När jag tog bilden ovan hann jag tänka ”ähhh…så synd att Frenchie är både skitig av att ha rullat sig i hagen och har spån i svansen av att ha sovit i boxen”.

Men egentligen är det så klart inte synd alls utan tvärtom fint att kunna visa en häst som vågar och vill sova och njuta på detta viset.

Som jag skrev i en kommentar till ett annat inlägg nyligen så blir jag extremt provocerad när influecers visar små grushagar men ständigt content där hästar duschas och skuras maniskt 8 dagar i veckan.

Vilka signaler sänder detta ut till okunniga följare? Jo; att det är mycket viktigare att hästen är kliniskt ren än att den får gå i en vettig hage….

Själv skulle jag inte drömma om att duscha Frenchie annat än i undantagsfall och det har absolut inte det minsta med att göra att jag inte har en duschspilta (jag har ju varmvatten i stallet och en slang jag kan använda utanför).

Nej, även när jag har stått i stall med hästtvättsmöjligheter så har jag mycket sällan använt mig av detta eftersom det oftast tar ganska lång tid för hästen att torka (annat än på våren och sommaren) vilket innebär att man antingen måste släppa ut en blöt häst i kyla eller låta den stå i stallet tills den har torkat = onödigt förkortad hagtid tycker jag som vill ha mina hästar ute så mycket som möjligt.

Så här på Ryhus slösas det inget vatten på varken hästkroppstvagning eller ben/hovtvätt och vet ni….det verkar fungera precis lika bra ändå!

Alla hästar jag ägt har detta till trots både haft glänsande hårremmar och  hovar och ben som burit dom utan problem!

Jag har tidigare haft jeansridbyxor och tyckt att de har varit både snygga, jättesköna och med perfekt passform.

När de senaste (ett par svindyra Pikeur) gick sönder ville jag ha ett par nya och…long story short….hittade ett par på Horze hemsida.

Jag gillar inte att köpa kläder osedda men tyckte att priset var så lågt att jag vågade chansa och nog blev det en chansning.

När ridbyxorna kom fick jag nästan en chock; tyget var fan i mig LÖVTUNT!!!

Själva modellen på byxorna var bra, de satt som en smäck men som jag sa till Henrik ”om de håller för 10 gångers användning kommer jag att bli förvånad”.

Och nej, jag behövde inte bli just FÖRVÅNAD men däremot sur, irriterad och trots allt nästan full i skratt ändå för ridbyxorna gick sönder efter bokstavligen 10 MINUTER i sadeln.

Och då red jag inte över Klippiga bergen i orkan och snöstorm eller genom ett fält av björnbärsbuskar, tistlar och taggiga rosor utan jag travade under lättridning i ridhuset !?!?

Detta var när jag värmde upp inför Nina-passet senast så det blev ju en viss distraktion inför själva träningen.

Så dagens tips; köp INTE ridbyxorna Delia hos Horze 🙂 🙂 🙂 !

Bilden ovan fick mig att fundera över att det, som jag ser det, finns 2 sorters hästägare;

De som hela tiden försöker att förbättra sin ridning, lära sig mer, kanske omvärdera tidigare kunskaper- UTVECKLAS ridmässigt kort och gott och de som inte alls är intresserade av att tex träna för en instruktör utan är nöjda med att rida för sig själva år ut och år in.

Själv tror jag att jag hade lagt av med ridningen helt om jag inte fick träna; då hade jag känt mig vilsen efter ett tag- så pass osäker är jag fortfarande efter alla dessa år.

Inte så att jag inte kan rida utan en tränares hjälp ett tag och på en viss nivå men jag vill fortfarande utvecklas och där behöver jag hjälp.

Jag är verkligen glad att jag har en tränare jag trivs med och som jag relativt lätt kan anlita så ofta jag vill; det är nog lätt att ta detta för givet om man aldrig har befunnit sig i en annan situation vilket jag tack och lov inte har gjort.

Andra måste kanske köra i över en timme för att komma till sin tränare eller så har man inte råd att träna så ofta man vill (eller alls) eller så har man inte hittat någon tränare man VILL träna för.

Eller så är man helt enkelt nöjd med att inte träna ALLS och ser varken nyttan eller glädjen med det?

Där tror jag att det som hobbyryttare är väldigt lätt att bli hemmablind men det beror väl delvis på vad man vill ha ut av sitt hästägande tänker jag. För hästen spelar det säkert ingen roll om den aldrig får lära sig något nytt eller utveckla sådant den redan kan.

Det är väl mer om man kräver saker av hästen som man inte själv har tillräcklig kunskap om eller, ännu värre, rider på en häst som är ofräsch på olika vis och man inte själv märker det som en tränare verkligen skulle behövas men vill man bara rida ganska kravlöst så funkar det säkert utan tränare också eller vad är er erfarenhet?

Rider ni för tränare eller har ni valt bort detta och varför i så fall?