Nu är det klart!

Jag har fått en lägenhet i Staffanstorp och flyttar redan den 1 december.

Det ska bli jätte, jätteskönt att få närmare till stallet och x-maken (där jag ju hämtar och lämnar Soya flera gånger i veckan) och att få bo på en större yta än vad jag har nu.

Här i Malmö har jag ju en superfin och helt nyrenoverad etta men efter att ha bott i hus i så många år och i större lägenheter dessförinnan så trivs jag inte med att ha det så smått.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av heminredning och känner inte alls att jag kan ha det som jag vill med bara ett rum och en kokvrå att förfoga över och jag har inte heller fått plats med mina saker på ett bra sätt och har dessutom fått lämna kvar en hel del hos x-maken.

Nu blir det flytt till en 2:a vilket känns mer lagom och jag kommer att ha lika nära till stallet (knappt 4 kilometer) som då jag bodde i huset.

Området där lägenheten ligger känns lugnt och det är vad folk som känner till Staffanstorp också har försäkrat mig om och det har också varit viktigt när jag bestämde mig för lägenheten.

Jag hade kunnat få lägenhet mycket snabbare i en annan del av Staffanstorp med det området kändes inte lika ”bra” av olika anledningar.

Att jag fick denna lägenhet har jag bara min kötid (3 år) hos Boplats Syd att tacka- annars är det stört omöjligt att få lägenhet i denna region så vida man inte har tur och har kontakter vilket var sättet jag fick nuvarande lägenhet på men som hade varit omöjligt idag (det har skett ett byte av fastighetsägare under tiden jag har bott här…).

Så även om det känns surt med 2 månaders dubbla hyror (nuvarande hyresvärd verkar inte det minsta intresserad av att hyra ut min lägenhet tidigare trots skriande bostadsbrist i Malmö om vilket man hade kunnat skriva mycket och ha många åsikter om….) så är jag mycket glad att denna möjlighet dök upp och jag hoppas att det ska bli så bra som jag har tänkt mig.

Tycker ni som jag: att det kan kännas ganska tillfredsställande att shoppa?

”Tröst-shoppa” är ju ett vedertaget begrepp 🙂 !

Idag funderar jag över om det finns en motsats: dvs människor som mår nästan dåligt när de ”måste” göra av med pengar på att handla?

Eller hur?

Är ni bra på att slappna av?

Jag tycker nog att mina powernaps i soffan och allmänt slöande hemma placerar mig i kategorin ”tämligen avslappnad” men visst kan jag också stressa som sjutton ibland.

Kom ni ihåg att ändra från sommartid till ”normaltid” i natt/ idag?

Hörde på ett radioprogram där en kvinna radade upp en mängd nackdelar med att hålla på och ändra om tiden på detta vis- en del människor påverkas tydligen ganska rejält och ibland också länge av omställningen.

Själv märker jag inte av en timme hit eller dit särskilt mycket men det blir alltid lite bök med Soyas medicin som ska ges 2 gånger dagligen på tämligen exakta klockslag: 06.00 och 18.00.

Men vad tycker ni?

Är det bra eller dåligt med sommartiden? Fyller den någon funktion som ni ser det?

Hade en intressant IRL-diskussion för ett tag sedan och undrar hur ni skulle resonera om ni ställdes inför följande val:

Om ni fick välja mellan nedan 3 jobb som rent stressmässigt/ arbetsbelastningsmässigt var likvärdiga, vilket hade ni valt och varför:

1.Ett jobb med otroligt stimulerande arbetsuppgifter där lönen hade gjort att ni med nöd hade klarat er ekonomi.

2.Ett jobb med delvis stimulerande arbetsuppgifter och en lön som ni hade klarat er bra på.

3.Ett jobb med total avsaknad av stimulans men med 10.000 mer i netto-lön än arbete nummer 2.

Har ni någon gång ställts inför liknande val och hur valde ni?

Själv kan jag ibland känna att jag hade velat arbeta med hästar men eftersom jag då tveklöst hade fått gå ner ganska mycket i lön så bidrar detta starkt till att jag inte funderar närmare i dessa banor.

Men OM jag hade kunnat få samma lön som jag har nu och tex få arbeta hos en duktig dressyrtränare med möjlighet till egen träning så hade jag säkert tagit chansen; inte för resten av livet kanske eftersom jag tror att det sliter ganska hårt på kroppen men under en period i alla fall.