Inlägg av

Skrivet

Han är inte nervös för allt i alla fall :)!

På tal om en kommentar från Corre om att jag skulle kunna miljöträna Kreon kom jag ihåg några korta filmer jag gjorde förra våren, första (och enda tror jag) gången jag miljötränade Kreon på egen hand.

Det var, skulle man kunna säga, HELT MENINGSLÖST för han klarade alla uppgifter med högsta betyg 🙂

Jag prasslade med en påse knuten runt en longeringspiska, slog med den mot hans kropp, la en vattenmatta (!!!!) över hans rygg (hittade ingen presenning)- NOTHING! Hästen blinkade inte!?!?!?

Här ett bildbevis och detta alltså på första försöket!

Vad ska man säga?

Skrivet

Hästpratare?

prata

Känner ni igen er?

Jag gör det faktiskt INTE :)!

Även om hästintresset hos mig snarare är en LIVSSTIL och jag ägnar den största delen av min fritid till det så är jag nog att betrakta som tämligen ”ovillig” att prata häst med icke-likasinnade.

Jag inbillar mig att de inte är intresserade och vill inte betraktas som tråkig/ barnslig/ konstig som babblar om min häst och hans öden och äventyr.

Skrivet

Förtydligande och slutord om mina framridningar med Kreon

Eftersom kommentarerna kring mitt nyligen återupptagna tävlande börjar gå från ”vad duktig och modig du är, fortsätt att träna så går det nog snart över/ bättre” till ”hästar som din har inget på en framridning att göra och du bör nog fundera på om du ska fortsätta att tävla” (lite överdrivet men ändå en känsla jag får…) känner jag att vissa förtydliganden är på plats.

Jag har nyligen tävlat 2 gånger med en veckas mellanrum. Eftersom Kreon båda gångerna (fast MYCKET MYCKET ”mildare” andra gången) visade ett farligt beteende (bakutsparkande)  har jag insett att jag i varje fall just nu måste rida fram på platser som ger mig utrymme att inte rida för nära andra hästar.

Min mångåriga erfarenhet från mängder av tävlingsplatser i Skåne gör att jag VET att det finns en hel del sådana platser.

Jag har alltså inga planer på att rida fram i 20x 40-ridhus med 5-10 andra hästar.

När jag red fram i söndags hade jag aldrig mindre än 30 meter till NÄRMASTE ekipage- jag red liksom helt för mig själv i en del av den mycket stora framridningen dit ingen behövde komma- det fanns gott om plats för alla ändå.

3 minuter innan start var jag tvungen att rida in i framridningsridhuset då insläppet till tävlingsbanan skedde därifrån.

Kreon var då lugn sedan länge (minst 25 minuter)  och jag ropade till de 3 ryttarna som var där samtidigt med mig att Kreon kunde vara opålitlig och slå och att jag därför skulle försöka hålla mig undan och bad dom göra detsamma under dessa max 3 minuter.

En mycket viktig sak som jag inte alls tycker kommer fram i alla kommentarer är att jag faktiskt inte är ENSAM ansvarig för vad som KAN hända på en framridning FAST jag har en ”farlig” häst.

EN förutsättning I MIN VÄRLD för att Kreon ska kunna sparka någon häst är GIVETVIS att den sparkade hästens ryttare RIDER FÖR NÄRA och frågan är: är detta ett acceptabelt beteende bara för att 99 av 100 hästar är snälla nog att inte sparka?

Jag vill svara NEJ på den frågan och kräva ansvar från inte bara mig på min farliga häst utan från alla, med eller utan snälla hästar att de OCKSÅ ska visa normal hänsyn och inte rida upp i häcken på Kreon eller rida så nära att deras hästar kan bli sparkade.

Jag tyckte att ryttare som rider extremt nära andra var irriterande redan på den tiden då jag hade hästar som inte skulle drömma om att slå och är inte detta SUNT FÖRNUFT?

Om vi gör jämförelsen med när man kör bil så är det ALLTID den som kör på någon bakifrån som anses som skyldig- OVSETT hur långsamt bilen framför kört, hur tvär inbromsning den gjort osv.

Man ska ALLTID ha sådant säkerhetsavstånd att man inte ska köra in i bilen framför och jag undrar om inte samma sak ska gälla när man rider?

Detta fråntar så klart inte mig något ansvar vad gäller Kreons bakutsparkar men jag menar alltså att det inte bara är jag som bör ”se upp” eller tycker ni att jag resonerar fel?

Och som sagt: jag kommer INTE att anmäla till tävlingar där jag måste rida nära andra hästar så jag tycker nog att jag tar erforderligt ansvar och därmed anser jag också att jag ska få tävla om jag vill utan att bli utmålad som någon som borde stanna hemma i stället.

Skrivet

Tisdag- vi tränar/tjatar/ nöter på

Inget nytt under solen på dagens träning för Christina- jag bad henne att vi skulle fortsätta med våra akilleshälar, dels skolorna som inte är bra ens på träning och på skänkelvikningarna som jag kaxigt har tyckt har känts superfina på träning men ändå inte renderat mer än betyg 6 på de 2 tävlingar jag genomfört i vår.

Vad gäller skolorna är de för raka och skänkelvikningarna har saknat tillräcklig tvärning på tävling.

Hemma tycker jag som sagt att de flyter på bra och jag vågar där också tjonga till med den sidförande skänkeln vid behov men eftersom det IBLAND får effekten ”då galopperar jag i stället eller slår mot din skänkel” har jag varit väldigt lam med denna hjälp på tävling för att inte riskera samma sak.

Hur som helst gjorde vi många repetitioner idag och precis som jag har berättat tidigare är en fördel med Kreon att man kan göra samma övning hur många gånger som helst utan att han ledsnar utan han gör den snarare långsamt bättre och bättre.

Så både skänkelvikningarna och slutorna BLEV förbättrade men som jag också har nämnt- detta är ett långsiktigt arbete och inget som kommer att bli perfekt över en natt.

Skrivet

Och en följdfråga- om en häst sparkar en häst på tävling?

När vi nu ändå diskuterar detta med vad som kan hända, exempelvis på en tävling, så undrar jag om någon har koll på VAD SOM GÄLLER RENT JURIDISKT om en häst sparkar en annan (på tävling).

Frågan är ju högaktuell för mig känns det som, i alla fall just nu och så som Kreon har betett sig 2 helger i rad med mig på ryggen.

Jag har GIVETVIS försökt att inte rida nära andra hästar och har också muntligen varnat för att ”den här hästen kan sparka när som helst” men räcker det?

Är det skillnad om jag har en röd rosett i hans svans eller ej (han lär piska av den så mycket som han slår med svansen)?

Input tack!

Skrivet

Dagens (ersättnings)fråga

På tal om några kommentarer kring det staket Kreon sparkade itu på tävlingen i helgen undrar jag hur ni resonerar kring det här med att ersätta saker er häst eventuellt förstör i stallet?

En del stall har ju, även om jag TROR att det inte är så vanligt, inskrivet i uppstallningskontraktet att man som hästägare får ersätta det som hästen tar sönder.

Skulle ni våga skriva på ett sådant kontrakt eller har ni det så redan nu rent utav?

Tycker ni att det är självklart att laga/ ersätta saker (staket, vattenkopp, brädor i boxen osv) som er häst förstör eller inte?

Själv har jag inte stått i stall enligt ovan och skulle faktiskt inte våga det heller- själv är jag totalt ohändig och vissa saker kan ju bli ganska kostsamma om stallägaren skulle välja att laga det (tänker tex på ett rejält hål i vår ridhussarg som en häst har åstadkommit).

Inte bara Kreon utan även mina andra hästar har genom åren förstört olika saker och jag är väldigt glad att ha sluppit diskussioner kring vem som skulle laga/ ersätta detta.

För det är enligt min uppfattning inte alltid helt självklart heller- har saken gått sönder för att underhållet varit eftersatt sedan tidigare eller för att någon annan häst eller hästägare har varit ”medskyldig”?

Man kanske inte alltid heller kan bevisa att det är häst X som dragit ner tråden mellan flera hagar eller vad det nu kan handla om.

Ett skräckexempel som jag tänker på ibland är den tjej som blev krävd på att byta ut i princip alla stolpar i sin hästs hage när hon skulle flytta (mitt i vintern dessutom- jättelätt att byta en massa stolpar DÅ…).

I min värld var faktiskt stallägaren ”medskyldig” till de omfattande skadorna för han MÅSTE rimligtvis ha sett hur hästen pö om pö gnagde på stolparna- det kan hästen inte ha hunnit göra på en och samma dag utan det måste ha skett ÖVER TID.

Jag anser att stallägaren redan då han såg de första tecknen på skadegörelse borde ha varnat inackorderingen och exempelvis bett henne att smörja trästolparna med något medel och också informerat om vad som annars skulle bli konsekvensen = krav på ersättning för alla gnagda stolpar.

Nu vet jag inte hur just den historien faktiskt slutade men OM hon fick byta ut alla stolparna var det ju knappast gratis precis…

När man bor i lägenhet betalar man VANLIGTVIS inte saker som går sönder i denna och så vill jag att min stallplats ska fungera också.

Skillnad vore kanske om man förstör saker genom grov vårdslöshet eller medvetet men hur ofta inträffar DET?

Ja, så tänker jag- hur tänker ni?

Skrivet

Måndag- en fick vila och en fick slita

Idag fick Kreon vila sig och bara träffa sin ägare som hastigast men han såg inte allt för beklämd ut för det.

Soya däremot fick, om inte slita som rubriken antyder, så i all fall springa rejält i Dalby.

Åsa, Vilja och jag höll henne sällskap fast Åsa och jag valde att varken äta lite allt möjligt som hittades i snåren eller att rulla oss i gud vet vad medan Vilja ställde upp på det sedvanliga ”ryck-racet” varefter flickorna mest gick och snusade på var sitt håll.

Efter över en timme var i alla fall jag och Åsa ganska nöjda (och lite svettiga)- doggysarna hade säkert kunnat gå samma runda en eller två gånger till utan att klaga :).

Skrivet

Veckan som gått

En ur ridhänseende mestadels mycket bra veckan tycker jag där jag både har ridit på min egen Kreon och någon annans uppgraderade version av mitt djur som vi kan kalla Kreon 5,0.

Var den sistnämnde kommer ifrån har jag inte den blekaste aning om men jag skulle byta bort min mupp mot honom any day!

Måndagen började med en vilodag efter strapatserna söndagen innan och på tisdagen var det Christina-träning som vanligt.

På onsdagen fick jag för första gången stifta bekantskap med Kreon 5,o och det var i sanning fullständigt underbart. Jag red på vår utebana och bara njöt av allt denna fina häst levererade, framför allt en otroligt fin samlad galopp men till och med några galoppombyten som jag annars undviker eftersom de kan bli lite väl tjoiga ibland (detta arbete tar X hand om för tillfället).

Kreon 5,0 återkom även på lördagen-även då på utebanan och med likartade prestationer som på onsdagen vilket gladde mig oerhört eftersom den vanlige Kreon, när han var i sina glans dagar (läs: som mest djävlig) visade fruktansvärda prov på tex den högre skolan där, både med mig och Mini i sadeln.

I torsdags red jag ut och det går faktiskt också bättre och bättre med våra mått mätt även om det alltid måste ske med eftertanke och planering.

Man kan liksom inte bara rida ut och ”ta vägen dit den kommer” utan måste hela tiden tänka på att ”där har dom galna hundar lösa i trädgården och där kan man riskera att möta en jättelångtraderare osv….”.

I fredags fick Kreon studshoppa på morgonen och gå på promenad med Soya på eftermiddagen och veckans sista dag var det åter dags för tävling.

Jag tycker att denna tävlingen gick BÄTTRE men så klart inte BRA- att sparka bakut när jag sitter på är aldrig OK och jag hoppas verkligen att detta beteende är på utdöende.

Kreon har ju tidigare visat att han kan sluta med en del idéer som han haft i sin skalle och andra saker har mildrats oerhört och dyker bara upp under extrem press så detta tillsammans med att jag ”lär” mig hästen mer och mer ska förhoppningsvis göra att det kommer att bli säkrare att tävla framöver.