Månadsarkiv: oktober 2022

Skrivet

Skointervall då och nu

Hade en intressant diskussion med en hovslagare gällande skointervall.

Hen påpekade att det idag är mycket vanligare med tätare skointervall än det jag fick lära mig när jag började med hästar på 1800-talet.

Då hette det att en ridhäst behövde skos var 8:e vecka och det fanns så klart de som skodde med längre intervall än så också.

Givetvis förekommer det även idag men det är inte alls lika vanligt utan jag hör snarare att många skor var 6-7 vecka.

Själv skodde jag Vicke var 6:e vecka och gör likadant med Frenchie eftersom bådas hovar växer så pass att det behövs.

Hade jag varit gift med en hovslagare hade jag möjligen vågat slira på någon dag men eftersom jag bokar nästa skoning i samband med den pågående så vill jag inte chansa. Och jag skor hellre efter 5,5 än 6,5 veckor eftersom jag inte heller vill riskera en retlig tappsko dagar innan ordinarie skoning.

Hur ofta skor ni?

Skrivet

Söndag- trådlagning

Idag red jag ut i skogen med Frenchie men utan vårt ständiga sällskap Molly.

Jag misstänkte att det kanske var jakt i närheten och då känns det säkrare att hon är inomhus.

Efter skogsturen avslutade jag passet med att klättra och galoppera lite på ängen bakom ridhuset och det var tur för då såg jag att nedersta tråden på den tredje hagens hela ena långsida var helt nerriven.

Jag har sedan länge öppnat upp mellan min största och minsta hage så att Lillis kan gå över hela ytan (ca 2 hektar) och han använder verkligen denna möjlighet att skritta omkring ganska mycket i sin jakt på gott gräs.

Att han inte gick ut ur hagen där tråden låg på marken får tillskrivas att han inte såg detta/ är snäll/ inte vågade men oaktat anledning så hade han kanske gjort det förr eller senare?

Idag har vi varit på Anitas i Börringe tillsammans med Henriks familj – det var någon månad sedan sist men maten var lika fantastisk som vanligt. Rekommenderas verkligen!

Skrivet

Lördag- en sötnos till

Titta på min andra lilla sötnos som idag invigde sitt regntäcke, mest för att jag skulle kolla om det passade och nu har hästarna likadana.

Dagens tävling avlöpte utan några missöden; vi är fortfarande några poäng ifrån rosetterna men jag tycker ändå att ”det tar sig”.

Det som drog ner lite idag var bland annat småsaker som att Frenchie inte stod stilla i den ena halten och travade in i den andra men hellre det än att göra rejäla missar eller känna att han inte alls känns bekväm inne på banan.

Skrivet

Fredag- ny plats, gamla bekanta

Jag fortsätter att ta med mig Frenchie till nya tävlingsplatser när tillfälle ges så idag var vi i Skabersjö och kände på deras bana inför helgens tävling.

Många klubbar ger numera ryttarna denna möjlighet vilket är toppen men jag var sen med att anmäla mig så när jag väl fick tummen ur var alla tider till idag bokade!

Jag förbannade min slöhet och skrev en gnällig kommentar för att beklaga mig till en bekant som jag vet tävlar för klubben och som jag dessutom hade ridit ihop med på förra veckans öppna bana inför den helgens tävlingar.

Och vet ni…denna snälla människa erbjöd mig att få rida tillsammans med henne på hennes tid! Verkligen generöst och observera; inte alls därför jag skrev till henne. 

Väl i Skabersjö skötte sig Frenchie utmärkt och jag var jättenöjd.

Jag träffade dessutom hur många gamla bekanta som helst på den korta stunden jag var där och det mest osannolika var att en kvinna till häst approachade mig och frågade om jag var Birgitta.

Visade sig vara min klasskamrat från grundskolan (!!!) som jag inte sett på 40 år men hon påstod att ”en del ansikten känner man igen” 🙂 !

Kuriosa med denna kvinna är att det är hennes förtjänst att jag började rida!

Hon red sedan några år tillbaka när jag fick för mig att jag ville börja men jag tänkte att jag var ”för gammal” (runt 14-15) och att jag skulle bli utskrattad om jag red ihop med en massa småbarn.

Min klasskamrat försäkrade mig att man kunde börja rida oavsett ålder, hon tipsade mig om ridskolan hon red på (ryttarföreningen jag fortfarande tävlar för) och tja…på den vägen är det!

Skrivet

Hejdå Gullis

Idag nåddes jag av de tråkiga nyheterna att ”min” gamla katt Gullis blev avlivad igår (misstänkt bukhinneinflammation).

Jag pratade om honom senast härom dagen och har haft koll på honom under alla år efter att jag flyttade ifrån stallet där hans mamma bodde i massvis av år och han själv också i flera år.

Mamman ser ni på den nedersta bilden och jag tyckte att hon var…ursäkta….så ful att jag kallade henne Fulkatten (dock kärleksfullt).

Och denna, enligt mig, fula katt, producerade alltså en så gullig liten bebis att namnet var givet; Gullis.

Jag tittade tillbaka i bloggens arkiv och räknade fram att Gullis föddes ungefär i augusti/ september 2011; således hann han fylla hela 11 år.

En imponerade ålder på en utekatt som vagabonderade om somrarna och även andra delar av året och som alltid har bott i olika stall mycket nära en trafikerad väg.

Jag är glad att Gullis slutade sina dagar i ett stall där han var omtyckt och omhändertagen; att man valde att avsluta hans plågor barmhärtigt och att han inte bara försvann en dag utan att någon visste vad som hänt.

Hans mamma blev för övrigt ännu äldre och henne hittade stallägaren död i ridhuset efter x tid.

Skrivet

Att hjälpa varandra

För någon dag sedan fick jag detta meddelande från en bloggläsare:

Tack för att du tipsat om ”halva priset” som en del butiker har på kraftfoder. Har aldrig tänkt på det innan alls, så idag blev det en säck av ngn müsli, ger precis som du så himla lite så det har mindre betydelse vad det är…

Och för ytterligare några veckor sedan skrev en annan bloggläsare att hon tack vare mitt tips om kraftigt nedsatta vinterstövlar på Granngården hade lyckats komma över ett par.

Det är sådant här som gör mig riktigt glad; när jag kan hjälpa någon annan; genom minsta möjliga ansträngning dessutom.

Och jag gör det mer gärna; tipsar om allt möjligt!

Jag har själv fått en del värdefulla tips över tid här på bloggen och när jag skriver värdefulla menar jag inte alltid värde som i reda pengar så klart.

Men om vi ska prata just pengar så vet ni att jag hyllar att vara ekonomisk, inte slösa, återbruka och spara och det har i alla fall tveklöst bidragit till att jag har kunnat unna mig många saker som annars hade varit utom räckhåll.

Och ska man se till den miljömässiga aspekten så finns det hur många vinster som helst i att inte bara handla, slösa och slänga utan eftertanke och jag tror absolut att detta kommer att bli en rejäl insikt för en del framöver med en tightare ekonomi.

Skrivet

Torsdag- bra input och gödselspridare

Träning för Nina idag och nyttiga insikter som vanligt.

Jag nämnde att jag tränar på ”piruettgaloppen” hemma och hon ville se HUR jag gör detta.

Och när jag visade tyckte hon att jag skulle ha Frenchie mer rundad och framför allt lägre i nacken i högervarvet medan jag kunde ta upp nacken en aning i vänstervarvet där han själv gärna blir lite låg.

Det blev bättre med dessa tips och det är så klart jätteviktigt att jag gör så rätt som möjligt hemma i min ensamhet eftersom jag trots allt är mer ensam än jag är hos Nina.

På bilden min gödselstack på tal om diskussioner förra veckan.

Någon har sagt att man ska kunna ha en gödselstack som en dansbana och jag tycker nog att jag närmar mig illusionen 🙂 .

Notera även hur lite gödsel jag har; min hästar har med andra ord ”hjälpt” många skånska trädgårdar 🙂 🙂 🙂 !

Skrivet

Flit är inte allt (tyvärr)

Denna artikel fick mig att åter att reagera på att det alltid när någon/ några ryttare har/ får internationella framgångar fokuseras på deras ”FLIT”.

Att kämpa, vara ambitiös, vilja lära mer, träna hårt osv ÄR givetvis väldigt viktiga framgångsfaktorer för det mesta men jag tycker ändå att det är rätt så tröttsamt att ”bara” läsa om detta när man vet att många/ de flesta (?) ryttare i denna kategori ÄVEN fått massor gratis genom sin bakgrund och de möjligheter detta öppnat upp.

Har man tex föräldrar som är/ varit toppryttare, är född in i sporten osv så ÄR det en stor fördel men detta talas det sällan om. Likadant om föräldrarna är välbeställda och kan supporta med x hästar sedan barnsben.

Jag kan så klart inte veta om tex bröderna Fredricson hade haft samma framgångar om de vuxit upp på Rosengård och haft föräldrar som bara sett hästar på tv men jag tillåter mig i alla fall att känna ett uns tvivel.

Men i Sverige är det fult att prata om pengar och liknande framgångsfaktorer men nog tusan har man en fördel om man har det jag nämner ovan.

Titta själva på många av våra toppryttare i både hoppning och dressyr. De har föräldrar som själva tävlat aktivt på hög nivå, deras föräldrar har varit/ är tränare, de är födda på gårdar eller har nära släktingar med gårdar/ avel/ hästar de fått låna. Många har bott hela livet omgivna av hästar, av andra ryttare, tränare, stall och ridhus. 

Allt detta skapar möjligheter att knyta kontakter, få möjligheter osv som…ingen ska inbilla mig något annat…..UNDERLÄTTAR.

Har man dessutom föräldrar med väldigt djupa fickor så att man kan ha egna hästar, kanske t.o.m. en egen anläggning osv så ÄR det inte bara träningsviljan och kämparglöden som hjälper en framåt.