp till knäna”, helt ihopkurade medan regnet blötlägger allt- nej, ni får gärna förklara för mig vari NYTTAN med detta finns?

Jag har studerat hästarna på anläggningen under förhållanden som ovan och det är verkligen så att de inte rör sig en meter, de står helt stilla och Vicke är till och med så extrem att han ibland ser direkt lidande ut.

Han står då med huvudet så djupt nerböjt som han kan, ibland helt världsfrånvänd och jag kan som sagt inte för mitt liv tro att han inte hellre hade stått inne i sin rena och varma box där han kan äta halm om inget annat.

Hade jag haft en häst med luftrörsbesvär som verkligen behövde all utevistelse som gick att uppbringa hade jag säkert resonerat annorlunda och jag vet att en del åberopar att det är bra för blodcirkulationen att kunna röra sig men det är som sagt det hästarna definitivt inte gör.

Så nej, jag blir verkligen inte upprörd de ytterst få dagar våra stallägare inte släpper ut hästarna alls- dels litar jag helt på deras bedömning då jag vet att de verkligen vill få ut hästarna om det går och dels ser jag som sagt ingen nytta eller glädje för min häst att gå ute i vilken väderlek som helst- motion får han liksom ändå.

Varför jag skriver detta inlägg är för att jag genom åren ibland sett hästar stå på just det sätt jag beskrivit, ibland helt ensamma i en hage, allt medan regnet piskar och där ägaren verkligen insisterat på att hästen SKA vara ute- no matter what.

Jag skulle vilja efterlysa en lite mer nyanserad syn på detta med hage- framför allt hos oss som har RIDHÄSTAR som man ju kan motionera på annat vis än genom att släppa ut dom i hagen.

ABSOLUT är det superviktigt att låta hästen komma ut men ska det verkligen ske till vilket pris som helst och är det verkligen ”hela världen” om hästen inte kommer ut en dag/ månad eller så?

image

Jag studerade dessa hästar på håll läääänge (medan jag putsade mitt träns inne i stallet) och ingen av dom rörde sig en millimeter på hela tiden….

Måndag- ruggigt väder och ett fynd

Usch ja, det är fortsatt regnigt och ruskigt väder i mina trakter- inte kul!

Inte en chans att jag skulle rida ut utan det fick bli ett morgonpass i ridhuset.

Jag insåg att jag nog borde kolla av att jag kan rida förvänd galopp och mellangalopp på diagonalen eftersom det är där jag har tränat mina byten och det behövdes kan jag säga.

Vicke ville (och lyckades också) byta flera gånger innan jag fick skärpa till mina hjälper och han förstod att ”nej, denna gången ska du INTE byta”…det kan inte vara lätt att vara häst alla gånger och veta vad ägaren egentligen vill.

Från och med nu får jag nog hålla bytesträningen till långsidorna (svårare) så att jag inte får en massa ofrivilliga byten i kommande MSV C-program, i alla fall ett tag nu.

Efter jobbet gjorde jag denna veckans fynd- jag köpte ett par Graninge-stövlar i nyskick för ynka 200 kronor.

Och kom inte och säg att dessa stövlar är så långt ifrån en estets smak som kommas kan- det VET jag (de är urfula rent ut sagt) men i detta fallet tror jag mer på funktion än utseende faktiskt 🙂 .

image

Idag invigde jag mitt nyinköpta schabrak, me like!