Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Favoritspåret

Om man tittar i ett ridhus brukar man ganska lätt kunna se om det finns någon ridskoleverksamhet eller ej- det är bara att se hur ett oharvat fyrkantsspår och ridhushörnorna ser ut.

Noterade dock faktiskt samma sak på vår gräsbana nyligen och vi har då inga lektionshästar hos oss 🙂 !

Uppenbarligen älskar vi att rida på fyrkantsspåret och att inte gå ut i hörnen medan mitten av den GIGANTISKA banan verkar ”farlig” på något sätt för där tycks ingen rida av det mycket bättre gräset att döma 🙂 !

image

Gräset på spåret är sedan länge ett minne blott….

image

…men i hörnen frodas det fint för där ”vågar” (???) ingen rida 🙂 !

Dags att klippa?

Kanske ropar jag hej för tidigt men det KÄNNS som att sättandet av vinterpäls kommer att komma lite senare i år?

Vicke ser helt ”vanlig” ut i hårremmen än så länge och när jag kollade tillbaka så ser jag att jag var tvungen att klippa honom 27 september förra året och 22 september året innan dess.

Jag har som sagt svårt att tro att han ska hinna bli så långpälsad på 2-3 veckor men det är säkert möjligt?

Skären är i alla fall redo; dom skickade jag in för slipning (till Lyckliga fåret) i somras just för att inte plötsligt stå där lite överrumplad.

Hur är det hos er: har ni noterat någon vinterpäls än?

Lagom bilder?

Som ni ju har märkt är jag inget fan av bildbomber på bloggen, delvis beroende på att det inte går att ta sådär superbra kort med en I-phone vilket är den enda ”kamera” jag äger.

Men om ni får välja; vad tycker ni är bäst på en blogg?

Inga bilder alls, ett fåtal bilder (2-6) eller massor av bilder (typ 10 eller fler)?

Själv tycker jag att ”lagom är bäst”- gillar inte alls att behöva scrolla ner för att slippa se 15 bilder där motivet är i princip exakt detsamma med några mindre förändringar, ffa om jag läser via telefonen.

Men smaken är som baken och jag undrar hur ni vill ha det om ni får välja?

Mina hästar och andras ungar

Skulle vara intressant att höra era åsikter kring en fråga som kom upp i veckan:

När man inleder ett förhållande antar jag att få (ingen?) liksom förutsätter att man mer eller mindre genast börjar ha någon form av gemensam ekonomi gällande tex den ena partnerns häst eller hund.

Man brukar väl i alla fall i början (eller för alltid) betala för sin egen häst, träningar, tävlingar osv.
Men hur är det med BARN?

Ponera att man inleder ett förhållande med någon som har barn?

Är man en ogin snåljåp som inte vill betala för tex den extra mat ett barn faktiskt äter?

Och nu kanske ni kontrar med att tex en flicka i förskoleåldern inte äter särskilt mycket men tänk om partnern har 2 tonårssöner? Är det någon skillnad?

Så vad säger ni:

Ska man betala för en partners barn och vad i så fall? Bara mat eller även kläder, nöjen och annat?

Spelar det någon roll hur länge man har varit tillsammans?

Låga värden- är ni beredda?

Läste för ett tag sedan i Ridsport att det generellt förväntas låga proteinvärden på årets hö/ensilage-skörd.

Är detta något som ni redan har hunnit märka, fundera över, oroas över osv?

För egen del sitter jag i en lite svår sits, gissningssitsen.

Eftersom vi tar ensilage från många olika fält är det inte mycket mening med att ta analyser, balarna står dessutom lite blandat så det går liksom inte att veta från vilket fält en specifik bal kommer från.

Jag väljer att UTGÅ ifrån att värdena på vårt ensilage inte är jättehöga och har, precis som tidigare år, redan börjat tillskottsfodra med några deciliter soja-mjöl om dagen.

Även om det verkligen är något av att fodra i blindo så vill jag vara ”better safe than sorry”- Vicke ser fantastiskt fin ut i dagsläget (och har så gjort hur länge som helst) men ofta märker man ju inte att hästar börjar ”falla ur” förrän det är…tja…om inte för sent så i alla fall onödigt sent.

Mitt ”foder-höftande” har fungerat bra i alla år men jag är väl medveten om att det finns mycket bättre sätt även om hästar till syvende och sist är olika precis som människor.

Att lita blint på en analys skulle jag inte göra även om jag hade en men så klart får man en fingervisning om hur det ser ut- absolut.

Men hur gör ni?

Smart koncept?

Läser följande annons:

Andels ponny/häst
Mitt koncept vänder sig till alla er som är färdiga på ridskola o vill komma vidare! Men som känner att ansvaret kanske är för stort att äga en häst/ponny o tiden inte alltid räcker till.
Då har du möjlighet att på en hästanläggning med ridbana, hoppbana o ridhus o med tränare kunna utvecklas o få möjlighet att tävla på välutbildade ponnyer/hästar!

Det kommer vara max 2 ryttare per häst/ponny där man kommer ta hand om sin häst/ponny 2 dagar i veckan o varannan helg. Precis som sin egen! Under vardagarna är boxen mockad medans på helgerna mockar man själv.
Utrustning som hopp o dressyr sadel mm finns till varje häst/ponny
1 träning kommer ingå per vecka

Pris: 2300kr per månad

(Alla hästar/ponnyer är försäkrade. För egen del gäller det att själv se till att man har en olycksfallsförsäkring )

Välkomna att höra av er för mer info!

Spontant tycker jag att det låter som ett väldigt bra koncept eller vad tror ni?

Så kan man prova vad det innebär att ha egen häst utan den mycket mer ”abrupta” övergången från att rida på ridskola någon/ några dagar i veckan till att ha en helt egen häst som ska ridas 5-6 gånger i veckan….

Tips: så rider du bättre vägar

image

Här kommer ett konkret tips på hur man kan träna på att rida noggrannare vägar i allmänhet och bättre genom hörnen i synnerhet:

Placera ett föremål nära hörnet så som på bilden och rid sedan mellan föremålet och sargen utan att välta vad det nu är du har ställt ut.

Om du har en våghalsig/dumdristig/ lustigkurre till tränare (som jag har) så kan ju denne ställa sig på samma plats och så kan ni ju se om hästen väljer att välta tränaren eller om ryttaren faktiskt ser till att detta inte inträffar ha ha ha.

Hur viktigt är underlaget?

image

Hypotetisk fråga:

Om ni fick välja mellan att rida i ett varmt ridhus där ni (och hästen) skulle bli svettiga efter bara en liten stund men där underlaget var jättebra eller en utebana med mycket sämre underlag (säg lite för djupt eller ganska hårt och stumt) men där det fläktade skönt; vilket skulle ni välja?

Anledningen till min fråga är att jag i ”alla” år har haft en känsla av att jag är mycket mer (för???) petig med underlaget än gemene ryttare.

Kanske härrör sig detta från min tid med Heron som i sig själv hade svaga gångarter och dålig bakbensaktivitet?

På honom kunde olika underlag göra väldigt stor skillnad- han kunde trava allt från mycket dåligt till riktigt trevligt beroende på banans beskaffenhet.

För några helger sedan noterade jag något som jag märkt många gånger förut; att jag sällan väljer samma framridning som de flesta andra om det finns mer än en att välja på.

Man kunde här antingen rida på en utebana som var mycket dammig och ganska tung (underlaget såg inte alls inbjudande ut utan mer ojämnt och som sagt tungt) och ett ridhus där underlaget var vattnat och fint sviktande.

Endast ett fåtal red i ridhuset och den stora majoriteten ute och jag fattar liksom inte varför?

Men hur resonerar ni?