En väluppfostrad ”patient” som nog hade en ganska mysig stund….

Veckans första dag inleddes med tidig uppstigning och ett dressyrpass i ridhuset som jag var nöjd med.

Att jag red på morgonen berodde på att jag direkt efter jobbet hade bokat massagetid åt Archie, detta genom en stallkamrat som har etablerat kontakt med en massör som om några veckor ska ta sin examen.

Fram tills dess utför hon behandlingar för 150 kronor och jag som själv älskar att få massage kände att jag ville unna Archie detta.

Dessutom är det alltid intressant vad olika massörer anser om ens häst även om de jag hittills anlitat till just Archie varit väldigt samstämmiga i sina bedömningar: ”en välmusklad häst utan större problem med en liten låsning i högra delen av ryggen strax bakom sadeln som är lättåtgärdad” brukar det heta ungefär- i alla fall på mitt lekmannaspråk :).

Och inte heller dagens massage bjöd på några större överraskningar- även denna massör tyckte ungefär detsamma med tillägget att hon hittade lite fler ömma punkter i den högra delen av ryggen ut mot svansen (fråga mig inte om vad de olika musklerna heter….) och en knuta på insidan av höger bakben vid låret….ungefär :).

Summan av kardemumman skulle i alla fall kunna förklara Archies alltid större svårigheter att flytta sig undan höger skänkel, dvs att sätta höger ben in under sig.

Massören tyckte att det skulle bli mycket ”spännande” (hennes ord) att se om jag märker någon effekt av behandlingen och jag får väl säga detsamma, om än något luttrat :).

Det pinsammaste visade sig vara att massören omedelbart kände igen mig (trots mössa nedtryckt över huvudet) fast det är ca 20 år sedan vi sågs.

Jag har tydligen inte förändrats så mycket (smickrande) men själv kände jag över huvud taget inte igen denna kvinna hur hon än försökte att friska upp mitt minne.

Tydligen höll vi till på ridskolan samtidigt ett tag men medan hon var 14 var jag 20 -en stor ålderskillnad i dom åren.

Hur som helst tyckte jag att jag, eller snarare sagt Archie, fick verklig valuta för pengarna, massagen höll på i nästan 2 timmar (!) och Archie såg för det mesta vädligt nöjd ut. Nu ska han bara börja tvära bättre med sitt högra bakben så ska jag marknadsföra denna kvinna på bloggen tills jag (eller ni) storknar :)!

Idag har Archie varit hos ”sin” veterinär och även om i alla fall jag helst vill slippa dessa besök över huvudtaget så är jag oerhört tacksam över den eminenta service som just denna klinik ger oss.

Bara att jag fick tid till idag när jag ringde i måndags är för mig värt GULD, jag minns med fasa hur det var i början av min hästägarkarriär då ingen veterinär kunde ta emot en förrän om 2-3 veckor!

Egentligen fattar jag inte ens att vi hästägare accepterade detta fast å andra sidan- vad skulle vi göra?

Nä, det var bara att tiga och lida, tacka och ta emot och ibland valde man veterinär snarare efter just väntetiden än kompetensen för vem orkade stå och titta på sin halta häst i veckovis- inte jag i alla fall.

Hur som helst, Archies veterinär tar inte bara emot oss snabbt utan har även de övriga kvalitéer som jag kräver av någon med den proffessionen; bra bemötande och en förmåga att ställa korrekta diagnoser.

Att Archie sedan är oerhört populär på kliniken med sitt godmodiga sätt gör ju inte saken sämre :)!

Nå, om jag ska komma till saken så longerades Archie ua och därefter gjordes böjprov på alla 4 benen.

Då jag såg Archie luta huvudet mot veterinärens rygg på sitt vänligaste vis förstod jag att han inte kunde vara speciellt illa däran, har han ont blir han jättestörd när man böjer hans ben och det syns lång väg att något är fel.

Nu hade han faktiskt en liten reaktion i kotan vänster fram och dessutom var han störd när veterinären började peta i hans mugg på samma ben.

Muggen är ytterst lindrig och har kommit de senaste dagarna men Archie har tidigare visat att han är rätt så känslig för sår i karleden (min ”hårding”, jo pyttsan….).

Såret han blev halt av i somras (på det andra frambenet) satt också i karleden (ett ärr finns fortfarande kvar som ett minne) och jag minns hur förvånad jag var att ett sådant förhållandevis litet sår kunde göra att Archie var halt i över 2 veckor.

Då hade han också rejäl puls i benet, idag är han bara liiite varm och lika lite svullen kring kota/ hovled.

Eftersom mitt största bekymmer är att jag tycker att Archie har gett ett trött och ämligt intryck den senaste tiden togs ett blodprov som jag får svar på om några dagar.

Direktiv från veterinären är nu en veckas hagvistelse samt att jag kan gå med Archie om jag är rädd för kolik pga för mycket stillastående i hagen samt därefter en veckas uppsutten skritt och återbesök därefter.

Muggen ska stävjas genom insmörjningar med ett bakteriedödande medel 2 gånger om dagen.

Jag är mycket nyfiken på vad blodprovet visar (ingenting gissar jag) och så får jag se om Archie kvicknar till av att vila sig lite.