Att enstaka säljare av häst har börjat kräva att man ska skicka en ridfilm på sig själv innan provridning bokas diskuterade vi förra månaden.

Ett lika ovanligt men måhända förståeligt fenomen är de som tar betalt för provridning, gissningsvis för att slippa ”gratis-ryttare” som egentligen inte har någon avsikt att verkligen köpa en häst utan som tycker att det är roligt att få rida gratis.

Hur man kan göra på detta viset övergår mitt förstånd men flera vittnar om att det förekommer så jag får ju tro på deras ord.

Och jag har faktiskt hört att samma fenomen förekommer när det gäller bostadsförsäljningar så det finns folk till allt.

Och det var faktiskt en tanke som slog mig när Samir Badran blev fastighetsmäklare för några veckor sedan; att jag undrade hur många som skulle gå på någon av hans visningar bara för att han är en ”kändis”?

Själv känner jag folk som provar kläder och skor i affärer ”bara för att det är roligt”, lika konstigt för mig men inte för andra uppenbarligen.

Hur som helst läste jag på temat ”ta betalt för provridning” att någon tom gav som förslag att man kunde ta betalt om man ”behövde dryga ut kassan” och därefter uppge att man ångrat sig och att hästen inte längre var till salu!?!

Jag måste ju lyfta hatten för folks uppfinningsrikedom om inte annat; hur man bara kan få en sådan idé liksom.

Men att bete sig oärligt som både köpare och säljare är givetvis otroligt fult och som ofta är det ett oskyldigt djur som utnyttjas.

Läser ett inlägg på nätet som handlar om vad en del lämnat kvar på gårdar som sålts.

Medan vissa gärna övertagit all möjlig bråte (aka ”bra att ha”) har andra haft massor med jobb med att rensa efter föregående boende.

Och även om det enligt köpekontrakt/ avtal osv bestämts att allting skulle vara rensat/ tömt så har de nyinflyttade ibland fått alla möjliga överraskningar.

Vi hittade själva en del på Ryhus där en tex lite rostig skottkärra, någon grep och ved slängd i ett utrymme utomhus har kommit till stor nytta medan jag gärna hade sluppit ta bort annat varav en del dessutom hittats halvt eller helt nergrävt runt ridhuset (ett rostigt hinderstöd tex, se bild).

Själv har jag oerhört svårt för lumpsamleri och skulle aldrig kunna bo bland skrothögar, trasiga lastpallar, gamla oljefat, däck utan mönsterdjup och annan skit man ibland ser utomhus ”på landet”.

Att en del kan ”vara bra att ha” kan jag absolut förstå men det får ju ändå vara någon måtta på vad man sparar och jag tror att det ibland är ren slöhet parat med att man blir hemmablind som gör att man inte tar tag i en rensning trots att det många gånger finns utmärkta återvinningsstationer i närheten och/ eller de som köper skrot på plats.

Jag var en period inackorderad i ett stall som hade många obrukbara jordbruksredskap som bara stod och tog en jäkla plats, rostiga och rent av farliga för barn och djur.

När jag föreslog att man kunde ringa efter någon som köper upp skrot rycktes det bara på axlarna.

Själv tycker jag att det är synd att det finns så många som inte bryr sig om sin närmiljö utan förfular den med allt möjligt skräp.

Och även om ”smaken är som baken” så är en del som ligger rent av miljö/ brandfarligt eller kan skada djur (krossat glas, taggtråd osv) så det handlar ju inte bara om ren estetik.

”Silverbjälke” lyfter följande på Fejjan och det intressanta är att jag har ställt mig själv liknande frågor:

”Ridsporten 2022 och framåt…

När foder och el blir dyrare så blir det dyrare att ha häst. När bränslepriser blir högre så blir det dyrare med dynghantering, ströfoder transporter, att åka på tävling och träning.

Stiger resekostnader blir det även dyrare med hovslagare, equiterapeut, veterinärbesök…

Självklart blir det med höga kostnader även dyrare för klubbar att ordna tävlingar. Och tävlingspriserna hade redan börjat bli höga…

Hur kommer det påverka oss enskilt och vår sport. Många valde redan utifrån vad det kostar och många talanger jag sett har kommit från familjer som inte varit rika. Blir det färre startande som leder till färre tävlingar.. Blir det en uppdelning mellan dyrare finare tävlingar och en uppsjö med enklare tävlingar.

Kommer den uppdelningen skapa klyftor i en sport som alltid varit stolt över att inkludera alla. Gynnas konkurrensen av en uppdelning och går det hitta bra domare, tävlingsledare, veterinärer till halvdåliga billiga tävlingsplatser..

Blir vi än mer beroende av volontärarbete i tider där folk redan är curlade och knappt lyfter ett finger utan egen vinning.

Det är stora viktiga frågor för vår sport oavsett disciplin och nivå men jag har inte hört ett enda ord om att vårt förbund jobbar med det, ganska akut just nu.

Borde inte detta vara ganska viktigt.”

Som ni vet har jag upprepade gånger tagit upp det alltmer tynande dressyrtävlandet i Skåne, som jag upplever det i alla fall.

Jag har ju själv varit en smått fanatisk tävlande i massvis av år men känner allt mindre sug att ge mig ut i klasser med 3-5 startande som det varit ganska många gånger de senaste åren. Absolut inte alltid men tillräckligt ofta.

Att hästpriserna i alla fall i det segmentet jag söker nästan omöjliggör för en normalinkomsttagare att handla annat än ”på kredit” har kanske alltid varit fallet men i alla fall jag baxnar ändå när relativt ”vanliga” hästar, dvs inga svårklass-diton kan kosta hur många hundratusen som helst.

Vad ökade el och bensinpriser kommer att göra för foder och inackorderingskostnaderna kan jag bara spekulera i.

Kanske en del stallägare äntligen inser det galna i att sponsra andras hobby och lägger ner sina småstall eller så höjs priserna, fullt berättigat?

Vad händer om stråfodret börjar kosta ”multum”?

Slipper vi de feta hästarna som mår bättre slimmade eller kommer tex magsår att öka (ännu mer) på hästar som inte får tillräckligt att tugga på?

Många frågor och jag har ännu fler….