Som numera ägare till en häst med stora fullblodsinslag (Kreons mamma var ju fullblod) hade jag nyligen en intressant diskussion med en bloggläsare om det här med fullblods fördelar vs nackdelar.

Själv har jag egentligen liten erfarenhet av fullblod och det beror delvis på att jag aldrig har velat befatta mig med dom.

Min uppfattning om fullblod grundar sig mycket i de exemplar jag sett på ridskolan genom året- vi är ju grannar med Jägersros trav och galopp och en del hästar som inte räckte till för löp hamnade på olika sätt hos hobbyryttare som ridhästar.

Och de hästar JAG såg föll mig inte i smaken då det ofta handlade om mer eller mindre nervösa/ hetsiga djur med trippig trav.

De flesta behövde mycket mat men ville inte äta den, någon hade hovar som nästan smulades sönder i handen på en, en staketvandrade ett djupt dike i sin hage – ja, det mesta jag såg var sådant som inte tilltalade mig i alla fall.

Däremot minns jag att jag för länge sedan hade en pojkvän som var helt såld på fullblod som ridhästar så givetvis förstod jag redan då att det finns fördelar även med denna ras även om jag inte själv såg dom.

När jag nu diskuterade fullblod som ras med en bloggläsare tog hon upp vad HON upplevde som positivt med fullblod och jag var tvungen att instämma när hon tyckte att fullblod var både lättlärda, lätta att muskla och få upp i kondition- en exakt beskrivning av Kreon .

Även en annan bekant som sysslat mycket med fullblod menar att Kreon har otroligt mycket av rasen i sig/ i sitt beteende- nästan allt jag berättat om hur han kan bete sig ute tycker hon överensstämmer otroligt väl med de löphästar hon ridit och tränat.

Muppens idéer till trots inser jag ändå att han fått mycket av fullblodens positiva egenskaper medan han sluppit både dåliga hovar och svårigheter att hålla hullet (fast han är lite kinkig med maten och långt ifrån tjock trots att han äter mest mat av alla hästar på anläggningen).

Den många gånger goda skritten och galoppen har han också fått med råge medan hans trav ändå är något bättre än det värsta symaskins-trippet så jag är i grunden mycket nöjd med mitt halva fullblod :)!

Känner ni igen er?

Jag gör det faktiskt INTE :)!

Även om hästintresset hos mig snarare är en LIVSSTIL och jag ägnar den största delen av min fritid till det så är jag nog att betrakta som tämligen ”ovillig” att prata häst med icke-likasinnade.

Jag inbillar mig att de inte är intresserade och vill inte betraktas som tråkig/ barnslig/ konstig som babblar om min häst och hans öden och äventyr.

Eftersom kommentarerna kring mitt nyligen återupptagna tävlande börjar gå från ”vad duktig och modig du är, fortsätt att träna så går det nog snart över/ bättre” till ”hästar som din har inget på en framridning att göra och du bör nog fundera på om du ska fortsätta att tävla” (lite överdrivet men ändå en känsla jag får…) känner jag att vissa förtydliganden är på plats.

Jag har nyligen tävlat 2 gånger med en veckas mellanrum. Eftersom Kreon båda gångerna (fast MYCKET MYCKET ”mildare” andra gången) visade ett farligt beteende (bakutsparkande)  har jag insett att jag i varje fall just nu måste rida fram på platser som ger mig utrymme att inte rida för nära andra hästar.

Min mångåriga erfarenhet från mängder av tävlingsplatser i Skåne gör att jag VET att det finns en hel del sådana platser.

Jag har alltså inga planer på att rida fram i 20x 40-ridhus med 5-10 andra hästar.

När jag red fram i söndags hade jag aldrig mindre än 30 meter till NÄRMASTE ekipage- jag red liksom helt för mig själv i en del av den mycket stora framridningen dit ingen behövde komma- det fanns gott om plats för alla ändå.

3 minuter innan start var jag tvungen att rida in i framridningsridhuset då insläppet till tävlingsbanan skedde därifrån.

Kreon var då lugn sedan länge (minst 25 minuter)  och jag ropade till de 3 ryttarna som var där samtidigt med mig att Kreon kunde vara opålitlig och slå och att jag därför skulle försöka hålla mig undan och bad dom göra detsamma under dessa max 3 minuter.

En mycket viktig sak som jag inte alls tycker kommer fram i alla kommentarer är att jag faktiskt inte är ENSAM ansvarig för vad som KAN hända på en framridning FAST jag har en ”farlig” häst.

EN förutsättning I MIN VÄRLD för att Kreon ska kunna sparka någon häst är GIVETVIS att den sparkade hästens ryttare RIDER FÖR NÄRA och frågan är: är detta ett acceptabelt beteende bara för att 99 av 100 hästar är snälla nog att inte sparka?

Jag vill svara NEJ på den frågan och kräva ansvar från inte bara mig på min farliga häst utan från alla, med eller utan snälla hästar att de OCKSÅ ska visa normal hänsyn och inte rida upp i häcken på Kreon eller rida så nära att deras hästar kan bli sparkade.

Jag tyckte att ryttare som rider extremt nära andra var irriterande redan på den tiden då jag hade hästar som inte skulle drömma om att slå och är inte detta SUNT FÖRNUFT?

Om vi gör jämförelsen med när man kör bil så är det ALLTID den som kör på någon bakifrån som anses som skyldig- OVSETT hur långsamt bilen framför kört, hur tvär inbromsning den gjort osv.

Man ska ALLTID ha sådant säkerhetsavstånd att man inte ska köra in i bilen framför och jag undrar om inte samma sak ska gälla när man rider?

Detta fråntar så klart inte mig något ansvar vad gäller Kreons bakutsparkar men jag menar alltså att det inte bara är jag som bör ”se upp” eller tycker ni att jag resonerar fel?

Och som sagt: jag kommer INTE att anmäla till tävlingar där jag måste rida nära andra hästar så jag tycker nog att jag tar erforderligt ansvar och därmed anser jag också att jag ska få tävla om jag vill utan att bli utmålad som någon som borde stanna hemma i stället.