Månadsarkiv: april 2013

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du står och tittar på en framridning till en LB-klass i dressyr.

När ett ekipage börjar trava tycker du att hästen är märkbart halt och du hör också hur några personer som står ganska nära dig säger samma sak till varandra, dvs att de också tycker att hästen är halt.

Ryttaren verkar inte märka något och rider på som ingenting.

Vad gör du:

* Ropar till dig ryttaren och säger att du tycker att hästen verkar vara halt.

* Försöker hitta en överdomare/ annan tävlingspersonal att diskutera frågan med.

* Säger inget.

Skrivet

Tisdag- underbart är kort

Varför går tisdagens träningar alltid så himla fort? Givetvis för att de är så roliga :)!

I sak händer det inga revolutioner- vi fortsätter att traggla på med det gamla vanliga höll jag på att säga men det är ändå roligt att få feedback och även höra att det går framåt för det är minsann inte alltid man själv kan känna de små nyanserna tycker jag.

Så det blev bland annat förvända slutor utmed långsidorna som fick övergå i öppnor, en massa skänkelvikningar utmed diagonalerna, förvänd galopp och tusen galoppfattningar.

Sedan någon vecka har vi fått någon hangup på galoppfattningar ur trav i höger varv om jag gör dom utmed en långsida- inte annars.

Då kan det lika gärna bli förvänd som rättvänd galopp och ibland också ett upprört hopp i stället för en fattning.

Detta har väl satt sig i huvudet på oss båda- Kreon vet vad som komma skall och själv spänner jag mig och tänker ”nu får det inte bli fel” och då blir det lika gärna just detta.

Christina tipsade mig idag om att verkligen hålla i yttertygeln och tänka lite öppna samtidigt som jag bara skjuter fram inner höft och har skänkeln ganska långt fram och då blev det mycket bättre.

Kreon är ju så känslig så minsta lilla man sitter ”fel” eller gör något annat som stör honom så kan det bli galet.

Som sagt är detta ”bara” en hang-up- både Kreon och jag vet så klart hur man fattar galopp men ibland blir det så här- det knyter sig och då får man försöka att lösa det på bästa sätt- vilket som nu ÄR det bästa sättet för just det aktuella ekipaget.

Skrivet

Tillbakablickar: Kreons sår om vi ser bakåt ett år

Jag tänkte att vi kunde ha en ”favorit i repris” på tal om gårdagens inlägg om Kreons skada förra året.

För er som inte läste bloggen på den tiden så såg den ursprungliga skadan ut så här och jag förstod inte då hur lång tid det skulle ta innan jag kunde rida igen vilket med fact i hand var tur för då hade jag brutit ihop totalt. Det gjorde jag liksom nästan ÄNDÅ…..

Så här såg alltså såret ut från början. Inte speciellt stort i omkrets men ganska djupt.

Efter bara några dagar hade omkretsen ökat men djupet minskat.

Ännu grundare. Tack och lov för alla kompresser med uppsugningsförmåga- det kom mängder med sårvätska.

Nu börjar det arta sig.

Men så blev det lite sämre och veterinären misstänkte att det var mina 15-minuterspromenader som var boven i dramat.

Vila i boxhage och nu börjar såret åter hämta sig.

Men det var seeeegt…veckorna gick…

Varje gång vi tog av bandaget (1-2 gånger i veckan) såg det bättre ut…..

…..men jag var ändå mycket deppig under denna tid.

Här ser man tydligt att omkretsen minskat.

Några gånger var veterinären också tvungen att skära bort svallkött.

Ännu mindre sår.

Nu börjar det verkligen hända grejer….

…och det var väl när såret såg ut ungefär så här som jag började rida.

Sedan gick det snabbt!

Och så här såg såret ut länge, mer eller mindre.

Äntligen! Inga spår av såret om man inte lyfter på pälsen, då ser man fortfarande en liten sårskorpa.

Framifrån ser man inte att kotan är deformerad men tittar man på den så här från sidan, och framför allt på morgonen så ser man en viss svullnad och känner en förhårdnad.

Skrivet

Måndag- jag vågade!

Idag är det på dagen ett år sedan Kreon tog en galopptur på egen hand på asfaltvägen utanför vårt stall och skadade sig (mer om detta i separat inlägg imorgon) men trots att jag är ganska skrockfull vågade jag rida ut på min knäppis.

Efter det sedvanliga ojandet räddades jag av en stallkamrat som var på väg hem med sin barnvagn och eftersom hon bor utmed en av vägarna jag skulle rida på tog jag rygg på henne och lyckades därmed förkorta mina vedermödor avsevärt. Tack Matilda!

När alla faror hade passerats kunde jag träna på galoppfattningar och därefter galoppera korta sträckor i lugn galopp innan jag bröt av och gjorde en ny fattning.

Ritten skedde förresten för första gången på en evighet UTAN ridtäcke- termometern i min bil visade 18 grader och även med några graders felmarginal är det ju jättevarmt!

Jag var mycket tacksam att jag red i min ridväst och inte vinterjackan men samtidigt är det faktisk det jag inte gillar med detta väderomslag- ena dagen skrapar man rutorna i minusgrader och nästa dag kan man nästan rida i kortärmat. Liiite mjukare övergång hade passat mig bättre men å andra sidan är ju våren snart slut så man får vara tacksam över att vi har fått någon värme över huvud taget.

Efter stallbesöket tog jag cykeln och Soya och cyklade nästan exakt samma runda som jag precis hade ridit- mer spännande än så är våra uteridningsmöjligheter tyvärr inte.

Skrivet

Igår slöt Kreon cirkeln

Jag vet inte hur många av er som har följt bloggen i 1 år eller mer men för de som är nytillkomna kan jag berätta att gårdagens tävling var lite speciell på mer än ett sätt.

Igår var det nämligen PÅ DAGEN 1 år sedan någon annan än X tävlade Kreon och det var dessutom på samma tävlingsplats!

Efter att jag hade gjort 3 eller 4 misslyckade starter förra våren då Kreon vägrade att galoppera inne på banan och bar sig mer eller mindre djävligt åt på framridningarna (bockade, försökt resa sig, sparkade i sargen) frågade jag min dåvarande medhjälpare Mini om HON ville prova att tävla hästen.

Dels hade han skrämt mig och dels ville jag se om det berodde på mig att han bar sig så illa åt- kanske kände han min nervositet och utnyttjade denna eller så berodde det på något annat som jag DÅ inte kunde sätta fingret på.

Så den 14 april förra året gjorde Mini sin första och enda start med Kreon och tyvärr blev resultatet inte ett dugg bättre än när jag tävlade och hon valde att utgå efter att Kreon även med henne vägrade att fatta galopp både på framridningen och inne på banan.

Ödet ville att den strategi som Mini och jag gjorde upp inför KOMMANDE tävlingar (för vi var på intet sätt uppgivna) aldrig fick se dagens ljus- dagen efter tävlingen var jag ute och tömkörde Kreon i skritt, han blev rädd för en skock får, slet sig, skenade hem på asfalt, gick omkull och fick stå i sjukhage i 6-7 veckor.

Under tiden fick Mini jobb utomlands och hon hann med nöd (men mycket skickligt) hjälpa mig att sätta igång djuret i 1 månad innan hon lämnade oss för gott.

Och det var då X kom in i bilden- jag insåg att jag behövde hjälp och hade hört att han hade ridit in Kreon en gång i tiden.

Ödet ville denna gången hjälpa mig på traven för jag hade aldrig ens träffat X förut men precis då jag ville tillfråga honom om hjälp flyttade en ny tjej in i vårt stall.

På fråga vem hon tänkte träna för (hon kom ner-resande från Stockholm) svarade hon ”X” som en gång i tiden varit hennes lärare på Flyinge .

Så jag följde med tjejen på en träning för X, förklarade min prekära situation och han svarade utan omsvep att han ville hjälpa mig.

På den vägen är det alltså……

En bra historia blev det att berätta om inte annat men som alla som följt oss under dessa 365 dagar vet så har det varit väldigt tufft i perioder, framför allt när Kreon stod i sin lilla sjukruta och dagarna bara gick…

Kanske händer allt av en anledning, vem vet- inte jag och inte ni utan det är bara att blicka framåt och se vad som komma skall…

Skrivet

Veckan som gått

Äntligen lite värme!!!!

Nu har man levt i kylans grepp så länge att det faktiskt känns konstigt att inte behöva ha jacka på sig utomhus (igår gick jag med en täckväst) och mina termobyxor vet jag inte när jag kommer att våga överge.

Även den gångna veckan har den lilla muppen fortsatt att leverera och det är så klart bara att tacka och ta emot.

Fin dressyr på egen hand i måndags, bra träning för Christina i tisdags, vilodag i onsdags, ny fin träning på egen hand i torsdags och en behärskad uteritt i fredags.

På lördagen var vi hos X där Kreon fick sig en rejäl genomkörare och igår vann odjuret sin första men förhoppningsvis inte sista tävling.

Jag vore en idiot om jag klagade och det gör jag verkligen inte heller.

Och även när det går bra finns det så klart mycket att jobba med; rakriktning och förbättring av skolorna för att ta några exempel och vad gäller våra uteritter på egen hand så finns där mycket övrigt att önska fortfarande även om det är en milsvid skillnad mot hur det var när det var som värst.

Eftersom jag är en väldigt dum person ibland som har svårt att glädja mig åt nuet utan ”hellre” fruktar vad som EVENTUELLT kan hända så är jag nu så klart rädd för att något ska inträffa så att den planering jag har för mitt ridliv i allmänhet och Kreon i synnerhet ska omkullkastas- jag har varit med för länge och upplevt för mycket tråkigheter för att fullt ut kunna slappna av vilket är trist men tyvärr sant.