Jag fortsätter med mitt trädkapande som framgår av den ena bilden.

Det tycks finnas en aldrig sinande ström av grenar som den självutnämnda arboristen Birgitta vill kapa….

Frenchie gick fint på utebanan och jag hoppas att jag inte har sagt för mycket när jag påstår att vi har kommit förbi vår hang-up gällande bytena som blev väldigt dåliga en period.

The never ending story med min ena häl har trots allt förhoppningsvis nått sitt slut så till vida att jag var och hämtade de specialbeställda skoinläggen på sjukhuset i Lund idag.

Nu ska det sägas att min häl är mycket bättre (tog bara ett halvår….) redan utan inläggen och hjälper inte dessa att läka hälen helt finns det inte mer att göra.

När jag ändå var ute och körde passade jag på att tvätta min bil- det var flera månaders smuts som åkte ner i avloppet tillsammans med fågelskit och ridbane-damm (jag harvar ju utebanan med bilen).

Hade jag gjort som en del andra bloggare och bara berättat sådant som framställer mig själv i den bästa dagern hade jag INTE skrivit detta inlägg kan jag säga.

Jag har pysslat utomhus under hela förmiddagen och bland annat klippt allt gräs.

Jag passade även på att ”klippa till” mig själv med hjälp av en kraftig äppelträdgren som jag trodde att jag kunde ducka under. Trodde ja…

Det kunde jag tydligen inte och grenen smällde mig rakt i pannan och jag kan nu ståta med en lång, röd reva över pannan och någon form av blåmärke/ utgjutning ovanför mitt ena öga. Bokstavligen en klant-SKALLE 🙂 !

En stund senare tittade jag närmare på en stor kruka som jag flyttade från trappan till grindhålet utanför vårt hus och som även ni kan se om ni tittar på bilden så är hälften av blommorna borta.

Jag får väl tacka dovhjortarna att de hade vänligheten att trots allt lämna kvar hälften men fan vad klantigt gjort av mig!

Jag VET ju att dovhjortar äter penséer och enda anledningen till att krukan har fått vara ifred tidigare är för att den har stått uppe på vår trappa.

Jag måste ha fått hjärnsläpp när jag tänkte att krukan kunde stå vid grindhålet….att den gjorde det förra året var för att den DÅ innehöll blommor som dovhjortar inte äter.

Ja ja…krukan är tillbaka på trappan och förhoppningsvis tar sig blommorna igen.

Frenchie har vilodag så det har inte blivit någon ridning idag men däremot grillpremiär.

Jag är enligt Henke grillmästaren i vår familj men idag tog det ”hundra år” att få fyr på briketterna innan vi kunde njuta av en god middag.

Jag gissar att många har tagit ledigt idag; själv jobbar jag på schema så jag jobbade både igår och idag.

Även Frenchie jobbade, idag på utebanan.

Ni som tycker att jag är väderfixerad får ursäkta men jag fick lite skrämselhicka när jag såg prognosen för kommande 14 dagar som i princip sa ”inte en droppe regn”.

Blir det någon höskörd i mina trakter i så fall undrar jag och kommer gräshagarna att se ut som knastertorra stäppar? Time will tell….

Jag såg ett reportage på tv för några dagar sedan som handlade om att många rapsfält blivit nerplöjda pga missväxt och jag fattade ingenting eftersom jag kör förbi ett sådant fält mycket nära Ryhus dagligen. Det fältet ser så ”välnärt” ut som tänkas kan men så började jag titta mer noga nära Staffanstorp när Henrik och jag körde för att äta lunch häromdagen.

Och då fattade jag! Jisses! En del fält består av små klena plantor som knappt går att känna igen som raps och det måste kännas bedrövligt att vara den markägaren.

Idag tog jag mig tid att göra något jag haft på min to do-lista sedan i höstas men bortprioriterat av olika anledningar; jag besökte Dagstorportens ryttarförening för en liten förevisning.

Inte för egen del så klart; jag har tävlat i Dagstorp ”tusen gånger” de senaste 30 åren men mr Frank har aldrig varit där och tävlat…än.

Eftersom denna tävlingsplats är en av dom jag vill kunna åka till i framtiden ville jag därför kolla av läget idag och kort sammanfattat så gick det hur bra som helst.

Jag skrittade 90% av det 45 minuter långa ”passet” så det var mer mental än fysisk träning men det passade också bra idag.

Som en bonus träffade jag en vän jag inte sett på länge; hon cyklade dit för att säga hej och tog också det ena kortet.

Nu har jag inga fler tävlingsplatser jag redan på förhand tänker att jag vill visa Frenchie och de där vi har varit räcker gott och väl för ett tävlande i den omfattning jag önskar som det ser ut i dagsläget.

Det här med att ”visa” hästen tävlingsplatser i förväg är för övrigt ett koncept jag stulit från en god vän som i början av karriären med en tittig häst i princip alltid gjorde detta och det med mycket gott resultat.

Givetvis kan ”allt” hända när man tävlar ÄNDÅ och oavsett om hästen är stencool eller tittig men på detta viset tycker i alla fall jag att man har förberett den så gott man har kunnat.

Och jag fattar att det ibland inte är görbart men går det så…

Jag förstår med facit i hand verkligen inte varför jag inte gjorde så här det första året jag tävlade Vicke som jag köpte med vetskapen att han kunde bli spänd och tittig på tävling och då hade han ändå tävlats av en ryttare med långt större rutin och skicklighet än jag besatt.

Hade jag åkt iväg även med honom hade jag högst troligt besparat mig ”missade poäng i onödan” för det räckte oftast jättebra för hans del om han fick titta på whatever i lugn och ro för att sedan inte bry sig mer.