Nu ska jag inte ta i så jag spricker men liiiite vårkänsla fick jag faktiskt idag även om jag så klart inte inbillar mig att vi skulle ha sådan tur att vintern faktiskt är över.
Men efter några förfärliga dagar med massor av spöregn och hårda vindar så kändes det helt underbart att få se solen och kunna gå i helt vindstilla skog tillsammans med Åsa och våra hundar.
Soya har inte motionerat ihjäl sig precis när vädret har varit som vidrigast- maken har haft fullt sjå med att ens få ut henne och eftersom hon i vanliga fall rastas så mycket så har vi inte heller velat tvinga ut henne på allt för långa rundor.
Idag tyckte hon nog att det var roligt att få träffa sin killar, rulla sig (tack och lov med täcket på) i en gammal kobajs och sedan åka hem och käka färska grisknorrar.
Senaste kommentarer