Vissa dofter är förknippade med julen tycker jag och en veterinär som rekommenderade detta liniment påstod att det luktade just jul.

När jag köpte det kunde jag inte annat än instämma; det doftar nejlika och kanel – lite svårt att förklara men jag får definitivt jul-vibes.

Dock tycker jag inte att doften är speciellt angenäm och den sätter sig verkligen i händerna så jag har börjat avvända diskhandskar eller engångshandskar och föredrar själv en friskare mint-doft framför denna söta.

Finns det fler än jag som finner det smått irriterande eller i alla fall inte positivt när ett företag skriver ”kära Birgitta” till en !?!

För mig representerar denna typ av formulering en ”närhetsrelation” som jag definitivt inte har med företag som jag anlitat enstaka gånger.

Jag gissar att tanken är att man ska känna sig sedd och välkommen men det blir helt fel tycker jag.

Inte för att jag håller på någon direkt etikett men jag är ändå inte ”tjenis och bundis” med vem som helst. Faktiskt.

Igår gjorde jag vår sedvanliga fotobok efter en resa, nr 12 i ordningen.

De senaste åren har jag använt mig av Önskefotos tjänster och varit nöjd; de har alltid någon form av rabatt och ett album med 24 bilder kostade igår runt 300 kronor.

Jag har nästan 10 års bilder i min iPad och mobil men tycker även att det är roligt att ha en riktig fotobok med de finaste bilderna samlade.

Jag kan fortfarande känna en viss häpnad över hur fantastiskt lätt det är att ta kort med en telefon och sedan dela dessa med folk över hela jordklotet och nästan gratis dessutom .

Dagens ungdomar skulle häpna lika mycket om de hade vetat vilken procedur det var att framkalla bilder ”förr” och hur man skickade/ lämnade in sin rulle, väntade och fick oftast mycket sämre kort än de man kan ta med mobilen idag.

Hur gör ni med foton?

Har ni tusentals sparade i telefonen? Gör ni fotoböcker? Lämnar ni enstaka eller många digitala kort för framkallning så att ni får papperskopior? Sätter nu i så fall in dessa i något album? Ramar ni in kort?

Jisses….den här sommaren är officiellt över ”vilken minut som helst” för nog räknas september som en höstmånad?

Jag har precis börjat jobba efter en väldigt lång (6,5 veckor) semester och insåg när jag tittade i garderoben att det inte var många sommarplagg som blev luftade i år och ännu färre hade det blivit om vi inte hade åkt till Portugal.

Det finns så klart för och nackdelar med allt; så även en sommar där tillfällena till sol och bad varit få i min del av landet.

Hästarna har sluppit stå och hänga helt världsfrånvända i hagarna i hetta och jag har sluppit ta in dom mitt på dagen och insektstrycket har varit hanterbart. Jag har inte gjort åt ens 2 flaskor Ultrashield på 2 hästar.

Allt regnande efter en initialt ökentorr sommar har gjort att jag har mycket mer gräs i hagarna än förra året så jag har ännu inte börjat stödfodra Frenchie ute och han är ändå lite rundare än förra året vid samma tid- då var det knastertorrt i hans hage.

Nu är just jag inte jätteekonomisk med stråfodret utan slösar och hade säkert kunnat spara in x kilo per månad men jag tror att många som har haft svårt att få ihop vinterns ransoner är väldigt tacksamma över att gräset i hagarna kan lätta bördan en del.

Mina små odlingar har överraskat både positivt och negativt så här långt och de är väl i sluttampen- både gurkorna och tomaterna.

Medan gurkorna har levererat så pass bra att jag har fått blodad tand och vill odla ännu fler nästa år så är alla mina tomater gröna så här långt.

Jag har förstått på diskussioner med vänner och bekanta att flera har exakt likadana tommater som jag i olika delar av Sverige; komiken är att en bekant i Norrland har massor av röda….men så har hon också växthus.

Mina äppelträd (2) gav en mycket klen skörd liksom träden på den obebodda granntomten där jag hade planerat att förse mig. Men tji fick jag…nästan inte ett äpple där!

Samma öde mötte mina plommonträd- frukten uteblev men det gjorde mindre eftersom varken jag eller Henrik äter plommon.

Får jag önska något inför hösten så är det regnfria dagar! Behovet av nederbörd får gärna tillfredsställas nattetid sedan bryr jag mig inte lika mycket om temperaturen. Det går alltid att klä både sig själv och hund och hästar vid behov men när allting dryper och är svårtorkat och orsakar gegga och söndertrampad mark är det värre. Tycker jag.

Har ni också varit med om att ni initialt tyckt att något varit/ sett rent ut men när ni har liksom verkligen ”tittat till” så har ni sett att det tvärtom varit ganska skitigt?

Exakt detta hände mig nyligen med mitt släp som jag ändå har försökt att blaska över med ojämna mellanrum när för mycket lera har stänkt upp vid körning på vår grusväg tex.

Men nu plötsligt SÅG jag släpet lite mer noga och insåg att det började skifta i ljusgrönt på sina ställen, algerna hade börjat sätta klorna i framför allt taket.

Efter en rejäl bearbetning med högtryckstvätt igår ser släpet åter relativt fint ut (det är trots allt 14 år….) och nu ska jag verkligen försöka att hålla efter det bättre med både in och utvändig rengöring oftare. Det blir liksom så mycket enklare att få bort skit som inte har nästan grävt sig in i ytan och det ser dessutom trevligare ut.

Dagens fråga: hur ofta tvättar ni era släp ”ordentligt”, dvs både in och utvändigt och inklusive taket?

Jag ska erkänna att jag oftast gör det ca 1 gång om året och nu var det typ 2 år sedan sist….på tok för länge med andra ord!

Som nämnts tvättar jag valda delar oftare men tex taket har jag slarvat med och det är där skiten verkligen får fäste….