Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Så här års handlar massor av inlägg på hästforum om vilka som är de varmaste ridskorna/ stövlarna.
Jag kan inte ge något universalsvar på denna olösta fråga men kan i alla fall konstatera att den gamla sanningen att man ska gå i lite för stora skor stämmer perfekt.
Jag, som är mycket frusen, har i månader gått omkring i Henriks ”utslitna” Blundstones.
Hans skor är i storlek 42; jag har vanligtvis storlek 39 eller 40.
Jag har lagt i en helt vanlig filtsula i skorna (billigaste möjliga typ) och använder någon form av termostrumpor köpta på Börjes för en spottstyver och tro det eller ej; jag fryser inte det minsta om fötterna ens dagar då det varit 8-10 minusgrader! Mycket konstigt men helt sant.
Idag har jag inte gjort många knop vilket nästan ger mig dåligt samvete vilket i sin tur gör mig lite sur på mig själv. Ska man inte få lov att slöa om man har möjlighet? Luther sitter tungt på axeln….
Jag bestämde mig detta till trots att ge Vicke en vilodag igen, fast han vilade i söndags! Det ni!
Men han jobbar på så mycket och bra i vanliga fall och ska man vara ärlig (och det ska man) så hade jag ingen lust att rida ut i snöblandat regn och halka omkring på vägarna alternativt bygga jättestyltor under Vickes hovar.
Och ska man vara fortsatt ärlig så tror jag inte Vicke fällde några tårar över att inte få lämna sin hage, mat och den lilles sällskap på avstånd…..
Bilden ovan är min nya vinter-favorit även om den inte föreställer min stora favorit (dock den lilla).
Kanske måste man vara hästmänniska för att gilla den; min pappa förstod först inte ens vad den föreställde….
Nu när det har varit fruset och rejält kallt ett tag har många anlagt egna små skridskobanor eller utnyttjat frusna sjöar/ dammar till detsamma.
Och det är väldigt trevligt att kunna utomhusmotionera på detta vis under förutsättning att det är säkert (i en anlagd rink lär man knappast gå ner sig i en vak ha ha ha) men när jag såg en fråga på nätet där någon undrade om andra rider på is kände jag bara ”varför skulle man”!!!
Att det förekommer vet jag så klart men jag skulle själv aldrig någonsin göra det!
Det lär finnas få ställen om några i vårt avlånga land där man inte kan rida annat än på is; använd dessa och riskera varken era eller hästarnas liv tycker jag! Och slösa inte på samhällets resurser om det skulle gå illa!
Tycker som en parentes att de vars bilar gått genom isen vid nöjeskörning inte skulle få en enda krona i ersättning (har hänt några gånger i vinter enligt media).
Och inte bara där; i det obarmhärtiga februariljuset såg jag detta vita pulver ”överallt” och det var inte så smickrande!
Trots att jag tycker att jag är hyfsat noga med min persedelvård (”drar över” sadel och träns med sadeltvål efter i princip all användning) så skämdes jag lite inför mig själv: tyglarna såg ut att nästan vara doppade i mjöl och det var ganska svårt att tvätta bort allt noga.
Jag får skylla på vädret; såååå roligt är det inte att putsa läder i minusgrader och mitt stall håller nästan samma temperatur som det är utomhus.
Roligt var det däremot att rida (i ridhuset) – tänk att man aldrig tröttnar efter sååå många år?
……bidrar förhoppningsvis till många extra fina trädgårdar och kolonilotter i år 🙂 !
Jag och mina ”producenter” har i alla fall dragit en hel del strån till den stacken (observera ordvitsen) och gjort flera odlingsentusiaster väldigt glada!
I helgen kom 4 olika hushåll hit och hämtade sammanlagt 45 sopsäckar med hästavföring 🙂 och detta minskade min gödselstack med…..kanske en tjugondel…på sin höjd.
Jag är mest förvånad över att folk vill ha gödsel till sina trädgårdar redan nu 🙂 , det har varit många minusgrader i flera dagar liksom.
Men kanske hoppas de att de kan frammana våren med lite hästbajs och jag är bara glad ju fortare värmen kommer och ju mer stacken minskar!
Om ni undrar var Hjortvägen ligger så kan jag meddela att den tydligen går genom Vickes hage. Den och Hjortstigen samt Hjortgatan.
Intressant hur man av spåret kan utläsa att alla hjortarna liksom går på ett långt led bakom varandra, väldigt disciplinerat får jag säga till skillnad från när hararna ”örlar omkring” 🙂 . De (hararna) springer verkligen som yra höns….
Vicke har sprungit fint hos Nina idag och jag fick tillfälle att använda min nya overall före och efter träningen. Jag må se ut som en Michelinkvinna men jag är i alla fall varm!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer