Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Bra träning för Nina idag och när hon red fick jag se x väldigt fina seriebyten, bland annat tvåor som jag inte ens kan minnas att jag provat att göra själv.
”Är byten din specialitet” ropade jag skämtsamt eftersom hon satte alla på första försöket och hon även gjorde typ 15 ettor på Vicke första gången hon provade men hon hävdade att nej, hennes specialitet var att ”känna var bakbenen är” så nu vet ni vad ni ska sträva efter om ni vill få fina byten hi hi.
Bilderna föreställer:
Äpplen jag köpte på Willys igår till reducerat pris. De var superfina!
En termometer jag köpte på Gekås för en tia. Så nu vet jag alltid hur många grader det är i foderkammaren också (har även en termometer precis vid stalldörren).
Härom dagen kom jag att tänka på något jag inte reflekterat över på väldigt länge:
Att det var flera år sedan jag behövde ägna mig åt något jag gjort under såååå många timmar som hästägare och som jag gärna slipper under resten av mitt liv; det urtråkiga hand-betandet!
Tänk så många timmar jag bara stått rakt upp och ner på grässlänterna runt ridskolan och tittat på medan mina hästar ätit girigt av det gräs som aldrig växte i våra söndertrampade grushagar runt omkring.
Även i andra stall har jag periodvis slösat bort massor av egen tid för att ge mina hästar något ”extra” när gräset i hagarna inte räckt till.
Sedan mobiltelefonerna blev så avancerade att jag kunde skicka mail, skriva blogginlägg eller läsa inlägg på Facebook blev hand-betandet något mindre tråkigt men jag är ändå oändligt tacksam att jag numera kan använda min tid på ett roligare vis.
Ibland raljeras det om att man ”måste vara frisk för att orka vara sjuk” (pga krångel med läkare, försäkringskassan mm) och jag vill lägga till att man ibland ”hinner tillfriskna innan man får vård”.
För så känns det nästan efter min snart evighetslånga historia med min ena häl som jag sabbade när vi var i New York.
Att under EN dag gå 43000 steg i curlingkängor var inte smart och tro mig….kunde jag ta tillbaka det så skulle jag göra det men nu är det som det är.
Och hur är det då? Tja…jag har haft mer eller mindre otroligt ont i hälen ända sedan slutet av november!?!
För att göra en extremt lång historia lite kortare så är bedömningen att den enda som hjälper till att läka hälen (fettkudden i hälen) är ortopediska inlägg och detta har jag idag varit och fått utprovat.
Jag som själv anser mig vara en mästare i planering och logistik skulle gärna ta en projektanställning på ortopedkliniken där jag var idag för deras setup lämnar mycket att önska.
Först måste man vänta på en tid i ca 4 veckor efter remiss av läkare och därefter måste man vänta i ytterligare ca 4 veckor innan man kan hämta ut inläggen. De är klara redan efter 2 veckor men se; då finns det inga tider!
Noteras ska att mitt besök idag tog bokstavligen 10 minuter så det är inga timmeslånga undersökningar det handlar om.
Jag gissar att många faktiskt ger upp under väntandets gång eller rättare sagt HINNER BLI ÅTERSTÄLLDA för det är ärligt talat vad som håller på att hända med min häl…långt om länge!
Så jag gissar att min häl kommer att ha självläkt när jag väl ska hämta ut inläggen om 4 veckor men jag har ju som nämnts i perioder haft så ont att jag knappt har kunnat gå under tiden!
Samhällsekonomiskt uruselt för hade jag inte haft a) ett stillasittande jobb b) en hög arbetsmoral och c) en hög smärttröskel hade jag högst troligt kunnat bli sjukskriven x veckor och vem hade tjänat på det?
Nåväl…nog babblat om detta…jag blir bara irriterad över hela grejen!
Lätt irriterad blev jag även över Frenchies tok-ryck i morse när jag skulle ta in honom för att rida.
Han tyckte kanske att han hade varit ute för kort tid när jag kom gående med grimman för från ingenstans så bestämde han sig för att träna inför Grand National med siktet att inte komma sist.
Den snabbaste galoppen han kunde uppbringa x varv i hagen och jag stod bara och bad bönder om att skorna skulle sitta kvar, han inte skulle gå omkull och framför allt inte bli halt.
För sist jag stod som åskådare till ett dylikt lopp (förra sommaren) BLEV han halt i några dagar…så jäkla onödigt och helt oförklarligt. Han är 99 gånger av 100 verkligen ursnäll att ta in.
För att korta ner även denna historia verkar skenturen inte ha gett några men; jag red ut i skogen när jag väl fick tag i honom och bara det var en liten bedrift om jag får säga det själv.
Det blåste rejält och för ett år sedan hade jag inte drömt om att sitta i sadeln i skogen under sådana förhållanden men idag vågade jag chansa och Frenchie skötte sig helt perfekt.
Igår kväll läste jag om 6 hästar som hade rymt ur en hage hyfsat nära (5? km) Ryhus.
Enligt uppdateringen i morse var alla hemma igen och det kändes verkligen skönt att läsa eftersom hästarnas hage ligger precis vid en mycket trafikerad väg där många kör fortare än 100 km i timmen.
Jag tror att denna tiden egentligen är farligast vad gäller rymmande hästar; gräset börjar komma upp men medan hagarna många gånger är rejält nerbetade och söndertrampade så spirar gräset precis utanför väldigt grönt och frodigt. Och i sin iver att snappa åt sig detta så tar sig hästar ut….
Faktiskt har även jag, som i princip aldrig har strömmen påslagen börjat sätta på den då och då nu för att inte riskera oönskade övertramp.
Dagens önskade tramp förlades till utebanan som jag trodde skulle vara för geggig efter en del regn men som efter harvning blev hur bra som helst.
Har ju glömt att uppdatera er (förstår att intresseklubben varit otålig….) kring hur det går med Frenchies bensträckande och jo, tackar som frågar, det går utmärkt.
Det måste ha varit en förtroendefråga att han initialt inte våga stretcha frambenen framåt-neråt för efter bara någon dag gick det hur bra som helst och har fortsatt så.
Men lite konstigt var det tycker jag.
Om min ponny hade sprungit till skogs om man försökte stretcha HANS framben hade jag inte blivit förvånad för han har många issues när det kommer till kroppsberöring på olika vis men Frenchie verkar ha så genuint förtroende för även främmande människor och har tex aldrig reagerat när jag har bett olika människor hålla honom på tävlingsplatserna vi varit på.
På tal om hur gräset spirar just nu kan man på bilderna ovan se mina kejsarkronors utveckling. Den första bilden togs förra måndagen och den andra i söndags.
Kan verkligen rekommendera de flugmössor som säljs på Gekås. Både nuvarande hästar och Vicke har slitit sina med hälsan och de har suttit jättebra, inte orsakat skav och kostar låååångt mindre än andra mössor. Är fortfarande fullt användbara men jag köpte några i reserv:
Kolla priset på Ulrashield! Kostar 429:- på Granngården och 399:- på Börjes:
Mer inför betessäsongen:
Jag tycker att dessa är snudd på Roeckl-kopior men till ett helt annat pris. Jag har använt dom i många år:
Boots i alla möjliga kulörer:
Jag valde de neonfärgade, gräsliga men jag lär ju hitta dom lättare om de tappas i hagen:
Jag rider mycket sällan med luva, annars tror jag Frankie-boy hade varit ursöt i denna:
Och vill man matcha fanns det boots och strykkappor i samma färg:
På samma färgtema fanns detta schabrak (men jag har köp-stopp på schabrak sedan många år och försöker slita ut de jag har):
Kanske som tävlingsschabrak:
Enklare vardagsbenskydd:
Fler luvor:
Snygg färg på vinterkappa tycker jag (men samma där; köp-stopp på alla typer av kläder utom strumpor och underkläder ha ha då garderoberna är fulla):
Idag var det dags för den sedvanliga halvårs-turen till Gekås/ Ullared och efter knappt 3 timmar hade vi handlat klart och gjort av med nästan 9.000 kronor.
Jag var lite orolig att resan inte skulle löna sig och att även Gekås har hakat på trenden att tokhöja priset på det mesta men mina farhågor kom tack och lov på skam.
För egen del tjänade jag in resan några gånger om på bara sopsäckarna jag packar gödsel i; de kostar på Lidl 29 kronor och på Gekås 15:- så skillnaden blir ganska stor.
Jag köpte hästgodis i massor (det kan ligga och går alltid åt), en longeringspiska (70:-), ridstrumpor, ridhandskar (de är snarlika Roeckels men kostar 90:- och jag har använt dom i flera år och varit nöjd), flugmössa (89:-, har en sedan innan och är jättenöjd), Ultrashield (329:-, kostar just nu 429:- på Granngården och 399:- på Börjes), e-vitamin (enda vitaminet jag alltid är jättenoga med till Frenchie) , pälsglans, nummerbricka, 2 par neonfärgade boots (79:-/ styck, gräslig färg men jag lär hitta dom lättare i hagen) och säkert något mer smått på hästavdelningen.
Som vanligt köpte vi massvis med schampon, duschtvålar, tandkräm, tvätt och sköljmedel och allt annat som har med hygien att göra.
Denna gången köpte vi även en del kryddor, konserver och torrvaror, några tagetes-plantor, lakan, ljus, osthyvlar och så klart massor av godis till Molly och en del godis till oss själva 🙂 .
Motorolja till min gamla bil var avsevärt billigare än den jag panik-köpte på Statoil (never again….), en dunk spolarvätska slank också med och tja…vi fick helt enkelt med oss allt möjligt kan man sammanfatta resan.
Frenchie har vilodag och ska få provsmaka lite av godiset när vi kommer hem (ja, Lillis ska också få).
Ni har sedan i höstas flera gånger kunnat läsa hur jag sjunger säkerhetshandtagets lov.
Jag brukar hålla i det när jag skrittar i skogen och när jag rider fram på tävling.
Jag kan lätt både trava och galoppera OCH hålla i handtaget samtidigt och upplever inte att det stör där det hänger när det inte används (använder det aldrig i andra situationer än ovan) så jag tar aldrig av det.
Mig har handtaget hjälpt massor rent psykologiskt och än så länge har jag aldrig hamnat i situationer där Frenchie HAR farit iväg/ kastat sig när jag haft handtaget men däremot har jag vid två tillfällen ramlat av (förra våren) när jag inte HADE något handtag.
Nu hade jag kanske ramlat av ändå och hästen och jag var inte lika samspelta då osv men som sagt så hjälper handtaget MIG.
Jag ser nu att Eqviptus, där jag köpt mitt handtag lanserar en halsrem med samma syfte som handtaget och kanske passar det någon bättre?
Det jag gillar med Eqviptus produkter (jag har även stigläder och en grimma därifrån) är läderkvalitén och utseendet (grimman är min favoritpryl av alla mina lädersaker) men man kan så klart även använda sig av tex en sporr-rem i stället för ett säkerhetshandtag och ett stigläder i stället för en halsrem.
Just som jag skriver detta är jag fortfarande lite sur och irriterad men oftast får man de resultat man rider sig till så jag får liksom skylla mig själv.
Jag gav bort poäng som hade räckt till en 4:e placering när vi för gångs skull var så många startande att det blev så ”många” placerade.
Om jag ska välja att fokusera på det positiva i stället för att reta mig på min egen ridning så är det att Frenchie och jag fortsätter med bra insättningar på vårt erfarenhetskonto; idag att rida fram i ösregn (som vi aldrig gör till vardags).
Jag som så ofta skryter om att jag har sådan tur med vädret var genomblöt, tyglarna gled ur händerna, Frenchie var skummig på halsen av regn (det var då inte av ansträngning ha ha ha) men bortsett från det så hade jag en bra känsla.
Inne på banan kändes det också helt ok förutom 2 onödiga missar så egentligen finns det inte mycket att tjura över, nu när jag har lagt massor av tid på att sanera all utrustning och mina kläder från lerstänk och regn. Mina kläder snurrar i tvättmaskinen och Frenchies utrustning hänger putsad i stallet och själv hänger han i hagen ha ha ha.
Något jag blev genuint glad över var att en fd stallkamrat helt oombedd filmade 3 korta sekvenser från min ritt och skickade dom till mig.
Jag ska kanske förtydliga att jag blev glad över hennes omtanke men mindre glad när jag såg en ryttare som hade 12 meter långa tyglar och gjorde lite andra småfel i sadeln. Men igen…om jag ska tänka positivt så har jag filmbevis på vad jag gör för fel så det är upp till mig själv att försöka förbättra mig.
Avslutningsvis såg jag åter Frenchies ”halvbror” (hästens ägares ord om valacken som har Foundation som pappa, precis som Frenchie). Och de är verkligen lika varandra och till och med lika gamla.
Här kommer ett tips från trädgårdsproffset (NOT) Birgitta.
Men detta provade jag förra året med mycket bra resultat så därför vågar jag tipsa er.
Om ni inte vill lägga en massa pengar trädgårdsblommor men ha något blommande utomhus i många månader rekommenderar jag att köpa några plantor ”Stjärnöga”.
Mina höll sig fina från april till gott och väl september och de ratas tydligen av dovhjortar- bara det!
Nästa tips om ni ska sätta dom i en större kruka är att inte slösa blomjord för att fylla hela krukan eftersom rötterna ändå inte kommer att nå ända ner.
Ta i stället gammal halm och lägg i botten eller halmblandad gödsel.
Sedan är det bara att plantera och njuta!
Så här såg förra årets blomster ut i september!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer