Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Här ligger jag verkligen i lä (om Ullared)

Ni som har följt bloggen länge har nog inte kunnat undvika att förstå min faiblesse för Ullared/ Gekås.

Och både bland vänner och arbetskamrater är detta lika känt och ibland en källa till lustifikationer på min bekostnad men det bjuder jag gärna på.

Härom dagen fick jag detta youtube-klipp från en spelevink till arbetskamrat, han hade tydligen haft väldigt roligt åt kvinnan i klippet.

Och efter att ha kollat på filmsnutten är det bara att inse att jag med råge mött min överman/ kvinna!

Själv är jag i Ullared kanske 3 gånger om året och stannar då på sin höjd i 4-5 timmar om ens det. Kolla och förundras!

http://www.youtube.com/watch?v=5kRH3J2jcaY

Förresten är nästa resa inplanerad till den 7 oktober, lämpligt nog på min födelsedag/ namnsdag/ bröllopsdag :=)!
Då reser jag och 4 andra arbetskamrater iväg för att shoppa precis som vi gjorde förra året vid samma tid. Uppenbarligen lyckades jag ”smitta” kollegorna med köp-sjukan så alla var lika pigga på en repris i år!

Livet består av mer än hästar!

Som jag var lite inne på i ett blogginlägg nyligen så tycker jag att det är viktigt att man även som ”hästgalning” har andra intressen och sysselsättningar i sitt liv.

Även om man tillbringar merparten av sin fritid i stallet så är det inte bara trevligt utan ibland också nödvändigt at kunna prata om annat än hästar, framför allt med de som inte delar detta intresse.

Jag kan ibland reagera över att det nästan uteslutande pratas häst när jag och exempelvis folk från stallet träffas på fester, restauranger eller dylikt. Är det bara ”hästfolk” i sällskapet må det vara hänt om än lite ensidigt men har man tex med sig en hästointresserad partner eller kompis blir det ju oerhört tråkigt för dessa att bara lyssna på prat om hästar, ryttare och ridning. Inte så socialt kanske?

Själv pratar jag nästan aldrig om hästar med tex mina arbetskamrater och om jag gör det så blir det i 9 fall av 10 på deras initiativ, dvs jag kanske svarar på en fråga om hur det gick på senaste tävlingen. Men att exempelvis i detalj börja redogöra för en träning eller för den delen en ritt på tävlinsbanan finns inte på kartan. Vem mer än ”de närmast sörjande” är intresserad av sådant? Inte många, tror jag.

Min första sambo var tyvärr en sådan person som ”åt, sov och andades häst” (travhästar faktiskt) och detta upplevde jag som oerhört begränsande. Han ville exempelvis aldrig hitta på aktiviteter som inte var hästrelaterade, han kände knappast till någon plats i Malmö mer än Jägersro trots att han hade bott i stan i säkert 10 år och han kunde nästan inte prata om något annat än hästar.

För egen del tror jag att man både utvecklas mer som människa, vidgar sina vyer och sitt umgänge om man ägnar lite av sin fritid åt annat än hästeri. Även om hästägande tar mycket tid och pengar i anspråk kan man säkert hitta både någon som kan avlasta en ibland och aktiviteter som inte kostar så mycket eller till och med är gratis.

För egen del är jag tex väldigt intresserad av att läsa och kan i perioder ägna många timmar åt denna sysselsättning som tack vare våra bibliotek faktiskt ju är helt gratis. Att pyssla med hemmet och trädgården, ägna mig åt olika aktiviteter med hunden, motionera och resa är andra intressen som jag ägnar lite olika tid åt beroende på årstid, ork osv. Att jag även är en väldigt flitig internetanvändare behöver jag kanske inte ens nämna :=)?

Madonna-konsert!

Även den mest inbitna hästmänniska behöver ibland slita sig från stallsysslorna (anser jag i alla fall….mer om detta i separat inlägg i kommande vecka) och i mitt fall lämnade jag igår både hund och häst för att åka till Göteborg med maken och gå på Madonna-konsert.

Faktiskt var även Corre (19) från stallet på samma event och när jag på plats fick ett sms från henne insåg jag att jag trots allt är Birgitta, snart 43 år gammal, och inte som jag oftast tycks tro, Birgitta, 20 år ung :=)!

Enligt Corre var hon nämligen på (STÅ)-plats redan klockan 16.00 och Madonna äntrade inte scenen förrän klockan var nästan 22.00.
Jag skulle inte ens orka LIGGA i den skönaste divan i sex timmar, än mindre stå rakt upp och ner i så många timmar och bara vänta!

Och hade jag inte fått sittplatser hade jag inte ens gått på konserten, jag hade aldrig orkat stå en hel föeställning igenom.

Konserten som sådan blev tyvärr en besvikelse. Dels blev det aldeles för drygt att vänta från aviserat klockslag 20.00 tills spelningen de facto kom igång 21.50 och framför allt så gillade jag varken låtvalet eller hur det mesta framfördes. Många låtar lät ungefär likadana och en del var enligt mig riktigt usla.

Men det var hur som helst kul att se en ohyggligt vältränad 50-åring som hade kunnat ge vilken gympaledare, inte bara på medelpassen utan även på de mest intensiva träningarna en match.

Och denna konsert avlöpte utan några pinsamheter och inte som då jag var och lyssnade på Whitney Houston för många år sedan.

Denna skönsjungande människa framförde ”I will always love you” utan ett instrument som uppbackning (och är det någon som har röst till det så är/var det väl hon) varpå en karl i publiken VRÅLAR (i en i övrigt knäptyst arena) på den mest svensk-brytande engelska ni bara kan tänka er:

”Wittniiii…..ajj laaaav joooo”.

DÅ skämdes jag å karlens vägnar för uppenbarligen hade han inte vett att göra det själv :=)!

Alternativa karriärmöjligheter (eller inte???)- även för mig!

För Soyas räkning har jag sedan tidigare funnit olika arbetsområden där hon troligen hade gjort succé. Hon hade säkert klarat av både knarkspanande, strykkappsletande och likgrävande med glans om hon någon gång hade tvingats lämna det behagliga drönarliv hon lever.

Och nu när jag själv varit ledig några veckor har tanken slagit mig att även jag hade kunnat byta karriär om jag hade velat, fast ärligt talat trivs jag för bra med mitt nuvarande arbete för det.

Och när jag tänkte på vilka jobb som hade passat mig ypperligt så insåg jag att det fanns ännu fler arbeten där jag hade varit ett totalt fiasko minst sagt.

För att börja med den sistnämna kategorin så hade jag nog aldrig kunnat arbeta som:

Hantverkare:
En mer ohändig person går tyvärr inte att finna även om jag verkligen skulle önska motsatsen. Jag är sååå avundsjuk på de som, om inte bygger ett helt hus så i vart fall snickrar ihop en egen stallåda eller åtminstone en sadelhängare men själv är jag som sagt både ohändig och trögfattad så som hantverkare hade jag varit helt värdelös. Det är knappt jag reder ut IKEAS ihopsättningsbroschyrer, så illa är det!

Försäljare:
Lika mycket som jag avskyr när någon försöker truga på mig något jag inte vill ha lika ovillig hade jag varit att utsätta (ansätta) någon annan för samma behandling. Hade jag varit försäljare hade jag diskret frågat ”vill du köpa den här tumskruvsåtdragaren” och så fort presumtiv köpare hade avböjt hade jag omedelbart gett upp. Helt fel försäljningsteknik med andra ord!

Körskolelärare:
Jag antar att man om man vill lära andra att köra bil bör leva som man lär så redan på detta skulle min karriär stupa. För jag kan aldrig tänka mig att en lärare bör sitta och svära över andra bilister, tuta på dom, överskrida hastighetsbegränsningarna och uppfinna egna trafkregler, eller?

Flygvärdinna:
Om jag hade tvingats att ställa frågan ”Kaffe? Te?” trettiosjutusen gånger per arbetspass tror jag att jag hade blivit tokig så även detta yrke går bort.

Veckotidningsskribent:
En av mina mindre bra egenskaper är att jag, delvis på grund av nedsatt syn på mitt ena öga, har jättesvårt för att känna igen folk jag möter. Jag skulle näst intill kunna gå förbi min egen mor (mycket lik mig för övrigt) på stan utan att reagera så hur jag skulle hitta några kändisar att skriva om vete tusan. Och skulle jag mot förmodan få jobb på en veckotidning så skulle jag aldrig någonsin våga yppa detta för en endaste själ av rädsla för att skämmas ihjäl. Jag menar…..vem skulle frivilligt erkänna att man sitter och diktar ihop text som man sedan vill hävda utgör en sanning?

Fotograf/ filmare:
Om jag hade arbetat som filmare skulle man nog snarare kalla det FUMLARE. Till att börja med lyckas jag aldrig få med mig kameran någonstans och när jag väl har den med så glömmer jag att använda den. Eller så tar batteriet slut eller så blir korten/filmen väldigt….hmmm….märkliga!

Nåja…som synes finns det en hel del ykeskategorier där jag hade blivit diskvalificerad utan större diskussioner men däremot har jag faktiskt funnit 3 arbeten där jag hade passat som handen i handsken!

Solfångare:
Jag har alltid haft en oerhörd tur med vädret och säkert 9 av 10 semestrar har tillbringats med strålande solsken oavsett vart jag rest. Jag kan inte räkna de gånger (hundratals) då jag har ridit ut i härligt väder och då det kommit världens störtskurar, orkaner och dylikt ungefär 1½ minut efter att jag lett in hästen i stallet. Samma sak med mina hästars hagtider! Jag brukar nästan alltid ha hagtid fram till klockan 12.00 och de gånger regnet vräkt ner klockan 12.05 eller senast 12.10 (men ALDRIG 11.55) är också de oräkneliga. Med andra ord är jag en riktig solmagnet! En fd stallkamrat hade en teori om att det var min GLORIA som drog solstrålarna till sig (detta sade han dock med en något ironisk ton…jag undrar än idag varför….) .

Chef på GEKÅS marknadsföringsavdelning:
Det finns nog ingen som kan strö så många superlativ över GEKÅS/Ullared som undertecknad och eftersom jag dessutom menar varje ord hade denna post varit som klippt och skuren för mig!

Mäklarutbildare:
Framför allt mäklare som säljer hästgårdar tycks ohyggligt okunniga och ovetande om vad man som köpare av dessa objekt vill se och läsa om i deras annonser. Jag skulle kunna lära dom att fotografera stall, hagar och eventuella ridbanor från alla håll och kanter och skippa bilder på rapsfält, blommande äppelträd och sovande katter på gårdsplanen. Mäklarna skulle också informeras om att de bör ta reda på om det finns intilliggande ridhus i förhållande till gården, hur gödselhanteringen är ordnad samt om stallet är godkänt vad gäller olika mått, takhöjd osv.

Vad säger ni…har jag en framtid i dessa yrken eller bör jag likt skomakaren bli vid min läst?

Here we go again- nytt Ullaredsbesök!

Idag var det åter igen dags att besöka Ullared tillsammans med mina lika shoppingsugna väninnor Petra och Ulrika.

Det kändes inte som att det hade hunnit gå hela 4 månader sedan Petra och jag var där sist men så var det och vi har redan bestämt att 3 gånger om året nog kan vara en lagom dos varför nästa besök är preliminärbokat till någon gång i november/ december.

Det som är både bra och dåligt med Ullared (enligt mig i alla fall) är att man aldrig helt säkert vet vilka produkter man ska finna. Dels är vissa varor slut ibland och dels ändras ju sortimentet ständigt. Ibland har man blivit mycket glatt överraskad över något megafynd medan man någon gång har fått inse att det man hade tänkt köpa varit slut.

Förra gången vi var i Ullared köpte jag tex ett par jättesnygga, sköna och billiga ridbyxor och min plan var att köpa ytterligare ett par likadana idag. Men men…ridbyxorna fanns inte längre vilket på sätt och vi var bra så att jag kan slita på de 4 paren jag redan har :=).

Hästtäckena och schabraken vågade jag inte ens snegla på eftersom jag redan har ca 10 vita schabrak med varierande kantband och ungefär lika många täcken (eller fler) för alla möjliga tillfällen och årstider. Man kan inte alltid köpa ”bara för att det är billigt”, eller :=)?

Som vanligt köpte jag i stället ridstrumpor (det går alltid åt) , B och E-vitamin, gummiband och dressyrspö.

Fick även med mig ett hönät (20:–), ridhandskar (60:–), en kortärmad ridpiké (60:–) samt en dito tävlingspiké (vit, 60:–).

Hittade också lädertyglar med dito stroppar för 99:– och konstaterade att de såg minst lika fina ut som de jag köpte på Hööks för ungefär det tredubbla priset för något år sedan.

Sedan blev det underkläder och en plånbok i läder (90:–) till mig själv och desto mer till hemmet. Jag köper ju alla våra hygienartiklar i Ullared så det blir en rejäl hög varje gång, typ 12 flaskor schampoo, 10 tandkrämstuber osv.

Soya blev inte bortglömd utan fick mängder med grisöron (som hon älskar), ett 10-pack kostar här 30:– (på Konsum i Staffanstorp kostar de 9:–/ styck).

Några olika leksaker blev det också för 9:– styck samt ett snyggt svart läderkoppel för 70:–.

På LC-träningen igår såg jag en form av transportbur i nylon som ägarna till den whippet som låg i sa att de hade köpt i just Ullared så givetvis gjorde jag detsamma när den var så himla billig (199:–). Min man undrade om Soya ska ut och campa men jag är övertygad om att vi kommer att ha nytta av denna jättenylonlåda :=).

Denna gången slutade notan på ganska exakt 3000:– och det är väl däromkring jag brukar ligga. Jag har aldrig någon fast budget för hur mycket jag ”får” göra av med utan köper helt enkelt det som faller mig i smaken. Faktum är att det så gott som alltid blir långt billigare än jag räknat med och hur ofta inträffar det i vanliga fall när man handlar? Aldrig om ni frågar mig :=)!

Tillbakablickar: Birgitta går på konsert och upplever en DUBBEL Thriller!

Jag har i väldigt många år varit en stor fan av Michael Jacksons musik.

Min första kontakt med den var faktiskt i stallet, då jag började sköta min första privathäst Mamaia. Samtidigt som jag stod och borstade och ryktade brukade nämligen en kille i min egen ålder, Lasse, stå och borsta på sin sköthäst, allt medan han spelade alla möjliga låtar av just Michael Jackson. Redan då tyckte jag mycket om det jag hörde och det ändrade sig inte med åren.

För över 10 år sedan läste jag i tidningen att MJ skulle ge en konsert i Köpenhamn och jag kände verkligen att detta var en ”once in a lifetime” chans att få se en av mina idoler live så jag beslöt mig för att åka dit trots att ingen av mina vänner ville följa med. Jag minns att biljetten kostade över 500:– på den tiden men det struntade jag i, liksom att jag alltså skulle få åka ensam till Danmark.

Sagt och gjort…jag tog flygbåten över till Köpenhamn (dessa slutade att gå för några år sedan), lyckades hitta rätt buss till konsertarenan och även hitta densamma trots mitt urusla lokalsinne. Liiite hjälpt var jag av att jag var långt ifrån den enda personen som skulle gå och se MJ; det var mer eller mindre bara att följa strömmen som klev av bussen :=).

Konserten var hur bra som helst och jag hade inga klagomål när den var över. Det var kul att se MJ live och musiken var otroligt bra som alltid.

Så långt var allting till belåtenhet med andra ord men det var efter konserten som MIN Thriller började.

Redan när vi alla (läs: TUSENTALS människor) stod och väntade på bussen för att åka hem började jag ana oråd.

Till att börja med kom det inga bussar!

Efter en lång väntan började det komma bussar men de var redan fullproppade med folk så de körde bara förbi!

Nu började jag få lite lätt panik eftersom jag hade en sista flygbåt till Malmö att passa så när jag väl kom på en buss var jag mycket lättad. Lättnaden visade sig dock vara mycket kortvarig eftersom bussen SNIGLADE sig fram och stod still långa stunder allt medan min klocka tickade desto fortare.

Till slut insåg jag panikartat att jag aldrig skulle hinna med båten hem samtidigt som jag inte hade en aning om var jag var (det var beckmörkt ute och typ midnatt).

Som en vild chansning kastade jag mig av bussen och lyckades stoppa en taxi. Jag förklarade stammande att jag var tvungen att hinna till flygbåten men att jag kanske inte hade tillräckligt med pengar på mig för att betala för resan.

Den mycket snälla chauffören förbarmade sig över mig och jag lyckades otroligt nog hinna i tid till min båts avgång.Vad resan kostade och hur mycket jag betalade har jag förträngt fullständigt men är tämligen säker på att jag fick en ganska rundlig rabatt.

Jag var extremt lättad och glad över att slippa övernatta på någon parkbänk i Köpenhamn utan att jag fick avsluta min dubbla Thriller-upplevelse i hemmets lugna vrå!

Puss på dig älskling!

Jag skriver så ofta om mina älsklingar Archie och Soya att jag idag vill tillägna ett helt inlägg till min största älskling, maken Micke!
Idag är det på dagen 7 år sedan vi blev ihop vilket bara bevisar att ”tiden går fort när man har roligt”.
Om hur jag snärjde denne man (eller han mig?) kan ni läsa om i blogginlägg från 15 januari 2008.

Mer om kläder, dock ej till ryttare

Som jag nämnt i tidigare inlägg har jag och Lena samt en arbetskamrat till mig en form av tidningsutbytessystem vilket innebär att när tex Lena har läst ut ”Tara” så ger hon den till mig och när jag har läst ut den så ger jag den till min arbetskamrat.

Arbetskamraten i sin tur är en skvallerpressälskare av stora mått så där får jag en hel drös tidningar varje vecka. Eftersom Lena inte är så intresserad av just denna typ av tidningar ger jag dom till min mamma.

Själv prenumererar jag på ”Må bra” som ges till arbetskamraten och ”Ridsport” som ges till Lena (som i sin tur ger den till Sally, mitt ponnybarn).

På detta vis har jag nästan alltid mycket tidskrifter att läsa till en ringa kostnad och eftersom jag alltid har tyckt om att läsa tycker jag att detta är ett ypperligt system.

Då och då får jag olika tips genom alla dessa tidningar, framför allt boktips men även tips på snygga kläder som man kan köpa.

Det har hänt mer än en gång att jag stuckit iväg för att handla något plagg på lunchen, detta efter att ha sett det på bild i någon av tidningarna.

Härom dagen fick jag en ny tidning av Lena och såg där ett par jeans som enligt texten skulle finnas på Lindex för 399:– och som såg snygga ut på bilden i alla fall. Vanligtvis använder jag bara en speciell Levis-modell men tänkte att det inte kan skada att förnya sig :=).

I stället för att bara ge mig av på vinst och förlust tänkte jag vara smart och ringa någon butik först och valet föll på den butik som ligger närmast stallet, bara tvärs över gatan faktiskt.

Ringde dit och fick av en mycket tillmötesgående kvinna veta att hon aldrig hört talas om den jeansmodell jag sökte men hon informerade mig också om att tidningarnas modereportage ofta innehöll kläder som ännu inte börjat säljas. Detta hade jag ingen aning om så jag tackade för informationen och avsåg att följa det råd jag fått; att återkomma några veckor längre fram då man skulle få in nya jeanasmodeller på Lindex.

Efter att ha lagt på luren blev jag trots allt lite fundersam eftersom jag ju tidigare lyckats köpa kläder jag sett i tidningarna omgående (dock ej på just Lindex) så jag bestämde mig för att få en ”second opinion” genom att maila till Lindex kundtjänst med samma fråga som jag ställt till affärsbiträdet.

Och se där. Svaret jag fick var:

”Hej och tack för ditt mail!
Detta är en byxa som vi har haft i vårt sortiment ett tag och det är dessvärre inte mycket kvar, men återkom med var du bor samt vilken storlek du söker så ska jag se om jag hittar en till dig.”

När jag återkom med svar på var jag ville handla (i Malmö) fick jag det otroliga svaret att just butiken dit jag ringt hade byxor kvar (det finns sju butiker i Malmö!) så jag begav mig dit på kvällen.

Otroligt (dåligt) nog kände inte heller det biträde i butiken som jag frågade efter byxan till den (jag visade henne tidningsurklippet) men själv fann jag nästan direkt det jag sökte bara för att konstatera att det fanns 8-9 byxor kvar (!), dock ingen i storlek 36, buhu….

Dessutom VAR byxorna snygga, jag provade en 38:a i hopp om att kanske kunna förbise med om de var liiite för stora men tyvärr….

Så kan det gå och vad lär vi oss av detta? Tja….att själv är bäste dräng kanske även om det inte hjälpte i just detta fallet :=)?

Dagens träning….

….blev inställd eftersom Birgitta är förkyld. Buhu….jag som längtat sååå…

Enda fördelen, förutom 350 sparade pix :=), är att jag nu kan sitta på jobbet 09.00 och således vara redo inför biljettsläppet till Madonnas konsert på Ullevi 8 augusti.

Då biljetterna till konserten den 9 augusti släpptes såldes de slut innan jag ens hann logga in på datorn och det var otroligt retligt.

Nu ska Madonna ge en extra-konsert pga det enorma intresset så jag hoppas på bättre tur denna gång.

Har sett att det är MASSOR av biljetter som säljs på Blocket, både av privatpersoner och olika företag men det ska mycket till för att jag ska betala DUBBELT biljettpris (dvs 1500-2000:–) på detta vis.

Vet inte om jag ska tycka att de som köpt upp en massa biljetter som de nu säljer för det dubbla är idioter eller smarta, själv skulle jag aldrig orka engagera mig i sådana affärer.

Tillägg:

Pust…..efter 1½ timmes köande på nätet lyckades jag med NÖD och NÄPPE köpa 2 biljetter! Dagens kamp (eller i-landsproblem)!

God jul från en icke-firare!

Eftersom säkert de flesta av er, till skillnad från undertecknad, firar jul så vill jag och Arch passa på att önska er en god sådan!

Själv slutade jag att fira jul för många år sedan; har inga barn som behöver denna typ av underhållning och själv gillar jag inte julmat och tycker att julklappar bland vuxna är överskattade (vi har inga barn i min släkt öht och släkten bor för övrigt inte i Sverige, här har jag bara föräldrarna).

Icke-firandet till trots brukar jag alltid få någon exklusiv gåva av maken men det får jag flera gånger om året oavsett och så väljer jag även att ge mig själv något jag vill ha och kalla det julklapp för syns skull :=).

För er som inte nöjer er med att kränga julmat och slöa framför tv:n utlovar jag att framöver dels avslöja vad som blev min julklapp till mig själv i år och dels berätta om vad som gör mig långt mer rabiat än de hästleksaker vi diskuterat i veckan.

Vi hörs!