Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Veckans träning och lite (eller ganska mycket…) om lastning

En, enligt mig, väl beprövad lastningsmetod som fungerar på väldigt många hästar!

Igår var det åter dags att åka och träna (utan stulen kvast denna gången, ha ha) och jag hade bestämt mig för att inte låta Archie hålla på med sin numera sedvanliga ”jag står här och funderar OM jag verkligen ska gå in”-procedur vid lastningen.

Som jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan har gossen börjat ”fundera” innan han ska gå in i släpet när vi kör hemifrån, aldrig någon annanstans, och även om det inte tar många minuter för honom att komma på att han trots allt ska gå in i transporten och inte stå utanför som ett frågetecken så tycker jag att det är onödigt med dessa kontemplativa vilostunder från hans sida.

Eftersom jag vet det 100%-iga botmedlet mot ”begrundande framför lastluckan” vad gäller i alla fall Archie och faktiskt många andra hästar också plockade jag igår fram en longeringslina, ställde Archie framför lämmen, gick bakom honom med linan, drog lite i den och vips så var hästen i transporten.

Alltså….VAD är det med många hästar och LINOR?!?!?

Jag vet som sagt många hästar som bara behöver SE en lina för att flyga in i transporten medan de utan linan är som fastfrusna!

Jag har länge tyckt att det vore bra om Soya kunde utföra lite vettigt arbete i stallet i stället för att bara flumma runt och det kanske är detta som kan bli hennes nya uppgift? Stå bakom Archie med en longeringslina i munnen?
Han hade absolut gått in- det är jag säker på!

Förresten:

Minns ni den dumma hästen på ridskolan som jag fick i uppgift att lastträna för kanske ett halvår sedan?

Jag har haft kontakt med ägarna många gånger sedan dess och hästen fortsätter att traska in i släpet utan tvekan.

Jag fick själv möjligheten att bevittna en lastning för en kort tid sedan och hästen nästan sprang in i transporten, till och med utan de linor som vi använde i början. Väldigt bra tycker jag och kan säkert ge mig någon ny kund som har problem med lastningen :=).

Nåväl…detta om detta med lastning…

För att gå vidare till själva träningen så höll jag på att förfrysa fötterna redan innan jag satt i sadeln.

Det var ca minus 10 grader utomhus och även om ridhusets saltade botten var i utmärkt skick så märktes kylan även inomhus.

De två ryttarna som red när jag kom in i ridhuset hade båda mössor och vinterjackor på sig trots intensiv ridning och jag valde också att behålla mössan på även om jag inte kunde rida i min Michelin-jacka utan fick nöja mig med en täckväst.

Fötterna var som sagt bortdomnade ett tag men när vi väl kom igång så tinade de upp tack och lov.

Igår fick jag rida skänkelvikning utmed spåret (framdelen på spåret,bakdelen innanför) och på diagonalen, öppna utmed långsidorna och sedan samma saker i galopp (dock inte skänkelvikning på diagonalen).

Jag har nog aldrig fått till högeröppnan så bra i varken trav eller galopp tidigare då Archie mest velat vika halsen och fortsätta att gå utan minsta böjning i bålen.

Ebba tyckte att jag själv måste förbereda ingången till öppnan mycket bättre genom att verkligen rida igenom hörnet innan jag börjar så att jag får lite ”automatisk hjälp” av att hästen formas i hörnpasseringen och att jag inte bara slarvrider igenom.

Annars tyckte Ebba att det är stor skillnad på hur vi utförde alla gårdagens övningar nu och för bara ett tag sedan och själv tror jag att det beror mycket på att hon också börjat rida hästen regelbundet, även om det bara skett 2 gånger hittills.

Det borde ju rimligtvis underlätta att Archie, genom en skickligare ryttare rider, verkligen får de rätta direktiven för hur han ska göra och även bli korrigerad när han gör fel.

Får han inte jobba sig igenom det som han tycker är svårt kommer varken han eller jag för den delen aldrig att ”få till det” och han kommer inte att kunna bli stark (i bemärkelsen vältränad) i det han gör.

Så det känns väldigt bra och kul med träningarna (som alltid) och det är bara att ”köra på” så här tror jag.

Nu vräker förresten snön ner i mina trakter så för en gångs skull hade jag ”tur” med vädret igår trots att det var så kallt. Hade träningen varit planerad till idag hade vi utan tvekan fått ställa in.

Kvast-tjuven

+

=????

För ungefär en vecka sedan försvann en sopkvast spårlöst från vårt stall.
Eftersom det finns ytterligare ett (större) stall på anläggningen trodde jag att någon från det stallet kanske hade lånat kvasten och trodde därför också att den snart skulle komma tillbaka oskadd :=).
Men dagarna gick och ingen kvast dök upp trots att vi alla frågade oss hur något så pass stort som en kvast kan försvinna.
Stallägaren frågade mig om jag hade råkat få med mig den i mitt släp till min träning men jag försäkrade honom om att jag har en egen kvast (helt olik den som försvunnit) och att jag därför inte använde mig av stallets kvast för att rengöra släpet osv.
Dagarna gick som sagt och igår kom en av inackorderingarna och jag åter att prata om den förbannade kvasten (den vi hade kvar går knappt att använda så vi var ju lite smått störda…).
Jag bedyrade åter att i alla fall JAG var oskyldig och så sa jag något i stil med:
”Men bara för att verkligen vara på den säkra sidan så kan vi ju kolla i mitt släp”.
Och så öppnade jag släpet och ni kan ju själva tänka er resten…..
Bredvid MIN kvast står stallets kvast så fint! RIDÅ!!!!
Jag kan verkligen inte fatta hur den har kommit dit…eller…så klart är det väl JAG som har satt den där men varför jag lånat stallkvasten när jag har en egen kvast framför näsan är helt obegripligt?!?!?!
Jag skrattade och sa att ”det här var ju pinsamt” på vilket den andra inackorderingen tyckte att jag ju inte behövde berätta för de andra HUR kvasten kommit tillrätta.
Men för mig är det ingen prestige i att erkänna ett sådant misstag…jag tror knappast att någon tror att jag STAL kvasten med ”vett och vilja” och det blev ju en lite rolig historia av alltihop.
Jag skrev en ”bekännelse” på vår whiteboard-tavla och hoppas att någon fick sig ett gott skratt i alla fall.
mvh kvast-TJUVEN :=)!

Lite mer om en av mina favoriter- Järvsöfaks!

Råkade av en ren slump slå på tv:n igår precis när tv 4 sände en dokumentär från i år om Järvsöfaks.
Programmet varade bara i en halvtimme och verkar tyvärr inte sändas i repris vilket är väldigt synd då det var mycket bra.
En del sekvenser var otroligt känslosamma och det var mer än än tår som kom i ögonvrån på undertecknad.

Med tanke på hur mycket skit som både produceras, sänds och sedan repriseras gång efter annan är det tråkigt när så här bra program får en så undanskymd plats (programmet sändes 17.00).

Här en trevlig artikel om min travar-favorit- häftigt med en personlig entré på Hästgalan får jag säga! Hoppas han inte passade på att lämna kvar ett personligt….ska vi säga…visitkort :=)!

http://www.jop.nu/

Ännu ett exempel på vilka idioter det finns!

I förra veckan kunde man i en artikel som jag länkade till läsa hur någon hade ”glömt” (yeah right….) en hund på ett tåg.

Och här har en, enligt mig, ännu större idiot dumpat hundvalpar rakt ut till ingenting…morr….

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=319645

http://hd.se/astorp/2010/01/21/han-hittade-valparna/

Lite hår-resande läsning :=)?

Som redan nämnts i tidigare inlägg tryter min inspiration lite just nu så ni får stå ut med mer eller mindre tramsiga inlägg framöver.

Under avdelningen ”Otroligt intressant vetande” eller som vi sa när vi var små: ”intresseklubben antecknar” eller ”aj, jag fick en intresse-PIL (?!?!) i ögat” kan jag berätta följande:

Härom dagen då jag var hos Ebba och hon red Archie noterade jag hur OTROLIGT vacker SVANS han har :=)! Det har jag förvisso alltid vetat men ibland blir man hemmablind och ser inte längre det självklara :=)!

Det hade så klart varit ännu roligare om jag hade noterat vilka fantastiska gångarter han utrustats med eller något annat ”nyttigare” än en vacker svans men men….man tager vad man haver…

Tänkte först ”äh…jag kanske överdriver…det kanske inte är Archies svans som är så himla fin…så ser kanske de flesta svansar mer eller mindre ut” men då jag tittade på de 2 andra hästarna som reds och kunde konstatera att deras svansar motsvarande ungefär en fjärdedel av Archies pös jag stolt.

Så klart är det ju så med hår (både människors och djurs) att rena ANLAG spelar stor roll och det är då verkligen inte min förtjänst att Archie har en tjock, lång och dessutom SJÄLVLOCKLIG svans med till och med lite rödbruna slingor i. Varje hästfrisörs DRÖM skulle jag gissa *GARV*.

Fast medan en exteriördomare jag träffade en gång hävdade att en hästhals aldrig kan bli för lång så vill jag faktiskt påstå att hästsvansar, hur mycket man än vill ha dom rejäla, faktiskt kan bli för tjocka.

En fd stallkamrats häst har så tjock svans (på fullt allvar ungefär dubbelt så tjock som Archies) och den är så tung att den nästan alltid hamnar mellan benen på hästen när den går. Det ser faktiskt ganska ”dumt” ut och hästen orkar så klart inte hålla uppe denna jätteklump på något flott vis :=).

Billigare under tvång eller dyrare frivillighet?

Om en av grannkomunernas ridskolor kunde man läsa följande i helgens Sydsvenska:

http://sydsvenskan.se/omkretsen/burlov/article618979/Stallvagran-betyder-boter.html

Jag får en känsla av att konceptet håller på att bli allt vanligare, har läst om liknande upplägg på andra ridskolor den senaste tiden.

Ja, vad ska man tycka om detta?

Själv är jag rabiat motståndare av alla former av ”tvång” enligt ovan och har alltid varit.

Jag är inte ogin med min tid eller tjänster men då ska det vara för att jag vill, inte för att jag blir tvingad.

Vi vet ju alla också att det som sker framtvingat aldrig görs lika bra som det man gör frivilligt; en viktig aspekt att beakta tycker jag.

Sedan ska jag vara ärlig och säga att om jag hade haft min häst på en ridskola där allt stallarbete sköttes av olika ungdomar varje helg så hade jag inte varit alls förtjust i detta.

Har man ingen erfarenhet av stallarbete och dessutom bara ska göra det kanske 1 helg i halvåret så är det lätt hänt att det blir tokigheter på vägen och ibland rent av farliga sådana.

Minns en gång då en av ridskolans ridlärare bad några elever om hjälp med fodringen.

Heron hade hönät som skulle hängas in och då jag kom såg jag att nätet hängde så lågt att det nuddade marken!!!!

Verkligen stor risk för intrassling men har man aldrig sett ett hönät är det ju inte lätt att veta hur man ska hänga upp det.

Andra gånger hade vissa elever glömt att titta i hästarnas krubbor innan de fodrade (eller så har de varit äckelmagade???) för hästar som hade råkat bajsa i krubban fick vackert stå och äta i sin egen skit! Sådant gör mig VANSINNIG!!!!!

Nej, det här idiotiska systemet med tvång och böter om man inte ställer upp är bäddat för konflikter och det måste gå att hitta bättre sätt att lösa stallarbetet på helgerna.

Till syvende och sist får man ju höja priserna på ridlektioner om det inte går att lösa på annat vis men att bötfälla sina elever gör bara att man riskerar att förlora dom i stället. Det är vad jag tror.

Att som klubben i artikeln påstå att man ”vill öka ryttarnas ideella engagemang” är för det första enligt mig rent bull… och bara en omskrivning för att man vill ha gratis arbetskraft och dessutom så ska man, som jag redan varit inne på öka sitt engagemang om man vill det, inte för att någon försöker tvinga en.

Nytt år-nya regler

Som vanligt vid ett årsskifte kommer det nya lagar och regler att rätta sig efter, så även för oss hästägare.

Jag läser på nätet att Jordbruksverket har infört flera nya regler för att förbättra djurskyddet för hästar och det som jag tycker är bäst är att det från 1 januari inte längre är tillåtet att ha taggtråd som stängsel i hästhagar, ett steg i riktning mot att förbättra hästarnas miljö och minska skaderiskerna.

Från den 1 augusti införs nya bestämmelser som reglerar hästarnas utevistelse och stallmiljö:

* Häst får inte hållas bunden i spilta mer än 16 timmar per dygn.

* Boxar och spiltor ska vara utformade så att hästarnas sociala behov tillgodoses.

* Hästar ska dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.

Vad gäller de 2 sista punkterna kan jag inte låta bli att fråga mig vad dessa halv-kryptiska formuleringar egentligen innebär i realiteten?

Om man släpper lös en häst i ridhuset/ paddocken 10 minuter varje dag – har man då uppfyllt kraven enligt den sista punkten tex?

När kan man få dispens från att följa den sista punkten?

Och vilka blir konsekvenserna om dessa regler inte efterföljs?

Ja, det ska bli intressant att se om reglerna bara blir en skrivbordsprodukt som man kan skita i eller vad som egentligen kommer att hända!

Jag vet att det redan idag är svårt för vissa storstads-ridskolor att släppa ut alla lektionshästar i hagen varje dag och frågan är hur man kommer att lösa detta framöver? Finns det inte mer mark att göra hagar av kring ridskolan så finns det liksom inte- dvs omöjligt att åtgärda så vida man inte flyttar hela anläggningen.

Och lektionshästar är säkerligen inte de enda som inte alltid får gå ut dagligen…..personligen vet jag några privatägda hästar som framlever sina dagar på samma vis :-(.

Som sagt; tiden får väl utvisa hur reglerna ska tolkas och vad som händer om de inte efterlevs.

Kontrollera din halt och ryggning

Precis som jag tycker att jag sällan ser en korrekt utförd bakdelsvändning så tycker jag samma sak då en häst ska rygga.

Att hästen marscherar taktmässigt, i form och ett bestämt antal steg är en långt ovanligare syn än hästar som kastar sig bakåt alternativt vägrar att gå bakåt trots att ryttaren segdrar i tyglarna, hästar som kör upp huvudet i skyn och/eller hästar som då de enligt programmet ska rygga 6 steg antingen går bakåt 2 steg och sedan vägrar fortsätta eller de som slänger sig bakåt 10 steg i full karriär.

Av detta antar jag att ni förstår vad det är jag tycker att ni ska kontrollera när det gäller ryggningar:

– att hästen ryggar villigt bakåt i samma takt som den skrittar framåt
– att hästen ryggar bakåt i en oförändrad form(dvs på tygeln)
– att hästen ryggar så många steg som du som ryttare vill
– att hästen ryggar för diskreta hjälper (man ska alltså inte behöva ligga bakåt och draaaa i tyglarna)

När man börjar träna ryggningar tycker jag att det underlättar om man gör detta vid en vägg som hästen kan känna ett stöd av.
Att rygga från marken de allra första gångerna är också bra liksom att ha en medhjälpare som står framför och petar på hästen med ett spö.

Precis som med vändningarna ska man i början nöja sig med ett fåtal steg och därefter direkt skritta framåt.

Tyvärr ser man ibland ryttare som ryggar hästen i bestraffande syfte, framför allt vid hoppning. En del tränare förspråkar att man stannar och ryggar en häst som rusar mot hinderna och det må vara gott och väl om det sker LUGNT och kontrollerat. Att ”sätta hästen på r..ven”, slita den bakåt med häftiga hjälper och under allmän upphetsning tror jag däremot inte gagnar dressyrarbetet det minsta.

Ryggningen ska vara en rörelse man utför (och korrekt utförd är den lösgörande) inte ett sätt att STRAFFA en olydig häst. Punkt!

Vad gäller halterna tycker jag att även dessa, precis som vändningarna, helst bör tränas vid en spegel om man är ensam.

Att efter en halt luta sig framåt eller bakåt för att titta hur hästen står rubbar ofta den framför allt orutinerade hästen och hästen kan också börja flytta sig från en från början korrekt halt just för att man inte sitter stilla i sadeln.

Och att hästen flyttar sig efter att den har stannat är något vi absolut inte vill utan hästen ska givetvis så STILLA i halten. Om hästen endast flyttar fram ett ben som från början inte stått rakt under den för att placera detta korrekt är detta inte fel utan tvärtom bra men det är skillnad på detta och att hästen börjar framåt, bakåt eller i sidled utan att ha fått signal om detta.

En del hästar har svårare än andra att stå stilla (titta på en världscup i dressyr så förstår ni vad jag menar :=)) och då får man nöja sig med bara några sekunders stillastående innan MAN SJÄLV ger signalen för ”framåt”.

Man kan ju göra halt ur alla gångarter och ju mer tränad din häst är desto större krav kan du ställa på att halten kommer direkt och utan en massa steg i mellanliggande gångart. Från början får du nöja dig med att hästen kan stanna ur skritt men sedan kan du träna på att hästen stannar även ur trav och galopp- direkt!

Så för att sammanfatta vad man ska kontrollera när det gäller halter så är det:

– att hästen stannar var du vill, i form och med alla benen korrekt placerade
– att hästen står stilla så länge du vill
– att hästen efter halten går villigt fram i den gångart du önskar

Detta var det sista lilla ”kapitlet” i olika saker man kan kontrollera när man rider i sin ensamhet och får du allt att fungera till 100 % så lovar jag att det bara är att bege sig ut på tävlingsbanan och hämta en drös rosetter, om det är det du vill. Annars får du ”nöja dig med” (ha ha) att ha en superlydig häst som är behaglig att rida på och som många kommer att avundas dig :=)!

Kontrollera dina vändningar


Att kunna utföra korrekta fram och bakdelsvändningar verkar vara en konst eftersom i alla fall jag tycker att det är vanligare att man ser dessa utföras slarvigt och felaktigt än noggrant och så som de ska.
Det kan väl inte bara jag som hört om begreppet ”mellandelsvänding”, dvs en märklig vänding som varken är en fram eller bakdelsdito :=)?

I många år fanns framdelsvändningar med i de lättare dressyrklasserna och här tjänade i alla fall jag en del ”gratispoäng” eftersom som sagt så många verkade ha svårt att ”få till” dessa vändningar på rätt sätt.

Jag har förresten ingen aning om varför man sedan några år tillbaka har tagit bort framdelsvändningarna ur dressyrprogrammen- är det någon som vet får ni gärna upplysa en ovetande!

Bakdelsvändningar introduceras från LA:2 och byter i de medelsvåra klasserna namn till skritt-piruett vilket egentligen är samma sak fast med ökad samling och tramp över mindre yta.

När man övar på bakdelsvändningar i sin ensamhet rekommenderar jag starkt att man gör detta vid en spegel där man verkligen ser benförflyttningen hos hästen. Även mycket skickliga ryttare kan ha svårt att känna om hästen verkligen trampar korrekt hela vändningen runt och jag har hört mer än ett ”proffs” fråga sina medhjälpare om detta på framridningar :=).

Precis som det inte gagnar varken häst eller ryttare att lära in bytena felaktigt så är det samma sak med vändningarna. Därför är det som sagt viktigt att titta i en spegel så att man säkert ser att hästen verkligen trampar och inte skruvar (vanligt fel).

När man börjar att kontrollera sina vändningar kan man gärna göra dessa över lite större yta, dvs utan direkt centrering och då lägga mer vikt på att hästen hela tiden trampar i samma tempo (och form givetvis) utan att stanna upp eller börja gå emot skänklarna.

Man kan också börja med att endast vända ett fåtal steg, dvs inte en hel vändning utan kanske bara 2 steg för att sedan rida rakt fram. Detta kontrollerar också att hästen verkligen är på hjälperna för lika viktigt som det är att hästen vänder när (och var) du vill är det ju att den slutar vända på kommando och inte när den känner för det.

Allt eftersom hästen blir lydigare och lydigare kan du minska ytan på vilken du vänder och också göra hela vändningar. Börjar hästen bromsa eller på annat sätt ”kärva” är det enligt min uppfattning bättre att gå tillbaka till större yta och färre steg tills man åter har allting under kontroll.

Förenkla din vardag!

Inspirerad av en diskussion jag läste på ett hästforum undrar jag vad ni tycker bidrar till att förenkla er vardag?
Vilka prylar lovordar ni ofta och vad tänker ni att ni inte hade velat vara utan?

För egen del skulle jag vilja lista följande:

Vad gäller ”hästeriet” (utan inbördes rangordning- allting är bra på sitt sätt och vid olika tidpunkter):

1. Täcken- använder jag dels när det är kallt men även då jag släpper ut hästen i en lerig hage och om jag inte har tid med en storrengöring. Varken jag eller Archie är älskare av långa ryktsessioner och dessutom får man ofta inte bort rejält ”inbakad” lera annat än med en dusch och det är som sagt inte alltid man har tid eller möjlighet till detta.

2. Klippmaskin- en underbar uppfinning utan vilken jag undrar om jag ens hade varit hästägare. Hästar som rids i ridhus året runt bör vara klippta, det är min åsikt i frågan.
Att stå med en genomsvettig häst mitt i vintern och behöva få den torr på olika vis (tidskrävande och ofräscht) är inget jag vill lägga tid på.
När sedan fällningsperioden kommer och man har långa, otäcka hår ÖVERALLT inser man att ”klippt är bäst”- så kändes det för mig i alla fall den enda gång jag lät bli att helklippa Décima.

3. Termobyxor- det enda byxplagg som kan hålla mig varm i stallet på vintern. Långkalsonger är också jättebra att använda men det kan bli trångt under ridbyxorna.
Ärligt talat hade jag gärna gått omkring i termobyxor även på jobbet om bara modet föreskrev det :=).

4. Man och svansspray (glansspray). En del använder denna även på kroppen men för mig räcker det utmärkt att spruta detta i Archies svans en gång i veckan. På så vis hålls svansen jätte-lättskött och o-tovig.
Minns med fasa hur det gick till när jag och jämnåriga skötte ridskolehästar för över 20 år sedan då denna spray inte fanns i var mans ägo.
Vi stod och slet i toviga svansar med så kallade piggborstar som så klart var överfulla av svanshår medan det fanns desto mindre av denna vara kvar på själva hästen!

5. Fasta broddar. Kanske invaggas jag av falsk säkerhet genom att sätta på Archie dessa vintertid- de är ju inte speciellt långa- men det känns ändå bättre att rida på isiga underlag och ha hästen i en ibland lika isig hage med någon form av skydd mot detta i alla fall. Skulle aldrig orka hålla på att skruva i och skruva ur vanliga broddar- dessa sitter där de sitter och ”sköter sig själva”.

Om vi även ska lista personer/rörelser inom hästeriet som jag verkligen värderar så är det:

1. En hovslagare som kommer på utsatt tid, som kan ställa upp med kort varsel vid exempelvis tappskor/ sjukbeslag och som är trevlig mot både hästen och ägaren (min har varit allt detta i ca 20 år).

2. En tränare vars ”ideologi” man delar och som också är flexibel vad gäller träningstider.

3. En veterinär/ klinik som man känner förtroende för och hos vilken man kan få en tid snabbt vid behov.

4. En stallägare som man trivs med med allt vad det innebär och där man känner att hästen är i trygga händer.

5. En affär där du kan köpa det mesta till din häst till förmånligt pris och där utbudet gör att du ständigt slipper åka runt och leta i andra affärer också.

Prylar som vem som helst, dvs även den som inte är det minsta hästintresserad av borde ha för att underlätta sin vardag (nåja…kanske inte vem som helst men som JAG uppskattar oerhört) är enligt mig:

1. Automatväxlad bil. Om man har en valmöjlighet skulle jag aldrig någon rekommendera någon att köpa en manuellt växlad bil. Möjligen är det lättare med en sådan bil i Norrland vintertid eller om man bor där kör-terrängen är väldigt ”svår” men hur många gör det?
Med en ”automatare” blir bilkörningen så mycket smidigare och man slipper ”hålla på” med den där jäkla växelspaken för jämnan (kör inne i en storstad i rusningstrafik så förstår ni vad jag menar).

2. Påslös dammsugare. Tänk att aldrig mer behöva springa runt i affärerna och leta efter just den modell av dammsugarpåse som DU behöver? Dyra är de dessutom!
Nej, pålöst är mycket smidigare- trust me!

3. I-phone. Denna underbara kombination av telefon och så mycket annat. Jättesmidigt att kunna läsa sina mail och som sagt mycket annat man kan göra medan man tex sitter och väntar i någon kö eller har annat dötid över.

4. Trådlös fast telefon. För oss kvinnor, som ju sägs kunna göra många saker samtidigt är detta ett ypperligt exempel på hur man kan prata i telefon samtidigt som man rör i en gryta, rättar till soffkuddarna och fyller på mer toalettpapper :=).

5. Diskmaskin. Tänk vad smidigt att bara ”slänga in” allt efter en måltid och få ren, torkad disk utan att behöva röra mer än fingret som sätter igång maskinen. Inte går det åt mer vatten än när man diskar för hand heller och man behöver verkligen inte stå och SKÖLJA AV allting innan man sätter in det i maskinen (vari ligger då tidsbesparingen har jag frågat mig många gånger). Dagens moderna diskmaskiner, eller i vart fall VÅR som är minst 8 år gammal, klarar att rengöra mer än man tror- prova och du kommer att bli förvånad!