När jag köpte Lillis var han lite ”egen” och inte den som kom rusande emot en i hagen precis.

Men med en hink i näven hade han kunnat följa en till världens ände redan då och det var så jag lockade honom de första gångerna jag skulle ta in honom.

Numera kommer han som ett skott bara han ser mig eller om han hör att jag vrålar ”kom ponny” över nejden men han är fortfarande fixerad vid hinkar och konversationen på bilden ovan är spot on Lillis ❤️!

Funderar på det här med lite längre strömavbrott med tanke på de senaste stormarna och snöovädren:

Ni som bor i hus/ på gård:

Är ni förberedda inför ett längre strömavbrott (säg en hel eller en halv dag) och hur i så fall?

Jag är mycket glad att vi har vår kamin och ett ganska fyllt vedförråd. Inte för att kaminen skulle värma upp hela huset ordentligt men vardagsrummet räcker den definitivt till och då hade man väl fått sova på soffan i värsta fall?

Vi har också gott om filtar att värma oss med och både en massa vanliga ljus, värmeljus och till och med en stormlykta för att inte helt famla i mörker.

Ficklampa för att ta sig ut till stallet eller så kan man använda en pannlampa som jag gissar att många hästägare har?

Nu ska man så klart aldrig säga aldrig och ett strömavbrott kan ju vara längre än en dag i värsta fall men jag är nog mer rädd att vattnet skulle tryta av någon anledning än att vi blev utan ström.

Inte för egen del även om vi bor långt ut i obygden för vi har alltid rätt mycket läsk och vatten på flaska/ burk hemma men hästarna dricker ju rätt mycket mer.

Kanske hade jag fått hämta vatten i en närliggande bäck och koka det (?)  för det vete tusan hur rent det är men förhoppningsvis behöver jag aldrig undersöka det heller.

Sedan är det så klart hundra gånger värre att drabbas av strömavbrott på vintern, framför allt om det är minusgrader, än på sommaren när det är både ljust och varmt ute – den enda fördelen vintertid skulle väl vara att all mat i kyl och frys inte hade blivit förstörd?

Sist jag tävlade träffade jag en fd stallkamrat på både framridningen och i cafeterian och vi kom att prata om Frenchie.

Stallkamraten har jag känt redan sedan Herons tid så hon vet ju vilka hästar jag har haft tidigare och hon läser även bloggen.

Som jag sa till henne skulle mina tidigare hästar, om de kunde tala, nog undra vad som har hänt med mig för även om jag verkligen tyckt sååå mycket om dom alla, innerligt, så är det något särskilt med Frenchie.

Jag har ALDRIG pussat på mina hästar och har kanske gjort det en handfull gånger på Molly på alla år vi ägt henne- det är liksom inte ”min grej” att ge DJUR denna form av ömhetsbetygelser.

Men Frenchie…..fråga honom hur många gånger jag tryckt läpparna mot hans näpna lilla huvud och han hade svarat ” måååånga” om han hade talförmåga!

Det har t.o.m. gått så långt att jag ibland kan prata bebisspråk med honom vilket inte heller funnits på världskartan med tidigare hästar så jag måste nog göra liknelsen med ”när fan blir gammal blir han religiös” och konstatera att jag är, om inte numera troende så otroligt kär i detta lilla djur ❤️!

För ett tag sedan skulle jag förklara för min +80 pappa hur man betalar i en parkeringsautomat numera och det påminde mig igen om hur ”körd” man är om man a) saknar bank/kontokort b) inte förstår sig på internet och c) inte kan acceptera att Sverige idag i stora delar är kontantlöst.

Nu har min pappa förvisso ett bank-kort men han tillhör ändå ”generationen med plånbok” och även om just han är hyfsat duktigt på det här med internet, att ta emot och skicka mail, öppna länkar osv så finns det en hel del i hans ålder som inte hänger med i samhällsutvecklingen. Och hur tusan klarar de sig undrar jag?

Många, gissar jag, tar hjälpa av sina barn- som när jag fick ringa och boka tider för Covid-vaccin för mina föräldrar eftersom båda saknade bankid för att kunna göra detta över nätet.

Förhoppningsvis har personer utan internetbanken en gång i tiden fått hjälp att betala sina räkningar via autogiro så att detta fortfarande rullar på eller så får man låta någon annan sköta denna delen av ekonomin?

Att en del affärer numera är kontantfria kan också ställa till det eller så får man helt enkelt gå någon annanstans där cash fortfarande är ett alternativ?

Själv tycker jag att möjligheterna att boka/ köpa/ betala nästan allt man behöver i livet via nätet underlättar och effektiviserar mycket av mitt eget liv men om man inte har hängt med in i dataåldern måste det vara oerhört svårt idag, framför allt om man inte har någon som man kan lita på och som kan och vill hjälpa en?

Märker ni samma sak med era föräldrar/ släktingar?

Granelundshallen där jag tränar för Nina har en egen sida på Facebook och för några dagar sedan såg jag bilden ovan och med texten:

”Snusare: nyordning, är visst inte såå bra med i snus i gödseln. Därför en liten låda för begagnat snus😃.”

Man har alltså satt upp en låda så att folk inte ska kasta snus i skottkärran till gödseln och inlägget fick mig att minnas tillbaka på hur det såg ut de första åren när jag började rida; rökning var tillåten på ridskolan och att sitta och röka till häst, även i ridhuset, var inget som man höjde på ögonbrynen åt.

Idag tycker säkert inte bara jag att det låter helt horribelt, av många olika anledningar.

Man kan både ifrågasätta det lämpliga i att röka där en sport utövas, den passiva rökningen och framför allt brandfaran i en miljö med så mycket material som brinner så lätt.

Både ”min” ridskola och…hoppas jag…alla andra ridskolor…har idag en helt annan policy vad gäller rökning och dessutom finns något som inte fanns ”på min tid”- tobaksfria nikotinpåsar som jag har sett att en del av mina ridande vänner och bekanta har gått över till från exempelvis https://snuset.se.

Det tycker jag är långt bättre för inte bara personen själv utan för omgivningen och miljön. Dessutom behöver man inte fundera över brandrisken- nog så viktigt i stallmiljö.

Jag har själv rökförbud både i och utanför mitt ridhus och ser en hel del snus/nikotinpåsar i soporna vilket är helt ok till skillnad mot om jag skulle hitta fimpar.