Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Imorgon är det exakt en månad sedan Frank kom hit; läskigt vad tiden går fort!
Och jag har sedan dess haft otroligt mycket att göra, främst för att jag nu har 3 hästar att sköta och två att rida men även pga andra åtaganden.
Gödselsäsongen är tex i full gång och jag har packat tonvis med gödsel till odlare och även om det är jätteskönt att ”bli av med skiten” så tar det sin lilla tid minst sagt.
Hur som helst så fick jag så mycket gjort igår att jag idag, för första gången på länge kunde ta det lite lugnt och tex åka och träna för Nina utan stress.
Och kanske var det därför men både lastning och träningen gick jättebra och sådant är ju en stor humörhöjare.
Eftermiddagen har tillbringats i soffan med mycket vila- det behövde jag!
Finns det någon studie som visar vad som sker i huvudet på en hästmänniska när denne får ”hjälp” i stallet av en icke hästvan ny partner eller en gammal barndomsvän på besök ?
Är det kartlagt hur traumat som uppstår när släktingar från stan besöker faktiskt påverkar ?
Går det låta utomstående göra höpåsar och sedan låta bli att kolla i dem & kontrollväga dem själv efteråt ?
Vad händer i hjärnan när besöket erbjuder sig att hjälpa till och ta in en häst från hagen.. När man måste tacka för hjälpen trots att det gått dubbelt så fort att göra allt själv och man dessutom besparat sig enormt stresspåslag?
När man inte är klar än och det lite hurtigt ropas att nu är det fika, hur hanteras den inre vreden som växer sig nära ett sammanbrott?
Man måste ha starkt psyke för att ha häst.
Ovanstående text av ”Silverbjälke” på Fejjan fick mig att nicka enormt igenkännande- allt stämmer till tusen procent!
Och jag gissar att fler hästägare än jag kan relatera?
Vi vill att saker ska göras på vårt vis och avstår ibland hellre hjälp än att låta någon annan ”blanda sig” och göra ”fel” 🙂 !
Jag har flera gånger skrivit om mitt beslut att inte ha någon inackordering och ovan är delvis anledningen utan tvekan.
Jag vill ha det på mitt sätt och skulle inte uppskatta om någon kom och möblerade om i foderkammaren eller tömde skottkärran på ett sätt som inte jag hade gjort på gödselstacken eller något annat som för en utomstående, framför allt icke-hästperson skulle te sig helt obegripligt och otacksamt.
Idag har det varit full rulle; klockan är snart 18.00 och jag har precis landat i soffan med känslan av att jag nog knappt kommer att komma upp ur den mer ikväll. Men hästarna måste ha kvällsmat senare så jag har inte mycket val.
Frenchie reds på utebanan idag med fortsatta framsteg. Att skritta ut ensam efter passet tyckte han däremot inte om så det är absolut ett ”utvecklingsområde”.
Som tur är har jag erfarenhet av hästar som stannar och inte vill gå….hej Kreon….så förhoppningsvis ska det bli bra med lugn och konsekvens.
Vicke reds också på utebanan en kort stund och skrittades sedan ut med Molly som sällskap och den herren tvekar inte att lämna stallplanen i alla fall 🙂 !
Eftersom jag hade en intensiv helg med jobb och andra åtaganden kände jag idag att jag behövde städa ikapp inomhus lite; jag avskyr när det inte är den ordning jag vill ha hemma.
För några dagar sedan var jag med om en sak som jag i efterhand insåg återspeglade möjligheten till problemlösning på ett mycket bra sätt.
Lastluckan på min transport har en längre tid gnisslat något fruktansvärt när man har fällt upp/ner den och jag provade vid något tillfälle att smörja gångjärnen med 5-56 utan minsta resultat.
Jag har inte prioriterat detta störningsmoment därefter utan låtit luckan gnissla tills jag köpte Frenchie och inte ville skrämma honom med detta oljud.
Jag tänkte att jag kanske hade smort luckan för dåligt förra gången jag provade detta som en åtgärd så nu gjorde jag det noggrannare men resultatet blev exakt likadant- noll effekt.
Henrik, som dök upp mitt i projektet började kolla närmare på luckan och misstänkte att missljudet nog inte kom från gångjärnen utan från en annan del under luckan, fjädringen som ska hjälpa till att få upp luckan lättare.
Och se på f..n…när den delen var smord var det därefter tyst som i graven när luckan fälldes upp eller ner!
Vad lär vi oss av detta?
Tja…att det inte hjälper vilka åtgärder man än vidtar om man inte har lokaliserat det exakta problemet.
Då kan man hålla på med olika lösningar i en evighet- det kommer ändå inte att hjälpa!
Och det är ju det misstaget vi människor begår många gånger; vi försöker fixa en sak medan det i själva verket är något helt annat som behöver åtgärdas och därför får vi inte heller det resultatet vi önskar.
Jag hade kunnat smörja lastluckans gångjärn med tusen liter olja till och den hade ändå gnisslat medan några droppar på rätt plats löste problemet omedelbart.
Kolla vilket fint kort Henrik tog på Gulligullan i morse!
Denna hund tillbringar 95 % av sin tid inomhus i sängen eller soffan och hade jag inte vetat att rasen ”är sådan” hade jag trott att hon var sjuk 🙂 !
Frank reds i ridhuset idag och jag ”vågade” mig till och med på några byten.
Jag tycker inte att jag har haft honom så mellan hjälperna och i tillräcklig samling för att göra vettiga byten innan och det är ju inte heller någon brådska med detta.
Med Frenchie arbetar jag med att hitta ett bra tempo i framför allt traven med ”jämna steg”.
Han har lätt till balanstrav vilket jag absolut inte vill uppmuntra; det må se ”coolt” ut för den oinvigde men fyller absolut ingen funktion utan är bara ett sätt att undandra sig arbete.
Att rida honom mer som en kvadrat än den rektangel han är i sig själv är ett annat huvudmål och med samlingen kommer hans känslighet fram mycket mer.
Får han gå lång och osamlad blir tex bakdelsvändningarna åt höger bara som hela hästen nästan faller åt sidan så just åt det håller blir det väldigt avslöjande. Vändningarna åt vänster är enklare vare sig han är samlad eller ej men åt höger blir skillnaden enorm vilket är en bra ”mätare”.
Frenchie är också en häst som blir mer och mer framåt ju längre tid man rider och när jag avslutar passen på lång tygel i skritt är det nästan så att jag har känslan av att han vill fara iväg i trav eller galopp.
Den känslan har jag helt glömt att man kan ha men minns nu att Kreon var likadan medan Vicke inte alls har detta i sig.
Jag ser relativt ofta att en del inte kan skilja på DE eller DEM, dvs de vet inte när de ska använda det ena eller det andra!
Vet ni vad jag fick lära mig i skolan redan för nästan 50 år sedan? Om man inte VET så går det LIKA BRA att skriva DOM!
Just det…det får man! Det är inte talspråk eller obildat eller fel på något annat vis utan är 1000% mer rätt än att skriva ”dem ville inte ….”, ”dem som skulle….” och dylikt. Med DOM blir det ALLTID rätt, trust me….som alltid haft högsta betyg i svenska trots att jag knappt KUNDE svenska när jag började skolan (mina föräldrar är inte födda i Sverige)!
Idag har jag och den här mannen varit på en promenad.
Vi gick samma runda som jag och Ida red härom dagen men eftersom jag var ensam idag ville jag inte sitta på.
Det kändes säkrare att gå bredvid faktiskt och det blev lite stora ögon när vi gick förbi soptunnor och brevlådor utmed vägen. Inget dramatiskt men efter alla år med en stensäker Vicke vill jag inte utmana ödet med Frenchie.
Han har en helt annan nerv än Vicke och den vill jag använda positivt, inte ta onödiga risker genom dumstristiga uteritter innan vi lärt känna varandra.
Konstaterade idag att denna tiden på året inte precis visar hästarna till sin fördel.
Till och med Vicke, som oftast har en vacker, glänsande hårrem ser mer ut som en sliten gammal heltäckningsmatta och Frenchie (på bilden) är inte mycket snyggare i pälsen.
Den förstnämnde reds på utebanan och den andra i ridhuset som jag förhoppningsvis kommer att kunna lämna mer och mer ju bättre vädret är (läs: jag slipper frysa).
Kanske en bisyssla när jag går i pension och/ eller har för mycket fritid?
Jag undrar dock vad Henrik skulle tycka om vi eldade med bajs…
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer