Månadsarkiv: juni 2023

Tisdag- nödlösning

Det sägs ju att ”nöden är uppfinningarnas moder” och i min ”gräs-nöd” har jag gjort en enkel provisorisk hage utanför stallet till Frenchie.

Igår gick han där lös utan inhägnad men nu har jag dragit en tunn eltråd (samma som omger hagarna) men utan el runt ”hagen” och så här långt verkar det räcka även om han lätt hade kunnat krypa under tråden.

Jag kommer inte att våga lämna Ryhus när Frenchie går i denna hage och han får bara gå där några timmar om dagen för att inte beta ner allt på 2 dagar men grästillskottet är välkommet tycker jag.

Känns ju vansinnigt att klippa ner ytan med gräsklippare och fodra med det dyra höet när/ om det går att lösa så här.

Idag har jag haft besök av min hovslagare som skodde Frenchie vars framför allt bakskor var helt nerslitna efter 6 veckor.

Diskuterade det här med fång hos hästar som medicinerar mot PPID och tydligen är risken för anfall/ återfall avsevärt mindre för de djur vars medicin är rätt inställd så jag kan bara hoppas att detta räcker i vårt fall. Jag säger det igen; ordet fångest är banne mig ett av de mest talande….

Jag skrittade på ett av de stora gräsfälten idag och det var ett klokt drag eftersom insektstrycket var typ noll jämfört med skogen.

Jag red vad som kändes som fina skolor och ”trappan”; en övning där man växlar mellan öppna och sluta.

I valet och kvalet

När rådande kvalregler i dressyr infördes anfördes som ett skäl att man skulle rensa ut klasserna från ekipage som inte hade där att göra, lite krasst uttryckt.

Nu har systemet funnits i en hel del år och som det ser ut i Skåne i alla fall med det svikande intresset för dressyrtävlande är det ingen risk att klasserna svämmar över av ekipage oavsett kvalité men jag tycker ändå att det var bra att kvalreglerna infördes.

För medan det ibland (med all rätt enligt mig) klagas på det obefintliga uppklassningssystemets negativa konsekvenser så kan jag ibland även ana motsatsen så att säga; ryttare som vill upp i klasserna så fort som möjligt, oaktat resultat, för att kunna stoltsera med att de minsann rider på en viss nivå.

Jag skrattade lite nyligen då en ryttare dagen efter sin debut i MSV A var tvungen att på sociala medier betona att hen ”tävlar på MSV A-nivå”.

Så kvalreglerna är nog bra tänker jag; dels för att undvika att hästar tävlas på en nivå de inte är färdiga för men också för att själva kval-kravet kan vara en liten sporre för ryttaren och ett mål i sig att sträva efter.

Måndag- försök till utrotning

Idag vågade jag mig på att ha Frenchie lös utanför stallet en stund innan jag skrittade ut- gräset är som synes top noch till skillnad från de sönderbrända stråna som kämpar i hans hage.

Kolla på bilderna förresten; såååå söt på den första och ser urful ut på den andra eftersom proportionerna blev så fel! Frenchies lilla cob-huvud ser ut att tillhöra en oxe *ASG*!

När jag hoppade upp i sadeln slog det mig; varför skritta i skogen som är full av insekter när jag kan skritta på de stora fälten runt Ryhus och bakom ridhuset?

Sagt och gjort och det besparade Frenchie en hel del huvud-rystande gissar jag.

Fälten är oftast inte optimala att rida ”vanligt” på för det kan dölja sig både hålor och annat i gräset men jag vågade skritta och det gick bra.

Ett annat projekt som jag har inlett idag är den urtråkiga stånds-rensningen.

Enstaka plantor har redan börjat visa sig och även om jag inte hyser några förhoppningar om att utrota detta ogräs så hoppas jag i alla fall att hålla nuvarande bestånd stången eller helst minska det.

Tyvärr verkar just ogräs överleva torka bättre än något annat som man hellre hade sett växa så vi får väl se vad mina ansträngningar resulterar i.

Jag skriver ansträngningar för det är ett tråkigt och drygt arbete att vandra omkring och rycka på stånds så jag hade mer än gärna sluppit.

Och jag kommer inte att rensa minutiöst utan det jag orkar för jag är, till skillnad från vissa andra hästägare, inte hysteriskt rädd att mina ska äta av det. Och skulle de göra det, vilket jag aldrig någonsin sett krävs det ansenliga mängder för att det ska bli farligt.

Dagens fråga

Ovan fråga ställdes av tidningen Ridsport för ett tag sedan och jag snor den rakt av och frågar er detsamma!

Jag kan ärligt talat inte komma på något speciellt för egen del men har ändå en grej i stallet som jag tycker är onödig, framför allt sett till det höga priset (typ 500 spänn):

Frenchie fick med sig denna när han kom till mig och jag lovade att ha den i hans box som….sällskap?

När han bytte box efter Vickes försäljning fick hästen inte följa med utan håller numera ställningarna uppe på mitt stallskåp.

Söndag- påpälsad

Om man inte vet bakgrunden undrar man nog HUR sjukt frusen jag egentligen är när man ser mig rida i skogen iförd min oljerocksliknande jacka och gummistövlar.

Men numera handlar det faktiskt inte om att jag fryser utan att jag försöker skydda mig från insektsbett.

För kanske en vecka sedan red jag i gymnastikskor och fick massiva bett runt båda anklarna som både svullnade rejält och kliade något fruktansvärt.

Varför en bild på en hamburgare kan man också undra?

Tja…jag måste ju fortsätta att skryta om mina odlingar; med andra ord är det den egenodlade salladen jag vill framhäva här hi hi. 

Gratis gräs

Ett av de mest diskuterade ämnena bland hästfolk just nu torde vara risken för höbrist pga torkan.

Vad gäller bete kan jag säga att jag utan tvekan hade behövt stödfodra mina hästar om de gick ute 24/7 och så har det sett ut i flera veckor tyvärr.

Jag räddas av att ponnyn har en, för en ensam häst gigantisk hage, att han får hö i boxen samt att han bör hållas slimmad och Frenchie räddas av liknande parametrar och det faktum att han dessutom får 2 kilo kraftfoder.

Som jag har nämnt tidigare är ett tips att hugga gräs till sin häst om man kan och ja, jag fattar att alla varken har tillgång till eget gräs på detta viset eller har tid/ ork att lägga på dylika projekt.

Men om man har möjligheterna så kommer här tre tips på användbara redskap om man inte ska göra som jag faktiskt har gjort i perioder; klippt gräs med en sax 🙂 !

Det billigaste alternativet är att köpa en lie och där hade jag börjat med att leta begagnade diton på Marketplace eller hos bönder.

Jag köpte min lie av en bonde för….en hundring om jag minns rätt…

Orkar man inte med den fysiska ansträngningen och att slipa lien med jämna mellanrum kan man köpa en sådan här ”slåtter-grej”.

Vi köpte ett multiverktyg på Jula när vi flyttade till Ryhus där man kunde byta ut en större trimmer mot en häcksax eller denna handslåtter. Den kostade då runt 2000 kronor har jag för mig.

Ska man komma ännu smidigare undan men till en avsevärt högre kostnad kan man köpa en mindre slåtterbalk som denna.

Nya kostar de rätt många tusen men även här kan man hitta begagnade om man letar!

Lördag- långtidsprojekt

I morse var Frenchie och jag ute på vår numera sedvanliga skrittrunda, än så länge utan allt för många insekter som sällskap.

Jag provar nu ett långtidsprojekt även om tålamod definitivt inte hör till mina starka sidor; jag har köpt frön av stockrosor som jag har planterat utanför stallet.

När/ om det blir några blommor kommer de säker att bli jättefina men det blir inte i år i alla fall.

Just nu har jag i stället dessa utanför stallet; petunior som jag köpte ett 6-pack av för 20 kronor på någon form av utförsäljning på City Gross.

Min erfarenhet av deras blommor är god och det är väl dessa ett bra exempel på?

Nu har Henrik och jag precis kommit hem efter en tidig middag på Järnvägskrogen och soffläge har intagits inför kvällens arbete.

Fredag- krukor

Vaknade till regn….halleluja! Det var inte mycket men dock.

Frenchie och jag har skrittat i skogen och efter lunch ute med Henke så planterade jag om 2 lavendelplantor jag passade på att köpa.

Minns ni att jag var på Erikshjälpen i Genarp och köpte krukor härom dagen? Här är den ena (29:-):

En av de andra är den andra gröna krukan från vänster:

Det börjar snart bli dags att skörda ännu en mini-gurka och jag är överdrivet och omåttligt stolt över min produktion:

I antågande?

Sedan vi flyttade till Ryhus har Lillis varje år vid den här tiden åkt iväg på en allt för kort semester och hans plats har intagits av en ponny som på vissa sätt är rätt så lik honom men som ändå ser ut som att han kom direkt från ett ponny-SM i valfri gren.

Medan Lillis stora delar av året har en lång mammutpäls och ser ut som den sällskapsponny han är så är hans ersättare utrustad med den kortaste och mest glänsande hårrem ni kan tänka er.

Vicke och Frenchie kan slänga sig i väggen och glanssprays- eller hästschampo-tillverkare borde komma hit, fota djuret och använda honom i sin marknadsföring. Jag har aldrig sett på maken till päls hos en, i år, 26 år gammal ponny!

Jag önskar att tävlingsponnyn ville stanna längre än de ca 8 veckorna han är här; sedan tar mammutpälsens ägare över igen och hårremmen börjar obönhörligen att växa ut.

Jag väntar ivrigt på tävlingsponnyn och Lillis vill inte ge några utfästelser men har jag tur så träffas vi snart.

På bilden ser ni hur förra sommarens besökare såg ut! Amazing va ❤️?