Läser följande och undrar: hade du ätit hästkött om det serverades på en middag?

Har noterat ett intressant fenomen som har irriterat mig ett bra tag.

Jag är ju själv tidsfaschist- jag kommer alltid i tid och försöker verkligen att hålla avtalade tidsramar.

När jag ska besöka tex veterinär eller sjukvård för egen del är jag väl medveten om att tidsförskjutningar kan uppstå under dagen (pga akuta sjukdomsfall som måste prioriteras) och för att undvika detta försöker jag ofta att boka den första tiden på dagen.

Men se…även där uppstår det problem!

För om jag har fått en tid…säg 8.00 och det är den första tiden så borde jag ju rimligen bli mottagen då tycker man, eller?

Det blir jag dock sällan och man kan ju undra varför?

Tja…när jag ser mig omkring i de inrättningar där jag då sitter och väntar, alltmer irriterad, kan jag notera hur de anställda släntrar in vid tidpunkten då de ska börja arbeta, de sätter igång sina datorer, brygger sig en kopp kaffe, småpratar om privata angelägenheter (semester, trädgårdsskötsel osv) – allt medan klockan tickar.

Jag kan inte förstå denna nonchalans..eller jo, det kan jag eftersom den accepteras av oss kunder.

Ett mycket, mycket enkelt sätt att komma till rätta med detta, om man nu vill ge personalen lite ”inkörningstid” på morgonen är att helt enkelt inte ge kunderna en tid klockan 8 om personalen ändå inte är på plats förrän på sekunden klockan 8.

Säg då hellre att vi ska komma 8.20 så slipper man betrakta hasandet i väntrum och korridorer och känna att ens egen tid är allt annat än viktig.

Ja, som det kan bli…

Jag har i många år varit väldigt sugen på att åka på i vart fall ett eller två sommarmeetings och sett framför mig hur mysigt det säkert kan vara på alla möjliga vis.

Nästan otroligt nog får jag väl säga har jag inte lyckats komma iväg ett enda år och det har berott på att jag antingen haft en för ung häst eller att den häst jag haft varit skadad.

Och efter alla dessa år har jag nu insett att det där med meeting nog inte kommer att bli av framöver heller och då stavas den ”enkla” anledningen PENGAR.

Jag tycker att det numera har blivit så pass dyrt att tävla att jag liksom inte kan försvara att lägga flera tusen på att rida 3-4 klasser en helg, särskilt inte då jag bor i Skåne där det ordnas mängder av tävlingar i princip varje helg.

Hade jag bott någonstans där det var ont om tävlingar på min nivå hade jag måhända fått ta denna kostnad men som läget är idag känns det som sagt inte vettigt.

Har kollat lite för skojs skull och uppstallningskostnaden för en helg verkar i snitt ligga på runt 1200 kronor.

Lägg till ca 250 kronor för en klass, dvs 1000 för 4 så är man redan där uppe i 2200 kronor utan att ens ha räknat in bensin, egen mat och dito boende.

Så nej…det där med meeting får stanna vid en fantasi och så får jag vara glad över tävlingsmöjligheterna i Skåne i stället.

Jag måste passa på att berömma er läsare för att ni är så flitiga på att kommentera.

Jag följer en del hästbloggar där bloggägarna både är superduktiga ryttare med jättefina resultat och lägger upp både mycket fina bilder och filmer i parti och minut och så får de knappt några kommentarer eller ett ”grattis” när det har gått bra.

I min värld måste det kännas ganska otacksamt men där är man väl olika?

JAG är i alla fall mycket glad för era kommentarer!

Eller ska man i stället kalla det för en häst med väldigt god orienteringsförmåga?

Hur som helst som har Vicke börjat banka i släpet när vi närmar oss stallet, säg då vi är kanske 2-3 kilometer därifrån.

Heron utvecklade på sin tid samma ovana, även han började nästan utan undantag banka när vi befann oss på ett visst avstånd i förhållande till stallet.

Är detta något ni känner igen?

Härom dagen kom vi att prata om ett av mina gamla hästminnen i stallet, dagen då jag åkte och tävlade på 2 olika tävlingar på samma häst vilket ni kan läsa om här ?!?!?!

Nu kanske jag inte tycker att man bör göra just så, dvs tävla 2 gånger på samma dag 🙂 men att tävla i olika GRENAR på samma häst är något jag tycker att fler borde prova.

I min värld är det tex inte det ovanligaste scenariot som någonsin har hänt att en hopphäst plötsligt tröttnar på att prestera på tävling och/ eller att ägaren av olika anledningar inte vill/ kan hoppa längre.

Har man då en häst som man vet går att tävla i dressyr är det väl ett alldeles utomordentligt alternativ att göra detta i stället för att sälja hästen och köpa en annan?

För övrigt är ju allsidighet något jag absolut förordar även om jag för egen del vill avvakta med fortsatt hoppning för Vickes del ytterligare ett tag till.

Tortyr?

Ja, som rubriken lyder- om ni fick välja: vilket hade ni valt till en häst som ni av någon anledningen inte ville/ vågade låta beta gräs okontrollerat- en gräshage och betesreducerare på hästen eller en grushage?

Det är mycket möjligt att jag överför mänskliga känslor på hästar men FÖR MIG hade det varit mindre…ja, ursäkta uttrycket…plågsamt att se min häst stå i en grushage än ha en munkorg på sig och inte kunna äta av gräset under fötterna.

Sedan kanske (högst troligt?) som sagt hästen själv hellre hade ätit pyttelite gräs än inget alls men JAG hade haft otroligt svårt för det där med ”se men inte röra”.

Hur resonerar ni? Är jag barnsligare än en 6-åring?

Insåg nyligen att jag är ”helt fel på det” 🙂 !

Jag har liksom hela tiden gått omkring och tänkt ”så skönt att våren kommer på riktigt SNART”.

Ehhh….vadå SNART?!?!?

Det har tydligen varit vår ”hur länge som helst” och det är bara jag som inte har hängt med i att tiden går så snabbt att det snart är SOMMAR!

Fler som gått i samma villfarelse?