Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Ibland kan man glädja sig åt små, för andra måhända obegripliga saker.
Som att ens nya häst hittills har visat sig vara lätt att mocka till då han samlar sina bajshögar ganska fint på en begränsad yta i boxen.
Nu när jag har fått en tredje häst att sköta på olika vis kan en sådan här ”skitsak” 🙂 ändå underlätta.
Och nog för att det finns viktigare saker att uppskatta som hästägare men det ÄR rätt skönt att slippa mocka i en box som ser ut att ha hamnat mitt i en tornado.
Annars har Frank vilat idag efter 5 dagars jobb medan Vicke fick jobba på med ytterligare ett dressyrpass, denna gången i ridhuset.
Idag fokuserade jag på galoppfattningar, lite seriebyten (tvåor, treor och fyror) samt skolor à la ”trappan” (man rider omväxlande några steg öppna och sluta).
Nyligen berättade jag om hutlösa priser på smådjursströ och hö men frågan är om inte det jag såg i en annons nyligen slår detta trots allt?
En person säljer halmbalar för täckodling för 200 kronor styck inklusive hemleverans. Observera att balarna sägs väga 10 kilo!
Det enda som skulle kunna berättiga priset är om hemkörning gäller oaktat avstånd för annars är det banne mig vansinne att betala detta överpris.
Det sorgliga är att det måhända finns ”nybörjare” inom täckodling som inte förstår att man inte behöver top class-halm för att odla i, det går precis lika bra med dammig halm som man i många fall säkert hade kunnat få gratis i ett stall….
Sedan fattar jag att det är jättepraktiskt att få hemkört halmen men betänk att många som odlar behöver minst 5 balar eller mer så räkna på den odlingskostnaden…..
Jag har i många år skojat om att Vicke skulle hävdat sig utmärkt om det fanns någon form av mästerskap i tömkörning.
Idag var det Franks tur att visa vad han går för vad gäller denna träningsform och sweet mother of Jesus….hejdå Vicke säger jag bara!
Frenchie var ännu finare och det var en ren fröjd att titta på honom.
Nu ägnar jag mig inte åt tömkörning speciellt ofta och jag hade inte fallit i gråt om Frank hade verkat ”svår” på olika vis men det gjorde ju inte ont att se honom jobba på både lätt och bra.
Jag hade bara tömmarna genom gjordens översta ringar (dvs han var oinspänd) och så tömkör jag Vicke också. Då kan man ta tag i hästen lite vid behov utan att den varken riskerar att bita sig i bringan eller få panik av att känna sig låst.
Så ser ni någon tömkörningstävling….please let me know 🙂 !
Eftersom vädret fortsätter att vara härligt, förvisso kallt och med fruset i marken på förmiddagen men desto behagligare på eftermiddagen kunde jag rida Vicke på utebanan och dessutom utan jacka. Det är inte klokt så mycket lättare allting känns när man slipper kämpa i hällande ösregn eller storm, eller båda delarna samtidigt för den delen så jag tar tusen gånger hellre några minusgrader i några timmar.
Idag har Vickster och jag haft besök av våra vänner Elisabet och Nilo.
Båda har varit här flera gånger förut och Nilo bodde här ett kort tag i somras och det märks att han och Vicke trivs i varandras sällskap liksom jag trivs i Elisabets.
På hemvägen mötte vi Henrik som förevigade oss, notera min ”livet på landet”-outfit!
Min andra fina häst red jag på utebanan och tills dess hade jag skippat overallen 🙂 och fick ett bra pass där.
Väldigt skönt att kunna använda ridbanan så att det inte blir för mycket ridhus-nötande, framför allt eftersom mitt är så litet.
Ett ämne jag berört tidigare men jag fascineras verkligen av priserna på både hö och strö till smådjur!
Ett affärsidé måhända för någon driftig företagare som vill konkurrera med tex Granngården 🙂 ?
Jag sålde en gång själv en höbal till en kaninägare för 60 kronor (hade själv betalat 20) mest för att hjälpa henne och hade jag odlat hö hade jag absolut riktat in i alla fall en del av försäljningen på smådjur.
Nu äter ju ett marsvin eller en kanin mikroskopiska mängder stråfoder mot en häst så de mängder man kan sälja är måhända olönsamma att hantera, därav priserna kanske?
Hade jag själv haft marsvin/ kanin hade jag köpt en spånbal av den sort man har till hästar.
Denna hade jag, om jag bodde i lägenhet förvarat i mitt förråd.
Hö är svårare om man inte har balkong – detta hade kanske grannar kunnat klaga på?
Så jag förstår om alla inte har möjlighet/ ids välja långt, långt billigare lösningar men de finns ju annars väldigt lätt-tillgängliga.
Innan jag började leta häst den senaste omgången var det så många (nästan 8) år sedan jag gjorde det sist att jag hade hunnit glömma bort hur det kan vara.
Och medan jag ”vet” att ryttare ger lite olika hjälper vid galoppombyten och att det därför kan behövas lite tid innan man kan rida serier på någon annans häst så trodde jag banne mig inte att samma sak gäller för ”vanliga” galoppfattningar.
Men tror mig…det blev jag PINSAMT medveten om när jag provred denna omgången!
Jisses….någon häst fick jag i princip inte att fatta galopp och kände mig som värsta nybörjaren!!!
Men när jag berättade om detta för andra ryttare bekräftade de mina upplevelser; det är inte alltid så lätt!
Jag tror att det var ganska smart att vi red en mycket kort stund på utebanan igår för när jag äntrade den ensam idag med Frenchie var det inte så nervöst för min del och inte så dramatiskt för hans del.
Både Vicke och Baltis tyckte att de kunde hålla oss sällskap så de ställde sig så nära banan de kunde komma och jag hoppade att ingen av dom skulle få något ryck och fara iväg och därmed skrämma Frenchie.
Det gick bra att rida ett helt pass idag; det var lite gloende på min jacka som jag hade hängt över harven som i sin tur var lutad mot staketet och det blev några steg balanstrav när jag red förbi men inget värre än så.
Mitt fokus just nu är som jag har nämnt tempoväxlingar och övergångar mellan framför allt trav och galopp och skritt och galopp, det är ju ett grundläggande arbete men inget man ska hafsa förbi.
Nu när jag HAR köpt en ny häst tänker jag att det kanske kan intressera någon vad det var för hästar jag ratade i mitt letande och efter att jag provridit?
Skulle jag berätta om alla annonser jag dissikerat med hjälp av min vän och Nina skulle jag kunna skriva en bok så jag nöjer mig med att kortfattat beskriva de jag faktiskt provred.
Jag ger inga närmare detaljer för att ingen säljare ska känna sig utpekad (om de ens skulle bry sig) men så här var MIN känsla och åsikt:
1.Fantastiskt fin 4-åring, väl framme för sin ålder och otroligt skickligt och proffsigt visad på alla sätt. Men jag insåg ändå att hästen VAR för ung för mig.
2.Häst som var 6-7 år gammal men kändes som en 3-4 åring. Gick på 3 olika spår med kroppen, motställde sig och förböjde sig omvartannat stora delar av passet och jag tyckte den var på tok för outbildad för mig.
3.Mycket fin 6-åring som var väl utbildad för sin ålder men som var stenhård i munnen när man red på träns. Att den visades på kandar på filmen jag fått skickad innan visningen tände vissa varningslampor hos mig och när jag kom dit för att provrida hade de redan satt på den ett kandar. Jag bad att hästen skulle visas på träns och det var en enorm skillnad när jag själv satte mig i sadeln (inte så mycket när visaren red). Men jag tycker att kontakten är så viktig hos en häst och även om detta kan förändras så avstod jag då denna hästen dessutom var en av de dyrare jag provred (kostade runt 400.000).
4.6-8-åring (minns ej exakt) som hade tävlat lite, var utbildad men som jag knappt kunde få att fatta galopp. Och även om detta är en liten sak som handlar om att man ska ”vänja sig vid varandra” så kände jag att nej. Hade hästen haft fantastiska kvalitéer i övrigt så hade jag inte brytt mig men det hade den inte.
5.Häst som var 5 (skulle bli 6 om bara 2 månader) som var väl visad och bra framme för sin ålder men där jag ändå kände att den var för ung. Hästen var snäll men jag vågade ärligt talat knappt galoppera på den och det var inte den känslan jag sökte.
6.Häst som var 6-8 år (minns ej exakt) som JAG tyckte var fin och hade kunnat tänka mig att köpa men som Nina ”sa nej” till då hon tyckte att den var för ”ordinär” med för stilla rygg (man satt som i en skön soffa ha ha).
Tja…detta var de hästar jag tittade på i prisklass 250-400.000.
Och med tanke på just priserna så var mina krav därefter där jag tex ville att de äldre hästarna helst skulle ha befästa byten eller i alla fall ha ett hum om hur man byter.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer