Skrivet
Det slog mig härom dagen hur otroligt mycket man ”tvingades” att plugga in när man gick i skolan som man sedan aldrig haft nytta av- så har det varit för mig i alla fall.
Fast å andra sidan pluggade jag på ”fel” sätt- jag lärde mig ALLT till proven men glömde mycket lika lätt.
Olika formler på kemin eller namnen på alla möjliga stensorter är sådant jag aldrig haft nytta av- kan ni komma på mer?
Skrivet
Skrivet
Idag har maken och jag varit som små barn på julafton- sååå glada över att få hem Soya.
TYVÄRR besannades mina farhågor kring att lämna bort henne (se tidigare inlägg idag)- EN av anledningarna till att vi fick hem henne tidigare var att hon hade verkat väldigt olycklig på djursjukhuset och skällt och hoppat massor- FULLSTÄNDIGT olikt min tysta och lugna hund.
SÅ bedömningen gjordes att hon skulle ha det bättre hemma i lugn och ro och lugn är precis vad hon har varit sedan första sekunden hon såg oss.
Diagnosen är fortfarande ”misstänkt lunginflammation” och Soya ska äta antibiotika i några veckor samt hållas i stillhet tills återbesök på torsdag.
Nu andas hon helt normalt vilket verkligen är skönt att se och givetvis säkert också skönt för Soya själv.
Annars har jag hunnit med mycket idag och det känns alltid bättre än att slöa bort en hel helgdag.
Kreon fortsätter att sköta sig- idag blev det det ”dressyrpass” på grusbanan, läs: vi red runt, runt i trav och galopp och gjorde några övergångar mellan galopp och skritt.
På onsdag är det tänkt att jag kan rida ”för fullt” eller som vanligt och jag har hittills inte märkt av någon trötthet, dålig kondition, stelhet eller annat trist.
Jag vill hem!
Kör hem tack!
Skrivet
Fick precis samtal från djursjukhuset- de tycker att lilla kinesen kan komma hem IDAG?!?!?!?!
Så nu får jag nog ta tillbaka mina åsikter om att de gör allt för att skörta upp en- både i förrgår kväll och igår lät de som att de ville behålla henne till på söndag eller måndag.
Jag gissar att Soya, precis som mina andra djur, genom sin grund-superfysik har återhämtat långt snabbare än ”genomsnittshunden”- så var det tex även med Décima, där det efter hennes buköppning hette att hon skulle få komma hem efter 7-10 dagar- hon kom hem dag 6!
Archies fång gav sig också snabbt, han tävlade tex efter bara någon månad och jag minns att till och med veterinären var förvånad över hur snabbt han kvicknade till med tanke på hur dålig hon tyckte han var initialt.
Jag har alltid trott stenhårt på att en god fysik och psykiskt välmående kan göra ALL skillnad i världen och det är jag så klart inte ensam om att tro- både forskning och andras erfarenheter stödjer detta.
Nu är det bara en stund tills vi får åka och hämta vår älskling- fortsatt rapport i kväll!
Skrivet
Skrivet
Rubrik-frågan har tyvärr aktualiserats igen i samband med att vi fick lämna kvar Soya på djursjukhuset i Malmö- det var INTE lätt tyckte jag.
Och så mesig och knäpp har jag ALLTID varit men snacka om att jag också inte resonerar det minsta lilla logiskt:
För medan jag tycker att ANDRA kan lämna både sina hundar och hästar utan att bekymra sig klarar jag inte av det för egen del.
Jag vet egentligen inte vad jag tror ska hända och det HAR aldrig hänt någonting de gånger jag rest bort och lämnat den häst jag då ägt i andras vård men fråga de som varit ”utvalda”- de har fått instruktioner som om de skulle övervaka ett kärnkraftsverk.
Mina tidigare hästar har alla varit fogliga och lättskötta som få och Soya accepterar också glatt alla människor men jag är ändå full av tvivel kring hur hon tex skulle känna det om jag lämnade iväg henne till….tja vem som helst egentligen eftersom hon inte är van vid att ”lämnas bort”.
Skulle hon känna sig övergiven och undra var vi har tagit vägen? Ja, förmodligen lägger jag in på tok för mycket mänskliga känslor och aspekter i det hela och det är alltså verkligen ”mina barn och andras ungar” över mitt resonemang- det VET jag.
Men hur är ni kära läsare? Kan ni lämna bort hundar och/ eller hästar utan problem? Gör ni det ofta/ ibland/ aldrig? Skriver ni skötselråds-romaner?
Skrivet
Usch vad tomt det känns hemma utan lilla Lillan- det säger både maken och jag.
Jag har fler gånger tyckt att jag har hört hennes steg i huset men känner jag Soyis rätt är hon i full färd med att charma brallorna av all personal på djursjukhuset- hon brukar ha den effekten på folk :).
Eftersom hon har både lunginflammation och har haft flera EP-anfall han man gjort i ordning som ett halvt eget rum åt henne- och ärligt talat…för 3000:– dygnet skulle de banne mig ha gett henne en egen villa!
Och charmar hon inte personalen så gör hon väl det hon gör bäst- SOVER!
Sova lär jag också göra tidigt i kväll- vi var inte hemma förrän vid halv två i natt så det blev 4 timmars sömn innan jobbet.
Dagens Kreon var lika fin som igår- det blev 30 minuters ridning, 20 minuter på gräsbanan och 10 på grus-diton.
Fortfarande rider jag inga skolor eller andra rörelser utan koncentrerar mig på min egen sits och Kreons form, takt och tempo.
Skrivet
Som jag nämnde lite hastigt igår fick Soya epilepsianfall IGEN och inte bara ett utan sammanlagt 3 stycken!
Anfallen som sådana var förhållandevis ”milda” även om det som alltid ser otroligt hemskt och plågsamt ut (hon tuggar fradga och kissar på sig) men hennes andning blev efter det andra anfallet väl ansträngd, som om hon liksom småflåsade fast med stängd mun (bukandning heter det väl).
För att göra en lång historia kort bestämd vi efter det tredje anfallet runt 23-tiden att åka in med henne akut just på grund av andningen och väl på djursjukhuset blev det bestämt att hon skulle läggas in och behandlas för misstänkt lunginflammation.
Den undersökande veterinärens teori var att det kanske var kennelhosta som utvecklats till lunginflammation men det tror jag faktisk inte en sekund på då Soya i princip ALDRIG träffar andra hundar och inte har träffat någon på hur länge som helst.
Oavsett vilket, det finns många orsaker till lunginflammation, så ska hon nu ligga inne över helgen och få antibiotika intravenöst.
En annan veterinär ringde upp mig efter dagens rond och rapporterade att Soya redan andas bättre och om jag verkligen propsade på det kunde vi prova att ta hem henne men jag kände att det är dumt att riskera något även om jag har en känsla av lite ”over-kill-behandlingar” på just djursjukhuset i Malmö (se inlägg från igår).
Men jag tar inga risker, Soya är ju försäkrad (dygnskostnaden är tydligen 3.000:-) och när det gäller just att andas kan man ju själv tänka sig hur det känns att inte få ordentligt med luft så det är lika bra att de medicinerar henne effektivare där.
Jag bad också om att få påbörja behandling mot EP-anfallen med Pexion, ett väldigt nytt medel på marknaden med färre biverkningar än det traditionella medlet man brukar ge (Fenemal)- så får vi se hur det går.
Nattens veterinär trodde att det nersatta immunförsvaret kunde vara orsaken till gårdagens tre anfall och det är bara att hoppas att hon har rätt.
Verkligen tråkigt är det och jag tycker att det är så jobbigt att inte få ha henne hemma men som sagt får jag ändå lita på att detta är det bästa sättet att få en så snabb läkning som möjligt.
Skrivet
Skrivet
Idag tycker jag att vi ska diskutera TRÄNINGAR.
Hur ofta tränar du för tränare?
Vad kostar det?
Kommer tränaren till dig eller kör du till tränaren?
Skulle du vilja träna oftare än vad du gör eller känns det lagom med den frekvens du har idag och OM du skulle vilja tränare oftare- vad hindrar dig?
Själv har jag alltid tränat minst en gång i veckan och ibland till och med två- jag tycker att det är jätteroligt!
Hade jag haft råd hade jag tränat ännu oftare, nu är det dels pengarna men delvis också ”böket” med att köra iväg flera gånger i veckan som gör att jag avstår.
Vanligtvis tränar jag ju för Christina en gång i veckan (kostar 350:-) och då kommer hon till vår anläggning vilket är mycket praktiskt och tidsbesparande, särskilt vintertid.
Utöver detta brukar jag köra Kreon till X en gång i veckan (kostar 450:-) vilket tar ca 25 minuter enkel resa.
Hade Christina kommit till vår anläggning ytterligare en gång i veckan hade jag nog tränat då också men att köra iväg en gång till på vardagkvällar tycker jag blir för omständligt faktiskt- särskilt då det inte ”behövs” utan mer skulle vara för att jag tycker att det är roligt.
Senaste kommentarer