Tänk vad mycket glädje ens djur skänker en!

Så är det för mig i alla fall även om jag verkligen haft min beskärda del av diverse bekymmer på både häst och hundfronten i år.

Men när man gosar med dom glömmer man lätt alla svårigheter.

En annan hästägare frågade mig lite skämtsamt idag om jag älskar Vicke och hur kan man göra annat- om man tror på reinkarnation, vilket jag förvisso INTE gör så är han en återuppstånden och fullständigt uppgraderad version av Kreon- Kreon 5,0 typ.

Vicke har alla Kreons postitiva egenskaper (den fina galoppen, den mjuka munnen, den för dressyr ändamålsenliga kroppen, den positiva inställningen till arbete på ridbanan osv) men har bytt ut den förstnämndes svaga trav och galna uteridningsidéer tex mot något mycket bättre. Tack för det.

Idag red vi ut och precis som när jag red på Kreon var det mjuk trav, lugn och samlad galopp och en fin form under hela passet som gällde, skillnaden var att vi hann mycket längre på den dryga timme vi var ute eftersom Vicke till skillnad från Kreon inte känner ett behov av att stanna var 50:e meter och fråga ”ska vi verkligen fortsätta”.

Mitt ÄNNU mer älskade djur Soya fick en 45 minuter lång cykeltur där hon fick springa runt och strosa medan jag trampade ganska makligt i vackert väder- det är sådana här dagar jag verkligen uppskattar.

Idag har det varit en lång dag vill jag lova!

Uppstigning i ottan för att rida Zack innan jobbet (där jag stämplade in 07.00) , träning för Christina efter jobbet och en långpromenad med Soya, Åsa och Vilja som avslutning.

Dagens träning gick mycket bättre än den förra veckan och att jag numera rider utan stigbyglar gjorde att jag kunde komma till en annan ridning och slippa fokusera på att ”klamra mig kvar” :).

Vi tränade bland annat på övergångar mellan skritt och galopp och trav och galopp, en del förvänd galopp och fattningar ur bakdelsvändningar för att verkligen få Vicke att sätta under sig.

Otroligt nog kunde jag rida i pikétröja utomhus och det är bara att hoppas på fler sådana höstdagar.

Vicke svettas ganska mycket i den vinterpäls han har börjat sätta så det börjar också bli dags att plocka fram klippmaskinen- visst brukar man få göra en andra klippning ganska snart efter den första om man klipper så här tidigt men jag tror inte på det där med att träna med lång päls och så ser det så himla ofräscht ut också.

I morse levererade Zack åter ett fint dressyrpass där jag försökte att tänka på vår nära förestående start i LA och öva på några saker som ingår i programmet vi ska rida.

Således blev det en del 10-metersvolter i galopp där jag valde att göra 3 per långsida för att effektivisera övningen 🙂 , några ryggningar som först blev för krokiga men sedan bra och en del förvänd galopp som numera känns jättefin med våra mått mätt.

Jag hann inte med skänkelvikningarna eftersom jag valde att verkligen jobba igenom galoppen där jag också la till en mängd tempoväxlingar vilket är det enda jag själv inte tycker fungerar på tävling- Zack drar iväg efter mellangaloppen och vill sedan inte växla ner till arbetsgalopp mjukt utan bryter i så fall hellre av och tar några gigantiska travsteg innan jag återfår kontrollen.

Eftersom det fortfarande är jobbigt för honom att galoppera som jag vill, med luft under magen och i bibehållen form fick jag ta i ganska rejält för att hålla honom kvar mellan hand och skänkel men när han väl ”kom loss” kändes han sååå fin.

I den efterföljande traven swingade han så att mitt dressyrspö hela tiden slog i kruppan så jag var tvungen att släppa det- ett bra betyg till liten röd :)!

Och det är ungefär som idag som våra pass ser ut när jag tänker efter; de är liksom indelade i tre faser.

I den första fasen rider jag fram under lättridning och galopperar i rättvänd och förvänd galopp i lätt sits. Här känns det oftast väldigt behagligt- Zack har inte hunnit bli trött och den lättare nivån gör att han orkar och vill trava och galoppera på bra.

I nästa fas börjar jag sätta krav och träna på sådant som jag anser behöver förbättras eller checkas av och då kan det bli större eller mindre protester beroende på hur jobbigt det är.

Ibland får jag ta tag i honom ganska rejält om han får för sig att han ska betrakta världen från ett periskop-perspektiv och det är nog främst där eventuellt ”tjafs” oss emellan kan uppstå- kring formen.

I den tredje och avslutande fasen kräver jag att Zack, oavsett hur han utfört föregående övningar ska avsluta passet genom att trava och galoppera i en god form, lätt i handen och med ”allt han har att ge”gångartsmässigt. Det betyder inte att han ska flyga runt i ökad trav eller galopp men gångarterna ska vara så energiska som det går för dagen.

När detta fungerar i båda varven ska han trava i lång och låg form på samma vis och därefter är passet slut och det har pågått i allt mellan 35 och 50 minuter ungefär.

Ja, så ser vårt upplägg ut.