Månadsarkiv: mars 2020

Tisdag- sneakpeaks

Minus 7 i morse, dvs långt kallare än vad vi haft på i princip hela vintern; that’s Skåne for you!

Jag körde till ridhuset för att bland annat träna på en sak som vi gjorde hos Nina senast; travökningar ur passage.

För att verkligen ge Vicke bästa förutsättningar (och ökningarna har ju varit hans akilleshäl sedan dag 1) ville jag ha ridhusets mer sviktande underlag framför en halvfrusen utebana- det är svårt nog ändå och sliter.

Som jag har nämnt många gånger har min häst väldigt lätt för att spänna sig oaktat bana/ ridhus och det är enligt mig främst därför vi inte presterar bättre på tävling för där har jag så begränsade möjligheter att hinna häva detta.

Även hemma/ hos Nina kommer det gloende och spända sekvenser då och då/ ibland men jag är dels så van vid det och dels lönar det sig inte att varken bli arg eller göra något annat än liksom försöka rida vidare men det är väldigt synd.

Idag blev det några sådana spända moment (det är då jag ibland säger rakt ut ”hur orkar du med dig själv” utan att få några svar från adressaten) men det blev också några stunder av såååå fin känsla att jag var helt lyrisk. Livet med häst….eller hur?

På husfronten går det framåt!

Jag fortsatte min krattning/ uppröjning av gamla grenar och annat och passade på att ta lite kort.

Så här ser trädgården ut; merparten är på baksidan av huset och jag står lutad mot fasaden när jag tar kortet så det är inte mycket större yta än så här.

Helt perfekt för oss som inte är jätte-trädgårdsintresserade och som inte kommer att odla och plantera en massa.

På framsidan är det mest grus och några buskar så det kommer inte att bli en massa gräsklippning heller.

Här en bild på köket där tidigare gräsliga gula färg ska ersättas med vit.

Hade jag fått välja fritt hade jag valt samma gråa färg som vi har i vårt nuvarande kök men eftersom detta är ett hus vi hyr så är det bestämt att i princip allt ska vara vitt för att underlätta vid in och utflyttningar vilket jag absolut förstår.

Alla har ju sin smak och skulle man tillåta hyresgäster att måla som de ville….tro mig….jag har sett skräckexempel på totalförstörda lägenheter när jag jobbade med tillsyn i socialtjänstens bostäder. Superslarvig målning över kontakter och strömbrytare, färg som går upp i taket och färgval som många hade totalvägrat….

Om man använder sig av argusögonen så ser man även vad som skymtas ute…jag säger inget mer 🙂 !

Också en bild från köket och här ser man avståndet till stallet!

På nedervåningen finns ett vardagsrum, kök, hall, badrum och 2 ingångar (en på framsidan av huset och en sidoingång).

Om man går upp för denna fina trappa så kommer man till ett sovrum och 2 pytterum som vi tänkte ha som kontor och gästrum.

Sovrummet!

Ett av de 2 små rummen (det är inte mycket större än så här).

En av många innerdörrar som ska göras vid!

Hoppas ni tycker det är lite roligt att följa vår planerade flytt, annars får ni helt enkelt sluta att läsa 🙂 .

Själv tycker jag sådant här är superintressant men man är ju olika!

The moment of truth

Påsken närmar sig med stormsteg och det kommer nog att visa sig då, om inte förr, hur ”allmänheten” i Sverige agerar.

När man är ledig, vädret förhoppningsvis är fint och man också börjar känna sig trött på ”coronatjat”.

Kommer ”man” att resa på ledighet tex?

Jag hoppas innerligt inte men det återstår att se….

Mobbning i stallet

En stallägare som annonserade att hen har lediga stallplatser berättade för ett tag sedan att någon som hade ringt på annonsen hade frågat om det förekom mobbning i stallet!

Inte den första frågan man brukar få och den fick mig att fundera på fenomenet.

För jag gissar att det finns en hel del som har råkat ut för det, eller?

Jag drabbades själv för en massa år sedan och minns hur otroligt obehagligt det var, trots att jag alltid tycker att jag har haft skinn på näsan och bla bla bla.

Det var 2 vuxna personer som då hade stått i stallet i många år som gissningsvis såg mig som någon form av ”inkräktare”(?) och som betedde sig mycket illa.

Det kunde handla om att de himlade med ögonen bakom ryggen på mig om jag pratade om något, de hittade på egna regler som de påstod gällde för stallet (som inte alls stämde när jag frågade ansvariga), de svarade otrevligt vid tilltal, skrev trista meddelanden på stallanslagstavlan osv.

Jag minns hur jag nästan tyckte det var obehagligt att åka till stallet och då har det ju definitivt gått för långt.

För att göra en lång historia kort slutade det hela dock mycket bra för min del och inte alls bra för övriga inblandade.

Jag fick helt enkelt nog en dag när min häst dessutom blev ”inblandad” i konflikten och är det något man aldrig ska göra så är det att ge sig på mina djur, inte ens verbalt (se den mycket talande bilden ovan…).

Jag gav den ena personen verkligen ”a piece of my mind” och var mycket saklig och iskall (det biter ännu bättre än att bara skrika och svära….) men lät personen förstå att detta som de höll på med var vuxenmobbning som jag inte tänkte acceptera mer.

Båda personerna sa upp sina stallplatser inom loppet av några dagar (nästa dag om jag minns rätt) och därefter bytte de stall x gånger som jag känner till.

Jag hade och har inte det minsta dåligt samvete för att de lämnade stallet efter många år för så som de betedde sig så var det långt ifrån ok och det var inte heller engångshändelser så att säga.

Annars kan man absolut bli ovänner och dylikt med sina stallkamrater och ibland också uppfattas på ett sätt som förvånar en själv.

För jag har faktiskt råkat ut för det sistnämnda vid ett tillfälle, och detta är också många år sedan, när det kom fram att en annan tjej i stallet påstod att hon nästan hade varit ”rädd” för mig under en period under hennes tonår!?!?

Hon berättade det själv efter några år; jag hade inte alls känt dessa vibbar men hon var mycket ung och osäker på den tiden och tyckte liksom att det var läskigt att tex rida i ridhuset när jag var där.

Enligt henne själv var det absolut inget jag hade gjort mot varken henne eller min egen häst som ”skrämde” henne utan det var mer att hon tyckte att jag var en bestämd, vuxen och hon blev osäker och nervös. Ja, jag blev både chockad och tyckte det var tråkigt att hon hade känt så en gång i tiden men kunde samtidigt inte göra något åt saken då. Och idag är tjejen en person jag gärna ber om hjälp och det är absolut inga hard feelings mellan oss.

Ja, detta var några berättelser ut mitt hästliv; har ni mobbats i stallet eller råkat ut för annat ni vill dela med er av?

Måndag- trädgårdsskötsel

Jättefint pass på vår utebana i morse och jag avslutade med att ”hoppa” några hinder som stod framme.

Jag skriver hoppa inom citationstecken för hinderna var typ 40 centimeter höga (läs: låga) och vi kan väl säga att jag inte ”orkade” höja dom efter den som använde dom före mig 🙂 .

På eftermiddagen körde jag och Molly ut till vårt kommande boende där jag använde knappt 2 timmar till att röja lite runt stallet och i trädgården.

Allt detta…..

….krattade och sågade jag bort från denna yta:

Finns ingen anledning att låta gamla och döda grenar, löv och annat ligga och skräpa och det ligger en hel del sådant lite överallt.

Så jag är långt ifrån färdig men kom en bit.

Medan jag höll på med mitt sprang Molly omkring och levde sitt bästa liv kändes det som.

Jag såg henne rulla sig vällustigt i närheten av gödselstacken (som är helt tömd så det är bara en betongplatta just nu) och var glad att hon hade ett täcke på sig 🙂 .

Jag passade också på att titta in i vårt hus för att se hur arbetet fortskrider där; jag har varit så fixerad vid stallet och allt kring det att jag faktiskt inte har engagerat mig jättemycket i husrenoveringen som utförs att fackmän.

Men det kommer att bli fantastiskt fint när allt invändigt är målat, alla golv är slipade, ytterdörren målad, en hel del fönster utbytta osv.

Så här ser vardagsrummet ut just nu…..

….så vi snackar verkligen helrenovering och inte bara lite ”skrap på ytan”.

Här en del av en hall:

Utsikten från de olika rummen i huset är verkligen to die for om man bryr sig om sådant; jag lovar att visa bättre bilder framöver.

Måste det självklara framhävas?

När jag hopptränade för Jana Wannius för en miljard år sedan använde han ibland ett uttryck som jag kom att tänka på i ett helt annat sammanhang; ”beröm inte hästen för det självklara”.

Man kan ju tycka vad man vill om det; det är enligt mig aldrig ”fel” att ge positiv förstärkning men så klart blir det överdrivet om vi tex uppsuttet skulle berömma vart och vartannat steg en häst tog, hur kravlöst den än reds. Som ett exempel.

Hur som helst så slog det mig nyligen att det är rätt sorgligt att så många, framför allt lite mer kända ryttare på sociala medier liksom ”måste” visa när deras hästar går i hagen varpå de blir ivrigt påhejade av läsare/följare som tycker att det är sååååå fiiiiint att hästen X ”får gå i hagen”.

Det borde ju vara så självklart att det inte ska behöva liksom poängteras, eller?

Eller när en bloggare betonar att hen skrittat fram utomhus för att liksom visa att ”jag rider minsann också varierat”.

Söndag- ändrade planer

Som skåning blev jag inte ett dugg förvånad över dagens väder!

Medan gårdagen bjöd på årets vackraste och varmaste dag typ så snöade det lite i morse- precis så knäppt som det kan vara i mina trakter.

Det var även isande vindar så att det kändes som många fler minus än den minusgrad som min bils temperaturmätare visade och Elisabet och jag huttrade en del under vår uteritt med hästarna.

Förhoppningsvis var detta vinterns sista dödsryckningar innan den härliga våren tar över helt!

Henke, Molly och jag hann med en liten tur till vårt kommande boende i allmänhet och stallet i synnerhet.

Henrik hann få upp några u-profiler (de svarta ”järnstängerna” ni ser utmed träbalkarna); mellan dessa ska vi lägga bräder som ska utgöra boxväggar. Ja, ni får se allt eftersom boxbygget framskrider.

Jag skulle så klart vilja ha allting klart nu, genast och meddetsamma 🙂 men är bara så tacksam över att Henrik ens kan och vill hjälpa mig i den mån han hinner och orkar utan att det känns som ett tråkigt krav i stället för något roligt som vi gör tillsammans (även om jag mest agerar hantlangare).

Jag skulle egentligen ha tävlat idag men som ni säkert har hört/ läst är allting inställt och jag för min del befarar att det kan bli mycket långvarigt.

Det känns helt meningslöst att oroa sig över det just nu- det finns absolut inget jag kan påverka utan i bästa fall träna vidare och även åka på öppna träningar och dylikt framöver om det finns möjlighet.

Mer ilska

Härom dagen blev jag arg över att bli uppringd av en religionspådyvlare- igår blev jag minst lika sur när jag körde till jobbet på kvällen.

Lördagar i allmänhet och ”löne-helger” i synnerhet brukar innebära svårigheter att hitta parkering inne i Malmö men igår trodde jag i min enfald att det skulle vara lättare.

Och tja…det var marginellt lättare ja men verkligen bara marginellt.

Och när jag tittade genom skyltfönstret till en restaurang såg jag att den var smockad med folk!?!

Alltså vad är det ”man” inte begriper?

Brinner det så i plånboken att man måste ut och socialisera sig med x främlingar i dessa tider?

Vad hjälper det att många är superförsiktiga, undviker att både åka till jobbet, handla mat och gud vet vad när andra ”måste” ut och partaja bara för att det råkar vara lördag och lönen precis har kommit?

Nej, jag befarar att vi står inför en lockdown och är helt övertygad om att risken inte alls hade varit lika stor om alla kunde respektera de rekommendationer som utfärdats.

Och bara för att man nu inte får samlas mer än 50 personer betyder det givetvis inte att det är helt ok och riskfritt att exempelvis sitta och fika/ äta ute, dricka drinkar och dylikt.

Jag lider utan tvekan med alla företagare som är till råttorna just nu men aldrig i livet att jag skulle riskera min egen hälsa bara för att stötta dom genom att tex sätta mig på en restaurang.

Nej gott folk….stanna för allt i världen hemma om ni inte måste ut och handla eller uträtta andra viktiga ärenden.

Och när ni är ute; iaktta hellre överdriven försiktighet! Försök att besöka affärer med få kunder, håll avstånd från andra och var supernoga med handhygienen.

Så klart kan man bli smittad hur man än lever (nästan) men vi kan väl ändå alla försöka att tänka oss för liiiite mer än vad vissa uppenbarligen gör?

Lördag- hagbygge

Puh….klockan är inte ens 16.00 och jag är heeeelt slut!

Steg upp tidigt för att harva och rida- tröttnar aldrig på en syn som den ovan 🙂 !

Vicke kändes precis lika fin att rida som igår; en ren njutning!

Kanske förstod han telepatiskt vad dagens plan var och ville göra mig på bra humör och oavsett vilket lyckades han 🙂 .

Här ser ni vad vi har ägnat 5 timmar åt; med benäget bistånd av en bekant och dennes traktor utan vars hjälp vi hade varit ”körda” inser jag i efterhand.

Jo, jag vet absolut att det finns andra sätt att trycka ner stolpar i marken men när det handlar om totalt över 150 stycken och man inte vill ”utnyttja” sin mans välvilja hur mycket som helst så blev detta en perfekt lösning.

Det var jobbigt nog ändå eftersom hagmarken är kuperad och att gå upp och ner x gånger kändes i benen kan jag säga.

Vi hann med ungefär 2/3-delar idag och det känns jättebra.

Planen är att det ska bli 2 hagar varav den ena ska uppta gissningsvis 60-65 av marken och den andra resten.

Det finns ytterligare mark att hägna in om jag skulle vilja men ärligt talat har jag varken behov eller råd med det just nu.

Vill ni se rörligt material så kan ni kolla min Instagram bm6610!