Ringde till ”min” veterinär direkt i morse så nu har vi en besökstid nästa måndag.

Jag hade min vana trogen velat ha en tid nu, genast eller meddetsamma men inser att det egentligen är bättre att vänta denna vecka.

Är det en mild vrickning kommer den att ha hunnit gå över och kvarstår hältan behöver Frenchie behandlas. Lite förenklat.

Nina ringde och sa alla de rätta sakerna för att trösta och uppmuntra mig och är det någon vars omdöme jag litar på till 100% så är det hennes.

Dessutom vet hon kusligt ofta exakt vad jag ska säga innan jag har hunnit öppna munnen och det gäller inte bara sådant som är hästrelaterat.

Väldigt glad att jag har henne i mitt liv!

Molly följde med oss till skogen idag och det blev en trivsam skritt-runda.

Hemma tog Henrik dessa kort på oss….

….innan han bjöd mig på lunch i Staffanstorp.

Ett besök hos en god vän har också hunnits med så jag har hållit mig sysselsatt i det fina vädret (säger jag och bönar om regn….).

Ingen skillnad på Frenchies hälta idag tyvärr och jag skrittade ut en runda i skogen för att i alla fall röra lite på honom.

Än har vi inte insektssällskap men det är väl bara en tidsfråga?

Har ni sett mina gurkor?

Låt inte bilden lura er; de är ännu i storlek som mitt lillfinger men jag när ändå ett hopp om att de ska utvecklas till ”riktiga” gurkor. Den allra första skrumpnade ihop och dog långt innan den blev ens som en tiondel av dessa så jag tappade en stor del av lusten men nu så….

Buhu…..det var tydligen inte meningen att jag skulle tävla idag….

Först ställde arrangören i hela den ena tävlingsdagen(söndagen) så jag bytte till idag och i morse kunde jag konstatera att Frenchie är lite halt.

Jag tyckte redan igår att han ”gick konstigt” i typ ett halvt varv men efter att ha skrittat lite (jag tänkte att han kanske slog sig eller trampade på något) så kändes han som vanligt igen.

Nu tror jag att det igår handlade om att hältan är så vag att jag liksom ”balanserade” honom i handen/ tyglarna och därför inte kände något och även idag såg jag den bara i ena varvet (höger) och inte det minsta i det andra.

För att förtydliga så gör jag alltid en liten ”hältkontroll” innan jag åker och tränar eller tävlar och den består oftast i att jag bara springer med Frenchie från hagen och till stallet men om jag är mer tveksam (som efter gårdagen) så longerar jag vilket är anledningen till att jag såg hältan i morse.

Och det är för övrigt ett litet tips till er! För tänk så ännu mycket tråkigare det hade varit om jag hade upptäckt detta på tävlingsplatsen efter x timmars körning och förberedelser.

Jag kan inte göra mer just nu än att hoppas att detta är en liten vrickning som går över snabbt för även om det inte tjänar något till att spekulera så är detta det mest logiska för mig.

Hagarna är stenhårda och lite ojämna och förra sommaren såg jag ju hur Frenchie skenande runt i några minuter innan jag fick tag i honom varefter han var halt i några dagar.

Denna gången har jag inte sett något springande vilket verkligen inte säger ett dugg och dessutom behöver det inte alls handla om DET.

Det enda jag anser är att jag i alla fall inte ridit hästen på ett sådant sätt att jag BORDE ha orsakat en hälta eftersom jag aldrig varken överanstränger honom, rider på annat än helt preparerade underlag och är noga med vilodagar osv. Men man kan verkligen aldrig veta…det är en sak som är säker med hästar.

Så jag måste vänta helt ”enkelt” vilket i mitt fall är allt annat än enkelt.

Är det någon som är en domedagsprofet och alltid tror det värsta så är det jag; den rollen har jag tyvärr haft i alla år som hästägare.

Ser jag fortfarande en hälta på måndag så bokar jag en veterinärtid för jag lär ändå få vänta x dagar på den.

Ja, är det något jag ska sluta med så är det i alla fall att planera in viloperioder för dessa har alla mina hästar skapat själva med ojämna intervall. Det hade ändå kunnat vara dags för en kortare sådan för Frenchies del och det finns inga tävlingar jag velat delta i de närmaste månaderna men jag vill så klart ha en frisk häst oaktat vad.

Hi hi…denna bilden tyckte jag var rolig. Men ingen risk att i alla fall Henrik kvävs till döds; han levererar så mycket godis till Molly att hon nästan är blasé 🙂 .

Även jag har blivit en större godisutdelare de senaste åren och så länge hästarna inte tigger så är jag ok med det.

Idag har jag ridit på min ökentorra utebana och även varit och handlat lite foder till Frenchie.

Jag började ge honom linfrökaka för några månader sedan och tacksamt nog äter han den både torr och uppblött.

Jag tror att detta fodermedel är bra för hans mage och att det ger extra protein är inte heller fel.

Det finns ju många olika tillskott man kan ge till magsårshästar men dels är de väldigt dyra och dels TROR jag inte att Frenchie HAR magsår men jag vill inte heller att han ska få det igen.

Jag började min morgon med att lasta ur all havre jag köpte igår och förflytta den från bilen till mina, för ändamålet avsedda kärl i foderkammaren och sedan var hamstern i mig nöjd.

Lika nöjd var jag under och efter dagens träning för Nina där även Nina red en stund.

När det var dags att köra hem kunde jag åter konstatera att medan Vicke och Frenchie har en hel del gemensamt så skiljer de sig radikalt åt på en punkt; åsikten om vattenspridare!

Vicke var under alla år jag ägde honom (8) fullständigt panikslagen i närheten av dessa och det var på nivån att jag var noga att betona detta för de som kom för att provrida honom när han var till salu.

Denna, till 99% supersnälla häst blev som förbytt när han såg och/ eller hörde sprutande vatten och det var nära att bli riktigt farligt vid några tillfällen.

Jag har ingen aning om vad som orsakat detta trauma och försökte inte heller träna bort det eftersom det satt så djupt rotat och gjorde honom nästan omöjlig att hantera utan jag såg helt enkelt till att aldrig vara i närheten av vattenspridare med honom.

Frenchie är hans raka motsats vilket denna bild illustrerar; jag tog den medan två vattenspridare var igång för fullt på utebanan bredvid ridhuset där vi tränar.

Det var t.o.m. så att lite vatten nådde att stänka på oss och han sa inte flaska.

Med Vicke fick jag alltid säga till föreningens anställde att stänga av dom när vi var i antågande och det funkade så klart också även om detta är lättare och bättre.