Månadsarkiv: juni 2023

Söndag- på vägen

Ännu en dag med skritt; denna gången på grusvägen som leder ut på ”stora vägen” efter kanske 3 kilometer.

Hårt/ fast underlag och i princip insektsfritt vilket var målsättningen eftersom Frenchie blev så irriterad av flygfäna igår. Och jag kan inte klandra honom eftersom inte jag heller vill bli biten och få stora svullnader på armar och ben.

Idag får bli sista dagen i hans provisoriska hage (den har en öppning till hans andra så han kan gå i bägge) eftersom den nu är nerbetad och börjar gulna/ bli rejält bränd.

Inga tomater i sikte ännu men 3 gurkor ”på g” och jag hoppas på fortsatta leveranser.

Jag klipper även brännässlor varje dag och torkar i min tomma box, min ponny äter dom gärna.

Win-win

Inget ont som inte har något gott med sig…

Den rådande torkan gjorde att jag fick göra en provisorisk hage till Frenchie på en yta jag annars klipper med åkgräsklipparen och nu har han fullföljt den uppgiften med perfektion med sitt betande.

Mat till hästen, inget jobb för mig och jag har sluppit slita på gräsklipparen och slösa bensin 🙂 .

Lite skämt och lite allvar men detta har också bekräftat vad jag redan visste; hur otroligt snabbt en enda häst kan beta ner en viss yta.

Jag är lyckligt lottad att ha gott om hagmark för hade jag bara haft hagar i storlek med den provisoriska hagen hade ytan snabbt förvandlats från en gräshage till en grus/ler-dito.

Lördag- äpplen

Vad säger ni om bilden ovan? Hur många kan relatera? 99,9% av alla hästägare gissar jag. Och den som inte kan har förmodligen bara inte upplevt det ÄN….

Själv är jag glad att jag i alla fall kan skritta på Frenchie; idag i skogen där det fanns en miljard insekter som irriterade honom.

När jag gick för att hämta honom i hagen upptäckte jag något glädjande; äppelträdet utanför som jag upptäckte för 2 år sedan har massor av frukt. Förra året fanns det inte ett äpple där, året dessförinnan en del.

Varför jag blev så glad är för att jag kollade på de två träden vi har i vår trädgård igår och resultatet var mycket nedslående. Båda träden är i princip fruktlösa skulle man kunna säga lite ordvitsigt. Det ena ger små trista äpplen som knappt går att nå så det kanske inte var någon jätteförlust men det andra, mindre trädet gav jättefina äpplen förra året och nu ser jag inte ens en handfull.

Livet på landet

En av sakerna jag gillar med att bo som vi gör är att vi inte har några grannar nära.

Jag kan gå ut och slänga soporna eller ta in hästarna iförd i princip vad som helst och tro mig….det gör jag också 🙂 !

Och ja, jag har använt gummistövlar mer under de 3 åren här än jag gjort sammanlagt under hela mitt liv innan dess.

Fredag- beredd

Det blev ett skrittpass på fälten idag trots allt; dels för att marken är mjukare där än i skogen, dels för att slippa insekterna men också för att visa både mig och Frenchie att olydnad inte betyder att man slipper ridas på en viss plats.

Och idag var jag mer beredd så det blev bara 2 mindre sidohopp precis när jag vände hemåt båda gångerna (jag red fram och tillbaka över fälten ). Så helt klart hade det varken med fåglar eller insekter att göra för det fanns inga utan detta är rent trams.

Gissar att många av er ska eller håller på att fira midsommar- själv ska jag arbeta och det är helt ok. Jag tycker inte alls om den mat som vanligtvis äts vid denna högtid och dricker inte heller och lekar är inte heller min grej så det känns inte som att jag går miste om något!

Inte för pengarna

Är det något jag har förstått vad gäller hobbyodling så är det att en majoritet som ägnar sig åt denna syssla inte gör det för pengarna.

Jag ser ju vad folk är villiga att betala för hästgödsel och täckmaterial för att inte tala om sådant som säljs på ställen som Plantagen och Granngården. Många gånger hade det blivit billigare att köpa i alla fall tex lök och potatis än att odla det själv.

Men även om jag själv inte har lagt ut några större summor på mina små odlingar så fattar jag tveklöst glädjen över att odla något ätbart själv eller ha egna blommor att njuta av.

Torsdag- tvära kast

Idag har jag ägnat mig åt lite allmänt pyssel här på Ryhus och det är väldigt rogivande tycker jag; just om det är ”pyssel” och inte ett ”måste” som hänger över en.

Jag har fortsatt att dra bort stånds från hagarna och hoppas att strategin att göra det innan plantorna har blivit rejäla utan fortfarande är klena ska göra att spridningen inte blir lika stor som tidigare somrar.

Förra året var jag inte uppmärksam och det kändes som att det från en dag till en annan var en explosion av det gula ogräset.

Ett ogräs jag faktiskt lyckats tämja är brännässlorna så nu får jag gå utanför marken som tillhör Ryhus för att plocka lite som jag torkar åt min ponny och det gör jag mer än gärna. Vill inte ha tillbaka skiten här!

Jag nämnde mina ”odlingar” i någon kommentar igår och här ser ni hur årets upplaga ser ut. Inga större mängder som synes:

Frenchie skrittar vidare på gräsfälten, idag med ett mycket ovälkommet inslag! Han slängde sig fullständigt handlöst flera gånger och hade jag inte haft martingalen och säkerhetshandtaget kan jag utan överdrift garantera att jag hade ramlat av.

Jag vet inte om han börjar bli otålig av att jag samlar skritten rejält (mot piaff) samtidigt som det flyger upp fåglar ur gräset och insekter irriterar men jag ska inte rida på så öppna ytor just nu känner jag.

Helgar ändamålen alltid medlen?

Minns ni mitt inlägg om hästvälfärd i förra veckan där jag undrade om hästsport ens kommer att finnas om x år?

På samma tema läser jag nu att ”man” för att göra ett tv-program i dansk tv låtit en person arbeta under cover hos Andreas Helgstrand och filma saker hen sett i hans stall.

Jag gör ingen värdering gällande hans hästhållning/ ridning (har för lite kunskap om båda delarna) men undrar om ändamålen alltid helgar medlen?

Ska man som företagare vara rädd att någon jobbar hos en i syfte att därefter misskreditera en på detta viset?

Och skulle man vilja arbeta för någon där man riskerar att få arbetskamrater som främst är där för att spionera?

För mig känns det lite som en film eller något ur en bok….

Här är länken!

Onsdag- skol-plats

Som synes har jag gott om plats att träna på skolor i skritt 🙂 !

Och det känns långt mer meningsfullt att ”arbeta” hästen på detta viset än att bara hasa runt på långa tyglar eller ännu värre: gå ut och gå med djuret. Vågar dessutom inte anstränga min häl med dylika promenader så detta passar utmärkt.

Frankie Boy börjar få en riktig liten gräsmage (allting är relativt men med hans mått mätt så….) och det är väldigt trevligt att se till skillnad från den uppdragna buken han visar upp ibland.

Jag tror ju mest på gräs som hästföda; det är det naturligaste och vettigaste att fodra med enligt mig så varenda gram kraftfoder jag kan ersätta med det känns ju som en vinst ur alla aspekter, inte bara de ekonomiska.

Samtidigt kan man inte vara rigid med en svårfödd häst utan får anpassa sig till vad hästen VILL äta, i alla fall delvis. Därav att jag tex även nu, fast jag bara skrittar, ger kraftfoder- inte för att hästen ska ”orka” utan för att hålla hullet.

Jag blev som jag nämnde härom dagen ganska oinspirerad till fortsatt grönsaksodling för 2 år sedan men årets sallad och gurkor har gett bränsle till ett förnyat intresse kan jag säga.

Läste på ett forum (”vi som odlar gurka”) om en person som påstod sig ha fått 200 (!!!!) gurkor av 2 plantor och även jag varken hoppas på eller skulle göra åt just den mängden så är det onekligen roligt när det växer ut ”riktiga” gurkor ha ha ha!

Kandar vs träns

En av de ändringar i dressyr-TR som tillkom för några år sedan tycker jag är särskilt positiv och bra och det är att kravet på att tävla på kandar i vissa högre klasser är borttaget.

Numera får man ju tävla på träns i alla klasser och det är väldigt positivt att många också gör det tycker jag.

Noterade tex att Patrik Kittel vann senaste SM:et på träns!

Jag som tävlat i många år har ibland sett ryttare som inte kunnat hantera denna skarpa betsling korrekt utan mest verkat använda kandaret som ett sätt att ”bända till hästen” och/ eller bromsa en het dito och det kan de så klart fortfarande göra om de vill.

Men nu kan man välja tränset och jag undrar om jag för egen del någonsin mer kommer att rida på kandar, i alla fall på Frenchie.

Han har om inte annat en riktig pyttemun så jag hade i så fall verkligen fått välja bett med omsorg för att de ens skulle få plats.

Jag anar också att det för en del, framför allt tidigare, kändes som ett tecken på att man ”var på en viss nivå” när man fick lov att plocka fram kandaret och den inställningen hoppas jag försvinner mer och mer ju vanligare det blir att valet fallet på det oftast skonsammare tränset i stället.

Sedan är det absolut så att ett bett inte är skarpare än handen som håller i tygeln så jag förkastar absolut inte kandaret om hästen fungerar bra på det.

Bilden föreställer Frenchie innan jag köpte honom ❤️.