Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Hade jag varit där hade jag nog gråtit floder men även här hemma fälldes några tårar.
Så himla rätt att pensionera honom nu- kunde inte varit en bättre tidpunkt.
Noterade för övrigt från något annat filmklipp åter att hästen är fullkomligt iskall- står blickstilla när Charlotte intervjuas, folk jublar osv. DET är så himla häftigt!!!!
Och redan idag la Carl Hester upp bilden nedan: ett härligt liv för en underbar individ.
Som jag skrev för ett tag sedan blev min väninna bestulen på sin jacka sist vi var på Gekås.
När jag berättade detta för min omgivning fick jag höra att det inte är ovanligt att det snos saker där; många lämnar kvar värdesaker i kundvagnen medan de tittar på olika varor.
Personligen är jag maniskt noga med mobil, kreditkort och bilnycklar (använder inte plånbok) – jag förvarar allting i framfickorna på byxorna när jag är på Gekås tex.
Jag är uppfostrad med att det finns tjuvar och det präglar mig- minns att jag sa till en man på en konsert som hade sin plånbok i en bakficka på jeansen; för mig en enorm stöldrisk.
Idag undrar jag om ni har råkat ut för tjuvar och i vilket sammanhang?
Min fd man och jag fick utomhusdelen till vår luftvärmepump stulen och sedan har jag haft inbrott i bilen flera gånger (minst 4 gånger genom åren) men detta är inget jag hade kunnat stoppa som jag ser det.
Mitt släp stals också på ridskolan för länge sedan (kom aldrig tillrätta) liksom en klippmaskin- i det sistnämnda fallet är jag ganska säker på vem det var som var tjuven (en stallkamrat).
Idag har Vicke och jag varit hos Olof och hej vad det gick !
Vicke såg faktiskt het ut och jag skojade med Olof och sa att om jag hade varit där för att provrida honom hade jag varit lite nervös och tänkt ”bara den inte sticker med mig” (något som inte finns i Vickes värld för övrigt).
Vilan verkade ha gjort Vicks gott och att han är så pigg är bara positivt!
Efter en del skolor i galopp och lite luftiga seriebyten ser jag plötsligt hur Olof ”från ingenstans” gör ett byte i varje 2-3 gånger och därefter 2 byten i varje 2 gånger- lätt som en plätt?!?!
Därmed nöjde vi oss och Olof tycker att vi ska låta detta vara till nästa vinter.
Vicke har tydligt visat att han förstår vad Olof vill och nu är det bara onödigt att riskera att han efter ett tag börjar byta hej vilt vare sig man vill eller inte.
Jag kommer oaktat vilket inte att ge mig på detta på egen hand- därtill är min hjälpgivning för kass och jag tror att man ska ha ridit byten i varje på i vart fall någon tidigare häst innan man ger sig på att lära in detta- såvida man inte är väldigt säker på just sin hjälpgivning och koordination.
Passet avslutades med lite piafftramp och även här ser man att poletten är sååå nära att ramla hela vägen ner- max 10 pass till med Olof i sadeln så tror jag faktiskt att man kan kalla det ”riktig piaff”- i alla fall några steg!
Jag är vanligtvis inte mycket för fejkprodukter och skulle tex aldrig köpa/ ha plastblommor hemma men dessa ”låtsasljus” (ledljus) tycker jag faktiskt är ganska naturtrogna och perfekta i utrymmen där man är rädd att glömma att släcka riktiga ljus och/ eller där de är svåra att nå- som i vårt ena hallfönster.
Denna trio tänds och släcks med fjärrkontroll- otroligt praktiskt.
Kostade 80:- på Gekås- ett av mina favoritfynd vid senaste shoppingen faktiskt !
En läsare undrar vad jag och ni använder för sporrar och varför?
Om jag ska svara för egen del så har jag dessa när jag tränar:
Tycker de ger bra effekt samtidigt som de är skonsamma dvs risken för skav/sår minimeras.
Eftersom man inte får ha dom på tävling har jag dessa då i stället och tycker att skillnaden är obefintlig även om jag inbillar mig att risken för skav är större:
Det var länge sedan jag red ut i alla gångarterna; de senaste gångerna har jag bara skrittat eftersom Henrik och Molly har följt med.
Men det var inga problem att galoppera samlat och kontrollerat idag- Vicke har aldrig haft några tendenser att försöka skena eller bocka; gör han något så är det att glo och försöka vända eller möjligen hoppa åt sidan vilket tack och lov inträffar väldigt sällan.
Idag försökte jag även få till lite piaff och passage- det kändes väldigt bra men utan speglar är det svårt att avgöra tycker jag, särskilt när man sitter som en Michelingubbe påbyltad med termobyxor.
Ritten företogs efter hagintaget, innan detsamma blev det lösgalopp i ridhuset i 10 minuter.
Både Leon och Vicke får ägna sig åt denna träningsform ibland- jag tror att det är ett bra komplement till vardagsmotionen, särskilt vintertid då geggiga hagar kanske inte inbjuder till så mycket motion.
Idag är det ju den 13 december och Lucia vilket får mig att ställa frågan hur viktig denna tradition är för er?
Det har ju varit hur mycket skriverier som helst om hur en Lucia ”får” och inte bör se ut, att en del känner att Lucia-tågen är ”hotade” (”rör inte mitt Luciatåg”) och jag vet inte allt….
Den bistra sanningen tycks snarare vara att en del helt har tappat intresset för denna tradition: läser att man på många ställen har fått ställa in korandet av Lucior i tonårsvarianten för att ungdomar helt enkelt inte vill anmäla sig- de har annat i livet som lockar mer.
Någon skrev att pensionärer satt och blev ledsna om tågen uteblev men frågan är vem mer som skulle sakna Lucia och hennes följe?
På någon av mina arbetsplatser har dagisbarn kommit och lussat men ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre om jag aldrig mer fick se ett Luciatåg i hela mitt liv- det har absolut inget värde för just mig.
Hur känner ni?
Är det många som av olika anledningar vill hålla kvar denna tradition eller håller Lucia på att spela ut sin roll? Vad tror ni?
Från en IRL-diskussion jag deltog i men som inte alls gäller mig på något vis:
Du har från en person du litar på till 100 % (ögonvittne i detta fallet) fått veta att en person du planerat att träna för är väldigt hårdhänt mot de hästar hen rider och att de mycket väl kan få rejält med stryk med framför allt spö under passen. Detta ska vara mer regel än undantag.
När hen håller träningar förekommer däremot inget sådant alls och de som tränar är väldigt nöjda med den hjälp de får.
Skulle hens egna ”våldsverkande” få dig att avstå från träningen eller skulle du tänka att detta inte påverkar din egen häst och att du därför kan se förbi detta?
Min semester fortsätter på hemmaplan ännu ett tag och jag njuter i fulla drag.
Idag var även Henrik ledig och vi passade på att uträtta en hel del ärenden tillsammans.
Middag intogs på oglamorösa IKEA men det var skönt att slippa laga något hemma.
Med Vicke blev det ett pass i ridhuset- jag red inte så länge men har ändå börjat trappa upp motionen.
Nu väntar powerwalk med god vän och Molly så än är inte dagen slut för min del.
Hund i sol idag!
Häst i sol idag!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer