Som jag nämnde för några dagar sedan har jag bestämt mig för att försöka återta det totala och i ALLA sammanhang 100 %-iga ledarskapet vad gäller min relation med och till Kreon.

Eller återta…det är egentligen fel ord för jag har aldrig VARIT hans självklara ledare så som jag uppfattat att jag varit för de andra hästarna utan han har FÖR DET MESTA respekterat mina önskemål men har också kunnat ignorera dessa fullständigt och på ett sätt som jag varken vill eller varit van vid.

Det ska i sammanhanget sägas att det ibland är väldigt nyttigt att få andra människors input och syn på ens ”häst-handhavande” och det kan ju vara en svår balansgång mellan ”brutal ärlighet” och ”hjälp till självhjälp”.

Ni har säkert också ibland sett hästar som NI uppfattar är ouppfostrade, odrägliga, ”skulle behöva sättas på plats”, ja kalla det vad ni vill men ni fattar… men där det kan vara lite eller mycket känsligt att för ägaren påtala detta.

Ägaren kanske själv tycker att deras lilla ”Pluttis” är huuuur snäll som helst även om den drar iväg lite när den tas in från hagen, inte står stilla på stallgången, går iväg när ägaren ska sitta upp, hugger lite efter borsten, inte vill lyfta hovarna eller vad det nu kan handla om.

Man blir lätt hemmablind, framför allt efter några år och accepterar/ blir till slut van vid sådant som andra människor tänker ”det DÄR hade jag aldrig stått ut med”.

För mig var det en nyttig ”väckarklocka” när den fysioterapeut jag anlitade i veckan påtalade att HON inte tyckte att Kreon precis respekterade tex min ”personliga sfär” utan var i hennes tycke för påträngande och…tja…inte tillräckligt lyssnande på MIG.

Jag behövde faktiskt inte tänka i för många sekunder för att inse att hon hade rätt och det är både därför och för att försöka bota en del av Kreons ”idéer” (de har jag skrivit så mycket om innan så det tjatar jag inte mer om nu) som jag valde att åka på denna ”ledarskapsträning” eller vad jag ska kalla den.

Det skulle ta för långt tid att beskriva vad och varför vi gjorde det vi gjorde i detalj och dessutom är jag inte så bra på att förklara saker i skrift men jag ska försöka att delge er lite i alla fall och om inte annat tipsa om detta ställe dit ni själv kan bege er om ni är sugna på att prova. Kostnaden, 400:– för ca 1 timmes undervisning/ arbete tycker jag är en billig investering i att förhoppningsvis få en mer följsam häst.

Med Kreon började träningen med att han fick på sig en repgrimma vars knutar trycker på olika punkter på huvudet vid tryck och gör att man lättare reglerar hästen än om man tex har en vanlig grimma.

I repgrimman fästes ett längre rep/ kortare longeringslina med en snärt i andra änden- det är med denna snärt man kan korrigera hästen/ väcka dess uppmärksamhet om den tappar fokus. Man kan också använda sig av ett längre spö (typ dressyrspö/ körpisk) för detta ändamål.

Kreon fick gå bakom ”läraren” Pia, på slackt rep och kanske 5 meter från henne. Om han ville komma närmare korrigerades han- det är människan som avgör avståndet och inte hästen.

Kreon fick också träna sig på att följa Pia i olika ”snirklar”, hon svängde hit och dit och han skulle då följa henne utan att tappa fokus vilket han gjorde mycket bra.

Därefter fick han träna på att stanna och sedan stanna och backa/ rygga och detta enbart genom att Pia sa ett kommando (”back”/ ”backa”).

Om hästen inte vill backa får man vifta till med repet mot hästen eller visa med pisken vad man önskar och så fort man får steg bakåt ska man upphöra med sin hjälpgivning.

Kreon fick också träna mycket på att ”sänka sig”, dvs komma ner med sin hals som han gärna håller i en hög position.

Pia menar att ju längre ner man kan få hästen att sänka halsen desto mer kan man påverka den och desto lugnare blir hästen, högt lyft hals = häst som är spänd, som är svår att påverka och som också (som i Kreons fall) kan stegra sig tex.

För att få Kreon att sänka halsen tryckte Pia med sin hand lätt på hans nacke och så fort han sänkte den det minsta upphörde hennes tryck vilket också är viktigt, dvs att inte fortsätta trycka trots att hästen svarar rätt. Däremot kan man trycka upprepade gånger så att hästen sänker halsen ettappvis: tryck- halsen sänks, nytt tryck- halsen sänks ytterligare- nytt tryck- ny sänkning osv tills hästen nästan har huvudet nere i marken.

En annan sak som Pia tyckte att Kreon behövde träna sig på var att stå helt stilla i fullständig avslappning (se lite loj ut) och att man inte accepterar att han efter ett tag börjar skrapa i marken, höjer halsen eller börjar vrida på huvudet hit och dit.

Man ska som ”ledare” inte heller acceptera att hästen buffar på en, lägger huvudet på ens axel (sådant vi hästtjejer kan tycka är såååå gulligt- denna DOMINANSHANDLING) och över huvud taget ”invaderar ens space”- det är VI som ska komma till hästen, vi kan gå fram och ställa oss tätt, tätt intill men hästen får inte göra detsamma på oss.

Ja, jag vet inte om ni blev mycket klokare av mina förklaringar eller om ni bara tycker att det låter som ”flum flum” men för mig är detta bara en aspekt av myntet ”KOMMA IN I HÄSTENS HJÄRNA” som är ett av NN:s favorituttryck och som hon använder när hon vill påtala vad det är jag behöver åstadkomma när Kreon blir världsfrånvänd, okontaktbar och inte gör som JAG vill.

Kan man från marken lära hästen att gå fram, gå bak och stå stilla när man vill, och då menar jag precis när man vill, dvs om så himmeln håller på att ramla ner över en- då kan man sedan försöka att applicera detta uppsuttet och slutligen förhoppningsvis lyckas.

För det är ju där jag själv ser problemet; många har väldigt bra pli på sina djur så länge allting är lite lagom mys-pysigt och lugnt men så fort det inträffar något utanför det ordinära (man är på en främmande plats, det blåser mycket, det finns andra hästar) så tappar hästen fokus och man förmår inte att återföra den till sin arbetsuppgift.

Som avslutning på vårt träningspass fick Kreon först gå över och sedan stå stilla på en stor vit presenning som Pia hade lagt ut på marken och det klarades också galant.

Målet här är att man ska kunna trava över denna uppsuttet, till och med om någon rycker i ena änden och om vi klarar DET- då tror jag att vi är en bit på väg i vår träning.

Nu ska vi träna hemma på de olika momenten så får vi se om det blir någon skillnad- jag lovar att återkomma.

Länk till stället vi var på: http://www.123minsida.se/AktivWesternHast/