Inte undra på att jag vill ha nära till stallet- jag är ju alltid där minst 2 gånger om dagen och ibland till och med 3.

Så blev det idag och det berodde på att jag inte nöjde mig med morgonens hoppning utan valde att även skritta ut med Maria och Hera senare på dagen.

Jag vill ju ta alla tillfällen i akt att få ut Kreon utanför ridhusväggarna och än så länge är det fortfarande för mörkt att rida på vardagarna efter jobbet.

Att skritta är ju dessutom bara nyttigt och knappast ansträngande- tänk om vi hade haft en skrittmaskin på anläggningen- den hade jag använt flitigt (obs! som ett komplement- inte som enda motion vilket jag tror är stor risk att den fungerar som hos lata hästägare).

Hur som helst kändes Kreon ovanligt avslappnad idag- jag kan faktiskt inte minnas när han skrittade så lugnt och jag märker också att han inte längre känner ett behov av att vara limmad intill Hera utan tvärtom kan vara flera meter bakom henne (stort för honom som tidigare var som ett frimärke på henne).

Mina teorier kring avslappningen är 2:

Dels tror jag att Hera GÖR Kreon lugn men jag är också ganska övertygad om att morgonens motion hjälpte till att få honom ”redo” som X skulle uttrycka det.

Jag ska prova detta koncept längre fram- kanske rida dressyr på morgonen och skritta ut på eftermiddagen/ kvällen- tidigare har jag inte velat ”förstöra” ett fint pass genom att sedan ”bråka” med skritt ute samma dag men jag undrar om det inte kommer att fungera. Jag kan ju prova en gång i alla fall….

Idag var planen att jag skulle rida ut med sällskap som vanligt men då detta blev inställt i sista minuten fick jag faktiskt för mig att prova att rida ut ensam- något jag inte gjort på länge.

Jag tyckte att jag valde en smart, tidigare oprövad strategi; att leda Kreon de 10 första minuterna och förbi de flesta av de saker han nästan alltid stannar till vid och inte vill passera när han är ensam.

Och så långt gick det utmärkt; med mig vid sin sida gick Kreon obehindrat men så fort jag hoppade upp satte han igång med sitt sedvanliga ”jag vill inte gå- antingen står jag stilla eller så backar jag”.

Och så höll det på i säkert 20 minuter, tusen tveksamma steg, massor av stopp, baklängesgående och en ryttare som fick svänga honom runt, prova att rida några steg framåt osv…ja, detta har jag berättat om många gånger tidigare så jag behöver kanske inte slösa mer spaltmeter på att beskriva detta tramsande.

Och som ”alltid” så bara släppte allt efter dessa kanske 20 minuter- Kreon gick nästan hela resten av passet (på totalt 70 minuter) som en klocka.

Jag gjorde fina skolor i lååååångsam trav (det var väldigt fruset ute) och kunde till och med galoppera korta sträckor.

Jag tror att det ÄNNU mer utomhus handlar om exakt samma sak som inne i ridhuset när det blir tjafs- då är Kreon helt enkelt ”inte redo än” som X uttrycker det.

Och med redo menas att Kreon inte är tillräckligt avspänd i ryggen och då ”konstrar” på detta vis.

Hade han velat slänga av mig av ren elakhet/ överskottsenergi hade han LÄTT kunnat tillämpa sina andra strategier med hastiga sidohopp, stegringar och bockande men nu gör han ju ”bara” dessa stopp som är nog så irriterande men inget som känns ”farligt”.

När vi kom hem kissade han en flod redan innan vi kom in i stallet (på den frusna stallplanen) och jag undrar faktiskt om inte detta också har med spändheten att göra då jag sett det även vid andra nervösa tillfällen.

Så; jag kom till som vanligt mycket fin ridning efter en stund men jag kommer ändå att försöka att rida med sällskap när jag kan för att inte stressa Kreon för ofta.

Men har jag ingen som kan följa med så får det ändå bli på detta vis; jag kan inte sitta inlåst i ridhuset i veckor och skulle jag göra det lär uteridningarna bli ännu mer dramatiska när vi väl ger oss ut. Och några enstaka pass tror jag inte är någon fara så länge det går så här bra men däremot instämmer jag i som tex bloggläsaren Ann påpekat att man inte alltid/ ofta kan stressa upp hästen då detta riskerar att ge efterverkningar även i annan (dvs inte bara utomhus)-ridning.