Ahhhh….äntligen semester!

Och jag hoppas verkligen att årets sommarledighet blir långt  behagligare än fjolårets. Då tillbringade jag alltför många dagar med en stor klump i magen, gick ner flera kilo eftersom jag inte kunde öta pga oro för hästarna.

Först fick ju den lille fång och kort därefter fick Vicke anaplasmos….usch så hemskt det var!

Idag har Frenchie vilodag och jag har ägnat en stund åt en av de tråkigaste arbetsuppgifterna på Ryhus ; rensning av ogräs från grusgången upp till stallet.

Men som synes behövdes det!

Det blev ett nytt pass på utebanan idag och med ungefär samma innehåll som igår. Mycket linjer ut MSV B:1-programmet kan man säga kortfattat.

På vägen tillbaka till stallet njöt jag lite extra av utsikten som ni kan se på bilden.

Inte nog med att det tidigare så anskrämliga ytskiktet på stallet är rejält uppfräschat sedan förra hösten men alla grönytor, inte bara de som syns i bild har återhämtat sig fantastiskt bra.

Medan jag tog en massa ”före och efter-bilder” när boningshuset helrenoverades invändigt inför att vi flyttade in så retar jag mig att jag inte alls var lika flitig med kameran utomhus.

Det är lätt att glömma hur väldigt mycket annorlunda det mesta såg ut för 2 år sedan.

Till exempel var nästan alla gräsmattor sönderkörda av diverse maskiner och djupa traktorspår gjorde det svårt att klippa gräset.

En gödselstackstömning av tidigare hyresgäster och nedgrävning av diverse kablar som vi fick gjort satte rejäla spår men vi ville tex inte ha en matarkabel liggande på marken utanför stallet; fult, farligt och opraktiskt.

Om man tittar på bilden ovan så var inte bara gräset sönderkört och uppgrävt utan hela den sidan till höger i bild som är bredvid skuggan av träd bestod av en hög ”rabatt” med brännässlor, samma sak med ytan till vänster om gödselstacken vilken man ser från en annan vinkel här (notera putsen på väggen…):

Jag gjorde tillfälliga små hagar för att hästarna skulle beta ner det jag inte redan hade röjt bort i massor.

En liiiiten jämförelse mellan mars 2020 och idag (notera de trasiga rutorna tex….):

Igår efter ridningen konstaterade jag att Frenchies ena framsko var en aning lös.

Jag överlade med mig själv; kunde skon hålla till den 20:e, dvs inbokat skoningsdatum? Vääääldigt tveksamt ansåg jag.

Skickade ett sms till min hovslagare Markus i morse och undrade om han kunde komma men tänkte att det inte var någon jättebrådska, så som jag alltid kände de få gånger Vicke hade en lös sko eller t.o.m. hade tappat den.

Efter ridningen idag såg skon likadan ut som igår och jag hann tänka att jag kanske skulle släpa ut Markus till Ryhus i onödan.

Men se på f…n….

På bara några timmar lossnade skon nästan helt så en omläggning var verkligen absolut nödvändig när Matkus kom och jag hade definitivt inte kunnat rida med skon så som den hängde.

Dressyrpass på utebanan och eftersom jag var trött efter nattens jobb orkade jag inte rigga upp PIVON för att filma vilket var synd eftersom jag gärna hade velat få bekräftat att tex högeröppnan och högerslutan såg lika bra ut som de kändes.

Bortsett från ridningen och lunch ute med Henrik har jag tillbringat tid med kringlan på bilden; det är inte ofta jag sover utan att ha henne tätt intill.

Ser på tal om ingenting att stråfoderskörden i Skåne verkar ha blivit god och att det växt bra på betena runt om i Sverige.

Sett flera som erbjuder t.o.m. gratis bete bara för att få marken nerbetad och vad gäller stråfodret ska det bli intressant att se hur prissättningen blir.

Själv har jag inte speciellt mycket gräs i mina hagar och kan inte påstå att det verkar växa särskilt bra heller men det har sina naturliga förklaringar (att de ej är gödslade tex) och är ett egenval.

Sedan menar jag att det måste vara jättesvårt att säkert veta hur mycket gräs hästar oaktat bra/ dåligt bete lyckas sätta i sig på x timmar och det varierar dessutom säkert en hel del från häst till häst.

Mina har ju fri tillgång på stråfoder i stallet och äter inga jättemängder där så jag kan bara gissa att de trots allt får i sig en del ute.

Senaste balen som påstods väga runt 150 kilo varade i 13 dagar vilket skulle göra ca 11 kilo per dag vilket jag inte tycker är så mycket för en häst och en jätteponny.

Jag anser att klättring är en utmärkt träningsform och idag tyckte jag att det var läge att introducera Frenchie för backarna i ”vår” skog.

Jag varken vågade eller ville ge mig på de brantaste partierna, så som jag gjorde med bergsgeten Vicke som är mycket säker på fötterna; ska man introducera ett nytt sätt att träna får man ta det lite mer försiktigt i början.

Jag tycker att Frenchie skötte sig toppenbra och klev på utan att tveka fast han tex såg en del mountainbike-hinder i backarna= sådant han garanterat hade vägrat att ens närma sig de första gångerna jag red ut.

På hemvägen blev det lite tramp-embryon; även detta en bra träning för bakbenen.

Idag blev det ett dressyrpass på utebanan och med de sedvanliga övningarna. Jag tycker att jag sakta men säkert arbetar mot en mer samlad häst vilket är ett av mina huvudmål. 

Eftersom jag hade en tid för synundersökning i Malmö på eftermiddagen passade vi på att även äta lunch där vilket inte händer så ofta.

Vi besökte Mando och satt utomhus vilket gav mig möjlighet att studera förbipasserande.

Det kändes lite konstigt att se turister i sin egen hemstad; jag tänker inte på Malmö som just en ”sådan” stad men uppenbarligen finns det folk som tycker den är värd ett besök. Och absolut finns det fina ställen men kanske blir man lätt hemmablind efter att ha bott där största delen av sitt liv?