Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag närde jag en förhoppning om att slippa insekterna som följeslagare om jag red ut tidigt men tyvärr…de var vakna redan 7.30.
Jag har alltid ett dressyrspö med mig vid uteritt som jag svingar ovanför Frenchies nacke och hals och det hjälper faktiskt mycket mot de värsta svärmarna- ett tips och hästarna brukar inte bli rädda utan fattar nog att man bara är ute efter insekterna.
Efter 35 minuters skritt på vår grusväg och i skogen avslutade jag med skritt och galoppintervaller i backen efter ridhuset.
Jag skrattade åt Frenchie som, som den dressyrhäst han är galopperade i samlad galopp medan jag hade hoppats på liiite högre fart.
Vi kompromissade så att det blev mellangalopp de sista vändorna och sedan skrittade vi hem igen.
Vill ni se omgivningarna där vi gör detta jobb kan ni kolla min Instagram bm6610.
Riktigt som på bilden var det inte för mig och Frenchie men det var ändå snudd på ”snabbt in- snabbt ut”.
Jag kom lite senare än tänkt till dagens tävling, lastade ut direkt, red (MSV B:1), lastade och körde hem i ilfart eftersom vi var bortbjudna senare på dagen.
Med tävlingen är jag egentligen jättenöjd sett till hur Frenchie uppförde sig.
Inte lika nöjd med min egen ridning även om jag ”förstår mig själv” 🙂 .
Jag är så van vid Vicke och vet att få (läs: inget) saker hade kunnat rubba honom så att jag blev osäker i sadeln men jag är inte där med Frenchie än.
Jag vet inte hur han reagerar inför whatever på en tävling; det går verkligen inte att jämföra med lugnet som råder på Ryhus och han skulle i vissa situationer säkert kunna göra precis allt från att inte bry sig en sekund till att fara iväg/ slänga sig så att jag ramlade av. Så tänker jag i alla fall och rider lite ”avvaktande”, idag tex i skritten för att undvika att han eventuellt började takta.
Annars hade vi egentligen bara en miss som Frenchie får ta på sig; han glodde lite och började galoppera i hörnet innan travökningen (hans paradnummer) så i stället för betyg 7-7,5 blev det 4 (fast jag fick ner honom i trav direkt).
Men även om jag är lite sur för att jag inte lyckas visa upp hästen bättre just nu är jag jättenöjd med hur han ”tog” denna för oss första utomhustävling.
Jätteskönt också att Frenchie kändes superfin i galoppen från första steget på framridningen, att han inte behöver jobbas särskilt mycket och därför knappt var svettig under sadeln efteråt (medan jag höll på att tuppa av av värme och säkert lite anspänning).
Jag vill ju att tävlandet ska kännas enkelt och nästan som ”en halv vilodag” hellre än att hästen ska vara både fysiskt och psykiskt utpumpad och tycker nog att vi är där.
Frenchie tittade inte mycket på varken domarens bil eller egentligen något annat och fortsätter han så här så är det bara för ryttaren att rida bättre och våga mer.
Jag påstår att nästan ingenting förvånar mig numera men här är faktiskt ett svar som jag fick sätta mig hårt på fingrarna för att inte skriva en dräpande kommentar till:
En frustrerad hästägare vill lufta att hon känner sig uppgiven när hennes häst, 2 månader efter en griffelbensoperation fortfarande markerar.
Vad sägs om detta svar:
Vad har du för kraft foder? Finns ett som heter Primero Total! Superbra! Fodret påverkar mer än vad man tror!
Idag blev det ett pass på utebanan på morgonen och i bakgrunden hörde jag hamrande när hantverkare höll på att byta ut porten till min lösdrift.
Jobbet blir klart i nästa vecka och då ska ni få en före och efter-bild.
Det känns skönt att få detta åtgärdat då den befintliga porten har varit minst sagt ”svajig” varje gång jag öppnat den och jag har framför allt varit rädd att en rejäl storm skulle ta den med sig.
Nu har jag ju inget av direkt värde i lösdriften, inte för gemene man i alla fall även om alla hästägare vet vad en årsförbrukning av hösilage kostar.
Men jag är inte så rädd att någon kommer hit och rullar ut x balar à 150 kilo utan vill mer undvika skador på själva byggnaden.
Men visst…man ska aldrig säga aldrig….
Ni minns säkert foderkrisen 2018 och då läste jag om flera fräcka foderstölder….
På bilden min tomatplanta som jag köpte av en hobbyodlare för 20 spänn.
Det syns inte på bilden men den har utvecklat sig riktigt bra och jag räknade till hela 31 små gröna tomater så här långt.
Jag ska nog satsa på ännu fler plantor nästa år (till Henrik, jag äter inte tomater) och kanske gurka (som jag inte heller äter ha ha ha) efter att ha sett andras jätteskördar i år.
Pallkragarna jag hade förra året tyckte jag blev för meckiga med tanke på dovhjortsbesökare men tomaterna som står utmed den ena stallväggen har de…ta i trä…inte brytt sig alls om.
Vilodag för Frenchie medan jag har ägnat mig åt trädgårdsarbete och ståndsbekämpning.
Uppgrävningen av denna stubbe med tillhörande rot (som vi har fått hjälp med) kommer att underlätta gräsklippningen framöver när vi slipper snirkla runt den.
I eftermiddag har vi varit på 2 andra Erikshjälpen inspirerade av gårdagens köp 🙂 .
Hittade en köksvåg till stallet för 10:- och såg en likadan barnstol som den jag köpte igår; aningens mer förfinad men den kostade också 600:- medan jag gav 75:- (utan att pruta ha ha).
På bilden ovan ett köp jag fortfarande är jättenöjd med; mitt stallskåp som jag har för mig kostade 600:-.
Det passar otroligt bra ihop med boxarna!
Denna utdragbara kökssoffa hade jag gärna köpt för 850:- om jag bara hade haft någonstans att ställa den men tyvärr:
Härom dagen köpte jag ju en stol av en privatperson som jag ääääälskar (stolen…inte personen ha ha ha), den kostade 400:-, jag prutade ner den till 300:-.
Idag har det varit trist sommarväder för de som hade en tanke om sol och bad tex; det har småregnat hela dagen och varit relativt kyligt.
För hästarna är det säkert skönare när alla insekter blåser iväg och Frenchie och jag klarade oss undan nederbörd de 45 minuterna vi var på utebanan.
Jag har fyllt på mitt TBE-vaccin så nu ska jag ha fullgott skydd inom 10 dagar- det känns bra och då har jag i alla fall gjort vad jag kunnat för att skydda mig. Bortsett från att försöka gå med gummistövlar i högt gräs….
På tal om vaccin, dvs sprutor fick jag idag ett sms:
”Tack, Birgitta!
Det blod som du gav har nu kommit till nytta för en patient.
Hälsningar
GeBlod Skåne”
Det känns lika fint varje gång man får bekräftat att det man gör faktiskt gör nytta och tänk om ingen ville ge blod? Jag hoppas att jag aldrig ska varken behöva andras blod eller riskera att bli utan vid behov.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer