Jag är måhända barnslig men jag fick mig verkligen ett gott skratt när jag möttes av denna syn i det stora stallet på vår anläggning i morse.

För övrigt heter hästen HAPPY 🙂 !

Minns ni inlägget där jag beskrev hur en husägare ville förbjuda att man red utmed hans tomt eftersom eventuellt hästbajs inte plockades upp?

Jag började fundera på hur vanligt det egentligen är med ”störande hästbajs” och har ett tag nu tittat på den asfalterade vägen utmed vår anläggning.

Det är ju långt ifrån bara vi som står inackorderade som rider på vägen, det kommer ryttare ”utifrån” för att både nyttja ridbanan och ridhuset.

Och vet ni vad: trots dessa frekventa hästvandringar på vägen så ser man i princip aldrig en bajshög där.

Så att det skulle vara så vanligt förekommande har jag mycket svårt att tro men visst; vill man reta sig på något så kan man ju alltid hitta skäl att bli irriterad….

Jag är medlem på diverse köp och sälj-sidor vad gäller häst och ryttarutrustning på Facebook och slås av hur otroligt vanligt det är att man annonserar ut olika ergonomiska träns.

Jag undrar om de (tränsen) bara är en övergående modefluga eller om de ”traditionella” tränsen kommer att vara ett minne blott om X antal år?

Vad tror ni?

Själv har jag inte sett någon anledning att prova- tycker att mitt rundsydda Hööks-träns är jättesnyggt och fungerar ypperligt.

Men har ni provat och vad är ert utlåtande?

Ni som har visat eller planerar att visa hästar på 3-års test eller kvalitetsbedömning; hur resonerar ni kring detta?

Tror ni att det är ett stort minus om hästen får dåliga poäng där och tror ni att det är ”värre” för ett sto än för en valack som man ju inte kan avla på?

Är det mest en kul grej och något att träna inför, att ha ett litet mål liksom?

Själv har jag aldrig haft en så ung häst att det varit aktuellt att visa den som 3-åring- Archie och Décima var förvisso 3 år då de köptes men anmälningstiden osv hade redan gått ut när Archie köptes och Décima köptes när testen redan var över.

Däremot har jag visat både Heron, Décima och Archie på kvalitets (alla blev lovande HOPP-hästar komiskt nog….) och då har jag sett det som just en rolig grej.

Jag har i efterhand aldrig haft någon ”nytta” av resultaten- inte heller när hästarna såldes.

Läser följande och undrar: hade du ätit hästkött om det serverades på en middag?

Har noterat ett intressant fenomen som har irriterat mig ett bra tag.

Jag är ju själv tidsfaschist- jag kommer alltid i tid och försöker verkligen att hålla avtalade tidsramar.

När jag ska besöka tex veterinär eller sjukvård för egen del är jag väl medveten om att tidsförskjutningar kan uppstå under dagen (pga akuta sjukdomsfall som måste prioriteras) och för att undvika detta försöker jag ofta att boka den första tiden på dagen.

Men se…även där uppstår det problem!

För om jag har fått en tid…säg 8.00 och det är den första tiden så borde jag ju rimligen bli mottagen då tycker man, eller?

Det blir jag dock sällan och man kan ju undra varför?

Tja…när jag ser mig omkring i de inrättningar där jag då sitter och väntar, alltmer irriterad, kan jag notera hur de anställda släntrar in vid tidpunkten då de ska börja arbeta, de sätter igång sina datorer, brygger sig en kopp kaffe, småpratar om privata angelägenheter (semester, trädgårdsskötsel osv) – allt medan klockan tickar.

Jag kan inte förstå denna nonchalans..eller jo, det kan jag eftersom den accepteras av oss kunder.

Ett mycket, mycket enkelt sätt att komma till rätta med detta, om man nu vill ge personalen lite ”inkörningstid” på morgonen är att helt enkelt inte ge kunderna en tid klockan 8 om personalen ändå inte är på plats förrän på sekunden klockan 8.

Säg då hellre att vi ska komma 8.20 så slipper man betrakta hasandet i väntrum och korridorer och känna att ens egen tid är allt annat än viktig.

Ja, som det kan bli…

Jag har i många år varit väldigt sugen på att åka på i vart fall ett eller två sommarmeetings och sett framför mig hur mysigt det säkert kan vara på alla möjliga vis.

Nästan otroligt nog får jag väl säga har jag inte lyckats komma iväg ett enda år och det har berott på att jag antingen haft en för ung häst eller att den häst jag haft varit skadad.

Och efter alla dessa år har jag nu insett att det där med meeting nog inte kommer att bli av framöver heller och då stavas den ”enkla” anledningen PENGAR.

Jag tycker att det numera har blivit så pass dyrt att tävla att jag liksom inte kan försvara att lägga flera tusen på att rida 3-4 klasser en helg, särskilt inte då jag bor i Skåne där det ordnas mängder av tävlingar i princip varje helg.

Hade jag bott någonstans där det var ont om tävlingar på min nivå hade jag måhända fått ta denna kostnad men som läget är idag känns det som sagt inte vettigt.

Har kollat lite för skojs skull och uppstallningskostnaden för en helg verkar i snitt ligga på runt 1200 kronor.

Lägg till ca 250 kronor för en klass, dvs 1000 för 4 så är man redan där uppe i 2200 kronor utan att ens ha räknat in bensin, egen mat och dito boende.

Så nej…det där med meeting får stanna vid en fantasi och så får jag vara glad över tävlingsmöjligheterna i Skåne i stället.

Jag måste passa på att berömma er läsare för att ni är så flitiga på att kommentera.

Jag följer en del hästbloggar där bloggägarna både är superduktiga ryttare med jättefina resultat och lägger upp både mycket fina bilder och filmer i parti och minut och så får de knappt några kommentarer eller ett ”grattis” när det har gått bra.

I min värld måste det kännas ganska otacksamt men där är man väl olika?

JAG är i alla fall mycket glad för era kommentarer!