Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag har jag ridit på utebanan och därefter var det dags för ett besök på Falsterbo horse show.
Det mesta var som vanligt vill jag påstå och jag ställde mig samma frågor som jag alltid gör på sådana här evenemang; som tex varför man envisas med att släpa med sig sin hund bland detta myller av folk ovh ofta i värme?
Tror man verkligen att hunden har någon behållning av att släpas runt mellan folks ben och shoppingkassar?
Såg bla en whippetvalp och fick bita mig i tungan för att inte säga något…
Någon shopping för egen del blev det inte, dels för att jag inte precis behöver något till min digra samling och dels för att priserna med mina mått inte alls är fördelaktiga. Mycket går att finna mycket billigare på Gekås eller till och med Börjes och något behov att utrustning i det dyraste segmenten har aldrig varit något för mig.
Jag skrev för ett tag sedan att jag bara rider ut på vardagarna eftersom det är så stor skillnad på ”aktiviteten” i skogarna runt Ryhus då och på helgdagar men nu har jag börjat slira lite på det.
Delvis för att Frenchie är mycket mer…ursäkta uttrycket….normal nu (läs: går att rida som vanliga hästar och stannar inte var 20 meter och vägrar att gå…) och delvis för att sommartid brukar innebära färre skogsbesökare även på helgerna pga insekterna.
Just idag mötte vi dock 2 olika sällskap med hund vilket inte var några problem alls eftersom dom hundarna var kopplade och Molly inte går fram till andras hundar.
Och inte bara blev det hundmöten….vid 2 olika tillfällen dök dessutom dovisar upp!
Trots att det vimlar av dovhjortar runt Ryhus har jag faktiskt bara stött på dom i skogen en handfull gånger och aldrig när jag har suttit på Frenchie.
Idag hoppade det plötsligt ut en dovis-mamma med sin unge på den breda grusvägen vi befann oss på och jag tror inte att det var mer än ca 20 meter mellan dom och Molly och sedan var jag och Frenchie kanske ytterligare några meter bakom Molly.
Som tur är gjorde Molly inte ens en ansats till att springa efter dovisarna som kvickt hoppade tillbaka in i snåren och tja…det var det mötet.
Och när vi var nästan hemma hände samma sak igen fast då var det en ensam dovhjort som dök upp på samma vis.
Ingen reaktion den hör gången heller och så ”måste” det ju vara- annars går det inte att rida med en lös hund.
Och ärligt talat har jag de gånger jag galopperat i skogen mer varit rädd för att Vicke skulle bli skrämd av en plötsligt framhoppande dovhjort än att Molly skulle jaga den.
Som en parentes kan jag nämna att just whippet jagar ”med ögonen” så de brukar inte spåra efter vilt som försvinner utan tappar intresset så fort ”bytet” är ur sikte. Och nej, jag menar inte att det är ok att jaga oavsett, jag bara nämner det.
Idag har vi haft middagsgäster och medan det kom x skurar under förmiddagen kunde vi sitta utomhus i sol under hela besöket.
Henrik har utnämnt mig till grillmästare och mitt enkla tips är att låta kolen bli helt grå innan man börjar grilla.
Jag tror detta är det vanligaste felet många gör- har för bråttom med att börja grilla.
Tack vare lite regn igår slapp jag rida på en dammig utebana och kunde fortsätta med några av gårdagens övningar.
Jag ägnade också lite tid åt ”trädgallring” vilket innebar att jag klippte bort en del grenar som var hel eller halvdöda och som jag säkert hade fått rensa bort från gräsmattorna runt stallet vid nästa storm.
Jag är i år inte ens i närheten av förra årets rejäla rensning då jag byggde berget på bilden och att gå runt så här och småpilla med några få grenar är nästan lite roligt.
Så som på bilden kände jag mig i våras när jag hade köpt Frenchie och innan jag fick sålt Vicke.
Hade jag haft ett datum när den sistnämnde skulle lämna Ryhus hade det garanterat underlättat men stressen av att dels försöka sälja en häst med allt vad det innebär och dels det typ dubbla arbetet med 3 i stället för 2 hästar var fruktansvärt jobbigt.
Numera hinner jag allt jag vill utan minsta problem och det är så jag vill ha det.
Att känna att jag måste ”vara på fötterna” många timmar/ dag passar inte mig även om jag vet att många har det så, självvalt eller ej.
Jag tycker att jag har hittat ett system som passar mig vad gäller ”att ha häst hemma” och det inkluderar tex att ha nära till tränare (slippa köra långt), ha årsförbrukningar av foder och strö hemma (slippa åka och hämta detta x gånger/ år eller vänta på leveranser), inte ha inackorderingar som jag behöver anpassa mig efter, ha hagarna så stora att jag inte behöver känna press att mocka dom flera gånger i veckan och mycket annat).
Idag har Frenchie och jag tränat för Nina som instämde i min kommentar att det går framåt på många fronter om ön med små steg. Men bättre det än motsatsen!
Idag lyckades jag tex göra 3 byten i vart fjärde; något som kändes som en omöjlighet tidigare, delvis pga att galoppen då var sämre och delvis för att min egen bana är mindre och jag då inte hinner förbereda oss tillräckligt.
På bilden ser ni dagens tips; dessa saker har jag i princip alltid med mig i släpet sommartid; vatten o vattenkannor/ hink.
På så vis kan jag tvätta av en svettig häst INNAN vi kör hem och slipper således lasta ur en av gammal svett klibbig häst som jag DÅ måste tvätta innan hagutsläpp.
När vi gick ut från ridhuset idag noterade jag EN gigantisk skillnad mellan Vicke och Frenchie, till den sistnämndes klara fördel.
Vicke är av någon outgrundlig anledning paniskt rädd för vattenspridare och även vattenkanoner som han ser/ hör flera kilometer längre bort.
Man kan inte föreställa sig hur en i vanliga fall så snäll och cool häst kan bli totalt oregerlig och rent ut sagt farlig om man inte har upplevt det och det var i princip det enda jag kände att jag verkligen var tvungen att NOGA informera alla potentiella köpare om redan vid provridning.
Och en spekulant avböjde t.o.m. köp med motiveringen att hennes stall låg bredvid en handelsträdgård = frekvent bevattning.
Det skulle vara intressant att veta vad som skapat denna extrema rädsla för vattenspridare för detta är inte något hästar är generellt sååå rädda för och idag kunde jag gå ut ur ridhuset och förbi utebanan där en spridare stod på för fullt utan att Frenchie ens TITTADE.
Med Vicke hade det varit omöjligt att ens passera på håll utan risk för skador….
Nåväl…ett mysterium som jag aldrig lär få svar på och den som köpte Vicke är väl medveten om just denna svårighet och agerar säkert därefter.
Nu har jag förvisso aldrig tvivlat på att Lillis hade fång även om han återhämtade sig exeptionellt snabbt (han var i princip ohalt efter en dag med Metacam) men här kan man även se de tydliga tecknen så här lite mer än 1 år senare.
Faktiskt har han dessa fångränder på 3 av hovarna och inte bara fram, nästan lite konstigt att ett ben klarade sig, eller?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer