I morse tog jag sovmorgon och låg kvar i sängen till klockan 7 minsann!

Sedan fick jag ett ryck och gjorde scones till frukost innan jag begav mig till stallet för ännu en mätning av ”who’s the boss” eller ledarskapsträning om man vill vara mer korrekt.

Och idag har vi skrittat både här och där höll jag på att säga, både ”Madderundan” och Husarvägen fram och tillbaka avverkades.

Innan vi ens kunde lämna stallplanen fick snurrterapin tillämpas måååånga gånger men sedan behövde jag inte snurra förrän hela Madderundan var avklarad och vi skulle in på Husarvägen.

Där blev det åter flera snurr-tillfällen men där har vi också haft lite väl mycket tjafs sedan tidigare så jag var ändå nöjd att Kreon de facto gick att få att gå- om än med lite snurr.

Det känns bra att kunna häva ”vägra-gå-problematiken” så här relativt odramatiskt och utan hets och/ eller våld- bara lite snurr :)! Och jag är dessutom övertygad om att jag kommer att behöva snurra mindre och mindre vad det lider men just nu får vi göra på detta vis.

Eftersom det har varit ett fullkomligt fantastiskt höstväder, både soligt och varmt (11 grader) passade maken och jag också på att gå i hundspåret på Skrylle och sedan belönade vi oss med en god middag i deras restaurang.

Hade alla höstdagar varit som denna hade jag absolut älskat årstiden!

Det är verkligen inte ofta jag använder spisen….

…men då och då får även jag ett husmorsryck :)!

Så här vackert var det utanför vårt hus klockan 9 när jag begav mig till stallet.

Hundrundan i Skrylle är 5 kilometer lång och idag mötte vi faktiskt inte en enda hund på promenaden.

Soya njöt nog i fulla drag….

….och markerade sin vana trogen på säkert 15 olika platser (hon är värre än en hanhund….).

Det blev visst inte bara en god middag :)!

Idag skulle jag egentligen ha tränat för NN men eftersom detta blev inställt fortsatte jag min tidigare påbörjade styrketräning med Kreon på egen hand.

Jag galopperade mer än vanligt, dels längre tid och dels gjorde jag fler fattningar än jag brukar och det kändes riktigt bra.

Jag vågar inte skriva att ”bakutarnas” tid är förbi men den var ganska länge sedan baken lättade vid det här laget och det är bara att hoppas att just den cirkuskonsten får ligga och samla damm i ett låst utrymme även framöver.

Vet inte hur det varit på era arbetsplatser idag men vi har haft 2 timmars arbetstidsförkortning och dessa ynka timmar gör ändå mycket på sig tycker jag, framför allt nu när det annars börjar bli mörkt redan när man kör från jobbet.

Soya och jag åkte för ovanlighetens skull till en hundrastplats här i Staffanstorp- jag är inte så förtjust i dessa fållor egentligen (oftast för små för min snabbspringare och ibland också riktiga bakteriehärdar) men ibland behöver även doggy träffa lite artfränder tycker jag.

Hemma blev det en delikatess- råa spädgrisknorrar- maken klarar inte ens av att ge henne dom och själv skulle jag inte äta dessa kroppsdelar för allt smör i Småland :)!

Höstdimmigt på vår cykeltur där vi bland annat såg många betor (som Soya gärna tar en tugga på om hon kommer åt).

Torsdag betyder numera oftast semester för undertecknad och så även idag.

Eftersom jag har varit ledig har Soya fått lite extra uppmärksamhet, både önskad och oönskad (kloklippning) höll jag på att säga.

Först gick vi en halvtimmes promenad i dis och halvmörker i morse och senare på dagen blev det en timmes cykeltur där vi utforskade lite nya vägar.

På Kreon-fronten kan jag berätta att vi idag både har ”hoppat” och ”ridit ut” :)))!

Citationstecknena måste nog användas då hoppningen bestod av travhoppning över 2 så låga kryss att Soya hade kunnat hoppa dom 🙂 och uteritten som följde på detta bestod av skritt-terapi i närheten av stallet.

Som jag redan har berättat flera gånger så tycker jag att det mesta med Kreon hittills varit/ blivit långt bättre än jag trodde när jag köpte honom; allt dressyrarbete tex , klippning och lastning liksom de 2 genomförda tävlingarna.

MEN; att rida ut har varit mycket mer problematiskt än jag förväntat mig, framför allt eftersom en tidigare ”Kreon-ryttare” beskrev honom som MODIG och SNÄLL att rida ut.

Nu har jag inte pratat mer ingående med denna person och inte efter att jag själv har försökt att rida ut honom men så som han beter sig med mig i sadeln är han allt annat än modig och snäll- snarare istadig och rent ut sagt DUM.

Att hästar kan vara rädda, framför allt om man vill rida ut ensam har jag all förståelse för men de konster Kreon ägnar sig åt är inte alls på den nivån- detta är verkligen ingen rädsla utan bara ett sätt att mäta sina krafter med mig; så uppfattar jag det i alla fall.

Och det har inte blivit bättre av att han är som en dröm att leda på samma platser där han kan vägra att röra sig en milimeter framåt när man sitter på.

En läsare berättade för några dagar sedan om hur HON hade löst sin hästs ”vägra-gå-problem”- hon hade snurrat hästen när den började konstra och den tröttnade snabbt.

Med detta i åtanke och sittandes på en staty (läs: dum-Kreon) som vägrade att lämna stallplanen så gjorde jag precis som läsaren tipsat om och VIPS; hoppsan då…det gick visst att gå framåt trots allt.

Nytt stopp efter 10 meter och ny snurrning från djurplågar-ägaren och Kreon rörde sig framåt igen under mycket beröm.

Summa summarum fick jag snurra honom kanske 5-6 gånger men med längre och längre intervall och till slut så gick det utmärkt att gå där det tidigare varit så roligt att leka fastfrusen häst i marken.

När vi hade skrittat helt problemfritt en stund blev det många klappar och avsittning och jag kände mig mycket nöjd.

Ska jag vara ärlig längtar jag redan till nästa gång- det ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan Kreon tröttnar helt på snurr-leken.

Som så ofta skänker jag en tacksamhetens tanke till alla bra tips jag fått genom bloggen; här verkligen ett sådant exempel!