Månadsarkiv: februari 2011

Hundar och bilåkning


Soya hoppar gärna in i även andras bilar:)!

Har ni någon teori om varför vissa hundar är så förtjusta i att åka eller i alla fall tillbringa tid i BILEN?

Den hund jag ägde sist innan vi köpte Soya (en greyhound som jag köpte i vuxen ålder för mer än 20 år sedan) var ett praktexemplar på ovanstående då det inte gick att lämna honom ensam hemma ens 10 minuter utan att han ylade itu hela huset (tro mig jag försökte allt men detta är en lååååång och helt annan historia) medan han kunde ligga nöjd i bilen i 3-4 timmar medan jag var på mina föreläsningar.
I bilen sa han aldrig ett pip, han hoppade alltid lika glatt in i den och tycktes som sagt otroligt nöjd.

Soya är precis likadan bortsett från att det går att lämna henne ensam hemma hur bra som helst.

Men även hon älskar sin bil och tar alla tillfällen i akt att hoppa in i både den och ANDRA bilar som råkar stå öppna (kan bli liiite pinsamt ibland).

Det ”lustiga” med Soya är att hon inte alls verkade bekväm med att åka bil då vi köpte henne 1 år gammal.

Då dräglade hon något enormt när vi körde någonstans- hon bara låg i baksätet med spottet rinnande ur munnen?!?!?

Men detta upphörde snabbt och hon blev, innan hon fick sin hundbur en mycket ivrig med-förare som satte tassarna på våra armstöd och höll utkik och hjälpte både mig och maken att köra.

När så buren inköptes trodde jag att Soya skulle sakna sitt co-driver-uppdrag och känna sig övergiven i bagage-utrymmet men hon älskar även denna jäkla bur och har till och med försökt att hoppa in i den när luckan till den varit stängd (!).

Fredag- vi studsar vidare




I morse var det dags för hoppning igen och det gick faktiskt lika bra som sist varför det även denna gången blev ganska många språng.

Jag hoppade till och med en liten bana bestående av 5 hinder- heja mig!

Förrädiska facebook :)!

På tal om det vi diskuterade på bloggen i förra veckan; om att försöka lura till sig bidrag/ förmåner som man inte har rätt till:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8613295.ab
Över huvud taget blir de varnande exemplen på hur man verkligen måste tänka på hur man använder tex Facebook fler och fler- folk har både avskedats, nekats jobb och hängts ut i media på grund av inte alltid så välformulerade alster på detta forum.

Annorlunda arabiskt hundkapp

När jag började med hundkapp med Soya fick jag av en mycket initerad man veta att man i Sverige inte får använda något som ser ut som en hare/ kanin som hundarna ska jaga- därav att det inom både hundkappen och på lure coursing är fladdrande platsremsor som jagas i stället- hundarna skiter antingen i vilket eller märker ingen skillnad, ha ha.

Men kolla vad man använder i detta saluki-race: om ni inte orkar se hela filmen så spola fram tills det har gått 2,45 minuter :)!

http://www.youtube.com/watch?v=ev45AQCQPPo

Dagens (hov)fråga

Härom veckan omorganiserade jag mitt stallskåp och passade då på att putsa av en mängd burkar och flaskor jag har liggande och som blivit dammiga och smutsiga.

Konstaterade att en del ”smörjor” till lädret inte använts på länge, jag har någon favorit och då blir de andra burkarna liggande orörda och hittade också en flaska med gammal hovolja.

Detta fynd fick mig att tänka tillbaka på ”fornstora dar” då jag som ivrig och extremt entusiastisk skötare åt en privathäst på ridskolan, Mamaia, höll på att smörja itu hästens hovar eller nåt :).

Andrahandsuppgifter efter att hästen såldes sade nämligen att den nya hovslagaren undrade vad som hänt med hästens hovar som var helt uppmjukade av mitt idoga (läs: dagliga) smörjande med hovfett.

Jag vet till dags datum inte om det ens är möjligt att påverka hästens hovar på detta vis; mycket av det jag läst om sedan dess talar snarare för att hov-smörjning är mer eller mindre lönlöst/ ineffektivt och att man möjligen får en liten effekt om man smörjer kronranden där fettet de facto kan tränga in.

Fast på den tiden detta hände blev jag restriktiv med hovsmörjan och sedan jag köpte egen häst har jag faktiskt mer eller mindre helt slutat att smörja hovarna.

Dels har alla hästar jag ägt haft otroligt bra hovkvalité och dels har jag väl vuxit ifrån ”flicka målar naglarna på sin häst för att det är fiiiiint”- för är det inte detta de handlar om mycket :)?

Att smörja hovarna precis innan man ska upp i ridhuset och rida tex- till vilken nytta kan man ju verkligen undra?

Själv har jag någon gång smort hovarna innan jag åkt till tävling- åter igen för att det är fiiiint- men ärligt talat; hur länge har hovarna sett fina ut efter ankomst till tävlingen? I 30 sekunder kanske? Innan hästen skulle backa ur släpet och trampade med hovarna i sitt eget bajs som fastnade så bra på det smorda?

Nä…den där hovoljan får nog fortsätta att samla damm i sitt hörn i skåpet.

Hur gör ni kära läsare?

Är hovsmörjning en del av ert hästpyssel? Tror/ vet ni ni att smörjningen har någon effekt?

Torsdag- ut-tömmande?

I morse stod tömkörning på schemat- en väldigt rolig motionsform tycker jag och troligen Archie också eftersom han oftast är väldigt med på noterna.

Vi började med galopp och växlade mellan mycket små volter i samlad galopp (bra förberedande piruett-träning) och stora volter i mellangalopp.

Därefter blev det trav över cavalettina som ni ser i bild och sedan travökningar.

Passet avslutades med lite tramp utmed spåret och när vi var klara hade det gått nästan en timme.

Jag tycker att det är väldigt synd att många enbart använder både tömkörning och framför allt longering som lite ”avrastning” och inte så mycket arbete- linan/ linorna kommer ofta fram då hästägaren har bråttom/ inte ids rida.

Av detta följer också att passet gärna blir mycket kortare än om man skulle rida- också detta synd tycker jag.

För man kan faktiskt arbeta hästarna väldigt bra på töm om man anstränger sig lite och inte bara står som fastvuxen i marken (och låter hästen förstöra ridhusbottnen genom att springa i samma voltspår heeeela tiden).

Och varierar man arbetet kan man lätt tömköra en timme utan att varken slita ut sig själv eller hästen men då måste man som sagt tänka till lite 🙂 OCH dessutom helst ha lite egen ork/ kondition så att man kan RÖRA SIG i ridhuset och slipper statiskt ”på-liten-volt-snurrande”.

Jag såg förresten en tjej som longerade sin häst härom dagen som verkligen fick till jättebra arbete genom att låta den trava och galoppera över lite upphöjda bommar- inspänd.

Detta var en fröjd för ögat till skillnad från då folk låter sina hästar antingen harva ridhuset med släpande ben eller rusa runt fullständigt okontrollerat- det sistnämnda ett för mig obegripligt och mycket dumdristigt sätt att ”motionera” hästen på.

Dagens (hästhårs)fråga

Köpare av Hööks produkter har möjligheter att på deras hemsida recensera dessa men tyvärr är det ingen som har haft något att säga om just denna tingest.

Jag, ägare till Archie vars man hade kunnat utgöra tupé åt 3-4 hästar är så klart nyfiken på om produkten är något att ha?

Blir det snyggt när man har tunnat ut håret med denna kam? Går det ändå att fläta eller blir det en massa testar i olika längder? Hur ser det ut när manen börjar växa ut?

Har ni erfarenhet- skriv!!!!

(Över)aktiv ryttare!

Jag tycker själv att jag är en ganska ”aktiv” hästägare i jämförelse med många andra- jag rider minst 6 pass i veckan (det kan ibland också gå 10-14 dagar mellan vilodagarna) och passen är i snitt 1 timme, aldrig under 45 minuter i alla fall.Men när jag läste en tråd om hur mycket ANDRA motionerar sina hästar insåg jag att jag i alla fall i jämförelse med nedanstående übermänniska verkligen ligger i lä.

Vad sägs om detta schema:

Men en ganska vanlig dag brukar se ut så här:

05,00 Är jag i stallet med häst och hund, fyller på hö och vatten.
Tar med mig en häst och hund och ger mig ut på en löparrrunda som är ca 1h.

06,30 Hemma igen duscha byta om, åka med hunden till dagis.

07,00 Är på arbetet som är fysiskt krävande.

16,00 Slutar jobbet åker och hämtar hunden från dagis sen hem.

17,00 Spinningpass

18,30 Middag

19,00 Stallet igen och då rider jag oftast och hunden hänger med här också.

22.00-23.00 Hemma igen och då är det dags för sängen.

Nu ska jag i ärlighetens namn säga att personens livsstil/ schema verkligen inte är något jag avundas eller skulle vilja härma- jag uppskattar mina ”vilor” i soffan på kvällarna för mycket.

Dessutom är det väl få förunnat att klara sig på så lite sömn- om personen är i stallet vid 5 och kommer hem på kvällen vid 22-23 så finns det inte många timmar över att sova på?

Ja, ja…det är tur att man inte BEHÖVER ha häst på detta vis för då hade i alla fall jag lämnat in för länge sedan :).

Om Soya hade träffat Archie som valp….

…..hade deras relation säkert kunnat se ut på detta vis:

http://www.youtube.com/watch?v=XGHz4XuvGog

Hästen på videon verkar ju fullständigt iskall (drogad :)) men det kan säkert Archie också te sig för de som är vana vid stirriga studs-monster.

Den enda nackdelen med att odla sådana här relationer är väl att hunden kan lockas i villfarelse att alla hästar är så här snälla.

Och även om min erfarenhet är att 90 % av alla normala hästar tolererar normala hundar aldeles utmärkt så finns det ändå gränser…

Onsdag- snön skojade inte

Till skillnad från igår skojade snön inte idag- den la sig tvärtom resolut på marken, kanske i ett sista desperat försök att inte bli bortglömd till nästa vinter.

Ingen gladdes åt det vita, det var många avåkningar läste jag i Sydsvenskans nätupplaga; folk hade väl hunnit slappna av och bli vårdslösa under veckorna utan nederbörd.

Själv är jag hoppfull- vill verkligen tro att våren kommer när som helst fast kanske inte imorgon….

Idag blev det dressyr i ridhuset efter jobbet och om man ska se på Archies och min gemensamma ”dressyrkamp” kan man väl, om man ska vara positiv, konstatera att vår lägstanivå är på en helt annan nivå 🙂 än för någon månad sedan.

Om man väljer ett mer negativt synsätt anser/ inser man att dressyr verkligen är en tålamodsprövande syssla- det tar sån tiiiiid att förbättra vissa saker.

Jag tränar tex övergångar från galopp till skritt enligt tesen ”övning ger färdighet och efter ungefär 10.000 övergångar kommer jag att se resultat” och om det stämmer kommer ni inom kort att kunna säga att ni brukar läsa ”övergångs-världsmästarens” blogg. Eller nåt…