Inlägg av

Välfärdssnack in absurdum (om hö vs ensilage)

Har ni också noterat hur väldigt många nu, i spåren efter Helgstrand-gate liksom måste poängtera att DE minsann värnar om hästar, önskar att det ska jobbas mer med hästvälfärd och liknande?

Förstå mig rätt; det är så klart jättebra och högst önskvärt ju fler som står bakom ovan och inte bara genom ett inlägg på Facebook utan givetvis främst IRL men ibland känns det faktiskt mest som att vissa vill ha sin lilla stund i rampljuset och få många likes på sitt inlägg.

Plötsligt ska allt mätas med ”hästvälfärds-måttbandet” och det är ord och inga visor från vissa.

Det är nu, ännu mer än tidigare, ingen måtta på vad man kan hitta att kritisera, allt från Charlotte Dujardins ridning till….ensilage!

Jepp….härom dagen läste jag ett inlägg från en +50 person som påstod att hästvälfärden skulle öka om vi återgick till att fodra med hö och skippade ensilaget; för hen menade att detta har bidragit till ökade fall av både kolik och buköppningar.

När jag och andra ifrågasatte forskning som stödde detta togs inlägget snabbt bort men hen hann skriva några kommentarer som jag bara kände var helt gripna ur luften.

Som jag svarade personen tror jag att bristande motion, för kort hagvistelse i för liten hage, överutfodring av kraftfoder, snålande med stråfoder, ej hygieniskt stråfoder (även halm) osv bidrar långt mer till kolik/ buköppningar än att det är vanligare att det fodras med ensilage än hö idag.

Och visst; jag skulle gärna köpa bra småbalshö om jag fick det till samma pris som mitt ensilage och inte för dubbel kostnad och om jag dessutom kunde lagerhålla det utan att riskera att det möglade ihop i fuktiga Skåne långt innan det var dags för bete.

För så ser verkligheten ut i stora delar av Sverige; det finns inte höproducenter som kan sälja hö till det låga pris hästägare kan/ vill betala och alla bönder har inte heller själva möjlighet att lagra så mycket stråfoder att de med små stall kan komma dit och hämta slattar då och då.

Medan ensilage/ hösilage kan lagras utomhus kräver storskaligt odlat hö en helt annat procedur som innefattar en lämplig byggnad och oftast också en hötork och det kan ni ju räkna på vad en sådan kostar att hålla igång med dagens elpriser! Så nej; jag tror personligen inte att hästvälfärden skulle öka för fem öre om alla gick över till hö i stället utan snarare skulle en del antingen snåla med detta så att hästarna fick kolik på grund av DET eller så skulle de helt enkelt sälja hästen för att fodret blev för dyrt. Andra skulle fodra med otjänligt hö vars mögelsporer hade orsakat hosta och annat så nej, jag ser inte vinsten alls.

Edit: jag har valt att kalla ”allt som inte är oplastat hö” för ensilage för enkelhetens skull. Vissa säger hösilage andra ensilage tex fast de menar samma sak.

Söndag- tömkörning

Hemma hos oss råder det just nu rena isgatan och även om det säkert hade gått att rida ut med broddar och om jag var extreeeeemt försiktig och snirklade mellan isfläckarna valde jag faktiskt att tömköra på min utebana som är väldigt slät och med ett lagom lager snö ovanpå. Lite ”snöträning” ska väl vi också få till tänkte jag 🙂 .

Lite skämt och lite allvar; jag vill, som jag har skrivit tidigare, inte rida i mitt lilla ridhus för mycket och tycker också att vettig variation är viktig för att hästen förhoppningsvis ska gilla sitt jobb. För egen del skulle jag kunna rida dressyr 8 dagar i veckan och inget annat alls men jag tror inte att Frenchie hade uppskattat det.

Så det blev utebanan idag och nedan klistrar jag in vad jag skrev i ett inlägg på Facebook för en stund sedan för det berör något jag också har tänkt mycket på den sista tiden, klimatet på sociala medier:

”Med dagens fruktansvärt hårda klimat där många självutnämnda experter bara verkar vänta på att få hugga på precis vad som helst (har sett åsikter om hur illa Charlotte Dujardin rider tex) så tycker jag att det är modigt att ens lägga upp ridfilmer.

Kanske måste man skriva en stor röd VARNINGSTEXT med orden ”Obs, kommentarer om min ridning och hur hästen går UNDANBEDES ” om man ”bara” vill visa vad man själv tycker är en fin liten film på sin häst?

Tyvärr kan jag ge mig f…n på att någon ÄNDÅ inte hade kunnat låta bli att kommentera men då har man gjort vad man har kunnat i alla fall….

I morse tömkörde jag min häst, något jag gör extremt sällan, inte ens en gång i halvåret.

Under de 30 minuterna han svävade runt mig dräglade jag nästan och hade kunnat stå och betrakta honom i timmar. Så lätt, så flott, så enkelt. Med bara ett ihåligt tvådelat tränsbett som sitter i ett tusen år gammalt ledträns som inte används, utan minsta inspänning dansade han fram i en jättefin form fast jag knappt höll i tömmarna.

Jag filmade lite men vet ni vad det enda jag kommer att visa är? Den redigerade bilden ni kan se.

För jag vet att det går att hitta fel på ”allt” och det vill jag inte bjuda på.

Och jag vill inte heller ha åsikter om ländtäcket, svanslängden, klippningen eller något annat. Bara ge min lilla syn på dagens klimat på nätet.”

Jag blev triggad att skriva inlägget efter att ha sett kommentarer till ett inlägg jag såg på Facebook där en man hade lagt upp en mycket kort film på när han galopperar sin unghäst.

Mannen ville ”bara” visa sin fina häst och efterfrågade INTE några åsikter eller tips men nog f..n dök det upp några (kritiska) ändå. Jättevanligt och jag har säkert gjort mig skyldig till liknande övertramp själv men försöker numera att tänka efter.

Annorlunda dragare

This moose team belonged to W.R. (Billy/Buffalo Bill) Day. They were found by a Metis near Baptiste Lake in 1910 and were reared by bottle and broken to drive by Mr. Day at Athabasca Landing during the winter of 1910. Mr. Day and the moose team hauled mail and supplies to Wabasca, Edmonton, Pelican Mountains, Calling Lake, Athabasca, Colinton, Rochester, Tawatinaw, Clyde, Legal, Carbondale and St. Albert. Buffalo Bill and his wife also ran a store at Calling Lake.
Photograph J.H. Gano; Mrs. L. Lyons fonds.

W.R. (Billy) Day driving two moose (Pete and Nellie) at Edmonton Exhibition, 1911. A.11262

Lördag- fin

Bilden är tagen vid Björnstorps gods (Henriks arbetsplats) igår och jag tycker den är så fin.

Fin var även min lille häst i ridhuset i morse- jag jobbar mycket med övergångar mellan skritt och trav och skritt och galopp liksom förvänd galopp och galoppombyten från förvänd till rättvänd galopp.

Så även om det tog emot att lämna en väldigt trevlig bjudning strax innan midnatt igår eftersom jag skulle rida i morse så var det helt klart värt det tyckte jag när jag hoppade av efter passet.

Jag såg för övrigt några vildsvin på vägen hem men vågade inte bromsa in och studera dom närmare pga det hala väglaget.

Jag kan avslutningsvis konstatera hur i alla fall jag kan ändra mindset väldigt snabbt.

För en vecka sedan hade jag tänkt/ sagt ”herregud…idag är det HELA minus 6 grader…fy fan” medan jag idag (som jämförelse med gårdagen) tyckte ”åh så bra….BARA 6 minusgrader”.

Utvärdering av stigläder och en rea

Jag har ingen rabattkod att ge er och tjänar inget på detta inlägg men vill ändå tipsa er om Eqviptus pågående rea!

Och on that note vill jag passa på att ge en utvärdering av mina stigläder från detta svenska företag, att jag avgudar mitt säkerhetshandtag har jag redan skrivit om ”tusen” gånger och mina lädergrimmor och Frenchies bling-pannband har ni sett bilder av nästan lika ofta.

Men stigläderna då?

Jag erkänner att jag initialt tyckte de var FULA 🙂 men ville ändå prova om de skulle ge mig en stadigare skänkel.

Huruvida mina ben är mer stilla nu låter jag vara osagt men jag har helt klart totalt fallit för dessa stigläder och kan knappt tänka mig att gå tillbaka till de med ett mer traditionellt utseende.

Och viktigast av allt och som jag inte har kunnat recensera rättvist förrän nu efter mer än 1 års användning är kvalitén/ hållbarheten: mina läder ser i princip oanvända ut! Med andra ord bra kvalité fast jag i princip aldrig smörjer dom.

Fredag- vinterprepp

Idag var det minus 11-12 grader när det var som kallast; tack och lov lite sol och framför allt vindstilla så att det ändå kändes uthärdligt.

Bibbi har haft ett vintertäcke på sig sedan länge fast hon inte är klippt och Frenchie fick dubbla täcken på sig och kändes varm under dom när jag tog in honom från hagen (Bibbi kändes ”halvvarm”) men hellre det.

Jag har ju ett kallstall så de kommer att stå i några minusgrader även inomhus och då vill jag vara better safe than sorry.

Frenchie har vilodag och har förhoppningsvis rört sig tillräckligt i snön och båda har fått mash till lunch och extra hö som de ätit bra av.

En styck morotssäck har inhandlats i förmiddags och jag har burit ner den i vår källare för att undvika frusna morötter.

Don efter person (eller häst)

Det talas massvis om hästvälfärd just nu och detta inlägg på Hippson har fått många positiva kommentarer medan andra tycker att skribenten skriver lite väl ”svart eller vitt”.

Ni som har följt min blogg länge kan nog konstatera att en hel del i den personens inlägg är sådant jag har malt om i en evighet och som för mig är rena självklarheterna.

Men tyvärr behöver det sägas, skrivas och påpekas gång på gång tills vissa trender bryts.

Och som vanligt tjatar jag om den individuella bedömningen som är så viktig.

Man KAN inte klumpa ihop alla hästar så som varande av samma ”djurslag” för det är de INTE vid en närmare granskning eller snarare sagt så måste olika hästar behandlas utifrån SINA behov/ förutsättningar liksom utifrån var i världen de befinner sig.

Vi har avlat fram så många olika raser och även om de grundläggande behoven må vara desamma så ser annat väldigt mycket annorlunda ut.

Man kan idag helt enkelt inte jämföra en shire med ett fjording rakt av och dessutom använder vi våra hästar till vitt skilda saker. Och vi bor i olika delar av världen och Sverige som ser helt olika ut vad gäller hagmark, foder, årstider, väder osv.

En häst som jobbar i skogen har ett annat näringsbehov än ett hagsmycke, ett helklippt fullblod behöver andra täcken än en shettis.

Alla hästar kan inte gå barfota ens efter en långvarig och ibland plågsam invänjning (don’t get me started….) och alla hästar är inte bästa vänner i en lösdrift och får den mat och lugn de behöver. Listan är oändlig….

Torsdag- det har fykt

Jag tror att ordet ”fyka” är skånska och vara hur det vill med den saken men det betyder ungefär ”blåsa ihop snö till drivor”, precis som ni kan se på bilden.

För tack och lov har vi inte knädjup snö runt hela Ryhus utan det varierar mellan nästan barmark och dessa drivor som jag knappt kan forcera.

Dörren till lösdriften (där jag förvarar mitt hösilage) gick nätt och jämnt att klämma sig igenom utan att behöva skotta, alltid något!

Jag lyckades ta mig till ännu en träning för Nina idag (det var en planerad tvådagars kurs) genom att krypköra dit och jag har ju inte så långt.

Bibbi kunde vara i hagen medan jag var iväg (hon stod inne igår pga snöandet och den rejäla blåsten) och sedan gjorde Frenchie henne sällskap.

Jag är livrädd för kolik och vill så klart ha hästarna ute även av andra orsaker och att dra ner på allt kraftfoder skulle inte bli så bra nu när båda äntligen är i bra hull.

Gårdagens vindar hade både vält min julgran och sabbat ett av vindnäten i ridhuset så min snälla man fick fixa detta i minusgrader fast han knappt kände sina fingrar. Livet på landet….eller med en hästtjej (och nej, jag vågade mig inte på detta själv jättehögt upp på en stege och ensam).

Den svårskodda hästen

En berättelse på nätet skriven av en hovslagare och som handlade om sparkande hästar påminde mig om hur det gick till när jag skulle köpa Frenchie och första gången han blev skodd på Ryhus:

När jag var och provred Frenchie fanns det inte den sak på jorden som hans ägare inte påstod att han klarade av perfekt och han var i alla avseenden guds gåva till mänskligheten, fullkomligt ofelbar.

Vad jag än frågade så sa hon att han var bäst i hela världen vad gällde….tja allt!

Till slut frågade jag om detta underverk inte hade NÅGRA fel och efter mycket funderande svarade ägaren att mjoooo…..han var inte jättelätt/ snäll att SKO. Det gick utan jätteproblem men det var inte liksom fullkomligt okomplicerat.

Jag ville ju ha hästen om hon så hade sagt att han åt hovslagare till middag så jag köpte honom OCH en slicksten i förebyggande syfte, tog ett djupt andetag första gången min hovslagare Markus skulle komma och hoppades på det bästa.

Vad hände?

Absolut ingenting!

Jag har förvisso allltid haft snälla hästar så jag kan inte påstå att Frenchie är ”snällast i hela världen” men han är exakt lika snäll som alla föregångare och det har han varit varenda gång under dessa snart 2 år jag ägt honom. Han är skodd både här hemma och i ett stall där han aldrig varit förut- exakt lika snäll, lugn, stilla.

Ja, inte vet jag vad han hade hittat på hos förra ägaren och kanske var den föregående hovslagaren en hetlevrad typ…ingen aning!

Jag skojar om att jag och Markus ”snackar ihjäl honom”, dvs vi pratar alltid oavbrutet så kanske vårt babblande söver ner Frenchie till stillhet 🙂 ?

Slickstenen ligger för övrigt orörd i stallet.

Onsdag- frisering

Man skulle kunna tro att mitt största intresse inte är hästar utan VÄDER så mycket som detta omnämns i bloggen men på gott och ont styr det väldigt mycket.

Ni som bor i Skåne har säkert upplevt samma gräsliga blåst och snöande som jag och mina hästar var inte ute i hagen någon längre stund kan jag säga.

Frenchie och jag var och tränade för Nina och det var i alla fall roligt och gick bra.

Nina kommenterade att Frenchie ”börjar få en mage” vilket är det bästa betyget för denna lite svårfödda gosse så jag kommer inte att dra ner på fodret för det går snabbt att han ser lite uppdragen ut i stället.

Senare på kvällen ägnade jag mig åt ett av de största no-no inom travsporten; jag friserade Bibbis man à la ”halvblods-style” 🙂 !

Det var typ det första jag gjorde när hon kom; jag tog en sax och klippte av mer än halva manen. Och sedan tänkte jag ”nu kan jag inte lämna tillbaka henne för hennes ägare kommer säkert att bli GALEN när han ser vad jag har gjort” (vis av hur andra inom travet har reagerat på denna ”styggelse”) *ASG*!