Ett tips om man åker på semester till storstäder där man vill se så mycket som möjligt av staden är att undersöka vilka transportmöjligheter som erbjuds, till vilken kostnad och vad andra turister tyckt om dessa.

Som jag nämnde igår har vi tex åkt cable cars här och om man köper en dagsbiljett (kostar 13 dollar för obegränsad åkning) så kan man även åka med stadens bussar och streetcars (se bilden ovan).

Så enormt backigt som det är i SF, och det kan inte nog poängteras, så skulle jag avråda från att enbart gå till fots annat än om man har all tid i världen, bra skor och ben som klarar dessa lutningar på gatorna.

När vi var i Miami Beach 2019 använde vi oss av deras trolleys (påminner om SF:s cable cars till utseendet) frekvent- de var gratis (!) och man kunde åka långa sträckor och se mycket!

I Rom åkte vi de öppna turistbussarna som kallas ”hop on hop off”-bussar och det var otroligt bra om man ville se massor men spara sina fötter.

Som namnet säger kan man hoppa av och på dessa bussar vid olika hållplatser, se det man vill se så länge man vill och sedan invänta nästa buss (de kom typ var tionde minut i Rom).

Vi VILLE åka dessa turistbussar även i New York men läste för många negativa omdömen och tyckte det blev för dyrt dessutom.

Eftersom trafiken är som den är i denna gigantiska stad finns risken att det tar en evighet att åka med en buss som ”fastnar” i trafiken hela tiden och dessutom tänkte vi att vi skulle se mer om vi gick till fots vilket vi absolut gjorde men på bekostnad av att våra fötter dog….

När vi var i Dubai bodde vi på en konstgjord ö en bra bit ifrån centrum och där hade vi omöjligt kunnat gå ens om vi hade velat det för det var kilometerlånga motorvägar in till centrum så där blev det taxi.

Så när man reser får man helt enkelt välja det transportmedel som man tror ska passa bäst för ändamålet OCH ens plånbok!

Jag gillar att se mig omkring med lokalbussar och dom har vi nyttjat på både Cypern och i Kroatien tex och i vissa länder är att hyra en taxi för en utflykt helt görbart ekonomiskt (så var det på Kap Verde när vi var där).

Man är så klart olika men för mig blir taxi lite tråkigt om man kan prova tex metron i Rom och priserna skiljer ofta massor i de flesta städer.

Det dyraste sättet vi använt oss av för att se en stad var när vi flög helikopter över New York och det gjorde vi mest som en kul grej och för att ha provat på det även om utsikten givetvis var fantastisk:

Men mitt råd är att inte vara rädda för att prova något nytt och det finns idag såååå mycket information på nätet och massvis med youtube-klipp som visar allt man behöver veta in i minsta detalj!

Detta skriver jag från en flygplansstol; vi är på väg till San Francisco och landar ”mitt i natten”, torsdag svensk tid men pga tidsskillnaden runt 18.00, onsdag. Så vi reser bakåt i tiden kan man säga 🙂 .

Jag har som alltid när möjligheten ges köpt internet-tillgång under flygningen och det är GULD för en nät-junkie som jag.

Utan paddan/ mobilen hade jag exploderat av rastlöshet efter 11 timmar men nu är det nästan som ett av mina jobbpass på natten.

Märks att jag är min pappas dotter för när jag skrev till honom att 149:- var väl investerade pengar för internet på planet svarade han ”jag hade betalat det femdubbla” och det hade ärligt talat jag också *ASG*!

Vi har verkligen sett fram emot denna resa och alla som har varit i San Francisco talar bara gott om resmålet så vi får hoppas att vi blir nöjda.

Vi ville initialt till Los Angeles men tyckte det blev för dyrt även om ”allt” i USA just nu är pengaslukande med vår svenska krona som valuta.

Ni som bara vill läsa om hästar får ta en paus från bloggen i några dagar tror jag- jag kommer däremot att uppdatera från resan med många bilder hoppas jag.

Som avslutning på de två föregående inläggen om missförhållanden inom hästvärlden skulle jag vilja påstå och varna för det rubriken säger; att även den som tiger samtycker till whatever. Eller att man i alla fall ska ge noga akt på människor som omger sig med personer som man tycker har ett tvivelaktigt beteende/ åsikter.

För att ta ett exempel så finns det anläggningar där flera olika tränare hyr in sig/ håller träningar.

Om en av dom beter sig illa ”måste” man tänka att detta är sanktionerat (läs: att de är ok med det) av övriga.

Ingen normalt funtad människa skulle i längden stå ut med att arbeta nära/ dela arbetsplats med någon som tex är en djurplågare utan att själv dela dessa åsikter/ tycka att det är ok.

Så att skylla på att man inte har med saken att göra/ inte är inblandad är skitsnack för givetvis BLIR man inblandad vare sig man vill eller inte eftersom man befinner sig på samma anläggning.

Det samma gäller vem man umgås nära med vill jag påstå och jag var tex för många år sedan i ett förhållande med en man som över tid utvecklade vad jag ansåg rasistiska åsikter.

Sådant menar jag är något helt annat än om man har olika smak vad gäller maträtter, kläder eller vilket bilmärke man föredrar och i min värld kan en sådan relation inte fortsätta.

Ni som följt turerna kring smygfilmningen av Andreas Helgstrands anläggning kanske är nyfikna på filmen som kommer att visas på dansk tv?

Själv har jag bara sett en kort trailer och av den att döma tror jag inte att jag skulle få se annat än sådant jag TYVÄRR redan sett i Sverige.

Missförstå mig inte; jag försvarar inte varken Helgstrand eller sådant jag själv har sett, långt, långt därifrån!

Men just nu är det Helgstrand som placeras vid skampålen och som får en offentlig avrättning medan jag gissar att det finns en hel del som sitter hemma och drar en lättnadens suck över att de kom undan…i alla fall den här gången.

Jag kan som en parentes inte låta bli att dra en parallell mellan det som hände Paulo Roberto efter hans sexköp och efter den relativa tystnad som råder efter att en av sönerna Wahlgren gjort mer eller mindre samma sak.

Paulo miste företag, arbete, samarbeten och det skrevs spaltmeter om honom hur länge som helst medan jag knappt läst ett ord om Niclas Wahlgren. Man kan ju undra varför en del kommer undan så lätt?

Och igen; missförstå mig inte; jag tycker att det är jättebra att alla missförhållanden lyfts fram i ljuset.

Men som jag skrev igår så undrar jag hur mycket skillnad det kommer att göra i det stora hela?

Jag HOPPAS givetvis, som alla normalt funtade personer borde göra, att det BLIR en påtaglig skillnad men jag tillåter mig att tvivla. Förhoppningsvis har jag fel.

Som jag skrev igår så är människor många gånger fega, vågar inte ta ställning, bli obekväma, få ovänner. Det är lättare att låtsas att man inte fattar/ ser, att säga att ”det inte angår mig” eller att det nog bara var en engångsföreteelse. Jag har hört alla ursäkter och har i en del situationer inte varit bättre själv.

Jag har sett sådant jag borde ha slagit larm om, anmält eller i alla fall sagt ifrån om på plats men jag var ärligt talat MEST FEG. Ja, jag var även tex chockad men inte tillräckligt för att inte agera…egentligen.

Men det var lättare att tänka att det även fanns andra på plats som också kunde ha reagerat men inte gjorde det.

Kanske, kanske blir filmer som den som gjordes hos Helgstrand en öppning till att ”man” blir mer modig och vågar stå upp för det som är fel?

Jag har i alla fall även utan just den filmen men pga saker jag själv upplevt insett vad jag ska göra om det skulle hända igen och det får kanske bli mitt sätt att sona tidigare feghet?

Det har de senaste åren kommit allt fler anklagelser om djurplågeri av olika slag mot topp/kändisryttare och där det mesta har gått att bevisa på ett eller annat sätt. Och idag med en mobiltelefon som kan filma i var mans hand är ju detta inget konstigt.

Den senaste i raden är Andreas Helgstrand och jag tänkte inte orda om honom i denna del 1, det skulle bli ett på tok för långt inlägg utan det kommer i del 2.

För vad jag vill börja med är ett allmänt resonemang där man kan fråga sig precis som i rubriken; är alla dessa anklagelser och framför allt resultaten av dom ”början till slutet” för ridsporten as we know it eller blåser det mesta över ganska snabbt och utan att särskilt mycket händer, varken med sporten i allmänhet eller de anklagade i synnerhet?

Om jag ska vara ärlig och sett till min tilltro (eller bristen därav) till mänskligheten så är jag benägen att satsa mina kort på det sistnämnda; ”stormen i vattenglaset”. Det är lättare att blunda, spela dum, låtsas att man inte vet och förstår eller hänvisa till att ”jag har inte med det att göra”.

För att ta ett exempel i närtid stod det en hel del om ett försäljnings/dressyrstall i Kristianstadtrakten för bara några veckor sedan. Det var tex både dagstidningar, Ridsport, Hippson och en stor sida på Facebook (”Hästvärldens blacklist” med över 40.000 medlemmar) som skrev spaltmeter om anläggningen och det mesta var i mycket negativa ordalag. Säkert 50 personer påstod sig ha egna, ibland mycket negativa erfarenheter av stället, mer än en anställd vittnade om hur tex arbetsmiljölagen inte efterföljdes för fem öre osv.

Och vad blev summan av kardemumman?

Tja…som jag kan se har anläggningen fortfarande 4500 följare på Facebook och frontfiguren över 800.

Inlägg postas som vanligt och av dessa kan man utläsa att det är ”business as usual”; hästar lämnas till försäljning och hästar säljs.

Detta lilla exempel, och jag vet många fler, visar för mig att det ska väldigt mycket till för att hästfolk ska ”vakna” och detta är givetvis inte enbart av ondo.

För samtidigt vore det förfärligt om människor kunde mista både affärsrörelse, levebröd, bekantskapskrets och kanske mer eller mindre hela sitt liv enbart på lösa rykten och obevisat skitsnack.

Men ibland ÄR inte allt “hittepå” och även om också inte allt är brottsligt i juridisk mening eller går att bötfälla någon för så måste i alla fall jag ställa mig frågan hur långt något måste gå innan det blir märkbara konsekvenser för den ”skyldige”?