Idag kom min fina vän Elisabet och red med mig i skogen! Jättekul med sällskapet och trevligt att umgås med människor som ger positiv energi.

Sitter och läser att någon nu säljer hö för 10 kronor kilot och priser som dessa kan bli en tråkigt verklighet för vissa i år.

Här en annan sak man bör se upp med; foderstölder!

Själv förvarar jag allt foder inomhus; dels av ovan anledning, dels för att det ser prydligare ut och risken att vilda djur skadar balarna minimeras.

Det positiva i artikeln är i alla fall att det finns de som vill försöka hjälpa om de kan.

För jag läser också om tex en arrendator som hellre kör ner allt sitt gräs till hösten än att han låter någon ta vara på det gratis/ mot en mindre peng trots de tuffa tiderna i år.

Man undrar ju hur mycket som är en ren princip där personen hellre slänger något än låter någon annat ha glädje av det för arrendatorn skulle ju själv TJÄNA på att låta någon ”göra vid” hans mark helt gratis.

Då slipper arrendatorn allt jobb för egen del och har samtidigt hjälpt någon ”i nöd”.

Jag går ju själv och tar gräs på fältet bakom vårt hus som kommer att köras ner (putsas) någon gång i sommar om det då ens kommer att finnas något kvar att ta.

Idag var jag uppe lite tidigare än vanligt eftersom jag skulle skritta ut på Frenchie innan en heldagskonferens.

Att rida efter jobbet har jag aldrig haft ork till (när jag jobbade dagtid) och idag är det dessutom jättevarmt ute just nu medan det var helt ok i morse.

Jag funderar på om och vad hästägare, stallägare och bönder lärde sig efter torkan 2018?

Själv lärde jag mig att alltid ha lite marginaler med fodret ( så att inte allt är slut direkt efter sommaren) och att också ta tillvara på sådant som många inte hade orkat ha bry med.

Jag ger tex lite sly av sådant hästarna äter, jag torkar brännässlor och framför allt hugger jag gräs som jag ger Frenchie vid intaget för att spara på höt. Ponnyn vågar jag inte ge färskt gräs annars hade han också fått.

Så det finns sätt för VISSA att få lite helt gratis foder; det handlar i dessa fallen mest om hur mycket man har tid och energi att lägga på dylika projekt.

Sedan har inte alla gräs i sin närhet som de bara kan ”ta”- det fattar jag så klart.

I mitt Facebook-flöde kom ovanstående bild upp som ett minne just idag; det är Vickster som rensar området utanför dåvarande stalls hagar.

Han gick lös där under uppsikt och tro mig; han och jag (med lie) rensade upp enorma mängder grönt.

Jag håller på en mindre gräsyta utanför mina hagar som jag eventuellt kommer att göra en provisorisk hage till Frenchie åt om torkan fortsätter; honom vågar jag inte ha lös och framför allt inte nu när han är konvalescent men sen så kanske han får gå där under uppsikt.

Bilden ovan är tagen bakom vårt hus och där finns ett enormt gräsfält.

Om jag ska skryta: det var där jag gjorde 42 (fyrtiotvå) byten i varje på Vicke för 2 år sedan….tugga på den Frenchman 🙂 🙂 🙂 !

Nåväl, det jag vill visa är att fältet vid denna tiden på året brukar vara så gräsbevuxet att godset som vi hyr Ryhus av kommer och putsar ner allting. Och som synes lär inte detta behövas i år om vi säger så….

Mina hästar lyckas fortfarande hitta en del ätbart i sina hagar och Frenchie sa ”nej tack” till höt som jag la ut i morse.

Han ÄR kinkig med stråfodret men jag får ju ändå tolka detta som att han inte hungrar i hagen precis. I boxen har han fri tillgång.

Mitt mål under hans konvalescens är att om möjligt få upp honom i vikt; en förhoppning jag hade redan innan han blev halt men som kommer att GRUSAS (observera den sorgliga ordvitsen….) om det inte kommer regn snart.

Eller…jag ska nog göda upp den lille skiten men inte med gräs som han betar för egen maskin…

Och nej, han är inte ”för smal” men kunde gärna kunna ha lite mer kött på benen precis som min ”stackars” ponny som jag inte vågar göda.

Han väger avsevärt mindre än när han fick fång, det är en sak som är säker och jag har bett en veterinär att titta på honom som, precis som jag, tycker att det är bättre att revbenen skymtar än att han blir sjuk igen. Svår avvägning det där tycker jag som mäter med en dressyrkärrings ögon. Med andra ord hade båda varit i perfekt hull enligt en hoppryttare och Frenchie säkert t.o.m. en aningens för fet ha ha ha. Jag hoppas också att ni förstår att jag raljerar lite så ingen orsak till oro för mina gossar, jag har full koll.

Idag har jag lagt en liten stund på att besöka Erikshjälpen i Genarp där jag tröstshoppade en del krukor.

Sist jag var där köpte jag några som jag blev väldigt nöjd med; som dessa tex:

Till de nya har jag varken blommor eller jord så de väntar jag med att visa er tills den har något innehåll så att säga.

I morse var det äntligen dags för det bokade veterinärbesöket!

Frenchie såg inte halt ut när jag sprang med honom på löpargången men vid longering syntes en hälta i höger varv, precis som jag har tyckt hela tiden.

Veterinären menade att det såg ut som om Frenchie var halt på vänster fram men när den kotan bedövades såg hon i stället en hälta på höger fram, dvs han är halt på båda fram- en dubbelsidig kotledsinflammation.

Varför denna uppstått kan man bara spekulera i; när jag pratade med Nina om det så menade hon att den framvikt Frenchie går i stundtals och som vi aktivt försöker träna bort kan räcka.

Hästar är ju som vi människor olika och därmed olika känsliga för allt möjligt.

Vi känner väl alla hästägare som rider över stock och sten och vars häst aldrig blir halt och sedan finns det de som gång efter annan får exakt samma skador på x hästar.

Jag har faktiskt aldrig haft en häst med just dubbelsidig kotledsinflammation men däremot flera andra typer av skador så jag tillhör varken den första eller andra kategorin enligt ovan och jag kan inte mer än göra så gott jag kan för att detta inte ska upprepas= rida ännu bättre och ännu mer genomtänkt.

Nu ska Frenchie skrittas från och med onsdag och två veckor därefter och sedan är det dags för återbesök.

Jätte, jättetråkigt så klart men jag försöker hitta något positivt med detta och det skulle i så fall vara att jag ändå hade planerat en vetcheck i sommar då detta hade visat sig så det var ju ”lika bra” att det kom nu när det är varmt och dammigt på utebanan. Och tur att jag inte bestämde mig för någon form av ”aktiv vila” precis innan jag upptäckte hältan för om jag bara hade ridit ut i skogen i 14 dagar hade jag aldrig upptäckt någon hältan men högst troligt förvärrat den.

Fortsatt sol och blåst här på Ryhus och jag är väldigt nöjd med det sistnämnda.

Hade jag varit på en solsemester hade så här pass mycket vind stört men för hästarna är detta tusen gånger bättre än som det var vissa dagar förra året då det var helt vindstilla och så varmt att jag var tvungen att ta in dom några timmar mitt på dagen.

Jag anpassar mina hästars hagtid väldigt mycket efter vädret året runt men vill verkligen ha dom ute så mycket det bara går sommartid och helst inte ta in dom innan 19.30-20.00 i alla fall. Då vill de absolut in och står och hänger vid grinden. Och när jag jobbar kan de inte vara ute längre oavsett.

Bilderna föreställer en självsådd pensé som har sett så här fin ut i veckor och en monstera som jag köpte på Gekås förra året som en liten planta och som har blivit så här fin utan minsta skötsel från undertecknad.