Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Man skulle nästan kunna tro att det är jag som bestämmer Skånes väder just nu; det är precis som jag vill ha det för att vara nästan mitten på oktober.
Sol, förhållandevis varmt, vindstilla, inte en insekt i sikte och en under natten av regn vattnad utebana så att underlaget är precis lagom fuktigt.
Jag har dessutom så mycket gräs i hagarna att jag nästan skulle behöva en tredje häst som betade ner det lite. Lyxproblem.
Ett inlägg på Facebook fick mig att fundera. Så här skrev trådskaparen:
Var går den regionala gränsen för var man säger paddock och var man säger ridbana? I Dalarna säger vi ridbana. Undrar detsamma med hästtransport/trailer. I Dalarna säger vi UME-släp…😉😆😄 Skoja, vi säger hästtransport.
Inlägget fick många svar; bland annat framkom det att en del säger ”finka” om hästsläp.
Mitt svar på inlägget kanske väcker en del funderingar och/ eller egna iakttagelser kring språkbruk, eller?
Svårt att alltid veta vad som är dialektalt och vad som liksom myntas i närområdet/ stallet.
När jag en gång på nätet nämnde ”neder-rem” visste ingen vad det var medan ”snokrem” är ungefär det värsta ordet jag kan höra….rys.
Finka är ett fängelse och inget annat för mig, vi säger släp eller trailer och lämmen eller luckan om dess ut/ingång.
Någon påstod att spann var skånska och att alla andra säger hink, vet inte om det stämmer?
Hösilage/silage/ ensilage har jag noterat kan vara exakt samma foder.
När vi skulle longera i stallet jag stod i tidigare sa vi ”jag ska lina” och om man red dressyr så skulle man ”trimma” (ordet ger mig fortfarande rysningar).
Tog dessa bilder nyss och så länge det ser ut så här (även om löv också har börjat lägga sig över gräsmattorna) så känns hösten ändå helt ok.
Vicke har vilodag och själv har jag ägnat en stund åt att rycka upp gräs runt ridhuset samt dutta i färg på ställen som jag upptäckte att vi missade i somras.
Det är lustigt det där hur man i efterhand kan upptäcka hur mycket missar som helst; så är det ibland när jag klipper Vicke också. Plötsligt upptäcker man en stor hårtofs och tänker ”men herregud…hur har jag kunnat låta bli att se detta”!?!
Det är alltid tråkigt när vissa inte kan skilja på mitt och ditt….
En del stölder är dessutom desto mer märkliga än andra; som när någon stal en start-bur som används till whippet-sprint.
Stölden kan man så klart omöjligt gilla men kanske initiativet för att anskaffa en ny?
Hunden Lisabet (som har en egen sida på Facebook) har ställt upp:
Nu ska ni få höra! Haha! Det är lotteri!
Vi är ju på sprinten rätt ofta och det tycker vi är superkul. Alla whippar älskar det!
På sprinten har man en särskild bur i början. Man går in i den och då är man helt beredd och sen öppnas luckan och då sätter man bara full fart. Man måste ha en sån startbur, annars räknas det inte som sprint. Men det är så pass eländigt nu att vi inte har nån…
Den vi hade på vår vanliga bana var inte sprintens egen och den som har den har hämtat den, men vi, alltså alla vi som är med på sprinten, vi hade en som var långt borta. Den var på Gotland och det är så långt bort att man måste åka båt, men det räknas ändå till Sverige. Jag har aldrig åkt båt, men det verkar ganska kul.
I alla fall… Det är nån som har tjuvat buren där borta på det som heter Gotland! Puts väck är den! Det är ju riktigt taskigt att tjuva från oss hundar. Den buren var ju vår. Vår och våra människors. Och så har nån tagit den… Så får man absolut inte lov att göra! Verkligen inte. Fy, så dumt det är! Jag blir nästan arg när det tänker på det och jag är inte den som blir arg i första taget.
Man måste ju ha en bur för att det ska vara sprint och man måste ge pengar för saker som man kan bygga en bur av och då kom jag på att jag kan måla tavlor och så kan alla som vill ge lite pengar sen ser vi vem av alla som gett lite pengar som får en tavla. Det heter lotteri, men matte och nån mer kan det. Jag har övat mig på att ta en lapp ur en stor skål så det kan jag nu. Därför är det jag som ska dra en lapp så man vet vem som får en tavla. Såklart ska alla pengarna vara till en ny bur. Det som är bra är att om många människor ger lite pengar blir det ganska mycket pengar ihop och såklart att alla som ger pengar har chansen att få en tavla som jag har målat!
Alla som vill vara med och ge lite pengar och kanske få en tavla kan bara klicka på länken så kan ni läsa hur man gör. Hahahaha! Jag kan inte sånt. Men jag kan måla fina tavlor.
Nu är lotterna slut! Jag är superglad för att så många har gett pengar och jag tror att de alla andra whippar som är på sprinten också är riktigt glada, så jag säger tack så jättemycket från oss allihopa!
Till helgen ska jag ta en lapp ur en tunna så vi vet vem som ska få en tavla. Jag ska såklart göra det två gånger. Det är inte särskilt svårt att ta en lapp, men matte ska se efter vad det står.
Jisses….här slås det rekord till höger och vänster!
Härom dagen rekord i antal byten i varje (42) och idag rekord i hur länge jag har varit ute och skrittat- hela 3 (TRE) timmar!?!?
Men i fullkomligt underbart väder och med toppensällskap av Ida på Jocke flög tiden förbi och i ärlighetens namn red vi liiiite vilse också 🙂 !
Nu är jag en aning öm i rumpan ska erkännas men det var det absolut värt.
Jag tror inte att jag suttit i sadeln så länge sedan jag i tonåren var med och red ner min ridskolas hästar från Malmö till Falsterbo där deras ”sommarfilial” var på den tiden och hade jag ridit ensam idag hade jag definitivt inte varit ute så länge men eftersom jag nästan alltid rider ensam passar jag liksom på när jag väl har sällskap ha ha.
Jag nämnde för Ida hur tacksamma vi bör vara över våra väldigt medgörliga hästar som vi båda rider med fullt förtroende.
Och eftersom det var jakt i skogen idag var det nog tur att vi satt på dessa stensäkra gossar för förutom skotten som hördes på håll så mötte vi både en massa jaktfordon, jägare med hundar och några släp lastade med skjutna dovhjortar.
Det sistnämnda var ingen syn för ”blödiga” kan jag säga men stammen behöver reduceras; det ser ju jag kring Ryhus om inte annat där det vimlar av dovisar.
Nästan så att man inte vill ”förstöra” den nyharvade ytan genom att rida på den och det gjorde jag inte heller utan jag red på (den välharvade) utebanan i stället.
Det har varit så soligt och fint idag att jag absolut ville passa på att rida ute; jag gissar att detta blir ett av de sista passen på banan för i år.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer