Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Gräsligt väder idag med snöblandat regn i princip hela dagen!
Tyckte synd om hästarna och tog in dom redan 13.00 och det var nog tur….Vicke skakade fast han hade varma täcken OCH var varm utmed hela ryggen.
Red ett fint pass i ridhuset och var glad att jag därefter kunde duscha varmt, äta en god middag (ugnsbakad lax med citronsås) och sätta fyr i kaminen.
Just nu eldar jag upp delar av stallinredningen, dvs en del av virket som blev över när vi byggde boxarna!
Jag har alltid föredragit ”större” hästar (+170 cm) vilket jag verkligen inte behöver som ryttare eftersom jag inte är så lång själv (167 cm).
Och på den tiden jag ägde Heron (172), Décima (170) och även i början med Vicke (173) så var det många som liksom reagerade på storleken, kommenterade den. Det var inte sååå vanligt med +170 hästar när jag köpte min första häst och om inte annat märktes det på de täcken som såldes i vanliga ridsportbutiker. Utbudet av 155-täcken var minimalt och Heron gick i början i 145-täcken eftersom det var det jag hittade.
Idag, när jag letar häst konstaterar jag att det i alla fall bland de hästar jag söker (fina dressyrhästar 6-8 år) verkligen vimlar av +170-hästar.
Jag upplever att de är i majoritet och det är lite ödets ironi eftersom jag nu heller vill ha en lite mindre häst (runt 165-168 cm) men de är inte så många.
Givetvis fattar jag att inte alla hästar som ”produceras” i Sverige idag är över 170 centimeter men som jag skrev ovan, min känsla är definitivt att mängden har ökat.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer