Sist jag tävlade träffade jag en fd stallkamrat på både framridningen och i cafeterian och vi kom att prata om Frenchie.

Stallkamraten har jag känt redan sedan Herons tid så hon vet ju vilka hästar jag har haft tidigare och hon läser även bloggen.

Som jag sa till henne skulle mina tidigare hästar, om de kunde tala, nog undra vad som har hänt med mig för även om jag verkligen tyckt sååå mycket om dom alla, innerligt, så är det något särskilt med Frenchie.

Jag har ALDRIG pussat på mina hästar och har kanske gjort det en handfull gånger på Molly på alla år vi ägt henne- det är liksom inte ”min grej” att ge DJUR denna form av ömhetsbetygelser.

Men Frenchie…..fråga honom hur många gånger jag tryckt läpparna mot hans näpna lilla huvud och han hade svarat ” måååånga” om han hade talförmåga!

Det har t.o.m. gått så långt att jag ibland kan prata bebisspråk med honom vilket inte heller funnits på världskartan med tidigare hästar så jag måste nog göra liknelsen med ”när fan blir gammal blir han religiös” och konstatera att jag är, om inte numera troende så otroligt kär i detta lilla djur ❤️!

För ett tag sedan skulle jag förklara för min +80 pappa hur man betalar i en parkeringsautomat numera och det påminde mig igen om hur ”körd” man är om man a) saknar bank/kontokort b) inte förstår sig på internet och c) inte kan acceptera att Sverige idag i stora delar är kontantlöst.

Nu har min pappa förvisso ett bank-kort men han tillhör ändå ”generationen med plånbok” och även om just han är hyfsat duktigt på det här med internet, att ta emot och skicka mail, öppna länkar osv så finns det en hel del i hans ålder som inte hänger med i samhällsutvecklingen. Och hur tusan klarar de sig undrar jag?

Många, gissar jag, tar hjälpa av sina barn- som när jag fick ringa och boka tider för Covid-vaccin för mina föräldrar eftersom båda saknade bankid för att kunna göra detta över nätet.

Förhoppningsvis har personer utan internetbanken en gång i tiden fått hjälp att betala sina räkningar via autogiro så att detta fortfarande rullar på eller så får man låta någon annan sköta denna delen av ekonomin?

Att en del affärer numera är kontantfria kan också ställa till det eller så får man helt enkelt gå någon annanstans där cash fortfarande är ett alternativ?

Själv tycker jag att möjligheterna att boka/ köpa/ betala nästan allt man behöver i livet via nätet underlättar och effektiviserar mycket av mitt eget liv men om man inte har hängt med in i dataåldern måste det vara oerhört svårt idag, framför allt om man inte har någon som man kan lita på och som kan och vill hjälpa en?

Märker ni samma sak med era föräldrar/ släktingar?

Granelundshallen där jag tränar för Nina har en egen sida på Facebook och för några dagar sedan såg jag bilden ovan och med texten:

”Snusare: nyordning, är visst inte såå bra med i snus i gödseln. Därför en liten låda för begagnat snus😃.”

Man har alltså satt upp en låda så att folk inte ska kasta snus i skottkärran till gödseln och inlägget fick mig att minnas tillbaka på hur det såg ut de första åren när jag började rida; rökning var tillåten på ridskolan och att sitta och röka till häst, även i ridhuset, var inget som man höjde på ögonbrynen åt.

Idag tycker säkert inte bara jag att det låter helt horribelt, av många olika anledningar.

Man kan både ifrågasätta det lämpliga i att röka där en sport utövas, den passiva rökningen och framför allt brandfaran i en miljö med så mycket material som brinner så lätt.

Både ”min” ridskola och…hoppas jag…alla andra ridskolor…har idag en helt annan policy vad gäller rökning och dessutom finns något som inte fanns ”på min tid”- tobaksfria nikotinpåsar som jag har sett att en del av mina ridande vänner och bekanta har gått över till från exempelvis https://snuset.se.

Det tycker jag är långt bättre för inte bara personen själv utan för omgivningen och miljön. Dessutom behöver man inte fundera över brandrisken- nog så viktigt i stallmiljö.

Jag har själv rökförbud både i och utanför mitt ridhus och ser en hel del snus/nikotinpåsar i soporna vilket är helt ok till skillnad mot om jag skulle hitta fimpar.

Jag TROR att jag vågar påstå att alla mina hästar har varit väldigt snälla mot inte bara mig utan omgivningen i största allmänhet men kanske tänker någon om mina djur så som bilden visar 🙂 ?

Själv kom jag, när jag såg bilden, att tänka på en stallkamrat jag hade för många år sedan.

Hennes häst var inte speciellt sympatisk utan väldigt bortskämd och gjorde lite som den själv ville.

Vid ett tillfälle när ägaren stod utanför hästens box for den ut med skallen väldigt surt och knockade henne i huvudet i farten.

Hade det varit MIN häst hade jag högst troligt svimmat av smällen men OM jag mot förmodan hade behållit medvetandet kan jag garantera att jag hade gett hästen ”a piece of my mind”.

Det enda ägaren gjorde var att skratta till (!!!!) och säga ”men Pelle då….” !?!

Ja, man är olika….

Detta klippet har valsat runt lite överallt; bland annat på Facebook. Många har varit fulla av beundran, både hästfolk och ”andra”.

Från början påstods det att hästen varit begravd i 3 veckor (!!!) och när jag ifrågasatte detta skrev trådskaparen (själv hästägare) att hen ”undanbad sig konspirationsteorier” *ASG* !

Själv undrar jag hur okritisk/ okunnig man är, även som hästmänniska om man på fullt allvar tror att en häst kan stå (?) utan mat och vatten i 3 veckor och a) se så här välnärd ut (i så fall måtte den ha varit asfet dessförinnan vilket även det är osannolikt i detta land) och b) ffa röra sig så pass obehindrat direkt efter utgrävningen!