Månadsarkiv: september 2011

Skrivet

Veckan som gått

Suck, suck….trots att det är förhållandevis varmt ännu går det inte att bortse från fakta; hösten (läs MÖRKRET) är absolut i antågande.
Numera är det mörkt när jag åker till stallet på morgonen och när jag släpper ut Soya i trädgården för den sista ”kvälls-kissen” kan jag inte längre se vart hon tar vägen.
Nåja… det är bara att bita ihop….snart är det sommar igen sa min man tröstande och det har han rätt i. Så fort som veckorna rusar iväg så…..
Mitt ”lära-känna-varandra”-arbete med Kreon pågår för fullt och går bra- jag försöker att tänka efter hela tiden och inte ha den slappa och ibland potentiellt ”farliga” inställningen till hanteringen av den egna hästen som jag kunde ha med tex snälla Archie (eller Décima…eller Heron…).
För det blir ju så tycker jag att har man en extremt snäll häst så är det lätt att glömma att detta inte är riktigt ”normalt” och agera därefter vilket då alltså kan försätta en i riskfyllda situationer.
Jag är ju en riktig fegisryttare egentligen och vill ABSOLUT inte ramla av och att då tex rida ut med lös hund, på ponnyhack i en stökig miljö när det blåser halv storm, som jag mycket väl kunde göra med Archie utan att ens reflektera över det finns liksom inte på världskartan att jag skulle göra med Kreon- inte i dagsläget i alla fall :)!
2 träningar har det blivit även denna veckan och jag tycker nog att vi har kunnat vässa kraven och höja ribban mer än vad jag trodde när jag köpte Kreon.
Antingen kan han mer än vad jag de facto upplevde när jag började rida honom eller så är han väldigt lättlärd (eller en kombination av båda kanske….) men jag behöver verkligen inte bara sitta och rida ”runt runt” vilket ju oftast är det som står till buds med helt ”gröna” hästar innan de kan NÅGOT :).
Vi har nosat på både skolor, skänkelvikningar och förvänd galopp där de 2 sistnämnda går riktigt bra faktiskt men givetvis är det inte så att detta är ”uppvisningsbart” ännu men dock så att Kreon ändå förstår ”the hang of it”.
Hemma har vi haft hantverkare som har hjälpt oss att byta ut lite murken panel på huset och det känns skönt att ha fått detta gjort liksom ett mindre murningsarbete under vår semester.
Tyvärr är både maken och jag rätt så ohändiga men har i alla fall kunnat bidra med lite målning och framöver blir det mest arbete med sådant som inte alls kräver några ”skills” förutom en livstidsdömds tålamod: lövkrattning!
Detta hatade trädgårdsmoment har nu börjat visa sitt fula tryne, en del löv ligger redan och retas på gräsmattorna och fler kommer att följa i deras fotspår- var så säker!
Hade det inte sett så ovårdat ut hade jag låtit skiten ligga tills ALLA löv hade lämnat respektive träd men där går min estetiska gräns- det skulle som sagt se för GRÄS-ligt (kunde inte låta bli en ordvits) ut!

Skrivet

Söndag- vi tvättar och skurar

Suck….trots att jag var hemma från en liten stallfest ganska sent igår vaknade jag klockan 4 i morse och kunde inte somna om- typiskt när jag kunde ha sovit i vart fall några timmar till.

Idag hade jag lovat att ha morgonjouren i stora stallet vilket innebar fodring och utsläpp och när detta var avklarat och även Kreon gick i en gräshage hade tiden för vår årliga stalltvätt kommit.

Alla som har häst i ”mitt” stall var på plats vid utsatt tid 09.00 och vi körde igång direkt.

Boxarna tömdes och sedan var det dags att skura, skura och skura lite till.

Efter våra insatser med borstarna kom stallägaren och körde över allting med högtryckstvätten och sedan återstod bara att sätta tillbaka allting på sina platser samt strö upp boxarna igen.

Jag försöker att hålla efter boxen i alla fall lite mellan tvättarna men Archie, som åt så det stänkte åt alla håll och kanter, var inte precis en exemplarisk hyresgäst. Vi får se om Kreon är bättre….

Sent på eftermiddagen var det dags att rida och eftersom det regnade valde jag ridhuset framför gräsbanan där jag egentligen hade tänkt vara.

Invigningen av mina nya stövlar utföll till 100 %-ig belåtenhet, de var otroligt sköna att både gå och rida i till skillnad från ”klassiska läderridstövlar” som ju är hur obekväma som helst innan man går in dom.

Idag tränade jag vidare på galoppfattningarna, gjorde lite slutor i skritt och skänkelvikning i trav och det gick lika fint som igår så jag var väldigt nöjd efteråt.

Idag har vi tänt upp braskaminen för första gången för säsongen så helt klart är hösten i antågande- ruggig och regnig just nu.

Skrivet

Har det inte gått liiite för långt (hundinlägg)?

Idag, när jag besökte My One var jag faktiskt tvungen att hala fram I-phonen och ta nedanstående kort samtidigt som jag skakade lite förundrat på huvudet.

Visst; jag är helt med på att VISSA, observera VISSA hundraser kan behöva någon form av täcke vid utevistelse i regn och/eller kyla, framför allt om ägaren håller hunden i kort koppel så att den därigenom inte har möjlighet att springa sig varm men därifrån till att man har börjat sälja BADROCKAR till småhundar….nääää….

Och jag vet att det tex i USA finns tusen gånger värre exempel på hur man spökar ut hundar med alla möjliga attiraljer men ändå…

Om man tittar på bilden längst ner skulle man ju lätt kunna tro att den är taget på en BARN-avdelning på tex Kapp Ahl men så är det alltså INTE :(!


Skrivet

Lördag- fullt upp som vanligt och mina nya stövlar

Som vanligt denna lördag har jag haft fullt upp med tusen järn i elden.

Började morgonen med att åka till stallet och rida Kreon, till en början i ridhuset.

Idag tränade jag honom på att fatta galopp från skritt och det börjar arta sig tycker jag.

Över huvudet så ”sitter” fattningarna bättre nu än för bara några veckor sedan då det ibland kunde vara ”fifty-fifty” om en galopphjälp skulle uppfattas och om det i så fall skulle bli RÄTT galopp, framför allt när jag ville ha vänster galopp.

Nu kan vi alltså nosa på fattningar ur skritt- inte så att det kommer ett galoppsprång pang direkt efter att jag lagt till galoppskänkeln men det blir banne mig inte heller många minitravsteg innan galoppen kommer och med detta nöjer jag mig så här långt.

När jag tyckte att våra övningar hade gett önskat resultat bestämde jag mig lite övermodigt för att prova att skritta ut en sväng- inte riktigt ända till NN (dit det tar nästan 20 minuter) men i alla fall halvvägs.

Vägen genom en ”by-gata” gick aldeles utmärkt och nästan utan något tittande alls men när vi sedan kom ut på en grusväg omgiven av en åker på ena sidan och en fårhage på den andra sidan så tyckte Kreon att det var mycket läskigare, i alla fall när han såg FÅREN.

Trots att de höll sig på ganska behörigt avstånd (de kan mycket väl trava fram som en enda jätteklunga rakt mot en) så var han mycket misstänksam och plötsligt var vi inte längre på grusvägen utan ute på åkern i stället.

Här började fegis-Birgittas hjärta att dunka MYCKET hårt- ett så enormt öppet fält och en skärrad häst kan mycket väl tillsammans utgöra den perfekta kombinationen för ”full sken och hejdå hästägare” men jag lyckades återbörda Kreon till grusvägen och sedan skrittade vi i ärlighetens namn inte så himla mycket längre innan jag vände tillbaka just av rädsla att de jäkla fåren skulle få för sig att syna oss närmare.

Även Archie kunde faktiskt titta på fåren och till och med bli rädd och försöka sprina iväg men honom visste jag ju var jag hade så att säga- Kreon är än så länge ett för okänt kort i min kortlek.

Efter hagutsläpp och diverse pyssel åkte jag till City- Gross för att bunkra upp med ännu mer morötter och begav mig sedan till NN för sedvanlig stalltjänst.

När denna var avklarad styrde jag kosan mot My One där jag några dagar tidigare hade lagt undan 2 par stövlar medan jag planerade att sondera andra affärers stövelutbud.

Och efter att ha tittat runt lite igår så ansåg jag att dessa stövlar ändå var de jag helst ville ha för närvarande, både sett till pris och till behov.

Det lär ju dröja innan jag ska ut på några större tävlingar minst sagt och tills dess tror jag att de 2 paren jag valt ut kommer att fungera bra till både vardagsridning, träningar och eventuella småtävlingar.

Hemma har jag ägnat mig åt att städa, dammsuga och tvätta min bil, plocka enorma mängder fallfrukt för vidare transport till stallet samt städat en del inomhus.

Ikväll väntar lite grillning med folk från stallet men huruvida det verkligen blir grillat eller vi äter något annat återstår att se- idag är det kallt och höstruggigt!

Så här beskrivs stövlarna jag köpte på My Ones hemsida:

Mountain Horse Victoria High rider: Elegant och klassisk ridstövel i läder och nappa på insidan. Stark YKK dragkedja på sidan gör att du enkelt kan ta på och av stöveln. Ergonomiskt designad EVA innersula ger dig bekvämlighet genom hela dagen. Inbyggd stålskena ger dig stabilitet när du går och rider. 2499:–

Equi-Theme Verona longboot: Ridstövlar i läder med YKK dragkedja. Elstisk på benet för bra passform. 1889:–

Skrivet

Dagens (autogiro)fråga

Jag har många gånger förundrats över att det är så vanligt att både folk jag umgås med privat och massor av mina klienter är så skeptiska till att betala räkningar via autogiro.

De förklaringar jag brukar höra är att ”man vill ha koll” och/ eller att man är rädd att något ska strula till sig och jag fattar fortfarande ingenting.

Koll kan man ju ha ändå- det är bara att kolla sina transaktioner via Internetbanken eller till och med genom att dra ut ett kontoutdrag ur Minuten/ Bankomaten och att något skulle strula har jag då aldrig varit med om trots att jag har använt mig av denna förträffliga tjänst i över 10 år.

Som häst, hund och husägare har jag ”massor” (nåja….allt är relativt) räkningar som ska betalas varje månad och jag tycker att det är hur smidigt som helst att detta sker per automatik, utan att jag behöver göra något annat än att se till att det finns pengar på kontot vilket också det är lätt eftersom lönen sätts in där några dagar innan alla räkningar betalas.

Att betala räkningar på banken eller hos Kassaservice (heter det så….gamla Posten alltså?) kostar multum och det billigaste torde vara att gå till något växlingskontor à la Western Union där det tydligen kostar ca 30 kronor per räkning (vilket i mitt fall skulle kosta typ 300 kronor i månaden eller över 3000 kronor om året- bara för nöjet att få betala sina räkningar liksom….

De som betalar via sådana där betal-ordrar kommer långt billigare undan men det är också en blankett som måste fyllas i och hållas koll på så att allt blir ordentligt nertecknat annars blir inte räkningarna betalda.

En klient hade glömt att underteckna sin betalorder och innan denna skickades tillbaka till honom och han fick betalat som han skulle var flera räkningar för sent betalda= påminnelseavgift.

Själv lyckades jag en gång för tusen år sedan och innan autogirots inträde i mitt liv glömma 2 räkningar från CSN (jag hade 2 olika studielån och fick således alltid 2 separata räkningar).

Jag skulle ha gäster hemma, slängde i hastigheten in räkningarna i ett skåp och glömde sedan bort dom helt och hållet tills 2 påminnelseavgifter på vardera 140 kronor dök upp i posten- det var ganska mycket pengar för typ 15 år sen och framför allt kändes det så surt att betala en så onödig kostnad.

Numera har jag alltså inte sådan bekymmer och skulle rekommendera alla att betala allt som går via autogiro- det absolut smidigaste sättet enligt mig!

Och ni läsare, hur resonerar ni?

Är ni misstänksamma mot autogiro? Hur betalar ni era räkningar och varför betalar ni som ni gör?

Skrivet

Fredag- I’m on- with Kreon!

Vad gillar ni min nya slogan: ”I’m on-with Kreon”, snitsig va :)))?

Morgonen inleddes med att NN kvistade förbi vårt ridhus och gav mig ”en halv lektion”- mer tyckte hon inte behövdes för dagen :)!

Redan när hon dök upp erbjöd jag henne att sätta sig lite på Kreon, det var ju några veckor sedan hon red honom.

Och NN hoppade glatt upp men hoppade lika snabbt och glatt av- hon tyckte glädjande nog att Kreon kändes mycket fin och ”förbättrad” så hon tyckte att jag kunde rida vidare själv.

Och det är detta som jag tycker är så roligt med ”unghästridning”- man får ofta väldigt snabba resultat och märker klara förbättringar ibland nästan dag för dag medan det på den mer utbildade hästen sker mer sällan och ibland knappt märkbart för en oinvigd betraktare.

På eftermiddagen efter jobbet blev det en dryg timme i hagen med Rocky och en stor gul sol som sällskap, min bil visade 18 grader klockan sex på kvällen. Härligt!

Skrivet

Dagens (ärlighets)fråga

Eftersom det är mer än jag som hållit/ håller på att sälja häst i stallet kom vi härom dagen att prata om hur pass ÄRLIG man ska vara/ är när man själv åker och tittar på hästar.

Jag ska vara ÄRLIG (observera ordvitsen) och erkänna att jag vid tidigare ”häst-tittar” ibland inte varit ärlig alls utan snarare…tja FEG får man väl kanske kalla det?

Även om hästen jag provridit absolut inte föll mig i smaken och jag VISSTE till 1000 % att jag absolut inte ville köpa den kunde jag mycket väl säga ”ja…det här får jag FUNDERA PÅ och eventuellt återkomma”, detta trots att jag alltså redan visste att jag verkligen INTE skulle återkomma.

Nu när man själv har varit i hästsäljar-sitsen och dessutom kanske växt upp lite och mognat 🙂 skulle jag inte säga så utan vara mer ”rak” och säga som det är ”nej tyvärr…det här tycker jag inte känns som rätt häst för mig” eller något i den stilen.

Sedan behöver man ju inte ”göra ner” hästen OAVSETT vad man tycker men att ge säljaren falska förhoppningar om att man kanske ska återkomma känns inte juste utan rent utav taskigt.

Så dagens fråga är:

Hur ärliga har ni varit när ni letade/ köpte häst? Sa ni vad ni tyckte eller försökte ni linda in sanningen? LJÖG ni rent av? Varför/ varför inte?

Skrivet

Torsdag- we walked the walk and talked the talk

Eftersom mina läderridstövlar gick sönder för några veckor sedan och jag har ridit i mina termo-dito sedan dess (vaaaarmt!!!!) åkte jag till My One efter jobbet och ägnade en god stund åt stövelprovning bland det digra utbudet.

Jag hittade några helt ok stövlar som tur var (mer om detta i separat inlägg längre fram) och kunde nöjd bege mig till stallet.

Idag stod det VILODAG på Kreons schema och jag bestämde mig för att passa på att vänja honom lite vid våra omgivningar genom att gå den så kallade ”Madderundan”.

Varför den kallas så är för mig okänt- får bara hoppas att det inte finns/ fanns någon Madde som brukar rida denna tur som enda motion då den endast tar 15-20 minuter att skritta :)!

När man skrittar Madderundan (som går på asfalt och grus) passerar man en hel del villafastigheter (läs: enorma brevlådor, cyklar, studsmattor, fladdrande pressenningar) så det finns en del att titta på.

Värst är en djä…la ”prydnad” (???) i form av en vilt snurrande liten propeller i en trädgård och nej…jag tror inte alls att den finns där för att skrämma bort fåglar från gräsmattan utan för att den som bor där HATAR hästar (jodå…det finns sådant folk även på landsbygden).

Jag är övertygad om att propellerägaren sitter bakom en köksgardin och njuuuuter av alla hästar skrotet skrämmer tänkandes ”hehe….dom får LÄRA sig”!

Till och med Archie (!!!) fick hjärtstillestånd första gången han såg eländet men visst LÄRDE han sig och det kommer väl Kreon också att göra om inte jag besöker trädgården en mörk kväll och gör slut på hästfasan:)!

När promenaden var över och jag hade överlevt densamma utan att få 600 kilo häst på fötterna (min medhavda smiska var bra att ha) åkte jag till City Gross och köpte morötter för 2 kronor kilot- det tyckte jag att den fina pojken var värd!